Que Club

HOLI-Mediocrity

Happy Hands Club blev HOLI och Göteborg fick ett nytt namn att fästa vid bröstet likt en medalj.

Det är egentligen svårt att säga vad som gick fel med första släppet, kanske var förväntningarna för höga på Feel Nothing Fail Nothing men låten spelades inte särskilt mycket efter första lyssningen. När jag lyssnar nu så märker jag ju hur bra gitarrerna faktiskt är men sedan blir det lite för tråkigt helt enkelt. Det tråkiga ligger i det jämntjocka, det är lagom bra hela tiden utan att något lyfts.

Det där problemet har vi inte i nya singeln Mediocrity.

Du är fast, redan vid pianot. Sedan är det drivet, dynamiskt och alla andra beskrivande ord som vi alltid sätter på sådan här musik. Huvudsaken är väl att det är fruktansvärt jävla bra. Det är sådana här låtar som ger mig livslust, lust att till och med gå utanför hemmet. Avslutande stycket med körandet är så magiskt att det skulle kunna få förlamade att gå, hungriga att bli mätta och blinda kan helt plötsligt se klart.

Det är tamjefan bibliskt.

Ett album kommer 14e oktober och jag har lyssnat igenom det en gång hittills och kan redan säga att det är ett av årets absolut bästa album.

HOLI!

Vi visste det hela tiden!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}