Que Club

Tag: Laser & Bas

Spellistan v.11

Om ingen spelar listan, är det då fortfarande en spellista?

Vecka 11, du var en tråkig jävla vecka men du har givit oss musik för att orka stå upp.

En gång skrev jag att Laser & Bas tillhör landets mest intressanta akter och det får man ju fortsätta hålla med om. Textmässigt är Carl-Johan i ett eget, vackert litet fack. Inte lika konstigt som Bob Hund men femton grader mer spännande än en random vardagspoet. Mitt i prick alltså. Och vem har inte känt att den där jävla dj´n ska spela något man kan dansa till, helst Creedence.

Sedan har Esther Vallee släppt en ny singel och man märker ju att Woah Dad befolkas av folk med bakgrund i major-branschen då man kan konsten att hypa en artist som egentligen inte släppt något. Esther balanserar mellan att vara riktigt intressant och direkt kommersiellt smörig. Om det spelar någon roll? Klart det gör, om hon tar ett enda steg åt det sistnämnda så bleknar hon. Det vore givetvis synd då hon uppenbarligen vet hur man snickrar ihop låtar. Crush (hearbreaker) är en rätt bra låt alltså.

Sedan har vi Palmegruppen, Isak från Llojd alltså. Alla vet att jag älskar Llojd lika mycket som popcorn till frukost. Senast i morse hörde jag min femåriga son sjunga ”Baby, jag ska skärpa mig nu”. Palmegruppen är dock något annat, helt annat, en försvenskad Mike Skinner vilket är en fin benämning. Problemet är att Llojd gjorde mig ung, vacker och svårslagen. När jag lyssnar på Palmegruppen känner jag mig istället gammal, ful och fattig. Om det gör något, vet jag inte.

Resten av låtarna får ni bara lyssna på. Ha en trevlig helg!

Haj!

/F

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

2016 års 20 bästa svenska låtar!

{insert valfri text där du problematiserar skapandet av en årslista}

Det är här tjugo svenska låtar som gjort 2016 till ett bättre musikår, utan inbördes ordning.

 

Lyssna på låtarna här eller på spotifylistan.

Frida Hyvönen-Fredag morgon (RMW Grammofon AB)

En del låtar ska inte beskrivas och förklaras, dom ska inte tas itu och analyseras. Frida Hyvönen säger allt som behövs att sägas i Fredag Morgon och för första gången på ganska länge stannar hela världen att snurra under sju minuter.

Ett mästerverk, så e de med de.

Steve Buscemis Dreamy Eyes-Desire (självsläpp)

I dagar då sidor mer jagar premiärer än skriver om musiken man gillar är det sällan låtar går som en löpeld genom bloggosfären men så var det med Desire den där veckan i slutet av januari. Sedan dess har det så att säga rullat på och när vi hade dom på Pustervik tidigare i höstas blev det tydligt att SBDE är ett av landets absolut mest spännande band. Siri Sjöberg är en jävla gudinna på sången och Rama Lama Records kan skratta sig lyckliga hela 2017.

Laser & Bas-Hot Daang (Hybris)

Egentligen lyssnar jag fortfarande på Kan du känna hur det blåser orimligt mycket men Hot Daang har kommit att konkurrera med platsen längst upp på piedestalen som lyser av laser och dånar av bas. Jag gillar musik som jag faktiskt lyssnar på och det är också sådana låtar som ska befolka en årslista. Jag har lyssnat på Hot Daang mycket och anledningarna är många. Carl Johan inleder med en varm och inbjudande stämma som kan få vilken mellanstadielärare som helst på svaga ben. Sen efter halva låten är du under hypnos och sätts långsamt i trans mot högre och högre höjder. Det är vad vi brukar kalla ett snyggt arrangemang. Bra där!

ODD HUE-Dye (självsläpp)

Kanske är detta den låt som ligger bäst gömd in i årets låtflöde och det är fortfarande ingen annan än jag som skrivit om den vilket också bevittnar om hur medioker bevakningen är av ny svensk musik. Den här låten är överjordisk, allsmäktig och uppbyggd som den bästa filmen du någonsin sett. ODD HUE består av tre unga män från Göteborgs-området som är en del av den nya drivna kraften som finns och när dom bara får alla sina låtar att vara på samma nivå som Dye  kommer jag inte stå ensam och skrika deras namn.

Detta är beyond, smaka bara på slutet.

Bergman/Wasa-The Same (självsläpp)

Musik ska komma underifrån och överraska dig, den ska liksom inte föregås av 47 inlägg på sociala medier och byggas upp med hjälp av strategier från folk som tror dom bidrar till en ”innovativ musikscen”. Musiken ska egentligen bara ligga där och sedan ska du plocka upp den själv, inte kastas i ansiktet på dig. En sådan låt är The Same med Bergman/Wasa.

Bakom namnet finns den ödmjuke Erik Dunkels som vi kanske främst känner igen som en av bröderna i duon Caotico men nu stås det på egna ben, som det heter. Låten är både lo-fi och balearisk och därmed också gudomlig. Det ska inte vara så mycket svårare. Jag älskar det!

Alice B-Där solen slår (Luxury)

Alice B verkar vara mycket duktig. Hon verkar bland annat vara duktig på att försova sig så att hon missar gig, hon verkar duktig på att ha kort om cash lite för ofta men framför allt är hon extremt bra på att både skriva låtar och sjunga. Albumet Så Unga är den skivan vi alltid velat att hon ska göra men kanske behövde det ta den tid det tog. Alice behövde helt enkelt året med gitarren för att sedan skapa glans med School innan den här skivan va redo att göras. Jag är väldigt glad för det då det en av dom skivor jag lyssnar allra mest på i år. Den här låten sticker fortfarande ut som den absolut bästa och Manchester-gitarrerna lyfter och följer Alice under tre minst sagt fina minuter.

Foto: Claudia Kent

TORSI-Dagen (självsläpp)

Det finns människor i den här lilla ankdammen som jag beundrar lite extra. En sådan är Anton Thoursie som håller till i Malmö. Jag tycker verkligen han är bra på alla sätt och ibland kan jag till och med tänka att jag ska åka till Malmö och skriva till honom och fråga om vi ska ta en kaffe.  Det är  intressant med en människa som kan göra små minimalistiska pärlor med ena handen (PMtoyou) och sedan storslagen pepp-pop med andra (TORSI). Dagen är en låt som gjort 2016 till ett bättre år, mycket tack vare arret som rullar på likt en Kungälvsfärja i medvind. Bra låtar ska alltid få dig att spela luftgitarr, det säger jag alltid till mina barn och om låten dessutom få dig att dansa fult så är det perfection.

Anton! Jag vill dricka kaffe med dig!

Hater-Radius (PNKSLM)

När till och med Woody West-Kim instagrammar att den svenska gitarr-indien är tillbaka så vet man att det är stort. Caroline Landahl sjunger lika majestätiskt som gitarrerna kräver och helheten är verkligen slående. Jag skrev tidigare i år att Hater ska inte analyseras i beståndsdelar, man ska bara förtära det helt och aldrig mer lyssna på något som är sämre.

Hater är 2016 års bästa nya band. Grattis Malmö, grattis Sverige!

Sverige-Följa med (Tona Serenad)

Proggkammaren i mitt hjärta är bestående och närs väldigt sällan men då och då gör den det och då blir jag näst intill salig. Sverige är ett ogooglingsbart namn vilket stör mig samtidigt som det är genialt. Fast mest störigt. Följa med är hur som helst en låt gjord med omsorg och jag älskar hur dom kört proggkänslan genom ett chill-wave-filter för att undgå tröttsam nostalgi. Slutresultaten är en av årets absolut finaste bitar.

Pascal-Forever (Novoton)

Har det inte skrivits väl mycket om Pascal? Blev det inte lite väl mycket när dom var med i Breaking News? Är dom inte tillgjorda? Mår Jens bra?

Skit i det! Känn kraften, den undgår verkligen ingen.

Hur kan man ens välta en värld med så små medel?

Gitarrer & bas, trummor & hat. IRL.

Many Voices Speak-Video Child (Strangers Candy)

Matilda Mård får härmed årets Alice Boman-stipendium för bästa pianopop bestående av atmosfär och vackra slingor. Att detta dessutom är en debut-singel är bara skrattretande med tanke på nivån.  Hela EP´n är magisk! Lyssna bara!

Friendship Club-No limits (självsläpp)

I början av februari kom det ett försynt men trevligt mail från en nystartad trio från Malmö angående en nysläppt EP. Man kan ju säga att man får en del mail om soundcloud-släpp och ja, kvalitén är högst varierande men här var det något som avvek direkt från normen. Detta var helt enkelt fruktansvärt bra och precis så drömskt och lagom mycket shoegaze som jag gillar. Låten No Limits är fab och Friendship Club kommer most likely vara ännu bättre under 2017 och jag gillar band som lägger mer krut på att höras än att synas.

Agent Blå-Frustrerad (Luxury)

Agent Blå var 2015 års stora utropstecken och det följdes upp med singeln Frustrerad som släpptes tidigt i år och med den visar bandet att man inte är något slags One Hit Wonder i och med monstret Strand. Vissa säger att Frustrerad skulle vara bättre än Strand vilket jag är osäker på men det säger ju mer om Strand än om Frustrerad. Agent Blå var som en urkraft för ett år sedan, man ville spela överallt och släppa allting överallt men någon lugnade ner dom och intalade dom att det här är för stort för att släppas i hast. Dom återvände till studion och under året har ett album vuxit fram som kommer göra Göteborgs skyline bra mycket vackrare under våren 2lax17.

HOLI-Mediocrity (Luxury)

Så här i efterhand känns det sjukt att plocka ut fyra minuter från det mästerverk som skivan Drifting on a Timeline är men jag får lukta mig tillbaka till när låten släpptes tidigare i höstas. Allt på den här låten är perfekt, pianot i början, uppbyggnaden och det rent bibliska avslutet med körsången och sedan gitarrerna som maler like there is no tomorrow. Detta är en perfekt skriven poplåt.

Iiris Viljanen-Ska vi fira? (Voi Elämä)

Ordet är starkt, känslan är starkare men starkare än är Iiris Viljanen. Tillsammans bildar den treenigheten en kraft större än mycket annat. Viljanen fortsätter det som startades med Vasas Flora & Fauna och tar lyssnaren till platser som man inte visste att man ville till.

Det finns väldigt väldigt mycket vackert i den låten, och även om man gärna fokuserar på orden när det gäller Iiris så ska man inte glömma bort hur välarrad den här låten är.

Stort, rentav.

Holy Now-Wake Up (Lazy Octopus / Luxury)

Det blir lätt pretentiöst när man ska bedöma och beskriva musik, det ska relateras till saker som visar att man är bildad och beläst, det ska framförallt visa att skribenten minsann kan skriva poesi precis på samma sätt som artister man beskriver. Då är det gött med musik som bara drabbar dig med hjälp av god ihopsättning av ord, ackord och övriga instrument. Holy Now verkar vara märkvärdigt bra på just det där med att sätta ihop låtar. I Wake Up lyckas dom så bra att jag drabbas, och dessutom vill dansa med ansiktet ner mot golvet samtidigt som jag dricker upp glaset.

Boys-Happy Hour (PNKSLM)

Nora Karlsson (från bandet HOLY) ställde sig 2015 på egna ben i och med Boys (krädd för dåligt bandnamn). Nora känns som en artist som är klok men som gör musik man kan känna sig oklok till. Trummorna som inleder Happy Hour är slående och sedan skaver det på ett otroligt underbart sätt.  Låten hade kunnat vara rätt tråkig och repetitiv men Nora lyckas undkomma det med diverse avvikande effekter och sångpassager. När hon släppte sin EP 2015 drog jag paralleller till det gamla fina bandet Liechtenstein och den kopplingen manifesteras i den här låten i sättet hon både lägger gitarrerna och sången. Väldigt väldigt bra!

Moon City Boys-Delta Love (Törncrantz rock’n’roll)

Det är glädjande att ännu ett gitarrer och bas, trummor och hat-band lägger sig på den här listan då det är en utveckling jag applåderar varje dag i veckan. Det där med att vara en duo och göra elektronisk pop är så 2013 (trots att vissa som gjorde det 2016 gjorde det extremt bra) och nu ska det istället dåna och dönas. Moon City Boys är ett älskvärt band med älskvärd hållning till musik. Dom sitter inte och väntar, dom krattar sin egen manege och framförallt så gör dom den musiken som själva vill. Moon City Boys bryter normer, genrer och väggar med sin musik och det blir väldigt svårt att inte älska dom. Delta Love är en magisk låt i det ledet.

I Am Karate-Swayze (självsläpp under vakande hand av Universal (typ))

För att väga upp alla dånande gitarrer och dundrande trummor behövs lite dansant klubbmusik, fast inte sådan du får ont i huvudet då, utan sådan som faktiskt är bra. Duon Marta Pettersson & Erika Ahlström har en känsla för snygghet som går genom exakt allt dom gör. Allt från foton till omslag och framförallt låtar präglas av en snygghet som vittnar om en omsorg som ofta glöms bort. I Am Karate’s låtar hade dock kunnat vara lika tråkiga som vilken P3-pop som helst men icke! Just Swayze är en liten pärla i den strida ström musik som kallas för elektronisk pop.

Milyon-Lover (Teg publishing)

1000 timmar i en replokal, x antal fler  timmar ifrån varandra,  en färdigställd skiva och sen tomhet, idel tomhet.

Det är inte jag som ska berätta historien om Milyon men jag vill inte heller bli en av dom som glömmer bort dom. Redan 2011 hade jag med Hamngatan på min årsbästa lista och att samma band under nytt namn ska pryda årets lista känns givet. Släppet präglas givetvis av att basisten Nils Kejonen tog sitt liv under släpparbetet våren 2015. Allt lades på is och exakt ett år efter tragiken släpptes albumet som legat klart lika länge. Ingen press gjordes, inga spelningar spelades, skivan bara låg där som en hyllning till Kejonen. Var han än är så är jag säker på att han ler med hela ansiktet för att detta är ett av årets absolut bästa släpp. Gittarerna är magiska och trummor o bas gifter sig från första slag. Det är matta på matta och påläggen avlöser varandra och skapar en atmosfär som är både tillbakalutad och peppande. Helt beroende på lyssnarens humör

Livet och döden gör sig påmind every now and then. Omständigheterna kring skivan varken höjer eller sänker omdömet. Kejonen King står på egna ben och pekar med hela handen. Det visar inledande spåret Lover.

Det är snarare en regel än undantag att folk i den här lilla indiebranschen sitter på flera stolar. Gränserna mellan skapare,förmedlare och bedömare är näst intill osynliga och det är inte helt oproblematiskt. Så för att behålla någon slags trovärdighet diskade jag musiken som släpps på VÅRØ pga för starka kärleksband. Men finn dom gärna ändå!

Alla låtar på listan plus en drös andra som gjort Sverige bättre finns på den här listan.

Nästa år fortsätter vi göra Que Club till en bättre blogg och Sverige till ett bättre musikland genom VÅRØ.

Vi ses då!

Avslutningsvis, 2017 drömmer vi om en musikvärld där folk hyllar skapare som till exempel Amanda Elsa Larsson istället för trötta Avantgardet, eller att folk i Kitoks närhet faktiskt säger till honom när han går över gränsen, ”humor” behöver inte vara ”kul” bara för att man är ”kompisar”. 

Vi konstaterar även att PNKSLM är årets absolut bästa skivbolag och att bolag som Strangers Candy och Lazy Octopus kommer bli ännu bättre nästa år. Nästa år kommer Colour Me In och ODD HUE dominera gbg-scenen tillsammans med Bye Bye Bicycle som återvänder från det döda.

Puss!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Laser & Bas-Efter festen

Laser & Bas fortsätter vara den mest intressanta svenska popgrupp i Sverige och bevisar det med att släppa fina fina Efter festen bara några veckor efter släppet av sin EP Ciao Satan.

Helt ärligt har fortfarande inte tröttnat på ”Hot Daang” och lyssnar fortfarande på den flera gånger i veckan. Det har till och med gjort att jag knappt lyssnat på EP för att ingen annan låt kan vara så bra som ”Hot Daang”. Inte heller ”Efter festen” kan mäta sig med ”Hot Daang” men det är såklart inte Efter festens fel.

Felet är att Hot Daang är så jävla bra och det har också resulterat i att en text som skulle handla om ”Efter festen” nu egentligen handlar om ”Hot Daang”.

Rörigt.

Hur som helst, lyssna på allt Laser & Bas gör.

Kan du känna hur det blåser är fortfarande en av 10-talets finaste bitar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Laser & Bas-Hot Daang

Vit Pälsaren Carl Johan Lundgren och Ola Johansson gjorde ju en av årets bästa låtar förra året i Kan du känna hur det blåser men det är ingen idé att vila på den framgången. Ciao Satan är namnet på nya EP´n som kommer den femte februari och redan idag får vi lyssna på singeln Hot Daang.

Det är uppenbart att Carl Johan gör vad han vill, medan vi här i Göteborg kämpar mot snön släpper Laser & Bas en låt som får dig att sukta efter sommaren och all dess dekadens. Det är mycket i den här låten jag gillar, speciellt Hot Daang i början av verserna. Jag gillar trummorna, jag gillar pianot och jag älskar dom där små små textraderna made of genialitet som CJL så ofta skriver.

Väldigt väldigt bra.

LB

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

2015 års bästa svenska låtar!

cropped-header.jpg

Steg 2 i att summera året landar i det jag oftast gör, nämligen listar årets bästa låtar. Det gjorde jag 2011,20122013 och 2014 och noterbart är väl att jag 2012 listade årets 50 bästa svenska låtar, en helt meningslös lista, egentligen.

Så vad har egentligen varit bäst i år? Ni fick ju en del när jag listade årets album förra veckan men det finns en del godsaker som inte kom i albumform.

Såååå, 20 låtar som gjorde 2015 till ett bättre år.

Utan inbördes ordning, alla låtar är årets bästa låt. Följ med i spellistan bah!

 

Mowgli-Closelessness (Zen Recordings)

Svårt att värja sig.

Det har ju blivit ett utryck man svänger sig med till den grad att inflationen är märkbar, men visst är det så att det är svårt att värja sig mot det Mowgli gör. Ellen Olaisson och Jessica Sörenson träffades på gymnasiet och ”på den vägen är det”. Just den här låten är deras klart bästa och den har varit med mig i snart 10 månader och jag tröttnar verkligen aldrig den. I fredags spelade Mowgli på Djungeltrummans julfest och med en bra EP i ryggen så kommer 2016 bli ett fantastiskt år. Det jag gillar bäst med dom är att dom är lika bra på engelska som svenska. Håll koll helt enkelt!

Vasas Flora & Fauna-Leevi and the Leavings (Startracks)

I ett pressutskick i slutet av februari kunde jag läsa att Jens Lekman sagt

Vasas Flora Och Fauna är en vinterhärjad växt, den vackraste blomman på den österbottniska prärien. Det här är den mest rörande pop på svenska jag hört på flera år”

Mer är så behöver man egentligen inte säga och efter en veckas intensiv lyssning utropade jag den till en av årets bästa låtar och här står vi nu i december och konstaterar att jag hade rätt, rent objektivt för en gång skull. Det strama arrangemanget och hur Iiris Viljanen pendlar mellan bestämd surkärring och charmant darling är verkligen helt fantastiskt. Mattias Björkas text gör sig angelägen trots att det sjungs om platser jag aldrig varit på och om ett band jag aldrig hört talats om. Så satans bra!

Hökartorget-Bli kvar (Hökartorget)

Ett annat band som började med den lokala anknytningen som främsta medalj på bröstet är Hökartorget men så här fyra år senare har man sjungit klart om Stadshotellet i Hedemora och istället har man lyft blicken. Numera beskriver man sin samtid och det samhälle vi lever i och som ett steg i den riktningen ger ena medlemmen Karolina Nordman oss en dänga som kan stoppa vilken storm som helst. Det kan vara en kärleksstorm, det kan vara en hatstorm, en tittarstorm eller bara en rent allmänt oskön storm.

Ta och lägg av bara.

Bli Kvar maler Hökartorget på, ner och över exakt allting och Karolina framstår som framtidens agitator när hon gång på gång går på med mantrat att ta och lägg av. Det är egentligen helt onödigt att göra en djupare textanalys och ta reda på vem det är som ska lägga av, det är helt enkelt oviktigt då du kan applicera låten på allting hela tiden.

Känn kraften bara, och bli kvar!

Skilla-Soon I’ll Dance (Or die Records)

Jag har alltid tyckt att Skilla varit väldigt bra, men jag har däremot aldrig riktigt lyssnat på malmö-bandet förutom i samband med släpp. Det där förändrades ganska direkt i våras när man släppte den vackra vackra Soon I’ll Dance. Det slår mig fortfarande hur fantastiskt skriven den här är, både rent textmässigt men även hur man arrangerat den. Det hade liksom kunnat vara Adeles bästa bit. Samtidigt bär det på en slags indie-avighet som dessutom gör den intressant på riktigt och inte bara stannar vid att vara fantastisk. Jag älskar hur den inte lyfts efter första versen, där hade man kunnat bygga upp refrängen ordentligt men man väljer att hålla på det och låten når istället sitt klimax på slutet efter andra versen.

Soon I’ll Dance, Soon I’ll Dance, Soon I’ll Dance again

En del av mig önskar återigen att den ska lyfta där men istället mynnar det ut i en stilla och vacker vädjan om att ge mer tid.

Det är så bra gjort att hålla sig från att falla in i klassiska mönster och som jag sa i våras tar Skilla ett stort steg framåt med den här låten och sångerskan och låtskrivaren Nina Christensen blir bara bättre och bättre hela tiden.

The Sun Days-Come have me over (Luxury)

Det har pendlat lite vilken av The Sun Days låtar jag skulle sätta på den här listan då det helt enkelt varierar vilken som jag tycker är bäst. Det där brukar ju vara ett kännetecken på vad som gör en skiva bra. Album släpptes i våras drygt tre år efter första singeln och det är minst sagt ett väldigt bra album som dom har gjort, främst för att TSD framkallar känslor som jag till vardags inte får. Bland annat vill jag vara i ett band, varje gång jag lyssnar på dom. Kanske vill jag rentav vara med i TSD, men det är ju en omöjlighet pga min oduglighet. Just den här låten har förutom bra gitarrer och lagom skräniga trummor det där drivet klassisk luggpop behöver och sångerskan Elsa Holmgren Fredriksson gör sin klart bästa insats i den här låten och jag älskar även hur gitarren svajar i slingan lite då och då. TSD kommer aldrig få pris för att dom är först med något, inte heller för att dom är sist med något, däremot kan dom alltid stå rakt i ryggen då dom gör fruktansvärt bra låtar som man lyssnar på om och om igen. Det är rätt så mycket mer än all annan skit som släpps idag.

Erik Lundin-Haffla (RMH SOUND)

Någonstans kan man välja vilken låt som helst från Erik Lundins EP Suedi som fullständigt slog över Sverige och i stort sett alla gav sin hän åt det här. Det är ju så på den svenska rapscenen, vi vill alltid ha någon som vi älskar mer än alla andra, senast var det Silvana, innan det var det Linda Pira och man kan ju lugnt säga att jag gråter en tår för den som skall komma efter Erik Lundin. Hela EP´n är ett tidsdokument över det globaliserade språkbruket, det finns liksom tillräckligt med smarta/fina/genomtänkta rader att tatuera hela Västerord. Grejen med just Haffla är att den är ett produktionsmässigt mästerverkt. Lundin visar helt enkelt att han är så mycket mer än bara ord. Gåshuden under körslingan på Haffla kan vara 2015 mest bestående gåshud. Inte ens Mjällby-ÖIS kan slå det. Då förstår ni nivån.

 

Jonathan Johansson-NY/SNÖ (St:C)

Euro, dollar, ostronen, pengar. Sms lån, Berghain, Ryan air, Shangrila, tändaren, låten, googla, messias, tvivel, bud, Elvis bibel, Autobauhn, Alperna, kusten, rivieran, kropparna, vattnet, fest, tema,  80-tal, tema, Reagan, Sovjet, romanen, huden, mästerverk, Schengen, öppen, taggtråd. 

Öppen för vissa,Taggtråd för andra

Skjortan, jeansen, svensk design.

Douche

Plattan, stureplan, registret, listan, utvald, kareokerestaurangen, dö, drink, nyfallen snö

Vi kan låta det dö

Få ihop den texten så har du gjort årets bästa låt. Om Erik Lundin är bäst i Sverige på att föra språket framåt är Jonathan Johansson bäst i Sverige på att skriva svenska poptexter som är beyond. I egenskap av SO-lärare så förstår ni ju att det här är en våt dröm.

Hagaliden-Förunderligt och märkligt (Pacaya Records)

Under 2015 har jag på den här bloggen skrivit nästan 25 000 tecken, bara om Hagaliden. 25 000 tecken. Med andra ord vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer men om jag återgår till den där morgonen i mars på Mölnlycke-terminalen när jag för första gången på allvar lyssnade på Hagaliden så blir det lättare. Hagaliden kräver nämligen att man lyssnar på dom, ordentligt, deras arrangemang är för genomarbetade för att fungera som bakgrundsmusik. Se det som en film, en film med perfekt dramaturgi där du redan vid inledningens blåspassage tillsammans med marschtrummorna tappar popcornen på golvet. Sedan bär det bara iväg. Jag har lyssnat på den här låten hela året och jag tröttnar aldrig. Jag försökte få bandet att spela in en session på fyllan på ett torg i Halmstadi juli men det slutade med att jag och Video Dept-Jonas fick sjunga den i en kebab-kö. Jag älskar den och jag kommer bära med mig den här låten tills jag dör.

Vartenda träd och gräs vet om det, alla liv är öppna sår.

Hanna Järver-Ingenting skrivet (Talent is Luck)

Om vi vill spy på och  konceptet män med gitarr så kan man ju säga att vi är lite småtrötta på konceptet kvinna och elektronisk pop med luftighet och dynamik. Det görs ju minst sagt en hel del och kvalitén är högst varierad, som med allt annat såklart. Lyckligtvis lyckas det även här nå igenom några som verkligen står ut, inte bara rent kvalitetsmässigt utan på grund av helt andra faktorer. Hanna Järver är en av dom, kanske främst för att man inte riktigt vet vad det är som gör henne så bra. Rösten är så klart bärande, men det var egentligen först när jag skickade in låten till min polska redaktör på sidan beehy.pe som jag förstod att Järvers röst var något utöver det vanliga. Kanske är vi bortskämda i Sverige för min kära polack gick nuts över hur bra hon är. Då förstod han inte ens texten. Hanna Järver har minst sagt haft ett bra år och senaste singeln Anekdoter har fört henne ännu ett steg framåt mot scenens främsta kant. Trots det så är det Ingenting Skrivit som ligger mig närmast hjärtat, den är perfekt producerad och Järver är faktiskt helt oemotståndlig här. 2016 kommer bli ett bra år!

Westkust-Swirl (Luxury)

And I don’t want to be the kind

Who’s always feeling sorry for myself

But everything is fading out

And everybody’s doing what they’re told

Hela diskussionen att man skulle vara trött på pop från Göteborg som beskriver pendeln mellan depression och lycka är ungefär lika trött som diskussionen om diskussionen. At the end of the day, Westkust är så jävla bra och Swirl är ta mej fan en rökare av högsta kvalitet. Genidraget att låta Gustav sjunga verserna och sedan låta Julia lyfta refrängen är magiskt, främst för att båda sjunger som om det vore det sista dom någonsin kommer sjunga. Gitarrerna driver i bakgrunden hela arrangemanget gör lagom med oväsen och mellanspelet innan sista refrängen är rent guld. Då njuter man till och med av det där avslutande gitarrsolot som egentligen hade kunnat känts ganska tetigt. På juldagen spelar Westkust på Jazzhuset, gå dit, betala dubbelt inträde och lev väl. Det är mitt råd till dig.

Colleagues-Talk It Out (London In Stereo)

Colleagues är ett av få band som lyckas göra snygg och välproducerad pop som faktiskt är intressant och Talk It Out är verkligen en helt fantastiskt skriven låt. Allt från melodi, frasering och hur man lägger effekterna. Det snackas mycket om den franska elektroscenen när man pratar om det Stockholmsbaserade storbandet men efter att ha sett dom live kan man enkelt konstatera att dom är far more organiska än vad den elektroniska scenen kan erbjuda. Bandet gör dessutom sällan intervjuer, spelar sällan i Sverige och man frontar inte sina namn i onödan. Man gör det inte för att verka dryga eller exkluderande utan för att man vill att musiken ska tala för sig och så länge man fortsätter leverera låtar som Talk It Out så kan man göra vad fan man vill i övrigt.

Hey Elbow-Ruth (Adrian Recordings)

Malmö-baserade Hey Elbow släppte i år ett av årets bästa album och låten Ruth körde väl över dom flesta under våren. Att trion har en kärlek till exakt allt som låter är tydligt och när det låter som mest i Ruth är det också som bäst. Den försiktiga starten med världsmusiks-kören och hur pulsen långsamt byggs upp avslutas i någon form av explosion av ljud utan att tappa varken rytm eller melodi. Otroligt snyggt helt enkelt och man kan på musikspråk kalla Hey Elbows musik för suggestiv och lite lagom abstrakt samtidigt som hela faktiskt är glasklart. Snyggt!

Laser & Bas-Kan du känna hur det blåser (Luxury)

Jag kan väl helt ärligt säga att jag inte lyssnat på Vit Päls särskilt mycket, jag har heller aldrig riktigt förstått mig på Carl Johan Lundgren även om jag gillade singeln Samma Snack som släpptes i våras som Laser & Bas (med producent Ola Johansson) men det kan också bero på hur bra Alice Boman är. Sedan såg jag Laser & Bas på Jazzhuset inför Way Out West och då insåg jag vilket geni han faktiskt är. Att höra Kan du känna hur det blåser live i ett knökfullt rum och inte tycka att det är världens bästa låt är omöjligt. Lyckligtvis kan man på Youtube se en konsert från Babel där man kan uppleva den här låten live igen (där Liam från Hey Elbow trummor och Nina från Skilla sjunger) och ja, jag konstaterar det igen, Årets bästa jävla låt! En låt om förändringar, förändringar du gärna hatar, en låt att sjunga genom tänderna och en låt att leva och dö till. Det är liksom en lång väg ner.

Agent Blå-Strand (Luxury)

Det är ju egentligen en låt och ett band jag tjatar sönder det här året och ska man försöka sammanfatta det hela så började det pyra lite i våras. Jag försökte lura ur dom en demo i mars men först i juni var första låten klar och lika snabbt som den kom upp lika snabbt togs den ned på inrådan av Luxury-Rasmus som ville sätta tänderna i dom. En relativt kass spelning på Brun 7 följdes av en mycket mycket bättre spelning på Jazzhuset i Augusti och för någon vecka sedan stod man på Pusterviks stora scen på Klubb Instant. Så på ungefär ett år gick man från luggpopsbunkern till Pustervik och det kan man ju kalla för en rätt bra utveckling. Minns hur vi hade Strand på repeat i bilen på väg till Jazzhuset den där kvällen i augusti och hur låten växte och växte för varje lyssning. Detta är den bästa svenska debutsingeln som gjorts på flera år, man kan inte säga någonting annat.

Adna-Lonesome (Despotz Records)

We think we want to disappear
When all we really want is to be found

Adna Kadic, alltså, så enormt bra. Förra året hyllade jag skivan Night och låten Dreamer och i år överträffar hon sig själv med skivan Run, Lucifer och låten Lonesome. Hennes lena röst, det stillsamma pianot och dom storslagna trummorna skapar minst sagt något fantastiskt. Att den här låten inte blivit större är ett frågetecken vi tar med oss i graven men huvudsaken är att ni från och med nu lyssnar på allt Adna släpper, hela tiden. Ni kommer bli mindre ensamma då.

Frida Selander-Jesus As A Girl (Amasonora)

Frida Selander kommer nog aldrig glömma den här hösten när hon släppt en fantastiskt bra skiva samt kuskat land och rike runt med sina låtar och jag har ju alltid sagt att Frida gör bredbent musik bättre än dom som står just bredbent. I den här låten tar hon dock ner musiken samtidigt som hon driver upp allt annat. Frida ifrågasätter givna uråldriga sanningar och blandar Townes smutsighet och Dylans sakrala passager. Dessutom ännu ett bidrag till den post-sekulära musikfåran som jag pratat om tidigare. Samtiden genom spotify helt enkelt. Bra så Frida!

Vita Bergen-Closer Away  (Whoa Dad!)

Finns rätt mycket att säga om Vita Bergen och deras väg från debuten på Yaki-da i augusti 2013 till P3 Guld-nominering i januari 2016 och förutom att dom verkar blöda väldigt mycket på scen så kan man ju konstatera att dom hela tiden blir bättre. Den här låten är helt enkelt för alla som ville ha en bättre orgel i Red Eyes med War on drugs förra året. Fan, till och  med trummorna är bättre. Så då förstår ni kanske själva hur bra den här låten är.

Min stora sorg-Gud gråter (Playground)

Den tredje låten på listan med post-sekulära segment är den här pianoballaden för visst ska alla listor med värdighet innehålla en pianoballad. Det är något visst med Anso Lundin som är Min Stora Sorg, hon är lite svår att greppa, man vet inte om riktigt vilket ben hon står på och det är också hennes storhet. Den här låten är låten som Peter Lemarc önskat att han skrev, för så bra är den. Anso går helt enkelt in i 2015 och skriver en låt som är bättre än vad alla medelåldersgubbar någonsin kommer åstadkomma, hon sparkar helt enkelt ut Uno, Tomas, Tommy, Patrik, Staffan, Mikael och alla andra gubbar med halvakustiska ambitioner genom bakdörren och där kan dom gott stanna. Att låten sedan berör den tid Anso upplevde i samband med en svår förlossning i fjol och rädslan för att dö ifrån sina barn ger låten bara en ännu högre dimension.

Så stort.

Llojd-Över taken (Capitol Music group)

Isak och André fortsatte under 2015 att ge blanda genialitet och banalitet på ett helt utsökt sätt och rent ytligt kan Llojd verka som ett band i mängden men faktum är att dom är mycket bättre än så. Det är ju så att André gör riktigt bra arrangemang  och Isak skriver smarta samtidsenliga texter och slutprodukten blir helt enkelt väldigt bra sammansatt. Mycket ligger såklart i texterna där Isak hela tiden balanserar mellan dekadens och leva life och med mycket baby baby och geografiska angivelser samt en och annan bärs så sammanfattar dom på något sätt livet. Bra pop behöver inte vara mycket svårare.

Jonas Bergsten-Ingen av oss är väl hård på riktigt (Whoa Dad!)

Svenska män som gör pop på svenska ja, det kommer ju ut en del, det mesta är dessutom otroligt slätstruket och låt oss vara ärliga, jag fnissade när Jonas Bergsten släppte låten Snutunge. Sedan kom EP´n och jag började lyssna på den under försommaren och sedan var jag fast. Det är är titelspåret och det är så simpelt, så enkelt, men åh så briljant. Ingen av oss är väl hård på riktigt, smaka på den meningen. Jonas fick mig att bli ung igen, han gav min tonårskänslor och han fick mig till och med att vilja gå på efterfest i sommarnatten. Nu hände det ju givetvis aldrig men huvudsaken är att Jonas gav mig känslan och viljan och det är väl precis det som musik handlar om.

 

 

Här har ni sedan 108 andra låtar från det här året som är bra.

Tack för i år! Nästa år tänkte jag att Que Club skulle bli bättre!

Ta hand om er!

 

/Fabian Forslund

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Intervju med Agent Blå!

I början av juni skrev jag om hur musikscenen i Göteborg håller på att gå in i en slags renässans och kraften i den vändningen kommer från band som The Sun Days och Agent Blå. Det sistnämnda bandet släppte i samma stund sin första låt som endast låg ute en kort stund innan Luxury-Rasmus hörde av sig till Agent Blå och signade gymnasieungdomarna.

En singel är på gång, men redan i morgon kan du se Agent Blå´s debut på Jazzhusets vackra scen och det är en debut du absolut inte vill missa. Personligen kan jag inte sluta lyssna på Agent Blå, dom har en kraft och en vilja som är svår att inte låta sig charmas av och äntligen erövrar dödspopen gbg-scenen igen.

Så ni förstår ju själv att jag var tvungen att ta ett internet-snack med Lucas, Emelie, Felix, Josefine och Arvid som utför Agent Blå.

-Agent Blå! Hur är läget?

-Allt e perfekt (alla)

-Det känns som om vi behöver ta det från början, Agent Blå såg sitt ljus hösten 2014, men hur hände det? Vad var det som förenade er? Vad drömde ni om? 

-Vi träffades på olika fester och makthaverskan – spelningar, (Felix skriker MAKT) själva bandet startades genom att jag frågade Emelie om hon ville dra igång ett band och hon sa ja, sen skrev jag till Felix att han nu är gitarrist i ett band och fick svaret ”JAAA” ungefär. Sedan tillkom Arvid och Josefine på en trappa utanför en hemmafest (Lucas)

-Ah, sen drömde vi då om typ Luxury o tygkassar (Felix).

-Nu har ni ju båda två, vad är nästa dröm?

– Att folk kommer till en spelning och kan sjunga med i varje låt (alla).

– Att bli nedslagen på scen (Felix).

-Hur självklar är dödspopen för er?

-Dödsklar (Emelie).

-I våras var ni med i tävlingen MusikDirekt, ni kom till regionalfinal och fick gå upp direkt en trollkarl. Hur mycket dödspop är egentligen det?

-Inte ett skit (Lucas).

-Förutom att ni fick möjligheten att få lite mer scenvana och prova låtar, vad betydde tävlingen för er?

-Dödspopen är ännu under konstruktion. Vad vi vet så är det bara Agent blå och Makthaverskan som gått ut med att vi spelar dödspop så vi utforskar fortfarande. Här upptäckte vi att det inte funkade (Arvid).

-Vi fick tre rep, cider och salta pinnar. Inte så mycket mer än så (Josefine).

-Att eran musik inte funkade på en musiktävling i Vänersborg, är det beviset på att det ni gör egentligen är helt rätt?

– Lol, ja (alla).

– I början av juni kom sedan första singeln ut och den fick minst sagt bra gensvar från alla som hörde den. Jag tycker till exempel fortfarande att det är av dom bästa debutsinglarna någonsin från ett sådant ungt band i Göteborg. Var ni beredda på det?

-Tack så mycket! Alltid kul och höra att folk tycker om det (Josefine).

-Det var vår första riktiga spelning den dagen så jag var lite för packad för att fatta. Nu i efterhand känns det bra (Felix).

-Ganska snabbt kontaktade Luxury-Rasmus er och ville släppa en singel, trodde ni att ni skulle ligga på Luxury mindre än ett år efter starten?

-Asså jag minns verkligen hur vi satt utanför  replokalen i vintras, frös röven av oss och Luxury var en avlägsen dröm. Så det kändes rätt sjukt när Rasmus hörde av sig (Lucas).

-Luxury släpper som sagt låten Strand som A-sida tillsammans med en B-sida så fort allt är klart, vad vet vi mer om framtiden?

-Måste rätta dig där, det är en dubbel A sida! Efter singeln ska vi spela in skiva (Emelie).

-Tjäna pengar och så…(Felix).

-Käften Felix (Lucas).

-Det här med att spela in i en studio, hur många delar glädje och hur många delar ångest är det för Agent Blå?

-82% ångest. 19% glädje (Alla).

AB

foto: Emil Agrell

-Ni har hela tiden haft Joe från The Sun Days i ryggen som stöttat och hjälpt er, vad betyder det egentligen att få sådan hjälp?

-Det har betytt allt. Utan Joe hade vi inte kunnat spela in singeln, fått spelningen på brun 7 och blivit upptäckta av Rasmus (Arvid).

-Joe är en riktig toppenkille! (Josefine).

-På onsdag spelar ni på Jazzhuset för första gången, en debut som alla gbg-band går igenom någon gång. Hur stort känns det?

-Man har ju drömt sin våta drömmar efter man har sett Bad Cash Quartets spelningar, så det är väl ändå lite av en dröm som går i uppfyllelse (Arvid).

-Jazz e najs (Felix)

-Det är svårt att förneka att ni går i rakt nedstigande led från band som Broder Daniel, Makthaverskan och The Sun Days. Vad säger ni till dom som säger att den musiken redan är gjord?

-Det är inga som gör (Felix).

-Nä men vi gör det igen helt enkelt, Göteborg är i behov av en Broder Daniel återuppståndelse (Arvid).

-Vem vill inte jämföras med Makt? (Lucas)

-Hur är annars klimatet i Göteborg för nya, unga band? Känner ni att det finns utrymme för er eller måste ni armbåga er fram bland alla gamla elefanter?

-Det finns väldigt mycket band som försöker, vi har väl ändå lyckats ta oss fram rätt så bra utan någon större ansträngning (Lucas)

-Det finns ju väldigt mycket band som försöker, på tv och så (Josefine).

-Precis, många försöker med TV, vi skulle ju egentligen ha träffats förra måndagen men jag var tvungen att följa med min son till Lotta på Liseberg för att se hans idol Hasse Andersson, vilket band eller artist hade fått Agent Blå att sätta sig längst fram på Lotta på Liseberg?

-Suede, Wild Nothing, Slowdive Broder Danielson eller Communions (Alla).

-Vad vill ni säga till dom dårarna som inte går på onsdag för att ”vila upp sig inför Way out west”?

-Stäng av (Arvid).

-Tack för att ni tog er tid, lycka till på Jazzhuset, vi ses där!

-Tack själv! Ser fram emot att träffa dig! (Alla).

AB2

Foto: Erik Bjarnar

Dessutom spelar även fina fina Laser & Bas och jag antar att massa Luxury-karaktärer kommer spela skivor.

18 år

100 kronor (60 kronor första timmen)

Onsdag 12 augusti

22-03

Jazzhuset

FB-Event

Vi ses där helt enkelt!

7 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}