Que Club

Archive: Jan 2015

  1. Jodå Jodå

    Leave a Comment

    Jag blir glad av den här.

    Delvis på grund av att Lorentz ser ut som en miljon dollar, men även för att Sakarias var rätt kass redan då.

    Men gladast blir jag av att se Pelle och Henrik från Parken. Jag älskar ju dom.

  2. Vedervärdigheten

    Leave a Comment

    Det är lätt att vara bitter nuförtiden. Kanske främst på grund av att det svenska folket är så jävla know it all. Ena dagen är man statsvetare, nästa dag är man religonsvetare och så håller det. För visst fan ska man ha en åsikt, och visst fan ska man säga den.

    Så då tänkte jag ha en åsikt om den här sketna 90-tals vurmen som plågat vårat land under stora delar av 2014. Att vi börjar se tillbaka på 90-talets musik som om det faktiskt vore bra.

    Ni hör ju redan nu att det hela är orimligt.

    Men visst, jag kan förstå att man vill va lite ironiskt schöön ibland och bara släppa efter och lyssna på dålig musik fast man faktiskt har distans till det. Det gjorde jag själv när jag var ung, jag sjöng Djurgårdssånger på spårvagnen trots att jag inte har någonting med dom och göra, jag kunde lyssna på Vikingarock, jag kunde dra på mig en sovjetisk generalmössa eller hänga upp en flagga med Cheguevara på en badplats på Styrsö.

    Allting med en stor dos ironi och distans.

    Det fattade ju dock inte dom som bevittnade det, men jag visste, och det räckte.

    Så visst, det är kul att boka Drömhus till Jazzhuset på nyårsafton.

    Jättekul.

    Samtidigt som det precis som mitt ironiska och skojfriska lyssnande på vikingarock är vedervärdigt.

    Vedervärdigt.

    Varje gång ni som bokar drar till med en skojfrisk bokning som till exempel Drömhus eller Dr Bombay så vet ni att ni 1. Kommer tjäna pengar och 2. Det kommer vara vedervärdigt.

    Det ni också vet, men som ni antagligen bortser ifrån är att ni tar plats från ett riktigt band, som kanske drömmer om att spela på just Jazzhusets scen en nyårsafton. Men sådant skiter ju nu i. Ni har ju bokat bra lokala band hela året som ni antagligen gått jävligt mycket back på. Främst för att dagens publik skiter i den lokala scenen men som samtidigt lägger sig i brygga när det vankas schöööna ironiska kalas.

    Jag förstår dom, jag förstår er, jag förstår helt enkelt.

    Men det är vedervärdigt.

    Något som däremot inte är vedervärdigt är Western Swing.