Rasmus Kilander

Tag: Netflix

En blogg om film.

Mamma satt i väntan utanför, minns jag. I bilen och mörkret. Måste, även om hon efter ett par gånger lärde sig att stänga av bilen, varit rekord i tomgångskörning. Men det är väl, förmodar jag, preskriberat. Och där inne, i huset hon utanför stod väntande, bakom den tunga, bruna dörren, stod jag bland hyllor, väggar fyllda med berättelser. Hyllor och väggar, för en då kort liten filmfantast, cineast, oändligt höga.

Jag stod där, bland de där hyllorna, och även om det var ett tag sen, många år sen, minns jag det som igår, där jag befann mig, vilket jag gjorde så ofta jag fick och kunde. Nästan varje helg. Läste på ryggarna, träningsvärk i de en gång pigga ögonen, hyllplan upp och hyllplan ner. Pillade fram vad som såg intressant ut, fodral flötiga av vad som en gång var chips. Doften, den smått instängda, ständigt, oavsett rum, närvarande kunde som enda faktor, för att inte känna mig för äcklig, illaluktande, skynda på något, få proceduren att kapa några minuter i jämförelse med förra gången, förra helgen. Den kunde, minns jag, ta flera timmar för mig, proceduren, den nyss beskrivna. Den procedur som var att hyra film.
Men inte bara hyrde jag film med pengar som förmodligen inte var mina egna. Jag gick i skolan också. Och då var filmen, ibland den i videbutiken hyrda, än viktigare. Kunde på låg- och mellanstadiet, kanske även under det som kom sen, högstadiet, för att glömma vad som dagen efter väntade, sätta på en film, drömma mig bort och leva i den värld jag på skärmen framför mig blev inbjuden till. Kunde i den världen, ofta en sorglig sådan, för jag gillar av någon anledning sorgliga filmer, för en stund slippa att tänka på syslöjden som väntade, som jag avskydde, och på den hemska lärarinna jag hade som – och det visste jag – nästkommande dag skulle håna mig för vad jag åstadkom, eller inte alls åstadkom, vilket oftare var fallet, i sy-väg.

Film har, på något sätt, precis som vad jag förmodar att den eller liknande saker för många andra, varit en flykt. En flykt från tillvaron, från den verklighet som väl, om jag ska vara ärlig, i mitt fall inte, bortsett från syslöjd, var överdrivet jobbig. Men det var en flykt. En flykt som blivit mer än ett intresse.

Och det var där, bland hyllplan fyllda av film, eller i mitt rum kvällen innan den där syslöjden, det började, mitt intresse för filmen. Och har så fortsatt. Nu i obskyra, sällan vinstdrivande, samlarbutiker med i bästa fall filmer lika obskyra, eller svårfunna, som butikerna. Eller på internet, på streamingsajter som alla andra. På Netflix, trots deras dystra filmutbud (som väl knappt, utbud alltså, kan kallas), på Draken film eller Mubi med sina fantastiska utbud, på TriArt ,eller andra platser där filmen fortfarande lever och verkar.

Men nu är jag här, långt från samlarbutiker och än längre från de knappt existerande videbutikerna, och greppar mediet, det som är en blogg, väldigt efter. Ja, det kan man tycka – och får så göra. För så är det också: väldigt efter. Flera år efter Blondinbellas genombrott, för att ta ett exempel på en känd bloggare som dyker upp i huvudet på en som mig, som saknar kunskap av vad som kanske kallas ”bloggvärlden”. Men någon Blondinbella är jag inte. Har inte tänkt bli eller utveckla denna blogg till heller.

Men kanske var det så, ändå, att när hon, Isabella Löwengrip som hon väl heter, för längesedan, förmodligen stapplande, tog sig ann bloggen, den som var hennes första, greppade jag en av de många filmerna i videobutikens för en kort liten filmfantast, cineast, på tok för höga hyllor. Två nu smått föråldrade skeenden – att starta blogg och att hyra fysisk film – tänker jag här ska bli ett. Typ.
Eller, så här: Jag skriver, och det är gratis att läsa utan någon som helst hyrtid vilket ju videobutikerna hade, om film på en blogg. En blogg om film, alltså.

Välkommen, antar jag, till min blogg – om film.

Jag heter Rasmus och, ja, just det, gillar film, ser väldigt mycket film och låter faktiskt inte mamma sitta i bilen, i mörkret, väntandes på att jag bland hyllplan ska hitta rätt film längre.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rasmus Kilander

Skriver om film. Till vardags, om inte här, på helt andra ställen. Ibland papper.

Mest lästa

  1. En blogg om film.
  2. Göteborgs Kulturkalas.
  3. Den svenska filmhösten 2017.
  4. Kul, "Sameblod"!
  5. "The Square" blir Sveriges Oscarsbidrag.