Que Club

För att hitta stans trevligaste scen så behöver vi ta oss utanför murarna, över mississippin, förbi det fula och innan vi når något fulare så ligger det faktiskt något fint.

Sankt Jörgen Park Resort är inte bara en plats för golf, avkoppling och god mat, det är även plats för musik, sång och kanske om ni vill lite dans.

Deras spa-anläggning har även fått fullt godkänt av indie-sveriges mest erfarna "spadare" Tobias Isaksson eller Azure Blue som ni känner honom som.

Deras scen i Bula Bar har alltså som ni förstår redan fått godkänt av mig, och det borde räcka som bevis för er att ta den där anskrämliga bussen i riktigt mot Tuve.

Hur som helst, nästa gång det vankas event så är det den 4e mars och på scenen står Moneybrother, om han inte blivit åtalad och dömd igen, det vill säga.

Jag såg honom på Liseberg förra året, det var lite för mycket folk runt Taube-scenen och ljudet för lågt, så vinet blev helt enkelt roligare än att inte höra vad han sjöng, så den konserten kan nog inte bedömas, men jag tror han körde Fulla för Kärlekens skull. 

Men det brukar han ju göra, och  det lär han även göra om ni tar er till Hisingen den där söndagen i mars.

Åk dit över kvällen, ta ett dubellrum med parkview, ta en junior-suite, ta en middag, ta en frukost dan efter, spada lite, unna dig lite, gör vad du vill, bara du ser till att du är där. För det kommer bli trevligt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det sker inte så jätte mycket här nu, det vet jag, men jag kan enkelt skylla ifrån mig på allt annat än mig själv.

 

Misströsta inte, det är på gång med både det ena och det andra, jag ska bara få tid och lite ork.

Jag kan däremot tycka att ni under tiden kan kolla in spotifylistan QueClub-Svensk Pop där den bästa svenska indie-popen samlas. Det är inte tråkigt alls.

Joel Alme kommer förövrigt med ny skiva i maj, den här våren kommer bli riktigt fin.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Intervju med Alpaca Sports

När jag för snart tre veckor sedan fick höra Alpaca Sports visste man inte mycket om det. En sökning på google gav inte heller något direkt resultat. Det enda vi egentligen visste var  att det kom från Göteborg och att musiken i sig var väldigt väldigt bra.

Nu är det dock annat liv i skällan och bloggar över hela världen uppmärksammar Andreas Jonssons nya musikprojekt och Göteborgs bästa label var inte sena med att hoppa på tåget.

Nu väntar det alltså singelsläpp på Luxury samarbete med Dufflecoat i mars och enligt uppgifter så rasar beställningarna in redan nu och den limiterade utgåvan på en sjutums-singel lär bli slutsåld innan den ens hinner bli släppt.

Med det som bakgrund så förstår ni att jag var tvungen att stämma av med huvudpersonen själv om vad det egentligen är som händer.

 

Hej Andreas, hur är läget?

Tack, allt är bara fint.

Hur uppstod egentligen projektet Alpaca Sports? Vad har du gjort tidigare?

Alpaca Sports har nog varit på gång länge men det tog lång tid för mig
att hitta rätt form. Jag har provat att sjunga på svenska, provat att
göra elektronisk musik osv. men aldrig tyckt att jag fått utlopp för
det jag vill göra. En vacker dag tog jag mig samman och funderade över
vilken musik jag faktiskt lyssnar på och tycker om och kom på mig
själv hur mycket jag saknat riktiga instrument och bandkänslan.
Nånstans i den vevan släppte skrivkrampen och gamla låtidéer visste åt
vilken väg dom skulle gå. Sen tog jag hjälp av fina vänner och frågade
producent Kalle von Hall om han var sugen på att spela in mig i sin
studio. Lyckligtvis var han intresserad och det är jag oerhört tacksam
för.

Innan har jag spelat gitarr i ett litet indieband vid namn Bluekicks
tillsammans med min barndomskamrat Carl. När Carl efter det startade
sitt soloprojekt One (numera Windowkisser) har jag spelat gitarr och
lagt stämmor med honom live. Nu hjälper han mig att skriva Alpaca
Sports låtar.

Dina låtar spred sig som en löpeld över bloggvärlden, hur ser du på den direkta responsen du fick?

Jätteskoj givetvis! Men också absurt då jag inte hade några direkta
förväntningar innan om att det skulle uppmärksammas alls. Nu senast
måste någon blogg i Peru postat upp låtarna för det dimper ner flera
mail om dagen från peruaner som gillar Alpaca Sports. Känns ju lite
logiskt i och för sig då det är alpackans hemland.

Känns det inspirerande eller känner du pressen av att plötsligt behöva leverera ännu bättre?

Haha, jag får nog köra med en gammal klyscha här och svara att pressen
är som störst från mig själv och inte utifrån. Men självklart känns
det väldigt inspirerande att det faktiskt finns människor som vill
lyssna på ny musik från mig.

Vi som redan spelat sönder de två första låtarna, när kan vi vänta
oss mer från dig?

Planen är att gå tillbaks in i studion i mars för att spela in tre nya
låtar, så nångång därefter dyker det upp nytt. Singeln kommer släppas
som en 7" i mars också via ett samsläpp mellan Luxury och Dufflecoat
Records i England, så i samband med detta kommer det dyka upp en
releasespelning med mängder av nya låtar. Ett mer exakt releasedatum
dyker upp inom en snar framtid och det kommer snart även finnas
möjlighet att förhandsboka singeln på luxxury.se.

Hur ser framtiden ut i övrigt, vilka är planerna och vad är
ambitionen med just Alpaca Sports?

Framtiden ser ljus ut! Har precis kommit överens med Rasmus på Luxury
om ett samarbete som startar nu med Just for fun-singeln som släpps i
mars. Det långsiktiga målet från oss båda är att detta ska resultera i
ett album längre fram.

Ambitionen är att efter nästa inspelning börja spela mycket live. Sen
är jag förtjust i singelformatet och det finns fler låtar som väntar
på att spelas in.

Din musik vittnar minst sagt om stor känsla för melodier men jag
tycker även texterna tyder på stor kvalité, hur centralt är själva
textförfattandet för dig?

Tack, det var snällt sagt! Melodierna kommer alltid i första hand, men
texterna betyder mycket och de måste kännas i både mage och hjärta
innan jag kallar dem färdiga.

Slutligen önskar vi lycka till och vi ser fram emot att höra mer
från dig under våren!

Tack så jättemycket! 

 

Så där ja, stora saker på gång, och nu vill ni förstås veta hur man köper singeln, och det får ni veta här.

 

Alpaca Sports 7″ to be released in March!Great news! New Luxury artist Alpaca Sports will release a verylimited 7″ (300 copies) on Luxury in March 22. Two tracks. Co-releasedwith wonderful Dufflecoat Records (100 copies Dufflecoat, 200 copiesLuxury). Will be sold out within a week from release date, if notearlier. Pre-order your copy before it’s too late.Pre-order by sending money through PayPal to [email protected] (writeAlpaca Sports and your address in the message field). You will havethe record in your post box on the release date.More info within a week or two.Sweden: 49 kronorEurope: 6,5 euroWorld: 9,5 dollarShipping included.

Luxury!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Stockholm!

Tänk tanken att slå ihop två av våra bästa svenska popartister i en och samma låt, tänk er att ni tar Jonathan Johanssons fantastiska text i låten Stockholm och låt sedan Tobias Isaksson Azurefiera den så att den låter så där sjukt bra som en Azure Blue-låt skulle göra.

 

Tänk den tanken, tänk sen 1 och 2 tankar till.

Sedan lyssna.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Johannes Vidén-Solsidan

Jag har sedan den där torsdagen på Jazzhuset i början av februari 2010 väntat på ett debutalbum, det snackades om hösten 2010, det snackade om det hela 2011 men inget kom. Vi har fått nöja oss med demo-inspelningar och två stycken engelskspråkiga skivor som förvisso stillade våran största hunger, men både jag och ni vet att det är hans debut på svenska som vi har väntat på.

I mars är det dock dags och igår släpptes andra singeln, om man nu ska räkna Johannes Vidén & Bluebird Association – Självsabotören från våren 2010 som den första. Den nya singeln heter Solsidan och är precis så bra som vi har förväntat oss. Nu tror ni kanske att Vidén har blivit populist och ska leverera segway-pop men jag kan försäkra er om att våran Solsida inte har ett skit att göra med folkhems-solsidan. Solsidan är där vi hundar hamnar efter år på drift, det är där vi hamnar efter att vi gått igenom Kerouac, Bukowski, Tom Waits och allmän skam och ångest. 

Man kan säga att det är som att komma hem, och man har oftast bara en person att tacka, och det är tack vare den personen som man till slut kan kavla upp ärmarna och lägga en grund till en bättre värld, där solen alltid skiner.

Jag är där, Johannes Vidén är där, kanske är ni där, kanske kommer ni dit, kanske känns det avlägset, kanske känns det bara som post-romantiskt dravel. Men hur det än känns för er så kan jag försäkra er om att ni kommer landa där ändå, och ni kommer aldrig vara lyckligare.

Solsidan bjuder dock på mer än så, låten slungar oss tillbaka till New York under slutet av 70-talet när låtarna till Springsteens album The River spelades in. Det som gjordes i studion The Power Station på Manhattan under 79-80 ligger som ett skimmer över hela produktionen och det ger en sådan kraft och pondus att det aldrig riktigt vill släppa taget om oss. 

Det är stort, riktigt stort. 

Lyssna bara själva

Visst är det en harmonisk man vi ses på skivomslaget, en man som kommit hem rentav.

Det glädjer mig!.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Oh My!

I början av ett januari skrev jag om ett band från Sundsvall som var redo att spränga bort det sista spacklet som sitter kvar runt det numera vidöppna norrlandsfönstret. 

Oh My! har som jag skrev senast framtidsvisioner, höga ambitioner och inte minst ett knippe riktigt fina låtar. Dom gör klassisk indie-pop/rock med allt vad det innebär. Det finns en energi och nerv i det dom gör, det finns även en vision och  framåtanda som jag gillar. 

Det är mycket på gång för bandet, en vinyl är på gång, en fullängdare kommer senare och nästa singel och video är hos oss inom en snar framtid. Medan man spelade in video till Sunshine in your eyes så drog Johan Åkerström iväg och snodde en cykel och förevigade de hela i en helt egen video till låten 15 minutes. Resultat ser ni här

Låten som nästa vecka kommer finnas på samlingen "Scandinavian Indie Vol. 2. Now & Then"  som släpps av labeln A West Side Fabrications ligger redan ute på rotation på P3.

Fifteen Minutes by Oh My!

Missa inte heller bandets äldre pärlor

Oh My! – Time Will Tell

Oh My! – I Know You

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Johns Vatten borde satsa

Jag ska vara ärlig att säga att jag gillar att döma ut band ganska fort, gärna på grund av låttitlar, bandnamn eller bilder/logos. Jag älskar att avfärda band totalt, kanske för att jag även gillar att bli positivt överraskad när jag verkligen tar mig tid att lyssna på det.

Lallade runt lite på Soundcloud igår och sprang på ett band som kallar sig för Johns Vatten, dom hade även en låt som hette Samma Maskin. Det här avfärdade jag direkt som något några studenter med för mycket fritid har knåpat ihop i ett grupprum på Lindholmen. 

Så tog jag ändå steget fullt ut och faktiskt lyssnade på det och satan vad fint det var. Det låter lite som om I´m From Barcelona hade varit bra på riktigt. Ni vet lite klämkäckt orkester-svängigt fast med den skillnaden att detta är på allvar och det görs med både just hjärta och glädje. Kanske har jag fel, men det känns som om Johns Vatten menar allvar med sin musik men att dom ändå inte vågar satsa fullt ut på det.

Med 9 stycken medlemmar kan det bli svårt med kontinuitet, kanske är det så att någon ska till "barcelona över vintern", en annan har ett rum i oslo, en annan har fått ett nytt jobb, några läser strökurser på GU medan en annan är arbetslös.Kanske är det så, jag vet inte, men vad dom än gör så borde dom samla trupperna för detta kan bli riktigt brat, för stor potential finns det verkligen. 

Runners by Johns Vatten

Samma Maskin by Johns Vatten

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ramberget har länge endast fyllt funktionen som en sista utväg för självmordsbenägna hisingsbor, ett sorgligt och ovärdigt öde för ett sådant ståtligt berg. 

Andy Kres ville dock annat med berget, han ville ändra dess status och tvätta bort den där stämpeln som är så djupt inpräntad i våra hjärtan. Så han startade helt enkelt ett skivbolag med namnet Ramberget Recordings , men om det är för att han bor vid bergets fot eller för att han vill göra Hisingen en tjänst förtäljer inte historien.

Hursomhelst så har Ramberget Recordings gett oss en hel del fin musik, bland annat Dragvägen – Seven och King Melodies – Hang With Me EP och nu är det stora grejer på gång igen.

John Lindell gör precis sån där fin pop som vi gillar här på Que Club, och första låten från kommande EP´n In Lalaland heter To be near och är en riktig pärla.  Precis som vanligt så har Andy Kres riktat in sig på de där hemmastudio-artister som gör allting själva, så man kan lungt säga att det han gör fyller en stor funktion på våran musikscen. 

John Lindell – To Be Near by Ramberget Recordings

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Torsdagarna på Jazzhuset

Sedan man tog livet av den där berömda Svanen har jag inte besökt Jazzhuset på torsdagarna, jag har iofs inte besökt någon annan klubb heller då jag inte riktigt hunnit med sådana begivenheter.  Men Svanen var trött, lite smutsig under vingarna men fortfarande vacker och ståtlig, men visst var det kanske tid att låta den bli historia.

In kom istället Klubb V, och det behöver inte vara negativt alls, utan att ha varit där så tror jag att det är ungefär samma sak, i alla fall om man ska tro bokningarna. För det är trots allt musiken som är viktigast och 2 torsdagar i rad nu så kommer ni kunna se några av Que Clubs riktiga favoriter.

Torsdag den 26.e så ställer sig BOA på scenen, och ni som läst den här bloggen innan vet att jag har haft dom under luppen under de senaste två åren, av en anledning, dom är riktigt bra. Boa – Forever and never släpptes i höstas och deras debut är en liten pärla, enkel och rak pop med mjuka tongångar och fin sång. Deras singel Boa – Push borde ni alla tycka om. 

BOA by BOA

Ett annat band som ställer sig på scenen den kvällen är ett nytt och minst sagt spännande Göteborgsband som kallar sig för Cave Cat, det är också nästan det enda vi vet om dom. Men ska man döma dom efter deras två första låtar så kan man ganska enkelt konstatera att dom lyssnat en hel del på klassisk brittisk pop. Man kan säga att det låter som om Billy Bragg satt på 60-bussen, så förstår ni bättre.

Låtarna Coral Reef och Try, catch är hursomhelst fantastiska.

Coral Reef – Single by CAVE CAT

 

Torsdagen efter, den 2a februari så får Göteborg fint besök av synthpop-bandet Kite som egentligen inte behöver någon närmare presentation. Dom har varit bland de finaste vi har inom synth-Sverige ända sedan vi fick höra Kite – Ways To Dance  2008. Sedan dess har dom släppt 4 skivor, där III från 2010 utmärker sig starkast och konserten på Pustervik den hösten är lite av en klassiker, kanske främst tack vare den sjuka klubb-dängan Kite – Jonny Boy.

Jag ljög dock lite för er nu, dom utmärkte sig minst lika starkt 2009 med sin andra EP, då med låten Kite – Cannonballs som får mig att dansa lite då och då.

Som ni förstår finns det mycket att ta av i Göteborg under dessa tider, vem behöver P3 Guld?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}