Que Club

Archive: Maj 2015

  1. Caotico-Gone

    1 Comment

    Äntligen kommer dagen då Caotico släpper något jag tycker är dassigt. Jag har ju hyllat dom sedan Back of my head och nu när man går mer klubb och mer elektroniskt än någonsin så tappar man en gammal gubbe som mig.

    Logiskt ändå.

    Nya låten Gone är bra, om man gillar låtar som låter som Gone.

    Jag gör ju inte det.

    Men jag tycker inte att någon ska behöva må dålig över det, det är bara så det är.

    Jag gör ju inte slut eller så.

  2. Mares-Allt du gör och att du finns

    1 Comment

    Ni vet ju redan att jag av någon anledning har taggarna utåt när det gäller ny svenskspråkig pop. Jag sitter i ett hörn och muttrar att det är fan ändå inget som blir bättre än Parken och så sågar jag det mesta, ibland rent slentrianmässigt.

     

    Hur som helst så fick jag ett mail från Hybris. Dom hade fått ett nytt band från Uppsala på halsen som heter Mares. Dom hade tydligen gett fingret åt allt vad PR-strategier heter och slängt upp en låt på spotify som tog raketen rakt upp till himlen.

    Mares-Allt du gör och att du finns är klassisk tonårspop på svenska och precis sådan tonårspop som är på liv och död utan att vara för juvenil. Jag blir ung av lyssna på det här, det glädjer mig, jag behöver den känslan.

    Det har ni kanske märkt.

    Med det sagt är inte Mares helt klara än, man borde låta mindre som Thomas Stenström och istället skriva texter som drar sig mer åt Ludwig Bell samtidigt som man ska behålla ungdomens nerv i samma anda som band som Hökartorget och Albin Larslin.

    Det kan bli riktigt bra.

    Man får även gärna skippa det där försöket till gitarrsolo, jag får ont i huvudet.

  3. Hanna Järver-Samma Gamla Himmel

    Leave a Comment

    I februari släppte Hanna Järver fina singeln Ingenting Skrivet som jag skrev om här. Nu är hon tillbaka och det är tydligt att 2014 är Hannas år efter hyllningar av bloggar både i Sverige och internationellt samt av artistkollegor som Jonathan Johansson.

    Man gör det lätt för sig när man säger att Hanna Järver låter som Maggio fast med mer elektronik och visst ligger det lite sanning i det men Järver sitter på en avighet och undviker att vara både förutsägbar och småtråkig. Att Hanna Järver dessutom är i startgroparna på sin karriär gör att man bara vill ha mer av henne och debutalbumet kan bli ett av årets bästa, mycket på grund av rösten och produktionen. Den nya singeln Samma Gamla Himmel spinner vidare på förra singeln och även om Hanna inte tar i på samma sätt så låter hon sin röst ta plats när den behöver och låter sedan musiken tala för sig.

    Älskar det. Givetvis.

  4. Azure Blue-Beneath The Hill I Smell The Sea

    Leave a Comment

    Det räcker att kolla på Azure Blues spotify-sida för att se förändringen från ljusblått till mörkblått/brungrått och vidare in i 2015 års mer klarblåa färg som avslutar trilogin som startade på Debaser Slussen i juni 2010.

    Trots att jag i samband med andra skivan Beyond The Dream There´s Inifinite Doubt skrev att Tobias Isaksson befäste titeln som genrens Character Indelebilis så har jag faktiskt inte lyssnat på skivan så många gånger sedan dess. För även om andra skivan var bättre pga snyggare och mer välproducerad så kunde man sakna det där sista som gjorde att man lyssnade på skivan på repeat i flera dagar, dvs det som fanns på debuten.

    Det där lyckas man däremot sy ihop på tredje delen Beneath The Hill I Smell The Sea som släpptes i veckan. Låt nummer två Every Ending Story är typexemplet på hur Azuren sammanstrålar nerven från debuten och det välgjorda hantverket från uppföljaren. Drivet i verserna, de kulturgeografiska inslagen i textern och hur man lagt sången längre fram gör att man förstår varför Azuren en gång fick den där titeln. Inledande A Town Called Alice (med Amanda Mair) tar dig ut över det azurblåa-vattnet igen och Reflections Of Light slänger dig sedan tillbaka in i stan igen. Just den dynamiken gillar jag, den tillsammans med att man även överlag lägger fram gitarrerna lite mer och inte bara förlitar sig på synthar och trummaskiner.  Även det faktum att man plockat in livetagningar gör det hela ännu mer levande och man slipper det statiska som elektroniken gärna fastnar i. Den enda fällan man lyckas fånga i är när Tobias försöker sjunga mjukt och följsamt så landar det istället i en något trött helhet och det är vid just sådana tillfällen man kan sakna den när nerven man saknat sedan debuten.

    Om jag nu nämner debuten en gång till så lär Tobias Isaksson inte bara skjuta sig själv utan även mig vilket är synd då vi båda är rörandes överens om att man aldrig kan skapa samma barn igen, främst för att man inte vill det. Isaksson fyllde 38 häromveckan och den här trilogin sammanfattar inte bara fem levandsår utan även fem år av uppbrott från städer, relationer och sig själv. Då är det inte konstigt att det landar i något nytt och något annat, och det fina i det hela är synth-psalmen som avslutar skivan, här någonstans stakar Azure Blue ut framtiden och det ska låta.

    Rid vidare på den vågen, Du är inte klar med oss!

  5. Skimret-Dra Gränsen

    Leave a Comment

    Sometime back in 2013 släppte Aleksandar Buntic en cover på Shoreline och redan då kunde vi se att det han skulle komma att göra som Skimret skulle bli så mycket bättre än bara covers på gbgpop.

    Via duon About Girls och genom pågående projektet Lone Soda så låter Buntic Skimret ligga och bubbla och häromdagen lät man en ny låt komma upp över ytan. Dra Gränsen hade kanske kunnat bli något mer åt klubbhållet enligt Aleksandar men icke! Och det är vi ju evigt tacksamma för då det helt enkelt är fel håll. Präglad av nyhetsrapportering och bruna vindar från såväl Europa som Sverige så landat det allt som oftast i något svävande och melankoliskt. Jag gillar enkelheten i beatet, lite som Karin Ström fast mer atmosfäriskt, och med verserna blir det som en smutsig gbg-variant av det snyggpopparna i Llojd gör.

    Jag gillar det.

  6. Vasas Flora & Fauna-Släkt med Lotta Svärd

    Leave a Comment

    I tidigare inlägg om Vasas Flora & Fauna har jag redogjort ganska noggrant för varför just Vasas Flora & Fauna är ett av landets bästa akt.

    Lyckligtvis behöver jag inte skriva det igen, dom säger det själva i och med nya skivan Släkt med Lotta Svärd.

    För förutom singlarna Gudförälder och Levi & The Leevings så innehåller skivan en rad fina låtar som får lyssnaren att tro att man aldrig varit någon annanstans än i finska Österbotten.

    Hemma igen.

    Lyssna på den, lyssna sedan på resten. Med tanke på att sångerskan Iris hoppat av så kan detta vara enda gången du kommer vara så nära någonting så främmande.

    Nu ska jag låta er lyssna!