Rasmus Kilander

Tag: En fantastisk kvinna

Bland jobb och viss feberyra har den här lilla plattformen, på vilken jag om film, oftare än sällan, uttrycker mig, fått ta det lite lugnt – och lär så få göra i någon vecka till. Men för svensk bio (liksom dess potentiella besökare, givetvis) väntar en fantastisk premiärhelg, med flera – och i synnerhet tre – riktigt bra filmer, vilka jag inte kan undgå att nämna:

”En fantastisk kvinna” av Sebastián Lelio

Det kommer, för min del, vara svårt att glömma Sebastián Lelios fantastiska ”Gloria” (2013), men ”En fantastisk kvinna”, som producerats av Pablo Larrain (”No”, ”Jackie”) och Maren Ade (”Du och jag”, ”Min pappa Toni Erdmann”), tippas följa upp Silverbjörnsvinsten för bästa manus vid Berlins filmfestival för dryga året sedan med en Oscar för bästa utländska film, och lär, får vi anta, rankas som en av årets bästa filmer. Lelios allra senaste (ja, han är aktuell med ytterligare en), ”Disobedience”, som visades under Göteborg Film Festival, har inte fått någon svensk distribution än, men fortsätter hyllningarna regna över de tidigare verken, så dyker den, åtminstone innan årsskiftet, upp på svenska dukar. Höll dock, måste jag säga, inte samma klass som hans tidigare. Tyvärr.

”The Florida Project” av Sean Baker

Sean Baker (”Prince of Broadway”, ”Starlet”), som slog igenom med ”Tangerine”, den så kallade iPhone-filmen, om sexarbetande transpersoner, låter i ”The Florida Project” hylla barns förmåga till fantasi, och till att skapa egna, drömska kungariken, på samma gång som han skickligare än de flesta belyser ett lands, och en kulturs, oerhörda klassklyftor. Fick sin premiär i Cannes och är, lovar jag, en av årets starkaste filmupplevelser.

”Happy End” av Michael Haneke

Georges (spelad av Jean-Louis Trintignant, som även sågs i Hanekes ”Amour”) är gammal och livstrött och har lämnat över ansvaret för familjeföretaget till sin effektiva dotter, Anne (som görs av den hos Haneke ständigt återkommande Isabelle Huppert). Trettonåriga Eve (Fantine Harduin) tvingas flytta till sin pappa, Thomas (Mathieu Kassovitz), när hennes mamma av oklara själv går bort. Med i familjen är även Annes son (Franz Rogowski), som förväntas ta över affärerna. Han är en besvikelse och det är bara en av de outtalade konflikterna som styr livet hos dessa högborgerliga personer i Calais, på samma gång som de kämpar hårt för att hålla verkligheten på avstånd…

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rasmus Kilander

Skriver om film. Till vardags, om inte här, på helt andra ställen. Ibland papper.

Mest lästa

  1. Johannes Brost är död.
  2. God (film)jul!
  3. Ett Bergmanskt 2018.
  4. 2017 års bästa filmer.
  5. Jul på Hagabion.