This Must Be the Place

Kategori: Hagapolen

”En bra stad är en stad där det finns utrymme för både unga och vuxna att göra någonting mer än att fika och dricka öl… en stad som kan användas på ett kreativt sätt. Där det finns en tolerans och en öppenhet för olika uttryck… Det finns goda krafter i denna stad men Göteborg är inte där ännu”    

I Översiktsplanen för Göteborg stad kan man läsa att ”närheten mellan människor och möjligheter till möten är stadens styrka och en av dess grundidéer” (Del 1, s. 56). I samtalet om staden är tankar om att skapa mötesplatser återkommande. Men hur skapas fungerande mötesplatser? Och för vem? Vilka grupper ingår i idén om den ”attraktiva” staden och vilka ses snarare som störande element?

Den officiella hållningen är att staden och dess mötesplatser ska vara till för alla. Men staden är samtidigt full av spår som talar för det motsatta:

this_must_be_the_place_street_skate_daniel_gillberg1

Denna bild visar en bänk vid Rosenlund som bär spår efter tre slag i en och samma kamp. Detta granitblock var ursprungligen väl lämpat för skateboardåkning. Men då detta inte var ett önskvärt inslag i stadsbilden sattes en ribbad bänk upp. Skejtarna kontrade med att skruva fast en metall-list på kanten av bänken för att kunna åka på bänken. Men till slut fick de ge upp när metallräcken, så kallade ”skate-stoppers” slutligen sattes upp.

Olof Heinö, som skejtat runtom i staden sedan slutet av 80-talet berättar mer:

–        Om man från Göteborgs stad menar allvar med att man vill skapa liv och rörelse i staden och att våra gator och torg ska bli till mötesplatser tror jag att det krävs en vidare kunskap kring urbana kulturformer såsom skateboard och hur vi människor faktiskt interagerar med varann i stadsrummet. Jag menar, tanken med mötesplatser i staden är väl inte bara att folk som redan känner varandra ska gå ut och mötas i klungor, utan det handlar väl snarare om att skapa platser där vem som helst kan vara?

this_must_be_the_place_street_skate_daniel_gillberg2

Stadsrummet har alltid varit en viktig del av att åka skateboard. Inom Street skate används inte brädan som ett färdmedel utan det handlar om att på ett kreativt sätt ta sig fram genom stadsrummet och utföra olika trick nedför trappor, på stenkanter, räcken och väggar med mera.  För Olof var det en slags frihetskänsla som gjort att han fortsatt åka.

I grunden tror jag allt handlar om balans och harmoni. Vad du än gör på brädan vare sig det är att åka fort nedför en backe eller göra ett trick utför en trappa så är målet alltid att stå kvar på brädan. Detta skapar närvaro och gör att man får en nära relation till sin omgivning och en direkt koppling till staden. Skateboard är väldigt förenat med specifika platser i stadsrummet och det skapas också skateboardhistoria på de ställen som är bra att åka på. Runtom i världen bär städer på en slags dold kulturhistoria, i form av de platser i staden som används av skateboardåkare.

this_must_be_the_place_street_skate_daniel_gillberg4

Under ett par veckor på våren och hösten finns det plats för Street skateboardåkning i Plaskis vid Mariaplan. Denna verksamhet som godkänts av staden drivs av engagerade skejtare som utför ett riskabelt och slitsamt arbete när de fyra gånger om året flyttar in och ut tunga hoppramper och bänkar i granitsten. När dammen sedan fylls med vatten under sommarmånaderna saknar staden helt platser för sådana här inslag i stadslivet.

–        Det har funnits bra platser i Göteborg för skateboard men de har på olika sätt blivit skate-stoppade. Vid Pedagogen sattes det strategiskt upp bänkar precis framför de skatebara ytorna. Fontänen i Hagaparken, den så kallade ”Hagapoolen” blev till en rabatt. Esperantoplatsen, som nog de flesta känner till, blev vandaliserat av en granne i området som inte kunde tolerera överenskommelsen att det var ok att åka på torget. Samtliga kanter på alla granitblocken över hela platsen är nu sönderslagna med slägga, vilket utgör skadegörelse för miljonbelopp.

this_must_be_the_place_street_skate_daniel_gillberg5

I andra städer är attityden kring skateboardkulturen en helt annan, menar Olof. Om Göteborg vill ta vara på denna resurs finns det mycket inspiration att hämta från t.ex. Malmö och huvudstäderna i våra grannländer:

–        Debatten om vikten av mötesplatser och liv och rörelse i stadsrummet förs inte bara i Göteborg. I våra grannstäder Oslo, Malmö och Köpenhamn har kunskapen kring vad skateboard handlar om och vad det kan ge till staden ökat markant de senaste åren. Särskilt i Malmö satsas det stort på skateboard och staden har till och med som mål att bli en skatestad i världsklass. De arbetar med att skateboardanpassa torg och andra gaturum för att ge liv åt staden och skapa tryggare platser. I Oslo har man nyligen tagit fram en helhetsplan för skateboard, både vad gäller skateparker och anpassning av stadsrum för att inkludera skateboardåkning i staden. I Köpenhamn har i stort sett varje stadsdel en genomtänkt skateyta. Här i Göteborg krävs det, tror jag, tyvärr fortfarande en attitydförändring gentemot skateboard och en ökad kunskap om de positiva värden som den kan ge staden. Som det ser ut nu är skateboard i Göteborg en outnyttjad resurs som jag definitivt tror att staden behöver om man vill uppnå sina mål om en levande stad.

this_must_be_the_place_street_skate_daniel_gillberg6

Skejtarnas kamp för att ge skateboard utrymme i staden handlar också om en tanke om att den här typen av aktivitet är något som staden kan dra nytta av och faktiskt behöver. Skateboardåkning i stadsrummet kan göra att det uppstår möten mellan människor, menar Olof. Samtal som inte skulle skett annars:

–        I det sociala klimat vi har här tror jag att spontana möten mellan människor först och främst sker kring någonting, det måste finnas bryggor som möjliggör möten. Jag tror inte det blir många möten mellan människor som i slutna grupper sitter på bänkar på våra torg eller sitter och fikar eller dricker öl på uteserveringar. En främmande människa som går fram och börjar prata med en grupp människor som sitter på en uteservering ter sig väldigt lätt som en märklig typ. Om någon däremot kommer fram och börjar prata med oss när vi hänger och skejtar någonstans i staden är det aldrig något konstigt, det har hänt hundratals gånger genom åren. Faktum är att jag kommit i kontakt med flera av mina grannar först efter att de stött på mig åkandes på gatan.  

this_must_be_the_place_street_skate_daniel_gillberg7

Berättelsen om skejtarnas vilja att på ett kreativt sätt använda staden utanför gängse normer har likheter med andra konflikter i staden. Loppmarknaden Kommersens vara eller icke vara vid Masthuggstorget, Båtbyggeriet på Tredje Lång, eller diskussionen kring Landshövdingehusen i Gårda, är exempel på hur det ibland saknas en samsyn på hur vi tillsammans kan skapa en bättre stad. Där det som redan fungerar motarbetas och ersätts med något mer städat, kontrollerat och kommersiellt.    

Platserna, verksamheterna och människorna som möjliggör ett bättre Göteborg finns redan där. Men de behöver upptäckas och tas till vara. Inte förbises eller gallras ut.   

Text & foto: Daniel Gillberg

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

This Must Be the Place

This Must Be the Place är ett projekt som samlar på platser och berättelser från Göteborg. Syftet är att nyansera samtalet om staden, att kritiskt undersöka det som gör staden ojämlik och att lyfta det som gör staden rättvisare.

Mest lästa

  1. Götaplatsen - där vi alla möts
  2. Nära staden
  3. Annons: Skriv om ditt Göteborg.
  4. Tillbakablick: Annedal
  5. En sommarkväll på Brännö