Rasmus Kilander

”The post-screening take-away is definitely not happiness or excitement, but rather something that could be described as excruciating and embarrassing”

”Even if audiences find themselves able to remain in their seats until the end, the catharsis feels fake and unearned”

Branschtidningen Variety var inte, efter den där premiären i Toronto, särskilt hyllande. Inte heller The Filmstage, som instämde i kritiken ovan och menade att filmen inte är mer än ett standarddrama – av det svagare slaget.

Filmen de refererar till är ”Euphoria”, Lisa Langseths nya, om två systrar som av olika anledningar semestrar i Europa.

Att trailern, den ovan (eller den korta, tidigare nämnda synopsisen, för den delen), skulle ge någon slags gåshud, ens få någon att lyfta på ögonbrynen, vore mer än en mild överdrift. Men den känns onekligen, trots den där, från vissa håll, svidande kritiken, intressant, som något att se fram emot. Inte minst med tanke på Langseths tidigare filmer, som ”Hotell”, eller kanske främst den fantastiska debuten med ”Till det som är vackert”.

Många är vi dock inte, som det ser ut nu, med nöjet (eller, om man ska lyssna till Variety – onöjet) att kunna se fram emot filmen på stor duk. För än så länge är det bara ett fåtal, tappra distributörer som valt att öppna plånboken och ta filmen till sig, på samma gång som endast ett fåtal, ynka festivaler lite varstans i världen valt att visa den. Och lansering på duk verkar bara Sverige och Norge, tråkigt nog, vara redo för.

Och tråkigt är verkligen vad det är. För filmen har en på pappret svindlande stark rollista, inte minst, med Alicia Vikander (i sin tredje film tillsammans med Langseth) och Eva Green, känd från bland andra Bertoluccis incestuösa ”Dreamers”, som de båda systrarna, samt en viss Charlotte Rampling – som allra färskast känns igen från Andrew Haighs fina, intelligenta ”45 år” – i en mer oklar biroll.

Men oavsett vad som händer med ”Euphoria”, liksom övriga, framtida Vikander- och Langseth-filmer, så rekommenderar jag å det grövsta att se eller, för den delen, se om ”Till det som är vackert”. Till den nivån har ingen av dem, varken Langseth eller Vikander, nått sedan dess – och lär kanske aldrig göra igen.

”Euphoria” ser vi, om allt går som det ska, på svenska biografer den 2 februari.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}