This Must Be the Place

Kategori: Gårda

Istället för att vandra sin egen väg har Göteborg hela tiden letts och förletts av ekonomiska och ideologiska krafter att vandra en föregiven ödesväg emot allt större splittring så att helheten numera närmar sig det ogripbara…

– arkitekturhistorikern Elias Cornell i Svenska Turistföreningens årsskrift, 1978.

Vid mitten av 1900-talet stod Göteborg inför de mest omfattande förändringarna av staden dittills. Staden som idé ansågs av många vara någonting som i grunden var dåligt för människan. Stora delar av den äldre bebyggelsen dömdes ut som boendemiljöer. Göteborgarna skulle istället bo nära naturen, och ”satellitstadsdelarna” började byggas runt omkring staden. En karta över Göteborg lades ut på ett bord. Röda kryss sattes över sådant som skulle bort. Sedan började det rivas. Hela stadsdelar försvann.

På vissa platser lämnades några rester av den gamla miljön kvar. Mycket av det som klarade sig undan rivningarna renoverades istället. Men några hus hamnade i ett slags mellanting. I Gårda har kvarteren Cedern och Eken länge väntat på sin dom. Turerna gått fram och tillbaka. Men i maj 2015 togs ett beslut som innebar att de bägge kvarteren ska rustas upp. Måns Almered, som bott i ett av husen i snart 20 år, är försiktigt optimistisk:

– Jag tror på det när jag ser det. Det har varit fram och tillbaka i så många år. Vi har mött mycket motstånd och rent politiskt sett har det varit svårt att ta ett beslut om såväl bevarande som ett rivningsbeslut.

Gardsfest-i-garda-goteborg

Hans första möte med stadsdelen var i mitten av 1990-talet. Då jobbade han på posten som låg i närheten och blev hembjuden på glögg av en kollega efter jobbet:

– På gatan utanför var det mörkt och färgen på husen hade flagnat. Det var en lite kuslig känsla och jag tänkte ”bor hon verkligen här?”. Men när vi väl kom in i lägenheten möttes jag av något helt annat. Det var högt i tak, vackert målat, gasspis… det var helt fantastiskt! Kontrasten mot gatan var slående.

Några år senare, efter att Måns bott i Stockholm en vända, var han tillbaka i Göteborg. Han hade jobb men inget boende. Han ringde fastighetsägaren som förvaltade husen i Gårda. Kö-listan bestod av post-it-lappar på en lampskärm. Snart hade Måns fått en lägenhet på Fabriksgatan i Gårda.

– Kombinationen av låg hyra och närhet till jobbet var perfekt. Jag kände ingen när jag flyttade in, men det ändrades ganska fort. Det fanns en nyfikenhet hos de som redan bodde här som gjorde att man började snacka. I början blev jag lite stressad av det och tänkte; ”varför vill den här främlingen prata med mig?”, men efter något år gjorde jag likadant själv när det kom någon nyinflyttad.

fabriksgatan_garda_P1060774

Förutom den låga hyran spelar det sociala livet och blandningen av människor en stor roll:

– Det finns en myt om att det bara är vänsterfolk och kulturarbetare som bor här. Men här bor verkligen alla typer av människor. Vi är olika och håller inte alltid med varandra. Men vi vill samma sak: att stadsdelen får leva vidare. Sen gillar jag att det är lite ruffigt. Ruffigt men hjärtligt.

Många av de boende i kvarteren Cedern och Eken har endast kallvatten och delar gemsam dusch. Måns tror att det är just sådana faktorer som gör att det finns ett starkt socialt samspel i kvarteren:

– Det uppstår möten på ett helt annat sätt när man delar dusch så där. Många blir bortskrämda av det men jag tycker det är en del av grejen.

Han är medveten om att den nödvändiga upprustningen av husen kommer att innebära en högre hyra. Men han är inte så säker på att han behöver någon direkt högre standard:

– Det stora problemet är att man inte kan välja själv. Visst det skulle vara gött men egen dusch i lägenheten men om hyran höjs med 1500 å månaden… är det värt det då? Jag tror inte det.

För Måns är Gårdas roll i Göteborg tydlig: det behövs områden med låga hyror. Städer med endast dyra boenden stagnerar, menar han. Det är också viktigt att blandningen av bostäder och kontor får finnas kvar:

– Utan bostäderna i Gårda så skulle det vara en död stadsdel, utan människor som rör sig här på kvällarna. Om något händer på gatan här så tar det inte lång tid innan någon granne har fått upp sitt fönster för att ropa. Även om det ser ruffigt ut så skapar vi boende tillsamman en trygghet.

garda_P1040796

Han är trött på att media ständigt matar ut bilder på husen med färgen som flagnat. Det är insidan som räknas.

– Folk tror att det är på ett visst sätt bara för att husen är ruffiga på utsidan. Inuti är det en helt annan sak! Vackra inbyggda träskåp och snickeridetaljer. Det är sådant som gör att det känns som ett hem. Det är viktigt att bevara.

Att Gårda bör få finnas kvar i framtidens Göteborg är självklart för honom. Han tror att staden måste hitta en tredje väg mellan att bygga nytt och modernt och att nostalgiskt konservera den:

– En bra stad är en stad som man låter växa på ett naturligt och organiskt sätt. Jag tror på en långsam förändring. Att göra som man gjorde i Kville, förändra sådär brutalt, tror jag endast skapar rotlösa stadsdelar. Och om staden ska växa behövs det billiga lokaler och bostäder. Många företag som är stora i dag har en gång börjat i en sliten och billig lokal. Man måste inse att det finns pengar att hämta in på längre sikt. Blandstaden växer fram långsamt och av sig själv, inte hux-flux på ett arkitektkontor. Det går inte helt enkelt.

DSC00577

Kommer Gårda i framtiden stå som ett exempel för att en tredje väg är möjlig? En väg som varken leder åt rivning och nybyggnation eller åt konservering och lyxrenovering? Där även låga hyror och sociala värden får leva vidare? Där de ekonomiska krafterna begränsas och kraften i människan släpps fri? Framtiden har svaren.

 

Text: Daniel Gillberg

Foton från bloggen Bevara Gårda.

Läs mer:

Gårda i mitt hjärta, gästkrönika av Marie Hjalmarsson Engelke.

Gårda – där slitna fasader förvandlas till drömmar.

 

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I mitten av 1990-talet flyttade jag till Göteborg från en småstad i Östergötland där jag växt upp. Jag fick ett andrahandskontrakt på en 1:a i stadsdelen Gårda, centralt i Göteborg. Vid första anblicken såg jag bara utsidan: en flagnande fasad, slitna portar och skräpiga cykelställ. Mina föräldrar lämnade mig med fasa i blicken; ensam i en storstad, med flyttkartonger upp över öronen i en främmande värld. Än idag kan de säga, att ingen lägenhet jag bott i någonsin har haft den charm som denna hade!

Lägenheterna var  ofta varsamt renoverade av respektive hyresgäst. Det fanns en frihet och varje hyresgäst kunde själv måla om och göra lägenheten till sin egen. De flesta kök hade platsbyggda skänkskåp med fina snickerier och detaljer. Min sista lägenhet hade ett stort skafferi, vackert slitna trägolv och en gasspis som kokade vattnet snabbare än alla vattenkokare i världen. Här blev jag kvar tills jag sade upp mitt förstahandskontrakt 2003. Sammanlagt har jag bott i tre olika typer av lägenheter i kvarteren Cedern och Eken.

garda_this_must_be_the_place_goteborg_marie_hjalmarsson_engelke2 (mer…)

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Mölndalsån rinner långsamt och spegelblank. Solen har börjat vandra hem igen. Bruset från motorvägen kontrasterar. På Fabriksgatan är trafiken livlig. Fasaderna är slitna. Jag befinner mig mitt i Södra Gårdas livslinje. 

Bild 1- 3

Som så många andra platser där besluten låtit sig dröja har Gårda liksom hamnat lite vid sidan av saker och ting. Samtidigt har platsen hamnat mitt i den pågående debatten om stadens utveckling. När man mot slutet av 00-talet började planera för rivningar i Gårda höjdes många röster i protest. Här är det nämligen fullt av liv.

(mer…)

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

This Must Be the Place

This Must Be the Place är ett projekt som samlar på platser och berättelser från Göteborg. Syftet är att nyansera samtalet om staden, att kritiskt undersöka det som gör staden ojämlik och att lyfta det som gör staden rättvisare.

Mest lästa

  1. Götaplatsen - där vi alla möts
  2. Nära staden
  3. Annons: Skriv om ditt Göteborg.
  4. Tillbakablick: Annedal
  5. En sommarkväll på Brännö