Rasmus Kilander

Tag: Nordiska rådets filmpris

Finska ”Little Wing” (”Tyttö nimeltä Varpu”), som fick sin premiär under 2016 års filmfestival i Toronto och är regisserad av Selma Vilhunen, drog under gårdagskvällen det längsta strået, och belönades med Nordiska rådets filmpris.

Under galan, som i år hölls i Helsingfors, delades även priser inom litteratur, barn- och ungdomslitteratur, musik samt miljö ut.

Men, det här ska handla om filmkategorin. Jag lovar. En kategori där tidigare års pristagare varit bland andra Aki Kaurismäki, Roy Andersson, Lars von Trier, Thomas Vinterberg, Pernilla August, Ruben Östlund och, förra året, Joachim Trier.

Ett, får man säga, starkt och namnkunnigt gäng.

Nominerade i år var från danskt håll filmen ”Forældre”, regisserad av Christian Tafdrup, från Island den mycket väntade ” Heartstone” av Guðmundur Arnar Guðmundsson, norska ”Fluefangeren” av Izer Alius, Amanda Kernells ”Sameblod” från Sverige, och, från Finland, Selma Vilhunens vinnarfilm ”Little Wing”.

Jag ska vara ärlig och inte sticka under stol med att jag blev ganska förvånad när jag fick se vilken film som i år tilldelats priset. Trodde, trots att jag sett endast tre av de fem nominerade, att det för Amanda Kernell och hennes ”Sameblod” var krattad bana. Eller, möjligen, att priset skulle gå till Island och ”Heartstone”, trots att jag, liksom med ”Little Wing”, hade mina problem även med den. Problem jag, med tanke på hur pass hyllade de blivit, tänker kan behöva sin förklaring. Har du inte koll på filmerna (vilket jag förutsätter att du har) rekommenderar jag att du kollar upp – och ser – dem, så hänger du med i nästa stycke.

”Sameblod”, i min bok den bästa av de tre, är en nästintill komplett genomförd film, men med ett i mitten, under vistelsen i Uppsala och i jämförelse med övriga delar, lite väl svagt parti. Guðmundur Arnar Gudmundssons ”Heartstone” hamnar inte långt därefter. Där kände jag dock att man borde ha vågat kapa, säg, tjugo, kanske tjugofem, minuter, inte lagt så mycket fokus på karaktären Thor (liksom det isländska landskapet, som vi förstår – och håller med om – är fantastiskt vackert), och istället låtit Kristian, vars story (utan att redovisa filmen närmre) är den vi i grunden följer, fått leva ut mer. Och, till sist, ”Little Wing”, som verkligen inte är en dålig film, vilket jag vill poängtera (den vann ju, trots allt). Men en väldigt enkel sådan, som hade behövt ta ut svängarna något, sett till potentialen som finns i det så bra grundmaterialet, och inte fallit tillbaka på så säkra kort som man ändå, i slutändan, väljer att göra.

Gemensamt för alla tre filmer är att de fick sina svenska premiärer vid Göteborgs filmfestival tidigare i år, samt det lovande faktum att de i huvudsak frontas av barn- och ungdomsskådespelare, som alla är otroligt bra i sina respektive roller.

Men, till ”Little Wing” – denna i Sverige, med tanke på att det inte verkar bli någon biografdistribution, relativt okända film – som kretsar kring Varpu (Linnea Skog), en tjej som gillar att rida och hänga med kompisar, men hemma tampas med en mamma (Paula Vesala) som har svårt att klara av vardagliga ting och lätt tycker synd om sig själv. När det blir fel är det ofta Varpu som får trösta henne, istället för tvärtom, som det kanske borde vara. Men en dag får hon nog – och rymmer hemifrån. En flykt, eller vad man ska kalla det, som resulterar i en omtumlande resa på vilken hon sen ska komma att hitta sin biologiska far (Lauri Maijala). För pappan, förstår vi tidigt i filmen, har Varpu inte fått träffa sedan hon var liten, inte mer än en bebis, och mamman är inte särskilt pigg på att diskutera det hela heller. Pappan beter sig dessvärre märkligt, när de väl träffas, men lovar, utan mammans vetskap, att följa med Varpu på en stundande tävling i hästhoppning. Han vill så gärna göra henne glad, men det blir en svår uppgift för en, som han, udda enstöring.

Regissören Selma Vilhunen gör med sin ”Little Wing” långfilmsdebut, men har sedan filmdebuten 1999 ett gediget cv med en mängd kortfilmer och dokumentärer i bagaget, där det, får man säga, större genombrottet kom 2012 med kortfilmen ”Do I Have to Take Care of Everything?”, som nominerades till en Oscar i kortfilmskategorin. Nästa projekt, dokumentären ”Hobbyhorse Revolution”, kommer till Sverige 24 november, och långfilmsprojektet med den finska titeln ”Hölmö nuori sydän” är mitt uppe i inspelning.

Att Nordiska rådet delar ut ett pris som detta, att man uppmärksammar kvalitetsfilm från alla nordiska länder, och på så sätt ger den en spridning som annars, särskilt i fallet ”Little Wing”, kanske inte funnits, är oerhört viktigt. Eller, vad vet jag, det är inte något som får en överdriven exponering i media, tyvärr. Men det är en bekräftelse på att det i Norden görs väldigt mycket bra film, och finns en hel del talang att ta vara på. Talang som verkligen borde tas vara på. Och det gör man ju, på många sätt, med tillställningar som denna. Så se filmerna, för de tre jag nämnt är – trots sina, i mitt tycke, mindre skavanker – verkligen värda att ägna några timmar. Så ska jag göra med de resterande två, de från Danmark och Norge.

”Little Wing” fick som sagt sin svenska premiär under Göteborgs filmfestival tidigare i år, och får förhoppningsvis, med tanke på det, en framtid hos Draken film, i streamingens tecken.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kul, ”Sameblod”!

Framgångarna för Amanda Kernell och hennes ”Sameblod” fortsätter. Succédebuten har nu tagits ut som Sveriges officiella bidrag till Nordiska rådets filmpris. Det till följd av nomineringen som bästa svenska film – alla kategorier – som fått sin premiär mellan juli 2016 och juni 2017.

I tävlan ställs vårt svenska bidrag mot fyra andra nordiska filmer, som även de är debuter. I det danska bidraget hittar vi Christian Tafdrup och hans ”Forældre”, från finländskt håll skickar man Selma Vilhunens ”Den lilla sparven”, Island väljer sin, mycket väntade, ” Heartstone” av Guðmundur Arnar Guðmundssons, och våra norska grannar är inte sämre i sitt val av Izer Alius ”Fluefangeren”.

Under gårdagen avslöjade även European film awards att Ruben Östlunds The Square tillsammans med, ja, just det – rätt! – Amanda Kernells ”Sameblod” återfinns bland de 51 filmer listade att kunna utses till årets bästa europeiska film på galan som den 9 december går av stapeln i Berlin.

Kul för svensk film, för Ruben Östlund och, inte minst, för Amanda Kernell och hennes ”Sameblod”.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}