Que Club

Archive: Dec 2015

  1. 2015 års bästa svenska låtar!

    2 Comments

    cropped-header.jpg

    Steg 2 i att summera året landar i det jag oftast gör, nämligen listar årets bästa låtar. Det gjorde jag 2011,20122013 och 2014 och noterbart är väl att jag 2012 listade årets 50 bästa svenska låtar, en helt meningslös lista, egentligen.

    Så vad har egentligen varit bäst i år? Ni fick ju en del när jag listade årets album förra veckan men det finns en del godsaker som inte kom i albumform.

    Såååå, 20 låtar som gjorde 2015 till ett bättre år.

    Utan inbördes ordning, alla låtar är årets bästa låt. Följ med i spellistan bah!

     

    Mowgli-Closelessness (Zen Recordings)

    Svårt att värja sig.

    Det har ju blivit ett utryck man svänger sig med till den grad att inflationen är märkbar, men visst är det så att det är svårt att värja sig mot det Mowgli gör. Ellen Olaisson och Jessica Sörenson träffades på gymnasiet och ”på den vägen är det”. Just den här låten är deras klart bästa och den har varit med mig i snart 10 månader och jag tröttnar verkligen aldrig den. I fredags spelade Mowgli på Djungeltrummans julfest och med en bra EP i ryggen så kommer 2016 bli ett fantastiskt år. Det jag gillar bäst med dom är att dom är lika bra på engelska som svenska. Håll koll helt enkelt!

    Vasas Flora & Fauna-Leevi and the Leavings (Startracks)

    I ett pressutskick i slutet av februari kunde jag läsa att Jens Lekman sagt

    Vasas Flora Och Fauna är en vinterhärjad växt, den vackraste blomman på den österbottniska prärien. Det här är den mest rörande pop på svenska jag hört på flera år”

    Mer är så behöver man egentligen inte säga och efter en veckas intensiv lyssning utropade jag den till en av årets bästa låtar och här står vi nu i december och konstaterar att jag hade rätt, rent objektivt för en gång skull. Det strama arrangemanget och hur Iiris Viljanen pendlar mellan bestämd surkärring och charmant darling är verkligen helt fantastiskt. Mattias Björkas text gör sig angelägen trots att det sjungs om platser jag aldrig varit på och om ett band jag aldrig hört talats om. Så satans bra!

    Hökartorget-Bli kvar (Hökartorget)

    Ett annat band som började med den lokala anknytningen som främsta medalj på bröstet är Hökartorget men så här fyra år senare har man sjungit klart om Stadshotellet i Hedemora och istället har man lyft blicken. Numera beskriver man sin samtid och det samhälle vi lever i och som ett steg i den riktningen ger ena medlemmen Karolina Nordman oss en dänga som kan stoppa vilken storm som helst. Det kan vara en kärleksstorm, det kan vara en hatstorm, en tittarstorm eller bara en rent allmänt oskön storm.

    Ta och lägg av bara.

    Bli Kvar maler Hökartorget på, ner och över exakt allting och Karolina framstår som framtidens agitator när hon gång på gång går på med mantrat att ta och lägg av. Det är egentligen helt onödigt att göra en djupare textanalys och ta reda på vem det är som ska lägga av, det är helt enkelt oviktigt då du kan applicera låten på allting hela tiden.

    Känn kraften bara, och bli kvar!

    Skilla-Soon I’ll Dance (Or die Records)

    Jag har alltid tyckt att Skilla varit väldigt bra, men jag har däremot aldrig riktigt lyssnat på malmö-bandet förutom i samband med släpp. Det där förändrades ganska direkt i våras när man släppte den vackra vackra Soon I’ll Dance. Det slår mig fortfarande hur fantastiskt skriven den här är, både rent textmässigt men även hur man arrangerat den. Det hade liksom kunnat vara Adeles bästa bit. Samtidigt bär det på en slags indie-avighet som dessutom gör den intressant på riktigt och inte bara stannar vid att vara fantastisk. Jag älskar hur den inte lyfts efter första versen, där hade man kunnat bygga upp refrängen ordentligt men man väljer att hålla på det och låten når istället sitt klimax på slutet efter andra versen.

    Soon I’ll Dance, Soon I’ll Dance, Soon I’ll Dance again

    En del av mig önskar återigen att den ska lyfta där men istället mynnar det ut i en stilla och vacker vädjan om att ge mer tid.

    Det är så bra gjort att hålla sig från att falla in i klassiska mönster och som jag sa i våras tar Skilla ett stort steg framåt med den här låten och sångerskan och låtskrivaren Nina Christensen blir bara bättre och bättre hela tiden.

    The Sun Days-Come have me over (Luxury)

    Det har pendlat lite vilken av The Sun Days låtar jag skulle sätta på den här listan då det helt enkelt varierar vilken som jag tycker är bäst. Det där brukar ju vara ett kännetecken på vad som gör en skiva bra. Album släpptes i våras drygt tre år efter första singeln och det är minst sagt ett väldigt bra album som dom har gjort, främst för att TSD framkallar känslor som jag till vardags inte får. Bland annat vill jag vara i ett band, varje gång jag lyssnar på dom. Kanske vill jag rentav vara med i TSD, men det är ju en omöjlighet pga min oduglighet. Just den här låten har förutom bra gitarrer och lagom skräniga trummor det där drivet klassisk luggpop behöver och sångerskan Elsa Holmgren Fredriksson gör sin klart bästa insats i den här låten och jag älskar även hur gitarren svajar i slingan lite då och då. TSD kommer aldrig få pris för att dom är först med något, inte heller för att dom är sist med något, däremot kan dom alltid stå rakt i ryggen då dom gör fruktansvärt bra låtar som man lyssnar på om och om igen. Det är rätt så mycket mer än all annan skit som släpps idag.

    Erik Lundin-Haffla (RMH SOUND)

    Någonstans kan man välja vilken låt som helst från Erik Lundins EP Suedi som fullständigt slog över Sverige och i stort sett alla gav sin hän åt det här. Det är ju så på den svenska rapscenen, vi vill alltid ha någon som vi älskar mer än alla andra, senast var det Silvana, innan det var det Linda Pira och man kan ju lugnt säga att jag gråter en tår för den som skall komma efter Erik Lundin. Hela EP´n är ett tidsdokument över det globaliserade språkbruket, det finns liksom tillräckligt med smarta/fina/genomtänkta rader att tatuera hela Västerord. Grejen med just Haffla är att den är ett produktionsmässigt mästerverkt. Lundin visar helt enkelt att han är så mycket mer än bara ord. Gåshuden under körslingan på Haffla kan vara 2015 mest bestående gåshud. Inte ens Mjällby-ÖIS kan slå det. Då förstår ni nivån.

     

    Jonathan Johansson-NY/SNÖ (St:C)

    Euro, dollar, ostronen, pengar. Sms lån, Berghain, Ryan air, Shangrila, tändaren, låten, googla, messias, tvivel, bud, Elvis bibel, Autobauhn, Alperna, kusten, rivieran, kropparna, vattnet, fest, tema,  80-tal, tema, Reagan, Sovjet, romanen, huden, mästerverk, Schengen, öppen, taggtråd. 

    Öppen för vissa,Taggtråd för andra

    Skjortan, jeansen, svensk design.

    Douche

    Plattan, stureplan, registret, listan, utvald, kareokerestaurangen, dö, drink, nyfallen snö

    Vi kan låta det dö

    Få ihop den texten så har du gjort årets bästa låt. Om Erik Lundin är bäst i Sverige på att föra språket framåt är Jonathan Johansson bäst i Sverige på att skriva svenska poptexter som är beyond. I egenskap av SO-lärare så förstår ni ju att det här är en våt dröm.

    Hagaliden-Förunderligt och märkligt (Pacaya Records)

    Under 2015 har jag på den här bloggen skrivit nästan 25 000 tecken, bara om Hagaliden. 25 000 tecken. Med andra ord vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer men om jag återgår till den där morgonen i mars på Mölnlycke-terminalen när jag för första gången på allvar lyssnade på Hagaliden så blir det lättare. Hagaliden kräver nämligen att man lyssnar på dom, ordentligt, deras arrangemang är för genomarbetade för att fungera som bakgrundsmusik. Se det som en film, en film med perfekt dramaturgi där du redan vid inledningens blåspassage tillsammans med marschtrummorna tappar popcornen på golvet. Sedan bär det bara iväg. Jag har lyssnat på den här låten hela året och jag tröttnar aldrig. Jag försökte få bandet att spela in en session på fyllan på ett torg i Halmstadi juli men det slutade med att jag och Video Dept-Jonas fick sjunga den i en kebab-kö. Jag älskar den och jag kommer bära med mig den här låten tills jag dör.

    Vartenda träd och gräs vet om det, alla liv är öppna sår.

    Hanna Järver-Ingenting skrivet (Talent is Luck)

    Om vi vill spy på och  konceptet män med gitarr så kan man ju säga att vi är lite småtrötta på konceptet kvinna och elektronisk pop med luftighet och dynamik. Det görs ju minst sagt en hel del och kvalitén är högst varierad, som med allt annat såklart. Lyckligtvis lyckas det även här nå igenom några som verkligen står ut, inte bara rent kvalitetsmässigt utan på grund av helt andra faktorer. Hanna Järver är en av dom, kanske främst för att man inte riktigt vet vad det är som gör henne så bra. Rösten är så klart bärande, men det var egentligen först när jag skickade in låten till min polska redaktör på sidan beehy.pe som jag förstod att Järvers röst var något utöver det vanliga. Kanske är vi bortskämda i Sverige för min kära polack gick nuts över hur bra hon är. Då förstod han inte ens texten. Hanna Järver har minst sagt haft ett bra år och senaste singeln Anekdoter har fört henne ännu ett steg framåt mot scenens främsta kant. Trots det så är det Ingenting Skrivit som ligger mig närmast hjärtat, den är perfekt producerad och Järver är faktiskt helt oemotståndlig här. 2016 kommer bli ett bra år!

    Westkust-Swirl (Luxury)

    And I don’t want to be the kind

    Who’s always feeling sorry for myself

    But everything is fading out

    And everybody’s doing what they’re told

    Hela diskussionen att man skulle vara trött på pop från Göteborg som beskriver pendeln mellan depression och lycka är ungefär lika trött som diskussionen om diskussionen. At the end of the day, Westkust är så jävla bra och Swirl är ta mej fan en rökare av högsta kvalitet. Genidraget att låta Gustav sjunga verserna och sedan låta Julia lyfta refrängen är magiskt, främst för att båda sjunger som om det vore det sista dom någonsin kommer sjunga. Gitarrerna driver i bakgrunden hela arrangemanget gör lagom med oväsen och mellanspelet innan sista refrängen är rent guld. Då njuter man till och med av det där avslutande gitarrsolot som egentligen hade kunnat känts ganska tetigt. På juldagen spelar Westkust på Jazzhuset, gå dit, betala dubbelt inträde och lev väl. Det är mitt råd till dig.

    Colleagues-Talk It Out (London In Stereo)

    Colleagues är ett av få band som lyckas göra snygg och välproducerad pop som faktiskt är intressant och Talk It Out är verkligen en helt fantastiskt skriven låt. Allt från melodi, frasering och hur man lägger effekterna. Det snackas mycket om den franska elektroscenen när man pratar om det Stockholmsbaserade storbandet men efter att ha sett dom live kan man enkelt konstatera att dom är far more organiska än vad den elektroniska scenen kan erbjuda. Bandet gör dessutom sällan intervjuer, spelar sällan i Sverige och man frontar inte sina namn i onödan. Man gör det inte för att verka dryga eller exkluderande utan för att man vill att musiken ska tala för sig och så länge man fortsätter leverera låtar som Talk It Out så kan man göra vad fan man vill i övrigt.

    Hey Elbow-Ruth (Adrian Recordings)

    Malmö-baserade Hey Elbow släppte i år ett av årets bästa album och låten Ruth körde väl över dom flesta under våren. Att trion har en kärlek till exakt allt som låter är tydligt och när det låter som mest i Ruth är det också som bäst. Den försiktiga starten med världsmusiks-kören och hur pulsen långsamt byggs upp avslutas i någon form av explosion av ljud utan att tappa varken rytm eller melodi. Otroligt snyggt helt enkelt och man kan på musikspråk kalla Hey Elbows musik för suggestiv och lite lagom abstrakt samtidigt som hela faktiskt är glasklart. Snyggt!

    Laser & Bas-Kan du känna hur det blåser (Luxury)

    Jag kan väl helt ärligt säga att jag inte lyssnat på Vit Päls särskilt mycket, jag har heller aldrig riktigt förstått mig på Carl Johan Lundgren även om jag gillade singeln Samma Snack som släpptes i våras som Laser & Bas (med producent Ola Johansson) men det kan också bero på hur bra Alice Boman är. Sedan såg jag Laser & Bas på Jazzhuset inför Way Out West och då insåg jag vilket geni han faktiskt är. Att höra Kan du känna hur det blåser live i ett knökfullt rum och inte tycka att det är världens bästa låt är omöjligt. Lyckligtvis kan man på Youtube se en konsert från Babel där man kan uppleva den här låten live igen (där Liam från Hey Elbow trummor och Nina från Skilla sjunger) och ja, jag konstaterar det igen, Årets bästa jävla låt! En låt om förändringar, förändringar du gärna hatar, en låt att sjunga genom tänderna och en låt att leva och dö till. Det är liksom en lång väg ner.

    Agent Blå-Strand (Luxury)

    Det är ju egentligen en låt och ett band jag tjatar sönder det här året och ska man försöka sammanfatta det hela så började det pyra lite i våras. Jag försökte lura ur dom en demo i mars men först i juni var första låten klar och lika snabbt som den kom upp lika snabbt togs den ned på inrådan av Luxury-Rasmus som ville sätta tänderna i dom. En relativt kass spelning på Brun 7 följdes av en mycket mycket bättre spelning på Jazzhuset i Augusti och för någon vecka sedan stod man på Pusterviks stora scen på Klubb Instant. Så på ungefär ett år gick man från luggpopsbunkern till Pustervik och det kan man ju kalla för en rätt bra utveckling. Minns hur vi hade Strand på repeat i bilen på väg till Jazzhuset den där kvällen i augusti och hur låten växte och växte för varje lyssning. Detta är den bästa svenska debutsingeln som gjorts på flera år, man kan inte säga någonting annat.

    Adna-Lonesome (Despotz Records)

    We think we want to disappear
    When all we really want is to be found

    Adna Kadic, alltså, så enormt bra. Förra året hyllade jag skivan Night och låten Dreamer och i år överträffar hon sig själv med skivan Run, Lucifer och låten Lonesome. Hennes lena röst, det stillsamma pianot och dom storslagna trummorna skapar minst sagt något fantastiskt. Att den här låten inte blivit större är ett frågetecken vi tar med oss i graven men huvudsaken är att ni från och med nu lyssnar på allt Adna släpper, hela tiden. Ni kommer bli mindre ensamma då.

    Frida Selander-Jesus As A Girl (Amasonora)

    Frida Selander kommer nog aldrig glömma den här hösten när hon släppt en fantastiskt bra skiva samt kuskat land och rike runt med sina låtar och jag har ju alltid sagt att Frida gör bredbent musik bättre än dom som står just bredbent. I den här låten tar hon dock ner musiken samtidigt som hon driver upp allt annat. Frida ifrågasätter givna uråldriga sanningar och blandar Townes smutsighet och Dylans sakrala passager. Dessutom ännu ett bidrag till den post-sekulära musikfåran som jag pratat om tidigare. Samtiden genom spotify helt enkelt. Bra så Frida!

    Vita Bergen-Closer Away  (Whoa Dad!)

    Finns rätt mycket att säga om Vita Bergen och deras väg från debuten på Yaki-da i augusti 2013 till P3 Guld-nominering i januari 2016 och förutom att dom verkar blöda väldigt mycket på scen så kan man ju konstatera att dom hela tiden blir bättre. Den här låten är helt enkelt för alla som ville ha en bättre orgel i Red Eyes med War on drugs förra året. Fan, till och  med trummorna är bättre. Så då förstår ni kanske själva hur bra den här låten är.

    Min stora sorg-Gud gråter (Playground)

    Den tredje låten på listan med post-sekulära segment är den här pianoballaden för visst ska alla listor med värdighet innehålla en pianoballad. Det är något visst med Anso Lundin som är Min Stora Sorg, hon är lite svår att greppa, man vet inte om riktigt vilket ben hon står på och det är också hennes storhet. Den här låten är låten som Peter Lemarc önskat att han skrev, för så bra är den. Anso går helt enkelt in i 2015 och skriver en låt som är bättre än vad alla medelåldersgubbar någonsin kommer åstadkomma, hon sparkar helt enkelt ut Uno, Tomas, Tommy, Patrik, Staffan, Mikael och alla andra gubbar med halvakustiska ambitioner genom bakdörren och där kan dom gott stanna. Att låten sedan berör den tid Anso upplevde i samband med en svår förlossning i fjol och rädslan för att dö ifrån sina barn ger låten bara en ännu högre dimension.

    Så stort.

    Llojd-Över taken (Capitol Music group)

    Isak och André fortsatte under 2015 att ge blanda genialitet och banalitet på ett helt utsökt sätt och rent ytligt kan Llojd verka som ett band i mängden men faktum är att dom är mycket bättre än så. Det är ju så att André gör riktigt bra arrangemang  och Isak skriver smarta samtidsenliga texter och slutprodukten blir helt enkelt väldigt bra sammansatt. Mycket ligger såklart i texterna där Isak hela tiden balanserar mellan dekadens och leva life och med mycket baby baby och geografiska angivelser samt en och annan bärs så sammanfattar dom på något sätt livet. Bra pop behöver inte vara mycket svårare.

    Jonas Bergsten-Ingen av oss är väl hård på riktigt (Whoa Dad!)

    Svenska män som gör pop på svenska ja, det kommer ju ut en del, det mesta är dessutom otroligt slätstruket och låt oss vara ärliga, jag fnissade när Jonas Bergsten släppte låten Snutunge. Sedan kom EP´n och jag började lyssna på den under försommaren och sedan var jag fast. Det är är titelspåret och det är så simpelt, så enkelt, men åh så briljant. Ingen av oss är väl hård på riktigt, smaka på den meningen. Jonas fick mig att bli ung igen, han gav min tonårskänslor och han fick mig till och med att vilja gå på efterfest i sommarnatten. Nu hände det ju givetvis aldrig men huvudsaken är att Jonas gav mig känslan och viljan och det är väl precis det som musik handlar om.

     

     

    Här har ni sedan 108 andra låtar från det här året som är bra.

    Tack för i år! Nästa år tänkte jag att Que Club skulle bli bättre!

    Ta hand om er!

     

    /Fabian Forslund

  2. Agent Blå på Pustervik

    1 Comment

    Redan den femte juni välkomnade jag Agent Blå in i värmen hos Que Club och vi konstaterade att vi skulle bygga en framtid ihop. På något sätt känns det väldigt längesedan, den där svajiga konserten på Brun 7 och dom där trötta spelningarna på Musik Direkt känns avlägsna. Jag gjorde en kort intervju med dom inför deras spelning på Jazzhuset i augusti och man märkte tydligt att dom faktiskt var väldigt unga i det här.

    Allt det där är bortblåst nu. Medlemmarna i Agent Blå börjar långsamt förstå att dom inte bara är fans till Makthaverskan och dom börjar förstå att dom inte ligger på Luxury med mössan i handen på någon slags nåd.

    Givetvis är det en skör balansgång mellan hybris och vetskapen hur bra man faktiskt är och jag tror att Agent Blå börjar hitta rätt där.

    Den här veckan släpper man sin första singel. Sin debutsingel och årets by far bästa debutsingel. På fredag spelar man för första gången på Pustervik vilket gör att man går från Luggpops-bunkern till Pusterviks stora scen på ungefär ett år. Klart godkänt!

    Så från och med nu behöver man inte relatera allt man gör till Makthaverskan, Agent Blå visar genom låtarna Strand och Frustrerad att man står helt på egna ben och man behöver inte stånka fram jämförelser för att bevisa hur bra det är.

    Så gå till Pustervik på fredag, det är stans bästa klubb Instant som dessutom bokat Dolores Haze som efterband.

    Ni blir inte besvikna, det är framtiden ni ser!

    Pustervik, Järntorget, Göteborg
    Fredagen den 11 december
    Insläpp kl 22
    Åldersgräns 20 år, 18 år på förköp
    100 kr

     

  3. 2015 års bästa svenska album

    4 Comments

    Det här med att göra en lista över dom bästa svenska albumen är oftast lite av ett självmordsuppdrag, du löser dock alla problem om du istället tänker helt subjektivt och istället listar dom skivorna du faktiskt lyssnat på under året. Man vill ju så gärna vara lite objektiv, man vill även gärna ta med skivor som man vill gilla för att alla kräddiga gillar dom, men jag är ledsen, jag orkade inte ens lyssna på första låten på Papers senaste.

    Jag tänkte gå in närmare på tre album från den svenska musikscenen som jag lyssnade enormt mycket på under det här året. Sedan följer sju bra skivor till som bör uppmärksammas. Jag tänker att jag avgränsar mig till popsvängen, för annars hade jag varit tvungen att bara skriva om Erik Lundin.

     

    Jonathan Johansson-Lebensraum

    Jag tillhörde dom som lyssnade mycket på En hand i himlen, jag tillhörde även dom som lyssnade ännu mer på Klagomuren. Sen hörde jag däremot absolut inte dom som lyssnade mycket på Ett språk för dom dömda. Jag tror inte ens jag kan nämna en låt därifrån. Inte ens singlarna som skulle bygga upp intresset för vårens skiva lockade mig.

    Intresset för Jonathan Johansson var helt enkelt på botten.

    Men så dök Lebensraum upp där i mars.

    Och Världens Skälvde.

    Sedan lyssnade jag på skivan på väg till jobbet, på väg hem från jobbet och framför allt på jobbet. Jag tryckte videon till Ny/Snö i ansiktet på mina elever, jag och min fru lyssnade på Lebensraum hela våren. Vi drack cava på Væsterbrogade till den, vi var bakis till den på samma gata, vi hämtade och lämnade på dagis  till den och vi åkte bil till varandras föräldrar med den.

    Lebensraum var helt enkelt med hela tiden. Det har ni nog förstått nu.

    Antagligen är det för att Jonathan Johansson blir den förste som gör nu-disco trovärdigt, tänk er Erik Hassle, fast tvärtom. Den börjar i Italien, tar dig via chartersemestern till uppväxten i Malmö och när han i slutet konstaterar att det är just Malmö som är platsen för honom, av alla helvetten på jorden.

    Lebensraum är så full av snygga passager och fina textrader som får dig att stänga ute allt annat.

    Den är genial helt enkelt. Jag skulle enkelt sätta den här på min topp 10 lista över Svenska album som släppts under 10-talet.

    Tack, är väl det enda jag kan säga.

    Bästa låt: Ny/Snö

    Skärmavbild 2015-12-10 kl. 13.02.54

    Hagaliden-Inget är vårt

    Allt började med raderna ”Det finns ingen själavandring, så som du föreställde dig” och sen var jag fast.

    Post-sekulär kulturarbetar-pop har aldrig varit en mer levande genre och Göteborgs  bästa, enda och sista poporkester gör sig redo för att dö i strid. För strid, är ju det det man kan likna Hagalidens vardag med. Från skivbolagsproblem, medlemsavhopp och allmän opepp gick man in i ett alldeles för sent skivsläpp i juni med sänkta huvuden, trots att man visste vilken bra skiva man gjort.

    Den där vetskapen att man dessutom gjort något som är så mycket bättre än vad alla andra någonsin kommer förstå sig på hade kunnat sänka vilket band som helst men när jag sedan fick träffa dom nere i Halmstad inför konserten på Tillsammans så var det enbart glädje som mötte mig.

    Jag lyssnade ju på den där skivan hela sommaren. Det brinner fortfarande till i mig när jag hör blåset i början på öppningsspåret Innan vi vissnar, mitt huvud går fortfarande i takt till inledningen av Utanför mitt fönster . Jag får fortfarande hjärtat fullt av vemod under Lida Vals och då har vi inte ens kommit  till eposet En sång om svedda drömmar. Gitarristen Tobias sa det själv när vi sågs vid Majnabbe i somras, Hagaliden är så jävla bra på att arrangera låtar, dom är bättre än Beatles menade han. Det är precis där styrkan ligger, Hagaliden arrangerar låtar som om musiken är värd något mer, som om allt dom gör är viktigare än något annat. Hela skivan är full av små små passager made of gold. Det bästa är om du hittar dom själv men börja med att  lyssna på pianot i Bli Här.

    Jag kommer bära med mig den här skivan så länge jag kan, detta var ännu ett försök att förklara varför men jag antar att jag inte kom mycket närmare sanningen den här gången heller. Vissa saker kan man helt enkelt inte förklara.

    Bästa låt: Förunderligt och märkligt 

    Skärmavbild 2015-12-10 kl. 13.04.05

    Vasas Flora & Fauna-Släkt med Lotta Svärd

    Jag gör ju alltid listor med årets bästa svenska album och låtar och då kan vi ju direkt reda ut att Vasas Flora och Fauna kommer från Vasa, det vill säga Finland. Förutom att det ger oss en bra påminnelse hur viktigt språket är för ens identitet så känner jag någonstans att Vasas Flora och Fauna tillhör den svenska musikscenen, för vem fan bryr sig om gränser?

    Uppväxt i Vasa med Umeå-scenen på behörigt avstånd startade Mattias Björkas bandet Cat’s on fire på tidigt 00-tal men i och med Vasas Flora & Fauna tar han tillbaka sin identitet som just finlandssvensk, utan att skämmas för det varken i Stockholm eller i Helsingfors.

    Till en början var Iiris Viljanen en del av denna duo men hon hoppade av när skivan var inspelad och Mattias beskrev det hela som ett öppet sår. Det blir ju problematiskt när en sådan duktig sångerska som Viljanen försvinner då hon i stort sett är oersättlig men så länge Mattias skriver sånger så kommer det vara intressant, oavsett vem som sjunger bredvid honom. Släkt med Lotta Svärd är vad man på idol-språk benämner som en resa, dessutom en resa till en plats jag aldrig varit på tidigare. Björkas har någon slags känsla för att gripa tag i dig och språket tillsammans med de lätta arrangemangen utgör en musikalisk uppväxtroman där du efter 39 minuter tror att du åker längs riks åttan för att sedan svänga av mot Vöråstan, Ollis, Wärtsiläs Hall och sedan över Pappersbron ut från centrum.

    Elva spår och 39 minuter ren magi där du bara kan luta dig tillbaka och njuta av Mattias Björkas berättelser. Singeln Leevi & the Leavings är ett mästerverk och sedan fortsätter det på samma nivå. Små små textstycken som stannar din värld och med en produktion och ett arrangemang som för texterna framåt utan att överrösta. Så fantastiskt bra avvägt i studion och att Vasas Flora och Fauna sålde ut sina konserter både i Stockholm och Göteborg bevisar att deras musik känns angeläget för så många fler än bara finlandssvenskar.

    Bästa låt: Leevi & The Leavings

     

    Förutom dessa tre har följande album varit med mig under året och gjort 2015 till ett bätte år.

     

    Jonas Bergsten – Ska vinna en miljon i natt

    The Sun Days – Album

    Amason – Sky City

    Vita Bergen – Disconnection

    Westkust – Last Forever

    1987 – Härskarkonst

    Adna – Run, Lucifer 

    Ibland känns en motivering överflödigt, jag uppmanar er istället att faktiskt lyssna på musiken.

    Ett sätt är att lyssna på den här spellistan där jag samlat alla låtar från ovannämnda skivor.

     

    Nästa vecka kommer listan över årets bästa svenska låtar!

  4. Solulf-Vin & Vinyl

    Leave a Comment

    Vissa dagar behöver man instrumental musik, som tidigare idag när jag stod vid en busshållplats och såg ut på det här.IMG_2856

    Lyckligtvis dök låten Vin & Vinyl med Solulf upp i flödet och pang så mådde jag så mycket bättre. Det är det fina fina fina bolaget Flora & Fauna från Årsta som släpper ep´n som rakt igenom är väldigt väldigt bra. Jag älskar svajet och det filmiska och dom långsamma trummorna som ger alldeles tillräcklig styrfart. Solulf består av Ulf Fällman Svedulf och han har spelat in den här EP´n tillsammans med Andreas Söderström.

  5. Goodtimes-Bummed Out

    Leave a Comment

    Jag har tidigare varit inne på den Göteborgska indiescenens återkomst där luggpopen mår bättre än på många många år. Nästa grupp att ta steget ut från replokalen är Goodtimes som så många andra band har sin grund i Schillerskas korridorer.

    Lea Rambell, Kristin Arnarsdóttir, Josef Amadeus Mozart tog hjälp av luggpopens ständige fritidsledare Joe Enocsson som fick styra upp begreppen lite. Som så många gånger förr fanns viljan men ingen större kunskap och efter några intensiva veckor är första singeln redan ute, från nästan ingenstans.

    Man fastnar  ju för refrängen i Bummed Out direkt, den hooken kan bära dom långt och i övrigt är det precis så vi vill ha det och jag älskar att vissa av dagens ungdomar inte fått för sig att göra ny och fräsch musik för det är inget vi faktiskt behöver. Vi behöver klassisk jävla indiepop med färgen svart som fräschast referenspunkt. Låten är skriven av sångerskan Lea Rambell och sedan har Lunden Produktion gjort sitt vid ljudbordet och det är minst sagt lovande. Man snackar redan om EP i februari och med tanke på hur fort det här släppet gick så kan vi vänta oss en dubbel-lp till våren och en samlingsbox med demo-material i höst.

    Josef i bandet pratar även om glädjen i att vara i ett band och det är faktiskt exakt det som det handlar om, därmed får namnet Goodtimes en verklig innebörd istället för att bara låta som något som kan stå på en New Era-keps från H&M.

    Goodtimes säger själva att dom ska ta sig överallt.

    Que Club följer mer än gärna med på det!

    tv enligt josef2