Que Club

Archive: Aug 2014

  1. Caotico-Bad Heart/Smile

    Leave a Comment

    Caotico är tillbaka med en ny singel i ett försök att följa upp monstersingeln Caotico – Rich Kids från i våras. En tämligen svår uppgift men nya dubbelsingeln Caotico – Bad Heart / Smile gör ingen besviken, tvärtom, Caotico får mig alltid att vilja dansa. Det är det som är det härliga med Caotico, dom får mig inte bara att bli lycklig, dom gör mig till en människa jag annars inte är.

    Jag dansar ju inte till vardags, jag är en ganska tråkig kille så sett, jag tar ut svängarna inom de givna ramarna, men Caotico får mig att spränga dom där dystra ramarna och  wips! så är jag helt plötsligt en ganska härlig kille.

    De nya låtarna är bra, väldigt bra till och med, däremot är dom möjligen lite bagatell-artade men med en blandning av champagne-socialism och hård attityd så blir det hela till och med väldigt bra. Jag hörde ju A-sidan på Yaki-Da  i våras och kan säga att låten lyfter ytterligare live, kanske främst för att duon är ett av landets mest sevärda band.

    Snygg-pop som dessutom är dansat är i regel alltid tråkigt, men inte när Caotico gör det, då lyssnar man, oavsett vilket humör man är på.

    Där ligger storheten!

    Köp låten i i-tunes!

     

    Caotico – Bad Heart / Smile på spotify

    Caotico

     

  2. Way Out West.

    Leave a Comment

    Tänkte prata lite om lördagen, främst för att torsdagen redan är avhandlad och att fredagen främst var dränkt i Frascati och eufori.

    Jag kom till slottskogen samtidigt som regnet och vandra rakt på Linda Pira vilket i sig var väldigt väldigt bra. Jag älskar kraften som finns i det hon och hennes vänner gör. Den kraften och medvetenheten ger inte bara tyngd åt musiken utan åt en hel genration som sett sina föräldrar hankat sig fram i samhällets utkanter. Att jag sedan får ont i huvudet av att att alla rappare alltid ska skrika i mun på varandra och när det då blir typ över fem personer med mic samtidigt så blir det outhärdligt för en old man som mig. Varför ska man liksom skrika ”yes yes yaaho (or whatever)” samtidigt som kompisen bredvid lägger sin vers.

    Oförståeligt.

    Otrevligt, rentav.

    Regnet fortsatte ganska konsekvent sedan. Så det blev mest häng under olika träd och jag såg Neutral Milk Hotel som även dom störde min öron alldeles för mycket. Gud vilket oväsen dom skapade emellanåt, tur att det faktiskt var riktigt bra då och då. Att 1960-talet ringde och ville ha sina kamerarestriktioner tillbaka gjorde det inte bättre.

    Sedan tryckte någon på en knapp, kanske gud, men antagligen Totta Näslund och himlen blev blå igen lagom till att Maggio gick på men det har vi redan avhandlat.

    Sedan valde jag att se Annika Norlin, för 10 år sedan hade jag valt Mos Def, främst för att Annika Norlin inte var så bra för tio år sedan men även för att då var hiphopen viktigare än pöpen. Så är de icke idag.

    Stämningen i tältet var skapat av vansinne. Publiken lyfte verkligen Annika till höjder över det tillåtna och då ska man tillägga att hon inte ens behövde höjas. Hon och hennes band var verkligen helt grymma men någonstans så var man ändå inte nöjd, fast man var helt överlycklig. Jag förstår verkligen att Annika ville göra den här speciella spelningen på sitt sätt men någonstans saknade jag tempot och vissa låtar. Varje gång hon plockade upp tempot med en låt så tog han ner det igen med två lugnare låtar och så fortsatte det. När hon gjorde en fantastisk version av Anna så ville man att hon bara skulle smälla på med Sanningsdan, Vi kommer dö, Dansa Fastän och The Quiz men icke. Någonstans hade jag velat ha det så för att det skulle vara något jag aldrig kommer glömma. Samtidigt var det helt fantastiskt och samtidigt undrar man vem fan jag är att sitta och tycka vilka låtar som ska spelas.

    Näe, det är en icke-diskussion, vi konstaterar istället hur bra det var.

    Sedan fick jag faktiskt höra Travellin Man med Mos Def vilket fyllde mitt tonårshjärta till bredden.

    Efter Slottskogen åkte jag till Rondo för att se Christopher Sander på Rondo vars heltäckningsmatta andades så mycket företagsfest-ångest att man knappt vågade gå på den. Sander hade tidigare aviserat på facebook att detta skulle vara det sista han gör som artist. Jag vet inte om någon vågade tro på det men på något sätt låg det något sorgset över hela konserten. Det utstrålades ingen glädje från varken bandet eller Sanders utan vemodet slogs med en blygsam tacksamhet till den i sammanhanget lilla publikskaran. Samtidigt levererade han fantastiska versioner av Mors Lilla Lathund och Mamma. Det är egentligen först vid näst sista låten Medan Du Sov som det riktigt gnistrade till, kanske mycket tack vare att låten i sig är ett monster. Sanders gick av, och gick sedan lika försynt på och stängde ner sin karriär med Äppelöga och gick sedan av scenen med ett enkelt ”ha det bra”.

    Konstigt alltihop. Det är inte så det ska sluta.

    Jag tog sedan Styr&Ställ från Korsvägen och 10 minuter senare såg jag den otroliga Alice Boman på Pustervik och hon fick med sin scennärvaro och otroliga röst stänga ner årets Way Out West för min del. Ett vackert slut på en vacker helg där Colleagues fortfarande står kvar som segrare och där Outkast ror hem förlustpriset pga deras osmakliga bilder, no mather what Ametist säger.

     

    Tack för en fin helg Göteborg, tack till alla jag träffade, tack för alla kramar, tack för allt.

  3. Hej Jan!

    Leave a Comment

    Drog en rant om det här på twitter i söndags men tänkte på något sätt föreviga det hela i ett blogginlägg då chansen att Janne Andersson på GP läser twitter är ganska liten.

    Anledningen är hans recension av Veronica Maggio´s konsert på Way Out West i lördag. Den såg ut så här:

    bild (5)

     

    Veronica Maggio ställer sig alltså på en av de största scenerna framför ett enormt folkhav varav i alla fall samtliga framför ljudtornet var där för att man verkligen gillar henne. Jag stod några meter nedanför nämnda plats och när jag såg mig omkring så såg jag människor som dansade, sjöng och grät av det Maggio gav oss. För hon gav oss verkligen någonting, förutom 60 minuter utan en enda dålig låt eller utan en enda tråkig passage. När hon tog ner tempot så drog hon samtidigt ut tårar från hundratals i och med låten Snälla bli min och när hon plockade upp tempot i till exempel Jag kommer så exploderade åtminstone alla framför mig. Förutom att Veronica Maggio sjunger fantastiskt bra live så har hon ett snortight band där omarrangerade låtar får nytt liv och där grymma Edith Backlund till vänster på scenen tillför enormt mycket.

    Jag är inte Maggios största fan, men jag förstår verkligen varför man tycker hon är bra och rent objektivt så är hon inte bara en av våra bästa liveartister utan även en av våra bästa artister på skiva. Det kan ingen någonsin ta ifrån henne och så länge det är Maggio som får medieuppmärksamhet så kan ingen klaga då det uppenbarligen finns sämre artister att skriva om. Jag är även glad och lättad över att Håkan Hellström aldrig kom, att Maggio fick göra det här själv , att det var hennes kväll, då medias enda bestående bild av kvällen skulle handla om just Håkan om han hade kommit.

    Tänk så fel jag hade.

    Vi läser Jan Anderssons recension igen.

    Han börjar med att säga att Håkan aldrig kom, sedan nämner han lite låttitlar för att sedan avsluta med att mena att delar av publiken bara var där för att vänta på Robyn.

    Punkt.

    Jag känner inte Jan Andersson, jag har aldrig träffat honom och jag vet inte ens vilken matkasse från Lina han får varannan måndag. Men jag undrar, Jan, vad fan håller du på med?

    Att förminska henne genom att inleda om Håkan som gjort en (1!) låt med henne och att sedan mena att folk var där för att se Robyn trots att hon spelade 80 minuter efter Maggio med Mos Def och Annika Norlin emellan. Det är liksom inte bara fel, det är så satans ovärdigt.

    Om man inte tycker att hon förtjänar en värdig recension på mer än fem meningar så kanske man inte heller borde recensera just den konserten. Det har ganska länge varit lite av ett öppen mål att kritisera GP´s nöjesredaktion men jag tycker verkligen att den har blivit bättre, men jag tycker verkligen inte att det här är okej. Jag förstår att man inte kan göra en låt-för-låt-recension på allt under en festival men snälla, lite nivå på det man väl skriver är inte så mycket begärt.

    Det räcker inte att bara sätta fyrar.

     

  4. Stay Out West: Colleagues

    1 Comment

    Jag älskar när jag har rätt.

     

    Främst för att det inte är så hemskt ofta.

     

    Men när jag har det, så har jag väldigt rätt.

    I min torsdagsguide så sa jag att Colleagues på Trädgårn skulle bli en av festivalens stora höjdpunkter, kanske den största. Det har förvisso bara gått en dag men jag vågar säga redan nu att jag kommer i alla fall inte se något bättre.

    Colleagues, ett band från Stockholm som man egentligen inte vet någonting om, det enda jag vet är att gitarristen brukar spela bakom Kim Cesarion vilket förvisso inte betyder så mycket i min bok. Jag vet inte heller vad jag skulle förvänta mig riktigt, jag tänkte mig kanske två-tre snubbar med några elektroniska maskiner och hård attityd men så slås jag istället fullkomligt ner av ett sex personer starkt liveband som levererar sin musik med sådan kraft att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta vägen. Det var så levande, det var på fullblodigt allvar samtidigt som det lättades upp av en energisk lekfullhet. Ja, jag kan ta till hur många klyschor som helst men det kommer inte hjälpa för ni som inte var där kommer aldrig förstå det. Colleagues besitter den där balansen där man kan göra elektronisk pop som ändå blir organisk, dom gör det fullt ut och ställer sig på scenen med livet längst ut på fingertopparna. Sådan här musik kan bli så tråkig, så gjort och framförallt bara fyllt med poser men Colleagues duckar även för dom fällorna och publiken är med dom från första stund.

    Det där med att ducka för fällor är högst aktuellt för bandets framtid, risken finns att ett sådant här talangfullt band slutar som som till exempel andra elektroniska popband från Stockholm där det är mer fokus på frisyrer och J.Lindeberg-byxor än att göra musik som faktiskt brinner. Det sägs att det finns ett hårt tryck på Colleagues, delvis från utlandet och det är ganska enkelt att förloras i det där men de verkar som om man tar det lugnt och låter musiken forma framtiden istället för externa aktörer.

    Hur som helst så är jag glad, till och med så glad att man inte brydde sig om den usla servicenivån på Trädgårn.

    Perfektion!

    Här är några dåliga bilder.

    bild (3)

    bild (4)

     

  5. Way Out West-gidden: Lördag!

    Leave a Comment

    Okej, då tar vi oss an lördag, sista dagen, kanske den bästa dagen till och med.

    Om fredagen handlar om val och kval så kan vi ju säga att lördagen är likadan men vi slipper elaka svarta hål och istället höjer vi nivån ytterligare.

    14.00.Planningtorock.Dungen.

    Föds man i Bolton så drar man gärna till Berlin och om man drar till Berlin så vill man gärna vara en sådan som bryter normer och därför kan man säga att Planningtorock låter som hon gör istället för att stava saker som sig bör (rimmet. märk rimmet). Huvudsaken är att det är bra, man vill till och med dansa, frågan är hur sugen man är på att göra det klockan 14.00 på en lördag. Eller så är det precis det du behöver för att komma igång. Gå dit bara.

    När klockan sedan är 15.00 och du är sugen på att se lite män med gitarrer så kan du antingen välja en go gubbe med banjo från Sunny Cali som heter Seasick Steve eller så kan du se några lite yngre, men ändå ganska gamla män göra nostalgi av sin glansperiod i början på 90-talet. Slint startade post-rocken sägs det, och eftersom jag i många fall hatar post-rock så struntar jag i det här, men om du gillar post-rock så är det här ett måste för dig.

    16.10.Linda Pira.Azalea.

    Ingen vet inte vem Linda Pira är, hennes Bang Bang va precis vad svensk hiphop behövde och hon har tack och lov tagit fanan för det nya hiphop-sverige som så smärtsamt dog någonstans samtidigt som Promoe började sjunga om att han sprang långt. Inte nog med att Pira ställer sig på scenen med sig har hon gräddan av svensk hiphop och dess framtid, hennes show Ladies First sålde ut dramaten och nu tar hon en eftermiddag i Slottskogen, garanterat fritt från Mange Schmidt!

     

    17.15.Elliphant.Linné

    Om ni inte tagit ur gårdagsdimman än så lär Elliphant få er på fötter, hennes energi får till och med mig att resa mig upp för någon minut och att hon dessutom är grym live gör inte saken sämre. Det enda som är oklart är varför hon heter Elliphant men det kanske hon redogör för oss i något mellansnack, min gissning är att Ellinor som hon heter vill vara en stor jävla elefant i hela etablissemanget. Det hade varit min anledning.

    Om du här vill ha lite gubbar med gitarrer så spelar Neutral Milk Hotel 18.40 på Flamingon.

    19.00.Jenny Wilson.Linné

    Praktiskt nog kan du stå kvar vid samma scen och invänta Jenny Wilson som tokhyllades för sin skiva förra året, den föll ju inte mig alls i smaken och jag tyckte till och med att den va riktigt dålig men det säger nog mer om mig. Jenny är ”de facto” sjukt bra och ni bör se henne live. Jag gillar i alla fall skivan med geväret på.

    19.30.Veronica Maggio.Flamingo.

    Jaaajjemen, Que Club, sveriges största (nåja) indiepopblogg peppar sönder sig för Maggio! Varför? Enkelt, hon är jävligt bra och dessutom så kommer min kära fru stå bredvid mig och vara lycklig och det gör mig lycklig. Jag gillar dessutom låten Trädgården en fredag och Gammal Sång omåttligt mycket. Heja heja! Pepp!

    20.40 Annika Norlin.Linné

    Jag var lite sen på Säkert! men vintern 2008 tog hon mig i handen och sedan dess  har hon varit närvarande i allt. Hon är en sångerska med en orsak, hon är diskbänksrealismens drottning och framförallt så är hon ljudet av sms som faktiskt kommer. Det här kommer bli en unik spelning där hon blandar Säkert! med Hello Saferide och det betyder att vi kommer må väldigt väldigt bra den här kvällen. Ren lycka!

    20.40.Mos Def.Azalea

    Säg den lycka som är långvarig. Årets största krock. Mos Def spelar alltså samtidigt som Norlin. Problematiskt? Ja mycket. När jag gick i 8an så lånade jag två skivor av min bror och spelade in ett blandband med varannan låt från de båda skivorna. Den ena var Group Homes fina Up Against the Wall och den andra var Black on both sides med Mos Def. Jag spelade sönder det där blandbandet och Mos Def är by far min favorit inom den där rapvärlden som jag tappade runt 2005. Han kallar sig tydligen Yasiin Bey nu, eller om han kanske heter så på riktigt, i dont know man, gå dit bara.

    Sedan kan man stanna och se Robyn och Röjksöpp men det intresserar mig inte. Bah så ni vet.

    Nu kollar vi in Stay Out West och här väljer det att välja ett ställe beroende på vad du är sugen på.

    Vi tar det helt enkelt ställe för ställe, så ni inte blir förvirrade. Jag pendlar lite mellan att vilja vara på Pustervik och Trädgårn.

    Pustervik: Mighty Oaks (23,45), Alice Boman (00,30), Real Estate (01.15), Sea Lion (02.00).

    Ja men visst, är ni där tidigt så får ni njuta av så mycket folkrock så ni tror att ni är på handels-pubben och att Mighty Oaks är Berlin-baserade räddar inte ens de skamfilade rykte som deras genre medför, men va fan, se dom live ändå, de kan va bra.

    Alice Boman har jag skrivit så många rader om att det inte känns som om det behövs men vill du försvinna en stund från omvärlden så ta dig till Matsalen och ge dig in i hennes värld, stå sedan kvar och se stadens nästa storhet Sea Lion spela klockan 02.00. Skulle du mot förmodan vilja ha dom där männen med gitarr igen så gå ner en trappa och se duktiga Real Estate. Det blir inte tråkigt det heller.

    Trädgårn: Chloe Martini (00.00), Beatrice Eli (00.30), Shlohmo (01.15), Lorentz (02.30).

    Här är det väl egentligen Lorentz som lockar och eftersom han spelar så extremt sent så kan man ju va där i god tid och se lovande Chloe Martin, underbarnet Shlohmo  och energiska Beatrice Eli. Även Dante spelar där någonstans men eftersom hans låt Trillion är så vedervärdigt dålig så tänker jag inte tipsa om det.

    Rondo: Christopher Sander (23.30).

    Ja, jag vill främst tipsa om sångaren från [Ingenting] då jag tycker att han är helt fantastisk, hans senaste skiva är så vacker att detta hade kunnat vara en av kvällens bästa konserter men spelplats och speltid lockar föga. Väljer du dock Rondo så får du även lyssna på norska stjärnskottet Emilie Nicolas och den lite trötta Anders Wendin som spelar senare under natten.

    Jazzhuset: Bröööta!

    Vill du brööta så bör du bege dig till Jazzhuset, spelar gör nämligen grymma Vulkano, och fantastiska Holograms och däremellan Circa Waves. Det blir punk, sparkar i luften och hårda trummor. Håll för öronen men försök att le samtidigt.

    Gothenburg Film Studios: Är du helt sjukt sugen på att åka till Hisingen så står här tre starka kvinnor på scenen; Marlene, Zhala och Seinabo Sey. Den sistnämnda tycker jag är fantastisk, Zhala tycker jag är fruktansvärt dålig och Marlene har jag ingen direkt uppfattning om. Men jag tycker att ni ska åka dit, för det lär va bra.

     

    ja, det var la de, vill du dansa gå till Neff vill du ha finkultur gå till Operan. Mig träffar du nog på Pustervik.

    Om du nu vill träffa den här raljerande tjommen.

    men, va kul vi ska ha ändå, i dag börjar de! Woho.

     

    WOW: Lördag är spellistan ni behöver.

     

  6. The Sun Days – (Get him) off your mind

    Leave a Comment

    Indiepopen lever! säger någon, jag undrar mest när den dog och ställer mig i ledet som unisont hyllar The Sun Days för att bära traditionen in i nutiden. För det är så dom gör, The Sun Days, dom tar det som är bra och så gör dom det bättre, mer levande och med mer kraft. Gitarrslingan i nya singeln (Get him) off your mind som släpptes häromdagen på Luxury är bekant men inte så att vi på något sätt skulle se den som trött eller utagerad, tvärtom. Det är ju en balans de där, man blir ju lätt en pastisch, men The Sun Days klarar den balansen och då störs man knappt av den där jobbiga synthen (or whatever) som piper every now and then.

    Ska jag avsluta med att nämna en detalj som jag älskar med den här gruppen, så är det hur dom tar ner det för att sedan plocka upp det igen, det må vara the oldest trick in the book men helskotta vad det alltid funkar på mig.

    Jag vill bara ha mer av dom.

  7. Veckan utan WOW-armband!

    Leave a Comment

    För vissa är detta Stockholmsveckan, för alla inflyttade landsortsbor i Majorna är det deras egna modevecka, för någon är det mingelvecka och för vissa är det en vecka för god musik.

    Då kan det kännas tufft att ha en jag-har-inget-armband-vecka men det är ingen större fara på taket då det händer rätt mycket annat ändå. Det är ju populärt med så kallade förfester på onsdagen och i år kryllar det av de, det här året är det till och med riktigt bra fester och inte bara en tävling vem som kan ha fyndigast namn  på temat Way Out West.

    Dels har Djungeltrumman sin fest på Villan mitt i stan, eller Flamingo som det hette någon gång när jag va där.

    Sedan har WWDIS sin förfest på Neff där diverse indie-rockband spelar.

    Sedan kan man gå till Pustervik, helt gratis och se Hästpojken och Side Effects med fullband, vilket faktiskt är något ni verkligen borde se. Även om man sett det innan

    En sak som ni däremot borde göra är att gå till Jazzhuset där Luxury har sin årliga förfest, denna gången stället man Alice B på scenen och det kommer vara hennes sista spelning i Göteborg på ett tag då hon är in the making of hennes nya skiva. Antagligen får ni smaka lite på låtarna denna kväll. En drös med bra Dj´s spelar med, dom där Makthaverskan till exempel.

    Ja, sedan har ju Yaki-Da grejer hela veckan, riktigt bra schema till och med. Dom fortsätter att ligga i framkant, det e kul de.

    Orkar ni inte läsa allt som händer så kan man se Sebastians fina film om det hela

    Om du vill att livet ska vara lite mer glammigt, plastigt och allmänt tomt, men kanske roligt så kan man alltid gå till Lounge(s) men den infon får ni ta reda på själva.

    Så, ja, klicka på länkarna för FB-event.

    Ha en trevlig vecka. Mer info om vad som händer finns ju annars i Djungeltrummans klubbguide.

    Vi ses.

  8. Way Out West-gidden: Fredag!

    Leave a Comment

    På fredagen blir det svårt då fredagen är en dag fylld av val och kval. Det kan vara svårt att hoppa mellan ställen och framför allt så kan det vara svårt att hinna se band som spelar innan svärmor hämtar sonen vid 5-tiden.

    Men jag tänker ändå ge er lite vägledning, det skadar ju inte.

    14.45.. Linné.

    En av spelningarna jag sett fram emot mest kommer jag missa och man ställer sig frågandes till den här speltiden. 14.45. Kvart i tre alltså, på dagen, på kontorstid, en stund efter lunchvilan och strax före fruktstunden på dagis. Men skulle du nu vara en sådan person som bara har dig själv att tänka på och kan sätta samhällsansvaret på Hold så gå dit för guds skull, i alla fall om du gillar danska människor som sjunger pop till elektroniska instrument.

    16.15. Blood Orange. Linné

    Jag hade kunnat skriva samma text som till MØ då jag antagligen missar detta men för eran del så är det hur gött som helst då ni bara behöver stå kvar på samma plats. Devonté Hynes som gömmer sig bakom blodapelsinen är minsann en fantastisk människa och förutom att singeln You’re Not Good Enough är extremt repetitiv så är den otroligt bra, precis som dom andra låtarna. Svävande, medryckande och irrationellt, precis som man vill ha det.

    Nu är klockan kanske strax efter 5 och jag skulle påstå att vi har ett så kallat hål här. Man kan ju se Conor Oberst om man gillar ointressanta saker men jag tycker att du går och äter middag istället. Det jobbig är att hålet består en bra stund även efter middagen, såvida du inte drar en go buffé.

    Man hade kunnat gå och se Future 19.30 då hiphop alltid är så himla bra live, eller så är hiphop ibland rätt dåligt live och så struntar du i det. Icona Pop spelar klockan 21.00 på Azalea men eftersom jag fortfarande misstänker att det är en felbokning och att Rix FM-festivalen egentligen bokat dom så tror jag inte det blir något, men om det är sant så skadar det kanske inte med lite klassisk hitz for kidz-pop en fredag i augusti.  Little Dragon spelar sedan 21.10 men jag måste erkänna att jag verkligen inte gillar dom vilket är kanske konstigt då jag borde tokhylla allt från Göteborg men icke!

    Ja, det svarta hålet består fram till 22.10 när Outkast ställer sig på Flamingon men att tipsa om det är ju som att säga att Frida Boisen är ett folkinitiativ. Outkast blir ”kul att se” 2014, men det hade varit roligare om året var 1998 och Aquemini precis hade varit släppt. Nog sagt.

    23.00. Slowdive. Linné.

    Senkvällens första och sista tips blir Slowdive som är ett band man verkligen borde se. 90-talshjältarna ger dig shoegaze som om du inte behöver något annat. Jag kan ju inte dra till med att jag växte upp med de här för det är kanske det sista jag gjorde men med åren har jag börjat uppskatta sån här musik, dock är det högst beroende av mitt humör men om jag är på Shoegaze-humör på fredag efter några glas Frascati så kan nog allt hända. Va där bara.

    En liten tråkig krock i det hela är Yumi Zoumi som spelar 23.30 på Rondo och det blir svårt att hinna se något av de drömska pop-bandet från Nya Zeeland. Men vill du lämna Slottskogen tidigt så är Rondo platsen att vara på, dessutom spelar Naomi Pilgrim om du gillar modern rnb och soul och efter henne så spelar How to dress well och jag har förstått att många gillar honom och att han gjorde kaoz med Stay Out West för två år sedan men jag kommer nog vilja ha något mer kraftfullt och annat än en amerikansk singer-songwriter-snubbe klockan 01.45.

    00.00. 1987. Film Studios

    Det kan vara årets stora dilemma, ska man, eller ska man inte åka till Hisingen för en (1) spelning? Ja, egentligen borde man det för att jag verkligen vill se det svenska underbarnet 1987. Främst för att han är otroligt duktig, men även för att det inte är ofta han spelar live och jag tror det är första gången i Göteborg. Jag älskar honom och inget ont om Hisingen, men satan vad bred den där älven är ibland. Enda fördelen är la att man får åka båt, det är alltid kul.

    00.00 INVSN. Pustervik

    Ja, ett band med rötter i den norrländska hardcore-scenen och med Dennis Lyxzén (Refused) längst fram så kan man tro att det hela ska bli lite brötigt men icke, det är ganska behagligt och det skränar bara när det behövs. Jag gillar INVSN, jag gillar deras kraft och tyngd även det ibland kan låta som svensk dålig 90-talsrock.

    02.00 Mac Demarco. Polketten.

    Om du inte åker till Pustervik eller Hisingen så kan du alltid gå på Liseberg (ett gammalt djungelordspråk). Klockan 23.45 spelar Beach-Goth-bandet The Growlers (hemskt namn) som lär vara sevärda och om du orkar vara uppe till 02.00 så bör du se Mac Demarco. Jag har personligen lite svårt att få grepp om honom, ibland tycker jag att han verkar vara en stövel och ibland en riktig liten schöning. Huvudsaken är dock att han gör bra musik och hans Salad Days är oemotståndlig om du är på humöret att du vill ha något som är som Salad Days. Hur det är live får se, jag hoppas att han visar kraft, för om han istället är ännu mesigare live än vad skivan stundtals är så kan det bli en tidig kväll på fredag.

     

    ja, som jag sagt tidigare, fredagen är svår, vill du dansa dansa så bör du gå till Trädgårn och se Jungle och St Lucia, vill du ha lite mer psykedelisk och organisk flärd men många olika instrument så bör du gå till Operan och först se Jennifer Öhrn & the Liberation och Kurt Vile & the Violators.

    Jag kanske bara gjorde det här ännu rörigare nu, men så är det. Här är spellistan:

    WOW: Fredag

    Ta hand om er!

    fredag1

     

     

  9. Börja fredagen på Bengans!

    Leave a Comment

    Inte nog med att hela Göteborg blir vackrare under helgen på grund av Way Out West så passar diverse aktörer på att rida på event-vågen som sköljer över hela staden.

    En sådan aktör är Miilk som är ett relativt nystartat management i Göteborg som består av diverse kända ansikten från klubb- och musiklandet. Förutom sina egna artister så arbetar man även med ett av Sveriges vackraste label Nomethod Records och nu under Way Out West så passar man på att låta oss smaka på vad man har att erbjuda.

    Så på fredag bjuder man in till Bengans som bara ligger ett litet stenkast från Slottskogen för god musik och samkväm. Dörrarna öppnar 1800 och en halvtimme senare står stadens nästa hjältar Cavern People på scenen. 19.20 spelar sedan fina No Coda och sedan avslutar Simian Ghost det hela 20.00.

    Det låter ju helt fantastiskt, och om det nu inte vore nog så är det mina darlings i Caotico som spelar skivor mellan akterna och som dessutom kommer köra några låtar live.

    Jag är begeistrad i det här redan på förhand.

    Sa jag att det är gratis? Sa jag att det finns dryck med alkohol?

    ah, ni fattar.

    Här är eventet på facerbooker.

    Tyckte ni att detta var ett exkluderande inlägg med massa rabblande om band ni kanske inte har koll på?

    Ja, möjligt.

    Slå då på Spotify och lyssna på Cavern People – Change of Heart och sedan grymme No Coda – No Ransom och därefter Simian Ghost – A Million Shining Colours så behöver ni egentligen inte veta mer.

  10. Välkommen till Göteborg!

    Leave a Comment

    Eftersom den här veckan kallas för Stockholmsveckan i Göteborg så tänkte jag med denna filmen påminna alla vackra gäster att vi minsann inte fått något gratis här.