Que Club

Archive: Apr 2015

  1. 1987-Härskarkonst

    Leave a Comment

    I september 2013 så slog han till mot bloggosfären, man kan säga att han lamslog oss totalt med sin fina singel Ocean. Det ska sägas att jag egentligen hatar RnB-influenser på grund av för mycket smör men 1987 tar bort smörigheten och adderar istället en stor jävla portion trovärdighet och allvar. Sedan dess har vi blivit bortskämda med låtar som Bomb, Michelle, Hej och Simma bland hajar.

    Dessa låtar utgör även ryggraden i debutalbumet Härskarkonst som släpptes igår.

    Det hade kunnat vara stopp där, det tar nämligen ofta stopp just där. Man har ett gäng bra singlar som släppts under 18 månader och sedan skaver man ur sig ett album där resten endast fyller sin funktion som utfyllnad.

    Men inte för Victor Holmberg inte. Han fortsätter och håller en oförskämt hög lägstanivå, det är så bra att skivan inte ens har en lägstanivå. Det är 10 kompletta och perfekta popsånger med lyrik från himlen och en produktion från paradiset. Det är snyggpop som smutsas ner av ord som tillsammans fullständigt slår ner dig. De ohörda låtarna Vit Häst, Har du träffat någon som jag, Karusell och 4.17 är så satans bra. Avslutande 4.17 är kanske en av årets finaste bitar och mellanspelet i Vit Häst är de närmsta moksha en kan komma.

    Att det här är ett debutalbum från en kille som spelat in allting i sin etta i London som han delar med sin fru och hund är ett underverk. Man undrar lite försiktigt var det ska landa, var ska Victor Holmberg landa?

    Han skulle kunna gå major, han skulle kunna bli stjärnproducent, han skulle kunna sammarbeta med hela världen och han skulle inom en femårs-period kunna dominera svensk musik.

    Så bra är han.

    Jag hoppas dock att han stannar kvar hos sig själv, han verkar trivas bäst där.

    Lyssna på ett av årets bästa album:

  2. Valborg!

    Leave a Comment

    Många säger att det finns en död i medelåldern. Helen Sjöholm bevisar motsatsen.

    Glad valbord på er!

    Studentjävlar!

  3. Video: Seaside Heights-Start of something beautiful!

    Leave a Comment

    Göteborgsbandet Seaside heights har gjort en video till deras sämsta låt vilket inte behöver vara så negativt.

    I fredags spelade dom på Pustervik, kan tänka mig att den här låten var vidrigt bra live.

    Dom kommer som sagt bli väldigt stora så fort dom slutar ha U2-gitarrer.

     

    Recorded and produced by Rickard Hallin & Seaside Heights
    Mixed by Mark Needham
    Mastered by Hans Olsson Brookes

    Video by Robin Nilsson

  4. Albatross-Around Midnight

    Leave a Comment

    Sommaren 2013 såg jag bandet Miss Albatross på Kulturkalasets tältscen och då utnämnde jag dom till bärare av den alternativa rockens framtid i Göteborg och den utnämningen håller jag fast vid. Tidigare den våren hade man spelat ihop sig som husband på fina Klubb Orleans och man släppte i samma veva EP´n Disco Blues.

    Sedan blev man äldre, slängde ”Miss” i älven och steg ut som Albatross tillsammans med debutskivan Groovers Maneuvers, en skiva som fick oförtjänt lite uppmärksamhet, inte minst från mig själv.

    Kan ångra det idag.

    Lyckligtvis skiter grabbarna i Albatross i trötta bloggare och journalister och kör på med sin 60-70-tals rock med både blues och popinfluenser. Den här våren har man hunnit med både P4 och tre kvällar på HAK samt släppet av den nya dubbelsingeln Around Midnight/Ain´t it a shame.

    Around Midnight är en klassisk bluesrock-rökare och Theodor Booghs starquality i rösten bara växer hela tiden, älskar det släpiga med ändå pigga sångsättet och hans röst tillsammans med bandets tidlösa komp tar lyssnaren till en helt annan tid utan att lämna oss med en känsla av att det här redan skulle vara gjort. Det är ju ganska enkelt att falla in i att bli något coverband som försöker efterhärma Get off of my cloud men Albatross undviker fallgroparna och står stadigt och bär stadens blues-arv vidare.

    B-sidan Ain´t it a shame bekräftar allt jag redan sagt och är dessutom enligt egen utsago bandets första och sista politiska låt, i allafall sakpolitiska låt då bluesrockens berättelser alltid bär på en socialrealistisk ådra oavsett form.

    Totta skulle vara stolt.

     

  5. Video: Summer Heart-Sleep

    Leave a Comment

    En av artister som sitter på Que Clubs gyllene tron är utan tvekan Summer Heart och där har han suttit sedan han släppte Please Stay för 4-5 år sedan. En annan kille jag gillar är Jonas Börjesson och hans bolag Video Dept som skapar fina fina musikvideos. Just Börjesson är nästan hovleverantör till Summer Heart vilket är helt i sin ordning då deras stilar matchar likt en ängel i himlen.

    Frågan är om inte videon till Sleep är det bästa som kommit ur det samarbetet? Den är verkligen helt fantastiskt snygg och jag älskar att David Alexander står och flexar sin elgitarr då det är totalt omöjligt att lyssna på Summer Heart utan att spela luftgitarr.

    Jag blir alldeles stolt när jag ser det här, och lite tårögd.

    Så bra och vackert är det.

     

  6. Skilla-Soon I´ll Dance

    Leave a Comment

    Hösten 2013 skrev jag om Malmöbandet Skilla som då hade släppt sitt andra album i A Storm och då skrev jag så här:

    Det är alltså bredd både musikaliskt och textmässigt utan att bli varken spretigt eller diffust.

    Och visst besitter bandet Skilla mycket bred och det är mycket pga medlemmarnas musikalitet men det fina är att man tillåter bredd utan att tumma på kvalitén. När jag ser tillbaka på A Storm så frågar jag mig själv varför jag inte lyssnar på den oftare men det problemet lär inte uppstå med nya singeln Soon I´ll Dance. Det är ett enormt steg framåt man tar med den här dubbelsingeln, den nämnda A-sidan är helt fantastisk och Nina Christensen framstår inte bara som en av landets bästa låtskrivare utan även som en av våra finaste röster. Detta är verkligen väldigt bra, sången och arrangemanget är perfekt avvägt och när resten av bandet fyller i och stöttar upp med kör i refrängen är det närmast sakralt.

    B-sidans I am going nowhere förs tankarna givetvis till dylan vilket speglar låtens intention att fånga gråzoner och nyanser i både kärlek och vardag. En intention som vår gode Bob mästrar bäst av alla och som även Nina visar att det är så hon ska skriva i fortsättningen.

    Som sagt tar Skilla ett enormt steg framåt, det är bättre producerat, bättre spelat, bättre sjunget, bättre skrivet och ja, allt är bättre.

    Samarbetet med Tambourine Studios och producenten Julia Öjbrandt kan leda till något riktigt riktigt stort.

    Bandet består av Nina Christensen (sång), Elin Hörberg (piano), Vanja Gottlow (bas), Lisa Godin (gitarr) och Amanda Savbrant (trummor).

  7. Wilderness-This World is not Ours EP

    Leave a Comment

    För ganska exakt ett år sedan hyllade jag Jämtlands-duon för singeln Hold On som dessutom var en av förra årets bästa låtar och när man nu släpper sin andra EP så kan man ju konstatera att dom inte kommer bli sämre med åren.

    Den något löst sammansatta gruppen gör lite som dom vill, inga ramar, inget fastslaget manifest förutom att leverera god pop.

    Det har ju diskuterats om att drömpoppen skulle vara död och begraven men lyckligtvis har vi en drös akter i Sverige som håller den fanan högt och ingen är gladare än jag för det. Drömpop kan ju enkelt bli tråkigt och allmängiltigt men Wilderness lyckas  hålla en nerv pulserande genom nästan hela This world is not ours EP. 

    Smarta samplingar från Sara Lidman ger ett välbehövligt djup, smart jobb vid mixerbordet gör att gitarrerna stiger fram och sätter en mer distinkt ljudbild. Det är ju så lätt att göra det kraftlöst men Wilderness undviker fallgroparna och ger oss en väldigt väldigt behaglig EP. Push your hands right trough me  är en pärla och singeln Tomorrow will be different befäster allt jag redan sagt. Det är väll först i sista låten jag tröttnar, där får man inte alls till det, jag förstår tanken att avsluta med något storslaget och episkt men det här faller platt totalt.

    Det gör egentligen inte så mycket. Jag kommer lyssna på den här hela sommaren ändå. Musikguiden sa att det låter som en mix av Manchester, Göteborg och Ibiza och jag kan tycka att det kommer gå väldigt bra för Wilderness om man låter den sistnämnda platsen vara mer av en underton och framträdande.