Rasmus Kilander

Tag: Lisa Langseth

I ett tidigare inlägg, för bara någon vecka sedan, snuddade jag vid Lisa Langseths nya, ”Euphoria”, med bland andra Charlotte Rampling, Eva Green och Alicia Vikander i huvudrollerna. Då, dessvärre, i ganska dystra ordalag, till följd av hur filmen sågades i Toronto tidigare i år. Men i dag är de desto roligare, för den sistnämnda av de där skådespelerskorna, Alicia Vikander, vänder i januari nämligen hem – till Göteborg – och bjuder den stundande filmfestivalen på stjärnglans.

Den 27 januari kommer Vikander till Draken, festivalens så kallade paradbiograf (och kanske finast av dem alla, som i samma hus även inhyser kontor för både filmfestivalen och Draken film), för att gästa den svenska premiären av just Lisa Langseths ”Euphoria”, som tävlar i festivalens huvudkategori, Nordic competition, där vinnaren föräras Dragon Award Best Nordic Film.

Filmen, vilket jag tog upp i min tidigare, lite mer utvecklande text, kretsar kring ett systerpar, spelat av Alicia Vikander och Eva Green, och utspelar sig på en dödshjälpsklinik – bara det ett ganska, om man ska lyssna till intervjuer, som den här, med Langseth, tabubelagt ämne – i Centraleuropa, där de även ska komma att träffa på Charlotte Ramplings karaktär.

Samarbetet, det Langseth och Vikander emellan, har pågått ett bra tag, och ”Euphoria” är det tredje, gemensamma projektet för duon efter framgångar med fantastiska – för både regissören och skådespelerskan – långfilmsdebuten ”Till det som är vackert”, samt det psykologiska dramat ”Hotell”.

Vikander vann, som bekant, en Oscar för bästa kvinnliga biroll 2016, efter rollen som Gerda Wagner i Tom Hoopers (i mitt tycke svaga) könskorrigeringsdrama ”The Danish Girl”. Ledande roller, som nu börjar bli ett par, har hon i övrigt haft i filmer som bland andra ”Ex Machina”, ”A Royal Affair”, ”Anna Karenina”, liksom tidigare nämnda ”Till det som är vackert” (bilden nedan) och ”Hotell”, som båda skrivits och regisserats av Langseth.

Nästkommande år är, som vanligt numer, inget år utan någon Vikander på duken, då hon kommer att synas som Lara Croft i nya ”Tomb Raider”, samt i Ben Wheatleys (senast aktuell med ”Free Fire”) ”Freak Shift”, i vilken hon spelar mot Sasha Lane, känd från Andrea Arnolds hyllade ”American Honey”, samt ”Call Me by Your Name”-aktuelle Armie Hammer.

Kul med gäster, och inte minst en hemvändare som Vikander. Det bådar gott för vad vi i övrigt av festivalen, den stundande, kan vänta.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

”The post-screening take-away is definitely not happiness or excitement, but rather something that could be described as excruciating and embarrassing”

”Even if audiences find themselves able to remain in their seats until the end, the catharsis feels fake and unearned”

Branschtidningen Variety var inte, efter den där premiären i Toronto, särskilt hyllande. Inte heller The Filmstage, som instämde i kritiken ovan och menade att filmen inte är mer än ett standarddrama – av det svagare slaget.

Filmen de refererar till är ”Euphoria”, Lisa Langseths nya, om två systrar som av olika anledningar semestrar i Europa.

Att trailern, den ovan (eller den korta, tidigare nämnda synopsisen, för den delen), skulle ge någon slags gåshud, ens få någon att lyfta på ögonbrynen, vore mer än en mild överdrift. Men den känns onekligen, trots den där, från vissa håll, svidande kritiken, intressant, som något att se fram emot. Inte minst med tanke på Langseths tidigare filmer, som ”Hotell”, eller kanske främst den fantastiska debuten med ”Till det som är vackert”.

Många är vi dock inte, som det ser ut nu, med nöjet (eller, om man ska lyssna till Variety – onöjet) att kunna se fram emot filmen på stor duk. För än så länge är det bara ett fåtal, tappra distributörer som valt att öppna plånboken och ta filmen till sig, på samma gång som endast ett fåtal, ynka festivaler lite varstans i världen valt att visa den. Och lansering på duk verkar bara Sverige och Norge, tråkigt nog, vara redo för.

Och tråkigt är verkligen vad det är. För filmen har en på pappret svindlande stark rollista, inte minst, med Alicia Vikander (i sin tredje film tillsammans med Langseth) och Eva Green, känd från bland andra Bertoluccis incestuösa ”Dreamers”, som de båda systrarna, samt en viss Charlotte Rampling – som allra färskast känns igen från Andrew Haighs fina, intelligenta ”45 år” – i en mer oklar biroll.

Men oavsett vad som händer med ”Euphoria”, liksom övriga, framtida Vikander- och Langseth-filmer, så rekommenderar jag å det grövsta att se eller, för den delen, se om ”Till det som är vackert”. Till den nivån har ingen av dem, varken Langseth eller Vikander, nått sedan dess – och lär kanske aldrig göra igen.

”Euphoria” ser vi, om allt går som det ska, på svenska biografer den 2 februari.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}