Rasmus Kilander

Tag: Ingmar Bergman

Yorgos Lanthimos, regissören bakom filmer som bland andra ”Dogtooth”, ”The Lobster” och nu senast ”The Killing of a Sacred Deer”, offentliggjordes under eftermiddagen som en av de första att stå på gästlistan till sommarens Bergmanvecka. Eller vecka och vecka, 100-årsjubileum, snarare, vilket ju redan nu är i full gång. Onekligen spännande val av gäst, oavsett – och fler väntas, får vi förmoda.

Fira det – eller tvärtom, kanske – kan man göra med att ”Oskuld och panik”, den första av sex delar ur Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”,  ikväll, 20.00 på SVT2, visas. Eller, för den delen, redan nu på play.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ett Bergmanskt 2018.

Nästa år, mitt i sommaren, den 14 juli, skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år. Demonregissören skulle ha blivit gammal, på riktigt. Under Göteborgs filmfestival, som rullar igång om en dryg månad, den 26 januari, kommer därför ett av årets tematiska fokus att vara just denne hundraåring, liksom den betydelse, nationellt som internationellt, nu som då, som han haft för filmen.

Att just Göteborgs filmfestival (åtminstone här på hemmaplan, i Sverige) får verka som någon typ av inledning på firandet – detta, vad det verkar, år av stundande Bergman-bonanza till kalas – är, tror jag, ingen slump. Eller möjligen en väldigt passande sådan, med tanke på att Ingmar Bergman var festivalens hedersordförande fram till sin död, i juli 2007. Han spelade nämligen en aktiv roll i festivalen, inte minst i skapandet av den internationella debuttävling som han med sitt namn pryder, The Ingmar Bergman Competition.

Under den stundande festivalen får han även ge namn åt en ny satsning, Bergman Revisited, till vilken några av Sveriges främsta regissörer och manusförfattare, som Tomas Alfredson, Jesper Waldersten, Liv Strömquist, Pernilla August och Lisa Aschan, låtit göra sex kortfilmer, alla inspirerade av det universum som var Bergmans.

Visst, tänker man på Bergman så tänker man ofta på det visuella, på Sven Nykvists foto, inte minst. Men den 2 februari kommer fokus istället att ligga på musiken, på vad som faktiskt, bortom yrket och filmen, var hans sanna passion. Tillsammans med Göteborgs Symfoniker kommer filmfestivalen att erbjuda sin publik – den förhoppningsvis genom dörrarna strömmande – ett allkonstverk i vilket man närmar sig Ingmar Bergman i ett drömspel, där livemusik, video och ljus, tillsammans med musiker som publik, omfamnas av jubilarens universum.

Fokus Bergman, visst? Det skulle man, verkar det som, kunna kalla både festivalen och detta nästkommande år. Men just ”Fokus: Bergman” heter även det retrospektiv som under festivalveckan kommer att visa några av demonregissörens mest framstående filmer. Återkommer, när programmet är släppt, om vilka. Nedan följer några, bland många andra, som ligger mig varmt om hjärtat.

Eva Dahlbeck i ”En lektion i kärlek”, 1954.

Gunnar Björnstrand i ”Nattvardsgästerna”, 1963.

Liv Ullman och Ingrid Bergman i ”Höstsonaten”, 1978.

Men att plöja den mängd Bergman som, i olika former, lär erbjudas kan säkert bli för mycket, smått tufft i den kamp man på festival bedriver mot klockan. Bra är då, om man bor i eller i närheten av Göteborg, åtminstone, att Hagabion finns. För med start den 7 januari, under parollen ”Söndag med Bergman”, kommer alla regissörens filmer, från början till slut, i kronologisk ordning, att visas på stor duk.

Det lär bli ett Bergmanskt 2018. Men innan dess en jul, där ”Fanny och Alexander” (bilden), som på något sätt inbegriper allt vad som var Ingmar Bergmans filmiska värv, bör vara lika självskriven konsumtion som både Kalle och Karl-Bertil. Gärna som maestro själv – som inte firade jul – med uppvärmd kycklinggryta, i ensamhet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tack för allt, Hasse!

Hans Alfredson föddes i Malmö 1931 och blev för hela svenska folket känd som komiker, författare och skådespelare, inte sällan i sällskap med parhästen Tage Danielsson som duon Hasseåtage.

Tillsammans med Martin Ljung gjorde han i början av 60-talet sina första sketcher, då i revyform, där en av de mest berömda har kommit att bli ”Guben i låddan”.

Samarbetet med Tage Danielsson började då de båda mångsysslarna träffade varandra på Sveriges Radio. Mellan åren 1959 och 1985 låg de med sitt bolag Svenska Ord bakom mängder av produktioner, och fick sitt gemensamma, stora genombrott när de 1962 satte upp revyn ”Gröna hund” på Gröna Lund. Duon fortsatte sitt samarbete fram till Danielssons död 1985.

Efter Danielssons bortgång ville Alfredson aldrig mer bli kallad Hasse.

I Tomelilla, orten där filmerna fick sina premiärer, finns sedan 2006 deras verk att se i det lilla ”Hasse och Tage-museet”.

Den hyllade filmen ”Den enfaldige mördaren”, baserad på boken ”En ond man”, som är en av de omkring 40 böcker som Alfredson skrev, kallades av självaste Ingmar Bergman för ”en jäkla märkvärdig film”, och vann åt Stellan Skarsgård en Silverbjörn i Berlin.

För sin gärning inom filmen, där några av de mest välkända verk han på något sätt arbetat med kan tillskrivas ”Att angöra en brygga” (1965), ”Utvandrarna” (1971), ”Äppelkriget” (1971) och ”Ägget är löst” (1975), tilldelades han 2013 Hedersguldbaggen.

”Tack till er som tittat, lyssnat och skrattat genom åren”, skriver närmsta familjen i ett uttalande.

Hans Alfredson blev 86 år gammal.

Följer gör en länk till SVTs Öppet arkiv där en mängd filmer, klipp och tv-framträdanden med både Hasse och Tage finns att ta del av.

https://www.oppetarkiv.se/etikett/medverkande/Hans%20Alfredsson/

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rasmus Kilander

Skriver om film. Till vardags, om inte här, på helt andra ställen. Ibland papper.

Mest lästa

  1. Johannes Brost är död.
  2. 2017 års bästa filmer.
  3. Golden Globe, någon?
  4. Guldbaggen?
  5. Göteborg Film Festival.