Que Club

Archive: Okt 2015

  1. Veckans bästa singel: Francis – Follow Me Home

    Leave a Comment

    Falun!

    Tänk er att ett band från Falun skulle leverera veckans bästa nysläpp!

    Det gillar vi såklart.

    Francis släppte en debut back in 2011 men nu är man tillbaka med ny, sanslös kraft. Nya singeln Follow Me Home gjorde precis att jag börjar längta in i 2016 och efter Francis andra album som släpps i februari. Skivan är dels inspelad hos Tallest man i Gagnef men även i Brooklyn hos Nicolas Vernhes.

    Singeln Follow Me Home var den sista låten att bli till där i Brooklyn vilket gör det helt naturligt att den är först ut. Klassisk facklig princip.

    Jag älskar så klart det är, jag älskar det klassiska The Band-gunget i något högre tempo samtidigt som det är fart och driv så är det stillsamt och försiktigt. Den där elgitarren som någon smeker mellan verserna är pure gold och sången är fantastik. Så ja, välskriven pop tillsammans med en ordentlig produktion, det är inte svårare än så. Francis får allting att verka så enkelt, därmed uppskattar jag även det lilla lilla infernot som uppstår på slutet.

    Allting behöver ett inferno. Lyckligtvis styr dom upp det innan det spårar totalt.

    Gott så!

    Francis, ett namn att lägga på minnet!

     

  2. Jonas Schwartz – Nobody

    Leave a Comment

    Kom på att jag glömt skriva om den här låten. Jonas slängde ut den för några veckor sedan då den helt enkelt blivit kvar. Den kom aldrig med på skivan Xpedition men passar inte heller in på det han gör till den kommande skivan.

    Synd. För jag älskar verkligen det sound han har i dom här låtarna. Nobody är ett litet litet masterpiece och jag älskar trummorna mer och mer för varje lyssning, det är långsamt och snabbt, hårt och mjukt, vackert och fult.

    PRECIS SOM LIVET.

    Ja, där fick ni det, Jonas Schwartz gör musik precis som livet.

  3. Navet – Fever Dreams

    Leave a Comment

    Navet är tillbaka!

    Äntligen säger vi åt det.

    Jag vet inte riktigt vad dom sysslat med sedan debuten 2010 med godbiten For the show som kronjuvel. Det jag vet är att dom trots dimman varit ganska närvarande, det känns som om dom varit på tusen möten med tusen olika människor som på ett eller annat sätt vill jobba med. Det är ju en tröttsam process det där.

    Men nu är man tillbaka med nya låten Fever Dreams som jag både gillar och ogillar. Det jag gillar är produktionen, pulsen och det sittdans-vänliga soundet. Jag gillar även Julia på sång men jag kan ogilla vissa passager som känns galet tacky, kanske främst i refrängen. Jag tillhör ju gruppen som inte vurmar för den här 90-tals-hypen som pågår, och vissa fraseringar och partier låter bara som dålig och daterad eurodisco.

    Lyckligtvis gör det inte så mycket, för jag kommer fortsätta lyssna på den här hela vintern och om jag någonsin vill sittdansa så är det Navet jag sittdansar till.

    Härligt!

  4. Vera Vinter – Sagolandet

    Leave a Comment

    Vera Vinter i vemodets vagga.

    Så löd min första rubrik om henne för 5,5 år sedan och så är det fortfarande.

    Att Vera dessutom börjat måla sitt vemod i en lågmäld och sofistikerad elektronisk skrud är bara en naturlig och given utveckling som jag hyllade med förra singeln Huset.

    Nu är hon tillbaka med en ny låt och samtidspopen har väl aldrig varit viktigare än nu. I en tid där folk skriker mer än dom lyssnar, där man kräver ansvar från alla andra utom sig själv, där vi låter diverse troll diktera villkoren och där Jimmie Åkesson ”ber för ett Sverige” som han själv har förstört.

    Det är då vi behöver musik, och det är då vi behöver musiker som Vera Vinter.

    Lyft blicken. Det är uppmaningen i nya singeln Sagolandet och det är som vi alla vet lättare sagt än gjort men om vi alla börjar med att just lyfta blicken så tar vi ett stort steg framåt. Men man vet ju hur det är, man går snabbt förbi tiggarna när man inte har pengar att ge dom men tiggarna vill inte bara ha våra pengar, dom vill ha våra ögon, dom vill ha våran bekräftelse, dom vill veta att dom är viktiga, att dom har ett värde och att deras liv betyder något.
    Det kan du visa på flera olika sätt, men börja med att lyfta blicken.

    12191473_995091900532705_4436566507615210560_n

    Fotograf Ann-Katrin Blomqvist

  5. Intervju med Wilma i En Drös Poeter inför kvällen på Pustervik!

    Leave a Comment

    En Drös Poeter är bandet som startades redan i årskurs sex men som nu på allvar börjar ta andelar på den svenska indie-scenen. P3 älskar dom, Stockholm verkar älskar dom och nu är det alltså dags för dom att visa Göteborg vad en drös poeter egentligen kan åstadkomma.

    Dagen till ära släpper dom även en ny låt i Ett sista slag och man kan ju lugnt säga att EDP blir bättre för varje släpp. Cello-pop är inte längre bara en fluga och drömska körer har aldrig passat bättre. Jag slås även av Wilma Collings sång, trots att man alltså bara är 18-19 år så bär hennes röst på en mognad och självklarhet. Om musiken ibland kan låta skör så står Colling stadigt längst fram, lite som i Steget. Att EDP´s texter befolkas av geografiska och kulturella referenser är sådant som alltid får mig att falla. Annars är det det klassiska receptet med upptjackat vemod som går genom låtarna och i slutändan blir man faktiskt glad av musiken och det får vi ändå ge en applåd för.

    Så med en ny singel så ställer man sig i kväll på ett utsålt Pustervik för att agera förband för Den Svenska Björnstammen. Vi var ju tvungna att kolla läget så klart.

    Hej Vilma Colling i En Drös Poeter. Välkomna till Göteborg, är det första gången EDP spelar här?

    – Ja det är allra första gången för oss! Men vi är alla otroligt taggade på att få åka dit, tror vi alla har en ganska idyllisk bild av Göteborg!

    För er blir ju även kväller ett litet släppkalas för er nya singel, hur gött är det att släppa en ny låt? 

    – Det blir hur ”gött” som helst! Det känns som att den här singeln verkligen representerar oss och det sound vi vill ha och vi är otroligt nöjda med resultatet!

    Även om ni varit en band since typ forever så har det gått rätt snabbt nu på slutet, hur ser framtiden egentligen ut för EDP? 

    – Vi går ju alla i sista året i gymnasiet och vår dröm är ju att kunna ha det här som jobb i framtiden. Vi vill bli etablerade i musikindustrin helt enkelt och gärna ha en stor publik! Vi brukar alltid säga att drömmen är popaganda och allsången på Skansen haha!

    Ni ska ju vara förband för den Svenska Björnstammen. Vad har ni för strategi för att vinna över deras publik till er? 

    – Den svenska björnstammen är sånna stora inspirationer för oss framförallt i skrivandet, så vi hoppas att deras publik ska falla för vår musik också. Vår stil är ju inte helt off i alla fall.

    Hur kommer det sig att ni följer DSB landet runt den här vändan?

    – Det är ju världens chans för oss att nå ut till en större publik runt om i Sverige och lämna Sthlm. Dessutom får vi ju se de spela live ett par gånger vilket bara det är motivation för oss!

    Pustervik ändå, hur är den känslan? Kan man snacka om den klassiska pusterviks-peppen? 

    – Ja absolut! Eller vi är ju stockholmare allihopa och hade inte riktigt koll på Pustervik innan, men nu har vi kollat videos och bilder och peppar något enormt! Vi är såå taggade!

    Vilka är det vi kommer se på scenen och vad kan vi som publik ändå förvänta oss? 

    – Vi är 4 personer, jag Vilma Colling på sång och lite klockspel, Ulrika Bremberg på piano, Olle Adell på bad och Wilma Wall på trummor. Ni kan vänta er upptempo indie-musik på svenska med en eller två stockholmsreferenser i texterna. Men mycket energi och spelsugna musiker!

    Det är ju även en tidig spelning, 19.30 går ni på, dessutom på en fredag. Vad exakt ska ni göra för att ställa om våra hjärnor från jobbångest till helg-glädje? 

    – Vi har plockat ut våra allra bästa upptempo-låtar för att få igång publiken på fredag!

    11825700_875689059179226_7165225092947449029_n

    foto: Wilma Colling

    Ja, ni förstår ju själva att det blir en bra kväll. Det är minst sagt ett genidrag att sätta En Drös Poeter som förband till Björnstammen. Eftersom jag faktiskt ska gå i kväll med min fru så är jag glad för förbandet då det i alla fall kommer vara ett band på scenen som jag faktiskt gillar.

    Men som sagt.

    Fredag + utsålt pustervik + klubb Instant = Leva life.

    Funkar för mig.

  6. De Montevert – Let´s not run away together

    Leave a Comment

    Jag minns ju fortfarande den där morgonen i maj 2011 när jag var på väg till Jönköping längs riksväg 40 och fick höra de Montevert för första gången. Sedan dess har hon haft mitt öra och Que Clubs hjärta.

    Året efter kom debuten i dubbelalbumet Vänner & Fiender/Enemies & Friends och låtar som Positive Effects och Du kommer ångra dig utmärkte sig som några av 2012 års bästa bitar.

    Nu är Ellinor Nilsson lyckligtvis tillbaka och man kan minst sagt säga att hon låter bättre än någonsin. Låten är otroligt bra producerad (i Umeå med Kalle Johansson), kanske rent av för bra producerad. Det blir nästan för snyggt och därmed lite tråkigt med tanke på den monotona slingan och hennes släpiga sång i refrängen. Frågan är hur stor roll det där egentligen spelar, det kommande albumet som släpps i december är något ni alla bör längta efter. De Montevert gör nämligen så att man verkligen vill lyssna på henne. Hennes berättarkonst tar ett stort steg framåt och äntligen har vi någon som på riktigt kan ställa sig bredvid Annika Norlin på den där piedestalen.

    Den fjärde december spelar hon dessutom både på Bengans och Oceanen.

  7. Terra-Här kommer natten

    Leave a Comment

    Terra.

    Terra Gbg.

    Dom hypades ju rejält för ett tag sedan i samband med första singeln Här kommer natten och som vanligt orkade jag inte hänga på den där hypen. Jag är ju för långsamt för sånt.

    Att dessutom skina med att ha sålt ut Folk är ju bara orimligt med tanke på att vilket gbg-band som helst kan sälja ut Folk så länge man har kompisar.

    KOM TILLBAKA NÄR NI SÅLT UT PUSTERVIK DÅÅ!

    Skrek jag tyst för mig själv i min lilla bubbla där det inte finns något som är större än Pusterviks stora scen.

    Hur som helst.

    Jag tog mig tid att lyssna på Terra. Man kan säga att jag terrade Terra.

    Resultatet?

    Älskar Terra!

    Här kommer natten är ju faktiskt väldigt väldigt bra. Det krävdes bara bättre hörlurar och ett sug efter den här typen av musik. Man kan ju bryta ner och snacka influenser och ”vad det låter som” tills i morgon men det är bara fånigt.

    Skitbra!

    Ska bli kul att se vad som händer i framtiden. Jag gillade ju ändå Ram di Dam (som medlemmar härstammar ifrån).

     

  8. Klubb Luggpop på Jazzhuset

    Leave a Comment

    Jag brukar säga att för varje gång en ny torsdagsklubb på Jazzhuset startar upp så dör det en ängel och det har länge varit sant. För klubbarna på torsdagsjazzen har varit kortvariga, minst sagt.

    Gänget bakom Klubb Kokomo försökte skapa en klubb dom själva ville gå på men kom antagligen på att dom inte alls vill vara på Jazzhuset längre. Sen hade vi Gården, aForest, Klubb Drakmysk, Thurstage, Klubb V (5) osv osv.

    Någonstans har Klubb Svanens storhetstid legat som en blöt filt över hela Jazzhuset.

    Lyckligtvis är Göteborgs musikscen inne i en generationsväxling, det har jag berört tidigare. Denna förändring har nu även nått det vanliga klubblivet. Enkelt sagt så började Klubb Luggpop med en grupp på Facebook, men det är också en grov förenkling. Luggpop är ingen fluga på internet, det är inget fenomen i sociala medier och det är inte absolut inte ett nostalgiskt längtande bakåt. Luggpop kommer inte och går, luggpop följer inte  trender.

    Luggpop är absolut.

    Luggpop est absolute om du vill tatuera in det på latin.

    Därmed tror jag att Klubb Luggpop kan bli den första absoluta torsdagsklubben på länge. Inte bara att den grundar sig i bra musik utan även för att den har sin grund i ungdomar och deras längtan efter att ha något eget. För första gången på länge har vi 16 och 17åringar som faktiskt längtar efter att få komma in på Jazzhuset.

    Se det som en renässans.

    För att fira att den mörka medeltiden är över så tänkte jag dra igång kalaset i morgon genom att spela skivor innan coverbandet Bad Bärs Quartet spelar. Sedan spelar även Djurrättsalliansen och Simon&Simon väl valda bitar från sina skivor.

    Ni förstår ju själva att det är dags att bränna studiebidraget till låtar ni glömt eller inte inte ens vet att ni faktiskt älskar.

    Vi ses där!

    Eventet.

    Luggpop