Que Club

Kategori: Uncategorized

Futile Claps-Gucci Empire

Ungdomarna i Futile Claps är äntligen tillbaka med en ny singel och efter flera år av tjat från mig så verkar det som om dom fattat att det är de här man ska satsa på. Förutom det här med musiken så försöker man bygga upp en image som Göteborgs gucci-poppare och man distanserar sig från det mesta och ibland vet man inte om det är med självironi eller om dom faktiskt är allvarliga.

Den nya videon befäster just detta, någon slags LSD-tripp tillbaka till 90-talet samtidigt som man vaskar skumpa och man blandar hård attityd med totalt tafatta poser. Att en grupp med medlemmar födda runt 1994 gör en sån här video är inte bara väldigt roligt, det är väldigt befriande. Svensk pop är just nu så extremt tråkig, det är platt och det brinner till allt mer sällan. Därför gillar jag att Futile bryter av det där, deras lite juvenila skiter-i-allt-attityd passar dom lika bra som det passade en annan grupp som slog igenom för cirka 10 år sedan. Sedan älskar jag hur man i den här nya låten demonterar soundet lite, man håller igen för att göra det skarpare och fokusen ligger snarare på melodier än det där smutsiga Joy Division-soundet som präglade singeln Attention. 

Missförstå mig dock inte, jag älskar soundet som är på Attention men Gucci Empire tyder på att bandet sitter på en bredd som kan mynna ut i ett av årets bästa album. Jag skäms inte alls för att säga att Futile Claps är ett av stadens absolut mest spännande band och kan dom få till ett bra album så kommer det bolaget som signar dom skratta sig lyckliga under hösten. 

Detta är verkligen så enormt bra och Futile Claps är precis vad den här staden behöver.

Videon är skjuten av en annan lovande aktör i Göteborg;  

Youth Pictures: Nils Esping & William Hedegärd

http://youthpictures.se

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Sommaren i Halmstad!

Tänkte raljera lite över Halmstad som sommarstad men eftersom det är ganska gjort så tänkte jag gå direkt på varför jag ens skriver om något som händer i Halmstad. 

Jo, för i Halmstad så finns det några personer som tillsammans med restaurangen Tillsammans satsar på riktigt bra livemusk som dessutom är helt gratis. Sådana här initiativ i mindre städer borde uppmuntras, speciellt när man bokar flera band som man gärna sätter sig på tåget för. 

Förra året så körde man på ett Sessions-koncept en gång i veckan men denna gången är själva filmbiten borta och kvar är bara konserten på kvällen men för att gottgöra omstruktureringen så har man slängt in flera bra spelningar varje vecka istället.

Hela programmet finner ni nedanför, men jag tänkte plocka ut några pärlor för att visa er hur bra det är.

14/6 – Ceremonies

Ett nytt Göteborgsband som precis släppt en EP som jag kommer skriva om i dagarna här, den är riktigt bra och detta bör ses live. https://soundcloud.com/ceremoniesgbg

27/6 – Fågelle

Så.mycket.mer.än.bara.musik.

Ett måste!

https://soundcloud.com/fagelle/sets/f-gelle

4/7 – Futile Claps

Gbg-bandet som vägrar vara gbgpop släpper ny singel i morgon som är så sjukt bra. Dom är unga, dom gör en grej av att dom gillar gucci och dom gillar god gitarrpop. Spännande kombo alltså.

https://soundcloud.com/futile-claps

25/7 – Kristian Anttila

Kristian Anttila älskar att spela över hela landet, och speciellt på Tillsammans, så han kom tillbaka i år igen. Behövs knappast någon mer förklaring. Alltid, alltid, alltid sevärd.

26/7 – School

Medlemmar från Skans`n´Roses satte Alice B framför micken och pang! Så var Göteborgs bästa band här. Kanske sommarens bästa bokning!

School på spotify

16/8 – Dream Lake

Det är mina små gudbarn, jag har vårdat dom, jag har värnat om dom och jag har stilla haft min hand över deras huvuden. Äntligen börjar Stockholmsduon komma ut och spela sin drömska pop också. 

Dream Lake – Dream Lake på spotify

 

23/8 – Happy Hands Club

Inte heller HHC behöver någon mer förklaring, men att avsluta sommaren med dom vid en brygga längs Nissan är inte en dålig idé!

Happy Hands Club på spotify

 

Ja, det var ett axplock av mina favoriter, nedanför har ni hela listan som kanske även fylls på under sommaren.

 

6/6 – Blomkattdansen
13/6 – Fallen Trees
14/6 – Ceremonies
18/6 – Holy Dove
27/6 – Fågelle
28/6 – The Great Story of Mr. Sunwater
2/7 – Diabolical Kids
4/7 – Futile Claps
5/7 – Tangerin
9/7 – The Festive Outfits
11/7 – Feivel
12/7 – VIDAR
16/7 – Anton Ego 
18/7 Björn Kleinhenz
19/7 Simon Norrsveden
23/7 – The Lonely Boys 
25/7 – Kristian Anttila
26/7 – School
30/7 – Salvador Limones 
1/8 – Von Valley
2/8 – Hampus Carlsson
8/8 – Baby Jesus
9/8 – Whirl
15/8 – Arre Arre
16/8 – Dream Lake
23/8 – Happy Hands Club

Komplett information finns här

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Herr 1987 är tillbaka med en ny fin liten låt som är precis som hans tidiga helt fantastiskt bra.

Jag tycker inte vi skriver mer än så. 

Director: Marcus Söderlund
Producer: Engeli Broberg
DOP: Daniel Takacs
Production Coordinator: Feronia Wennborg
Production: Folke Film

Det sipprar blod från mig
Jag klämmer en droppe i din hand
Du eldar upp allt du har
Du låtsas vara nån annan

Du står på tå i trappen
Din jacka släpar i marken
Din tidning slår på låret
Du står o skakar med handen

Michelle.. Michelle..

Vafan babblar du om
Varje dygn blir en vecka
Inget spelar roll
När dina ögon är mätta

Du ser ut som bambi
Din borrande blick får allting
Du tittar ner i väskan
Du stannar och ser dig omkring

Michelle.. Michelle..

1987 – Michelle på spotify

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Förra sommaren skrev jag om Jönköpingssonen Tim Pirfält och hans EP Världens största rocknrollkliché där han efter ett halvår i Berlin lämnat bandtillvaron och istället gick solo. Studentrums-realismen och uppväxtromantiken som präglade EP´n ligger kvar och är minst lika central i den nya singeln Alfred Dalin som jag premiärspelar idag. 

Alfred Dalin är skolan och platsen som Tim spenderare sina tre högstadieår på och de år som sätter sin prägel på hela uppväxten. Så även om vi känner till det både tematiskt och textmässigt så tycker jag att det rent produktionsmässigt är ett stort steg framåt och att låten är inspelade i tre olika sovrum i Jönköping och Malmö märks inte alls. Personligen tycker jag att det Pirfält gör känns angeläget trots att vi kan tycka att vi redan hört en man med en gitarr som visslar men sådant spelar verligen ingen roll. Precis som på förra EP´n dyker små små geniala textrader upp som gör att man fäster sin uppmärksamhet och sedan hålls det kvar genom hela låten.

Tillhörande musikvideo är lika klassisk DIY som låten och vi får följa med på en biltur en solig dag i maj genom Huskvarna och Jönköping. I videon ser du även Erik och Phiip som inte bara spelar trummor och gitarr på låten utan även gick igenom samma år på samma skola tillsammans med Pirfält. Den nya EP´n kommer till hösten och heter "Tim Pirfält-Har kastat sina ideal". 

Tim Pirfält – Alfred Dalin på spotify

Soundcloud

Video är filmad av Tim själv och Eric Greve.

Popmusik 
räddar inte mitt liv
På samma sätt
som det gjorde förr
Jag sitter med en vän
Vi söker sanningen
Efter någon droppe sprit
Kan man komma ända dit

Hur kan du döma mig
Vi kasta första stenen
Men aldrig på dig x2

Alfred Dalin
Världens största svin
Du tog allting jag fick
Du tog allting som var mitt

Alla vet var dom ska 
Alla vet vad som är bra
Präktigaste jävla stan
Samma skit sen jag var barn

När jag ser tillbaka 
Är jag 14 år
Allting har gått sönder
ingen frågar hur man mår
Jag kom tillbaka
Fast jag skulle härifrån
Jag skulle lämnat allt
I en dimma från förr

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

 

Popdröm Jazzhuset låter väl som en ganska given dröm på pappret och även i verkligheten vet vi att pop och Jazzhuset är den vackraste  kombinationen ever. Evenemangsstaden Göteborg bjuder verkligen upp den här helgen och erbjuder ett brett utbud av både kultur och icke-kultur. I den sistnämnda kategorin så samlas de kulturellt efterblivna på Ullevi Stadium för att att dansa till allt vad autenticitet inte är. Inte heller på Andra Långgatans-dag finner du särskilt mycket autenticitet såvida du inte gillar att käka lakritsremmar och åka karusell. Nej, autenticitet finner vi stället på just Jazzhuset där två av stadens absolut finaste akter ställer sig på scenen. 

 

Jonas Schwartz var en gång i tiden Pusterviques egna hustomte men det där ryktet ville han lämna och gjorde en Birro och betraktar nu staden utifrån. Stockholms-exilen har inte bara inneburit att han bytte gitarrer mot synthar, det betydde även att han numera gör det tillsammans med producenten André Laos. På lördag firar man den nya singeln Jonas Schwartz – Music For You och det tycker jag ni ska vara med på.

 

Det andra bandet är inte bara (förutom Aspen) de stoltaste Lerum har att erbjuda utan Theo Berndt är även ett band som alltid levererar på scen, och då menar jag alltid. Jag såg dom första gången 2010 på Pustervik och blev så begeistrad att jag köpte en massa öl till dom trots att dom ändå drack gratis. Klassiskt rookie-misstake. 

Något sådan tänker jag inte göra på lördag för med tanke på hur upptagna bandmedlemmarna säger sig vara hela tiden så kan jag tycka att dom har råd med sina egna öl. Men för att veta lite mer relevanta saker inför lördagen så tog jag mig ett internet-samtal med Emil Lundin.

 

God dag Emil! Sångare och posterboy i bandet Theo Berndt, hur är läget?

 

-Tjo! Allt bra här!

 

Medan vi andra badar i sol så har ni dom senaste dagarna badat i vatten i replokalen, vad hände där egentligen?

 

-GBG regn levererade ett skyfall utan dess like. Mest drabbat var Lerum där vi har vår replokal. Brunnarna utanför pallade inte trycket och vi fick in en massa vatten i lokalen. Oscar och Fredrik i bandet hade dock spider-sense, kastade sig iväg direkt och lyckades tömma lokalen (som stod en meter under vatten) på bara någon timma. Med endast varsin spann!

 

Dom där blinkade bokstäverna, överlevde dom?

 

-Tyvärr inte. Vi hade pimpat om med LED-lampor helgen innan och att översvämningen skedde kvällen innan en viktig spelning i Stockholm gjorde inte saltet i såret mildare…

 

Peppen inför lördag då, fick den sig en liten törn nu?

 

..DOCK så är det i sådana tillfällen man är glad att man har ett tekniskt geni i bandet. Några kortslutningar och uppskruvade transformatorer senare blinkar dom nu finare än någonsin och gör peppen enorm inför lördagens spelning.

 

Ni har ju spelat på Pustervik 28 gånger, Sticky 17 gånger samt Asien, Japan och valda delar av Europa, men Jazzhuset, där har ni aldrig spelat va?

 

-Stämmer bra, vilken koll du har! Vi har ju varit där och kollat på andra band tidigare och nu har det så blivit vår tur. Ska bli kul.

 

Vad kan vi förvänta oss? Det var ju ett tag sedan ni spelade för oss.

 

-Ni kan förvänta er en massa nytt material. Hälften eller mer kommer vara nya låtar. Efter den tre veckor långa asienturnén förra året så lyckades vi verkligen hitta dynamiken i låtarna och få ihop en helhet med lampor, videoprojektioner och ljudlandskap. Det blir som en slags nypremiär med det konceptet på svensk mark.

 

Senast vi pratade så var ni nyss hemkomna från Asien och d
u sa att det fanns en mängd idéer liggandes för ny musik och att kreativiteten flödade, hur gick det med de under hösten sen?

 

-Det gick väldigt bra. Oftast märks det ju inte utåt men om man kollar i vår dropbox hittar man över 40 låtidéer. Tre är helt inspelade och klara och under sommaren kommer vi fortsätta gallra fram guldklimpar.

 

Då ni bor på olika platser i landet så har ni tidigare fått ihop det med hjälp av en gemensam iCal och ett helt sjukt strukturerat mail-system. Funkar det fortfarande?

 

-Det funkar fortfarande så länge alla har wifi. Vi kommunicerar nästan enbart i facebookmail-trådar men små söta ikoner och ibland på telefon eller skajp när vi inte kan ses på riktigt. Jag skulle snarare säga att det motiverar en att sätta upp nya mål när man inte kan ses lika ofta.

 

Vem av er brukar egentligen sakna wifi och hur saknar man egentligen wifi idag?

-Shit, det är ju sant. Några i bandet har något att förklara för mig…

Senaste låten ni släppte var Artwork som ni spelade in hos Pontus i Studio ZEN, håller ni till där fortfarande?

 

-Samarbetet med Pontus var jättekul och det är ingenting som säger att vi inte kommer göra något där igen. Nu senast så var vi tillbaka i Nacksving med Anders men planen är att försöka hitta många olika samarbeten för att få så många infallsvinklar som möjligt på det nya materialet.

 

Vad kan vi säga om det nya materialet? När får vi ett släpp?

 

-Vi hade jag faktiskt ett möte med Petter på Birds Will Sing For You (vårt nya mgmt) igår där vi började sätt upp en plan för när karusellen ska rulla igång. Som det ser ut nu så kommer saker börja hända på riktigt efter sommaren. Mer än så vågar jag inte säga.

 

På första skivan var det rätt mycket ADHD och på andra skivan snackades det mest kanalisering, vad är ledordet denna gång?

-Denna gången är nog ledordet melodier. Finns melodierna där så finns låten. Vi har försökt skriva mycket akustiskt med bara ett instrument för att hitta själva grunden i låten och sen se vad som behöver läggas till. Det känns som att det har givit ett viss lugn och självsäkerhet till låtarna med.

Ni spelade på Obaren i Stockholm för nån vecka sedan, hur gick de?

 

-Trots den lilla översvämningsfadäsen så blev det en jättefin kväll. Bra med folk, torra bandmedlemmar och skitkul att testa det nya materialet på en publik. Förhoppningen är att det ska leda till fler samarbeten som kan föra historien vidare om världens bästa konstigaste person, Theo Berndt.

 

På tal om Stockholm, både du och Jonas Schwartz bor där nuförtiden, fan e fel på er?

 

-Hahaha

 

Jag känner av skammen i det skrattet, men om Theo Berndt skulle langa en cover av Jonas Schwartz, vilken låt hade det blivit då? Jag hade föreslaget A way to keep control då dynamiken i den låten är något som borde tilltala er.

-Hade inte hört den tidigare men nu när jag lyssnade kan jag förstå vad du menar. Min personliga favorit är nog "Lover". Den hade varit kul att göra en tolkning på.

Jag har nog intervjuat dig 10 gånger och detta är första gången jag inte  frågar något om Lerum, men hur mår Lerum nuförtiden egentligen? Det ryktas om att det ofta är problem med tågtrafiken nowdays.

 

-Lerum mår bra tror jag. Har fått lite ny rondeller. Jag har aldrig haft något att klaga på angående pendeln. Ibland stannar saker upp, då är det bara att vänta tills de kommer igång igen.

 

Ja men va härligt att tågsituationen i Lerum sammanfattar livet ändå, tack för att du tog dig tid, vi ses på lördag! Jag kommer stå längst bak och skrika "Spela något man känner igen". Så ni vet alltså.

 

Jazzhuset – Lördag 31/5 – 22-03 – 100Kr – 18år

 

Foto: Niklas Axelsson

 

Editing and post production: Jesper Styrenius.
Photo: Niklas Axelsson & Fredrik Johansson.
Graphics & Animations: Riccardo Albertini 

Directed by Sigrid Hemer Nordenhake
Photographer: Frida Norling, Gaffer: Samuel Gonzalez, Camera assistant:Jenny Karlsson Costume:Julia Andersen, Choreography:Ida Linnertorp, Stina Hammar Editor: David Andersson
Dancers: Victor Olsson, Gergö Kisch, Sara Amarouche, Vera Einarsdottir, Ida Linnertorp, Klara Olsson, Linda Klerehag, Karl Linnertorp. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kapten Hurricane-lll

Min relation till Kapten Hurricane har börjat likna the greatest lovestory of all time. Just nu är vi mitt uppe i det vackra men det har varit en lång väg dit och samtidigt vet jag att dom en gång kommer bränna mig. Hur vet jag inte, men kanske genom att dom lägger ner, kanske att dom förgiftar sitt rastlösa blod med vispop eller något annat tetigt. 

Men vi behöver inte tänka på de där, för Nu är det ju som det är.

För några veckor sedan kom alltså EP´n Kapten Hurricane – Nu är det som det är III och det är som titel antyder del tre i historien om livet där man inte ska tro sig. Framförallt ska man inte förvänta sig något för det viktigaste är att gilla läget. 

Gillar  man läget så gillar man livet.

På så vis har Kaptenerna tagit över ett begrepp som under de senaste årens nya hårda arbetslivsklimat blivit claimat av omorganisations-konsulter som åker runt till olika företag och rensar ut dökött, eller som vi andra andra kallar de, heeeederliga jävla arbetareeee. "aaaaah men de e bara o gilla läget vettu" säger herr konsult och stirrar de sparkade arbetarna i ögonen med sin döda blick. 

Ah, ni förstår. Nu är det ju som det är.

EP´n är tre låtar av klassisk cykelpunka-realism, ord som är större än livet och melodier som låter växlar mellan att vara vilken pop som helst och storartat och briljant. Precis som vi vill ha Kapten Hurricane. Vi vill ha deras avighet samtidigt som vi vill slås av hur duktiga dom faktiskt är. Vi vill ha den paradoxen i ansiktet för vi älskar paradoxer eftersom vi själva älskar att hata våra egna paradoxer. 

Någonstans fångar Kapten Hurricane allt det där.

Det är vackert!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Odlar gärna myten om mig själv som den där upptagna killen, kanske främst för att jag är lite smått upptagen o så. Men ibland dyker de upp band som jag känner att jag inte riktigt har tid med, jag vet att jag kommer gilla dom, men dom förtjänar mer än en snabb lyssning på en buss mellan A och B. Då lägger jag bandet på den lelle hyllan och den där lelle hyllan är otroligt djup för jag lyckas oftas aldrig hitta något på den igen. Saker försvinner liksom, det vet alla ni som mailar musik till mig, ni försvinner bara ibland, utan att ha fått en ärlig chans.

En sådan grupp är PMtoyou som betyder typ Personligt Meddelande till dig.Gruppen består av Anton (med de goe efternamnet) Thoursie och Roland Johansson, Martn Ljungberg och Emilia Blom och dom håller mestadels till i Malmö även om Mr Thoursie är Gothenburg-bound. 

En ny singel är alltså släppt och med den tänkte jag att det var dags att haka på tåget och eftersom jag missat det innan så har kanske några av er med gjort det. Nya låten PMtoyou – Turn Red är verkligen helt magnefique! Kanske främst för att det är just sån här pop jag vill ha men även för att dom är så otroligt duktiga. 

Kan bli otroligt bra de här. 

Video: Jacob Carlsson
Edit: Jacob Carlsson and Anton Thoursie

Lyrics:

Verse:
I'm under the wheel of my,
Self destructing car, going faster.
I caught your mouth, kissing
Still dry from the night, was it me?

Chorus:
See your head and wonder will it turn again
Close to the shadow, of my whole evening
See what color your face turn into
No it's not the red that i am used to.

Outro:
That i am used to

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag skrev om Cajsa Siik för snart två år sedan när hon släppte den vackra men lite försiktiga  Was I supposed To  och visst har det hänt en del sedan dess. En skiva släpptes samma år men Plastic House gick tyvärr ganska obemärkt förbi mig och Que Club. 

Redan förra året kunde vi i fina singeln The Fix skåda en mer självsäker Cajsa Siik och den känslan bär hon med sig in i 2014 och den nya singeln Relentless Delight som är mer av allt. Mer av hennes fantastiska röst, mer kraftfullhet, mer suggestivt än innan och framför med en helt ny tyngd i alla fragment av låten. En sådan här singel som gör att Cajsa Siik plötsligt är en av landets mest spännande artister, jag visste det förvisso redan 2012 men jag trodde inte att det skulle gå så fort.

Imponerande, minst sagt.

Cajsa Siik är redo helt enkelt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}