Que Club

Tag: Birds Records

Caisa Siik-Talk to trees

Cajsa Siik och Que Club har varit ett sedan typ 2012 men det har inte varit helt oproblematiskt. Det har hänt att jag tyckt att det blivit lite väl tråkigt, slätstruket och ja, helt utan nerv. Men då och då hittar hon nerven och pulserar ut god pop och vips så glömmer man dom där stunderna när man suttit och skrikit ”FAAAN CAISA, DET BRINNER JU INTE”.

Men.

Happy news. Caisa brinner igen och hon gör det tillsammans med Birds Records som häromdagen släppte nya singeln Talk to trees.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ms Henrik-Like Lovers Do

Varje gång Ms Henrik släpper en ny låt blir man per automatik intresserad, det kan vi säga är en styrka hos honom.

Varje gång Ms Henrik släpper en ny låt kan man dock vara rädd för att fokus lagts på allt annat än just musiken.

Den rädslan har nog bara bekräftats någon enstaka gång men faktum är att Ms Henrik älskar allting kring ett låtsläpp så mycket att risken finns att släppet blir roligare än låten.

Den risken kan vi nog egentligen avskriva eftersom nya singeln Like Lovers Do bär sig själv, oavsett snygga pressbilder och en spektakulär musikvideo. Det bästa med nya singeln är att det känns som ett steg framåt i samma andetag som det är en återgång till första singeln Doin it for the man. För om Henrik Eksvärd är en rastlös själ och som alltid vill vara i rörelse så blir det också logiskt att efterföljaren till debutsingeln kommer 3,5 år senare. Ms Henrik återgår till melodier, dynamik och intro/vers/refräng/vers/refräng/stick/refräng/outro. Med det sagt hade Ms Henrik kunnat vara redo för mello men det vi glömmer säga är att det är så satans bra att allt below världsherravälde vore ovärdigt.

Jag älskar Henrik för mycket, men mest av allt för den musik han gör.

Ett första album (!) kommer 18/11 via Birds Records och det kommer lysa upp vilket mörker som helst.

http://www.facebook.com/mshenrik

http://www.twitter.com/mshenrik

http://www.instagram.com/mshenrik

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Den mest gladlynta låten Leo Skywell någonsin skrivit om döden.

Det  är så han presenterar den och det är väl svårt att inte hålla med. Dödspoesi i kombination med sängkammarsång kan vara en av vårens bästa kombinationer. Sedan kommer 90-tals kören och wailar sönder låten.  Där någonstans försvinner magin men man räddar ändå upp det på slutet med fina synthmattor och pulserande trummaskiner. Man kan tänka att en elektronisk producent skulle drömma om att få sätta tänderna i den här för en remix. Ibland känns det utstuderat då alla Leos låtar låter ganska enkla men egentligen bär dom på en komplexitet som skulle kunna ge upphov till 10 olika remixer på varje låt. Det ger lyssnaren ett sug efter mer.

Det är i regel en rätt bra känsla att ge lyssnaren.

11201624_782743878499634_7644761395949013572_n

Låten är släppt på Birds Records och tar givetvis en plats på listan över årets bästa låtar:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kristian Anttila-Rum 4, avd 81

-Nu har jag inte skadat mig själv på 8 månader.

Den stolta rösten från en flicka i 20 års åldern möttes av ett stort leende och ett genuint -Grattis! Vad kul! från Kristian Anttila. Personligen blev jag direkt obekväm då jag stod bredvid dom båda efter en konsert för några år sedan. Psykisk ohälsa är inget som trängt igenom min trygga medelklassuppväxt i Linnéstaden och min enda kontakt med det under uppväxtåren var väl genom diverse karaktärer i Rederiet.  Den ångest och depression som Kristian vävt in i sina texter under hans 10 första år som artist har jag endast kunnat relatera till när jag varit svårt bakfull, och det är ju något helt annat.

Framför allt går det över.

Grejen är den att för vissa går det aldrig över och då behövs mer hjälp än tid. För mig blev det där obekväma mötet beviset på att Kristian är en hjälp i det, inte bara genom hans musik, utan även genom hans öppenhet, vänlighet och värme som han förmedlar när han han kuskar runt på typ 60 konserter per år. För Kristian och den här flickan fanns det inget obekvämt över situationen, den var självklar, lika självklar som Kristian är i hans nya skiva Rum 4, avd 81.

Som lyssnare får du veta vad du lyssnar på, du sätter inte på The Ghost of Tom Joad för att få höra Dancing in the dark, om du tycker att Kristian Anttila är som bäst när han helt vitsminkad sjunger könsord i Go’ Kväll så är kanske Rum 4, avd 81 inte något för dig. Personligen har jag alltid tyckt att Kristian är som bäst i balladerna och främst när det är melodierna som bär men den bitvisa avsaknaden av just melodier på den här skivan bärs upp av ord starkare än allt annat. Orden stöttas upp av den där gitarren som Anttila bara blir bättre och bättre på och tillsammans med passager av visslingar, körer och brus så blir skivan till slut allt annat än tråkig. Turist i sig själv är mäktig och visst, sista biten tycker säkert folk att man kunde vara utan, men det är enkelt att säga så när man plockar låten ur sitt sammanhang. Du sa säkert samma om Oceaner en gång i tiden, men Lille Napoleon hade inte varit densamma utan sina 20 minuters ocean. På samma sätt som att det händer något när ordens sjungs så händer det något när orden inte sjungs och när Leo Skywell i intervju i Hymn säger att Kristian vet när man ska dra en idé vidare och när man ska stoppa så känns hela skivan som ett typexempel på just det. Speciellt när Kristian i nästa låt Klockorna ringer in dig ändå sjunger så glasklart han kan. Där plockar han tillbaka lyssnaren som fått sväva iväg i några minuter.

Så mästerligt.

Allting blir som bäst  i Alltid vetat, aldrig förstått, inte bara för arrangemanget utan för rader som  ”du kan aldrig läkas i en värld du aldrig krossat” och där någonstans vinner Kristian till slut och flickan som då varit skadefri i 8 månader får hjälp att klara sig ännu en tid framöver.

Den här skivan är för dom,  och för Kristian själv. Den behövde komma.

Det är inte modigt, det är självklart.

Lika självklart som Världens sista låt.

Köp dessutom gärna skivan på i-tunes, Kristian behöver alltid cash till Tahini och Isbergssallad.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Leo Skywell-Seduction Techniques

Leo Skywell drog igång solokarriären ordentligt i höstas och vi bloggare suktade efter en artist som var intressant på mer än ett sätt. Nu är han tillbaka med en ny låt i form av Seduction Techniques som är inspelad hos Kristian Anttila, ett samarbete som både Leo och Kristian talade varmt om redan under sommaren 2014. Det första jag tänker på när jag hör låten är Leos röst, någonting är bättre, någonting är annorlunda och det tyder på dynamik, något som de flesta saknar idag. Det är bra. Det är en beslutsam Leo som fortsätter leverera melodiska fraseringar i världsklass. Det jag kan vända mig emot lite är att han tar ner det i lite för många steg i mitten av låten och sedan lyfter inte låten ordentligt. Det finns en dramaturgi, men jag tror låten hade mått bra av starkare konstraster rent arrangemangsmässigt. Textmässigt är Leo redan hemma.

Hur som helst är det en bra låt och Leo Skywell är våran Superstar 4-ever. Det har ju till och med Göteborgs-Posten förstått nu.

Seduction Techniques är släppt via fina Birds Records och du köper låten här för typ 9 kronor. Gör det!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}