This Must Be the Place

Kategori: Okategoriserade

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_1.jpg

Lite bortanför Älvsborgsbrons södra fäste ligger vad som känns som en hemlig oas. Trots närheten till Älvsborgsbron och vägen infinner sig här ett lugn och man känner på en gång att man är på en speciell plats.   Vi har kommit till Sjöbergen koloniområde. Här ska man ha odlat sen början av 1970-talet.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_2.jpg

När vi kommer dit är det sent på eftermiddagen och området är tyst och en handfull kolonister går och påtar på sina lotter. Vi öppnar grinden och går in.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_3.jpg

Här har alla utmärkta platser. Vissa har satt upp stol och bord medan andra har fullt med blommor, träd och diverse odlingar på sina områden.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_4.jpg

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_5.jpg

Arbetslådor står lite här och var.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_6.jpg

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_7.jpgDet ska enligt Sjöbergens odlarförening finnas planer på att riva delar av området. Föreningen jobbar aktivt på att en exploatering av området inte ska ske, man vill bevara hela Sjöbergen som natur- och rekreationsområde.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_8.jpg

När vi går hem, går vi förbi denna vy. Tack Sjöbergen koloniområde för den här gången. Vi kommer tillbaks för att se hur det går med odlingarna.

 

Kolla även in Sjöbergens Koloniområdets hemsida!

 

Text & Foto: Hanna Bågler Pros

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En del kanske känner igen textraden från Håkan Hellströms klassiska låt Känn ingen sorg för mig Göteborg. Inte lika många vet nog om att Singoalla inte är någon påhittad person utan en livs levande människa. Hennes berättelse fanns skildrad i utställningen Vi är romer på Göteborgs stadsmuseum. Men vet Singoalla själv om att hon letats sig in i en textrad skriven av en av Göteborgs mest folkkära artister?
Efter att att ha dubbelkollat med Håkans skivbolag – och där fått denna lilla göteborgska anekdot bekräftat – passade vi på att ställa några korta frågor till henne.

bild 1-1

Hej Singoalla! Vet du om att det sjungs om dig?

–          Jag har en del vänner som har berättat att han har använt mitt namn i en låt…

Tydligen så har du spått honom någon gång?

–          Ja, han hade tur där. Det har gått bra för honom sen…

Hur känns det för dig att så många sjunger ditt namn utan att ens ha träffat på dig?

–          Det känns jättebra!

Har du föresten någon favoritplats i Göteborg?

–          Ja, jag gillar att dricka kaffe vid Saluhallen. Där träffar man mycket folk. Jag  brukar sitta ute med mitt kaffe. Sen gillar jag att gå längs Avenyn. Det är vackert där. Det är så mycket folk! Jag tycker om när det är mycket folk… gillar att titta på deras kläder och hur de rör sig…

Vad tycker du om Göteborg?

–          Göteborg är en bra stad. Många känner mig här och jag blir bra bemött.

Är det något som du tycker är dåligt?

–          Nej jag tänker inte så! Jag tänker bara på de lyckliga stunderna…

bild 3

Text & Foto*: Daniel Gillberg

*första bilden visar en detalj av ett fotografi i utställningen. 

Läs mer om Singoalla här!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

”Ett samhälle är inte mer civiliserat än det behandlar sina svagaste element”

År 2014: Den 14 mars arrangerade The non existens center tillsammans med Fristad Göteborg en ”drop in-kryssning” på en båt vid Gullbergs kaj – en endags workshop om de papperslösas situation i staden. Samtalsämnet rörde de uppskattningsvis uppemot 5000 papperslösa som håller sig gömda i staden av rädsla för att bli utvisade. Med på båten var en rad olika kulturutövare och företrädare för några av Göteborgs kulturinstitutioner. Den övergripande frågan som ställdes var – hur kan kultursfären underlätta vardagen för dessa människor och hur kan vi gemensamt bidra till att öppna upp samhället för de som står utanför?

Gullbergsvass_1952_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place4

Vad är ett hem? Vad betyder det att ha ett hem och vad betyder det att inte ha det? Runtom oss är staden under konstant förändring och vi förändras med den. Villkoren för dess omformningar får olika konsekvenser för olika människor. Var och hur man bor, om man är tillåten att bo inom ett lands gränser, är utslagsgivande för huruvida man tillhör eller inte tillhör en gemenskap, eller rent av står utanför. Med på kryssningen var ett flertal papperslösa och de delgav oss sina personliga upplevelser av hur det är att leva som gömd: Här är en text från en av dem som var med under workshopen:

”Hur ser ut en papperslös!?

vem är hen?!

Varifrån kommer papperslösa?!

Jag är en papperslös!

Ser jag konstig ut!

Jag var papperslös hela mitt liv även i mitt land

Vad ville jag?!

Helt enkelt Jag vill ha ett liv utan krig med glädje till alla människor

Jag saknade alla rättigheter under mitt liv och visste ingen av den heller

Varför en stor del av världen lever utan demokrati”

 I denna korta, men uttrycksfulla text möter vi en människa i exil, som inte tillåts vara en del av ett sammanhang. Hen bara tillbringar sin tid här, i väntan på en hemlik tillvaro. Vi människor tenderar att förändras av att ta oss tid att lyssna till andras berättelser. De enskilda berättelserna har något att säga oss alla. Den andres historia kan ge oss en föraning om ett anat sätt att leva, andra sätt att förstå och tolka verkligheten. Ett samhälle är inte mer civiliserat än det behandlar sina svagaste element.

DSC_0187

År 1943: Det gömmer sig människor på Göteborgs Stadsmuseum, i hemliga skrymslen och lönnutrymmen. Museipersonalen vet inget om de hemliga gästerna som bor i väggarna. Den ena dagen bor det någon där och den andra har de gett sig av i skydd av mörkret. Ute i Europa rasar andra världskriget, Sverige är som bekant neutralt, men de finns en rad personer som vägrar att underlåta sig att inget göra.

norra_hamngatan_goteborgs_stadsmuseum_this_must_be_the_place1

En av dem är Stig Roth, Chef på Göteborgs stadsmuseum och i hemlighet gruppledare för den västsvenska avdelningen av M-gruppen inom C-byrån, försvarsstabens hemliga underrättelsetjänst som samarbetade med den norska motståndsrörelsen. Han gömmer motståndsmän, flyktingar och dissidenter på museet, mitt framför näsan på sina anställda. Efter kriget erhåller han norska Haakon VII:s frihetspris.

***

Kraften hos berättelserna känner inga gränser i en global värld, men berättelsen kan likväl tystas av större berättelser, av fördomar, förenklingar och stereotyper. Därför är det viktigt att bevara och värna om de små berättelserna, de individuella särdragen, de personliga erfarenheterna. Vad betyder ett hem för dig ?

Text: Henrik Sputnes

Foto: Hanna Bågler Pros

Svartvita fotografier: från Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

GBG-LIV & DANSGOLVSAKTIVISM

Lisa Säthil och jag arbetar med det feministiska konstprojektet Bring It To The Floor, där vi experimenterar med teman som makt, motstånd och estetik på offentliga platser runtom i Göteborg. Signe Bremer är forskare vid Uppsala universitets centrum för genusvetenskap och arbetar just nu med forskningsprojektet Den könsbinära staden: En kritisk studie av trygghet, utsatthet och motstånd i transpersoners berättelser om stadsliv. Bring It To The Floors första år finansieras av den statliga utredningen Kulturbryggan; Signes forskning stöds av statens forskningsråd för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE). Staten tycker uppenbarligen att vi håller på med extremt viktiga saker! Vi håller med. Och staten får snart skylla sig själv för att den gav oss sitt förtroende.

Vi pratar om platser. De finns överallt, och på så många sätt! De finns i fasta, fysiska former liksom i rörliga, föränderliga sådana. De finns utanför oss själva och de finns inuti våra kroppsminnen, erfarenheter och tankevärldar. Dessutom finns de mitt emellan oss i våra gemensamma förehavanden och sociala strukturer. Platser skär rakt igenom fenomen som tid, rumslighet, GPS-koordinater och medvetande. De övergår allt vårt hittills ansamlade förstånd och behöver därför noga studeras för att vi fullt ut skall kunna begripa deras komplexitet och betydelse i mänsklig existens och samvaro. Och riktigt ända dit når vi nog aldrig.

Nå. Efter denna lätt filosofiska textpassage kommer här några konkreta exempel på det magiska med offentliga platsers relativitet. Tänk på en arkitektonisk stenbyggnad som Hagakyrkan, stilla och allvarlig intill hästkastanjerna i allén. Jämför den med 9:ans spårvagn som ständigt gnisslar fram och tillbaka mellan Angered Centrum, Gamlestaden, Brunnsparken, Stenpiren(!), Järntorget, Kungsladugård och Kungssten. Tänk på kvarteren runt Centralstationen under morgontimmarna; pendlare med betalda jobb kryssar hålögda och okontaktbara mellan andra pendlare, EU-migranter och utdelare av till exempel produktprover från Varma Koppen och gratistidningen Metro. Och tänk på hur samma kvarter kvällstid förvandlas till bostäder för många av Göteborgs invånare. Ateljékontoret högst uppe i Sockerbruket 16, där Lisa, Signe och jag dricker kaffe, är ett helt annat nu än när jag ensam ritar kartor och viker papperskonst här om kvällarna (för övrigt är utsikten mot Älvsborgsbron ännu vackrare då). Kort sagt: en plats kan ta dig vart som helst.

DJ Feministpsykos Foto: Ellioth Dageby

DJ Feministpsykos Foto: Ellioth Dageby

I projektet Bring It To The Floor (tjusigt förkortat BITTF) utforskar vi en av de mest intressanta platserna i en stad — dansgolvet. Varför? Konst, musik- och ljudlandskap är genvägar för våra kroppar och vårt intellekt att ta oss till en fri plats som vi behöver mer än någonsin i en bedövad tid av prestationskrav, konkurrens och effektivisering.

Klubbmiljöer är att betrakta som offentliga då de fungerar som stadens gemensamma vardagsrum och festlokal, trots att de på många sätt exkluderar stora delar av stadens invånare genom till exempel höga entréavgifter och klädkoder. Väl inne på klubben blir det dock tydligt vilken viktig plats dansgolvet är. Det kan vara allt från en social oas och kravlös lekplats, till ett sceniskt och konstnärligt rum eller ett politiskt slagfält. Ofta allt på samma gång. Dansbanor, dansgolv och klubbmiljöer är exempel på offentliga platser som genom alla tider haft enorm social betydelse på ont och på gott. I dagens Göteborg finns massor av dansgolv som överfolkas varje natt.

Extra spännande blir det när vi frågar oss:

1) För vem fungerar dansgolvet härligt frigörande för kropp, själ, begär och intellekt?

2) För vilka miljarder andra utgör det en akut stress, en fysisk utsatthet och ett hån mot ens eventuella försök till social kontakt och lek?

Svaren är mycket enkla:

För den som känner sig nice! (Läs: känner sig kroppsligt och socialt bekväm, trygg, självklar, delaktig och/eller snygg i rummet och sammanhanget, eventuellt med en uppfriskande krydda av alkoholrelaterad skamlöshet.)

För alla som inte känner sig nice.

Att ta plats på ett dansgolv är att röra sig i ett strålkastarljus, på en scen. För allting syns, bedöms och bemöts av blickar som ofrånkomligen tar med sig samhällets normer och maktstrukturer in på dansgolvet och villkorar friheten för dem som ger sig in i leken. På dansgolvet finns uttryck för sexism, homo- och transfobi, rasifiering, klassförakt, fettfobi och funkfobi — precis som i övriga delar av samhället och det offentliga rummet. Gatan och klubben hör ofrånkomligen samman när det kommer till sociala koder, hierarkier, delaktighet och tillgänglighet i praktiken.

Alyssa Chloe och hennes dansgrupp Urban Anarchy, under utomhusaktion i Amfibietunneln vid Röda Sten. Foto: Lovisa Silfverberg

Alyssa Chloe och hennes dansgrupp Urban Anarchy, under utomhusaktion i Amfibietunneln vid Röda Sten. Foto: Lovisa Silfverberg

Detta måste konfronteras. Det måste undersökas, utmanas och ifrågasättas, och det gör vi genom dansgolvsaktivism — av, med och för Göteborgs regnbågscommunity men med anspråk på hela staden. Jag som skriver det här är konstnärlig ledare för BITTF. Jag heter Lov, och jag är även dj, konstnär, workshopledare, skribent och arrangör. Jag är också mitt sceniska och politiska alter ego Feministpsykos som dirigerar dansgolvet ifrån dj-båset och riktar strålkastarljuset rakt mot slagfältets och scenens epicentrum.

Till hjälp har jag min producent Lisa Säthil, som tillsammans med mig skapat workshopserien Aktivistisk terapi där deltagarna får forma sina egna alter egon att använda i konstaktioner på dansgolv, gator och andra platser i Göteborg. Dansaren, koreografen och performanceartisten Alyssa Chloe (som kommer direkt från New Yorks legendariska ballroom-scen) lär dessutom ut knep och tekniker inom streetdancestilen voguing, i syfte att ge deltagarna en repertoar av möjligheter och rörelser att experimentera med under aktionerna. Mitt i allt detta kommer vi alltså också att blanda in Signe Bremer i någon form. Hennes forskning är ett så viktigt bidrag till vår urbana samtidshistoria att dess värde varken går att mäta i statistik, pengar från staten eller i akademiska poäng. Det mäts i liv. Och i konst, uppenbarligen!

Visionen bakom Bring It To The Floor är att fucka upp, aktivera och transformera våra gemensamma rum, med dansgolvsaktivismen som konstnärligt vapen mot fysiskt och psykiskt våld. Den är ett språk för, och ett anspråk på, revolt genom kroppar som bär på sagor om skit. Dansgolvsaktivism låter deltagarna vinna fysisk, konstnärlig och politisk mark åt regnbågs-Gbg, åt förtryckta, osynliggjorda, stigmatiserade, trakasserade, förlöjligade, trivialiserade, hemlighållna, garderobsförpassade, tvångspassiviserade, hemsökta och fördrivna kroppar — som har ALLT med scenkonst att göra. För hela staden är en scen, allas berättelser är samtidshistoria, och all dess konst är politik.

Bring It To The Floor har smygstart nu på torsdag den 3:e september kl 18:30 på Frilagret, Göteborg. Kom dit och prata med oss?

Lovisa Silfverberg

Konstnärlig ledare för Bring It To The Floor

www.bringittothefloor.com

https://www.facebook.com/bringittothefloor

www.feministpsykos.com

www.soundcloud.com/feministpsykos

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är Lördag och vi står på Olskrokstorget och ser ut över färgglada markiser.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_1.jpg

Under några träd har flera pensionärer tagit skydd från morgonsolen. Det skrattas och man visar glatt upp vad man handlat.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_3.jpg

Ljudet av musik för oss längre in bland blommorna. Där under en röd markis står en grupp damer och sjunger för glatta livet.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_4.jpg

I den andra änden av torget står fiskebodarna uppradade.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_5.jpg

Det handlas och ges tips från höger till vänster.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplasten_hanna_pros_6.jpg

Torget är litet men här ryms det mesta. Små butiker som ”Mer än Ost” och en pub. På helgerna är torgverksamheten igång.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_7.jpg

Vi lämnar de sjungande damerna, fiskebodarna och Mer än Ost och går upp mot Redbergsplatsen för att ta en spårvagn mot nya äventyr.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_8.jpg

 

Vi följer raden av träd.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplasten_hanna_pros_9.jpg

Redbergsplatsen är Östra Göteborgs knutpunkt för lokaltrafik. Här bland landshövdingshus och små affärer går spårvagnar och bussar varma.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_10.jpg

 

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_goteborg_hanna_pros_11.jpg

Fina Landshövdingshus radar upp sig utmed ena kanten.

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_11.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_redbergsplatsen_hanna_pros_12.jpg

Vi hoppar på en spårvagn på Redbergsplatsen och tackar för det korta besöket.

 

Text & foto: Hanna Bågler Pros

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Rosenlund – en gata i förändring

För två år sedan stod vi på Rosenlundsgatan och betraktade byggnadsställningar och asfaltsläggare. Stora reklamaffischer i skyltfönster utlovade förändring. Här ska bli roligare och man ska kunna cykla och flanera utmed gatan stod det på en affisch. På en annan utlovades ett blomstrande Rosenlund i framtiden.

This_must_be_the_place_goteborgs_rosenlund_hanna_pros_1.jpg

This_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_2.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_3.jpg

I en artikel i GP i början på 2013 beskrivs de nya planerna för Rosenlund. Man ska bygga in arkaderna för att på så vis göra området tryggare och man ska satsa på promenadstråk. Det ska även byggas en bro mellan Haga och Rosenlund. Pelle Danielsson, ägaren för restaurang Lagerhuset uttrycker sig så här i artikeln: Något behöver hända här. Nu är gatan bara förknippad med prostitution, men det hade kunnat vara en jättevacker plats. 

GhmB-17838

1915 såg delar av gatan ut så här. Båtar utmed kajen för att sälja dagens fångst. I hundratals år har nämligen Göteborgarna vallfärdats för att ta del av färsk fisk vid Rosenlundskajen. Idag kommer inga båtar in för att sälja fisk men kvar står stolt Feskekôrka som byggdes 1874 av stadsarkitekten Victor von Gegerfelt. Rosenlund är en stadsdel som är belägen inom Vallgravens sydvästra hörn. själva namnet Rosenlund har ingen tydlig härkomst men det finns två hypoteser; eventuellt härstammar namnet från det tyska ordet ross som betyder häst. Detta för att korsningen mellan Stora och Lilla Otterhällan tidigare kallades för hästbacken. Den andra hypotesen grundar sig i att namnet kommer sig av de nyponbuskar som blomstrade i området innan bebyggelsen tog över.

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_4.jpg

Idag är fasaderna omgjorda och arkaderna har byggts bort.

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_6.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_7.jpg

Vi kan numera spela Boule i alla väder i Rosenlund. Äta Fusion, inspiration från Williamsburg samt New Orleans för att sedan återkomma till den göteborgska räkmackan. Allt på en och samma gata.

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_8.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_8.jpg

Nu två år senare undrar vi hur förändringarna i Rosenlund gått? Har man roligare, flanerar och cyklas det mer? och förknippas gatan i dag som då av prostitution?

this_must_be_the_place_goteborg_rosenlund_hanna_pros_9.jpg

Idag avlöser uteserveringarna varandra och det flaneras och cyklas glatt på Rosenlundsgatan. Så visst kan man säga att området har ”blomstrat” precis som reklamen utlovat, att det har blivit mer attraktivt. Det finns dock fortfarande en annan sida. Rosenlundstödet uppmärksammar oss på en del av gatan som ligger i skuggan av väldoftande restaurangkök, kaffestinna soldyrkare och glada hurrarop från boulebanorna. Prostitutionen på Rosenlundsgatan har inte försvunnit bara för att nya fasader rests och hippa matställen öppnat. För många utsatta kvinnor ser området annorlunda ut.

 

 

Text & foto: Hanna Bågler Pros

Historiska fotografier: Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv Carlotta.

Länkar:  http://www.rosenlundstodet.se/situationen-pa-rosenlund-rosenlundstodet/, http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1843727-rosenlund-i-ny-skepnad , http://www.kungshojdsvanner.se/wp-content/uploads/2014/04/2013GUKulturMiljöUnderlag.pdf

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vi har tagit oss upp till Gråberget igen. För att idag ska vi äntligen få reda på vad för hemlighet som finns bakom plåtdörren.

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_1.jpg

Dörren är öppen och Jorge Alcaide välkomnar oss.

this_must_be_the_place_gpteborg_kulturtemplet_hanna_pros_2.jpg

Jorge som är en frilansande kompositör och lärare på musikhögskolan berättar hur han med sina barn lekt uppe på gråberget för flera år sedan och på sätt hittat denna plats.

Det hela började egentligen med den lilla luckan bredvid dörren 

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_3.jpg

Genom den här uppbrutna luckan kunde jag höra att här fanns det fantastiskt akustik.

Det skulle ta många år, samtal och pengar för att få möjligheten att komma innanför dörren och verkligen testa om det var så fantastiskt som han trodde. När Jorge äntligen fick komma in och och insåg vilken gömd akustisk skatt detta var, skapades Kulturtemplet.

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_4.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_5.jpg

Kulturtemplet är en plats för lyssnare, en plats där det ryms en akustisk skatt och en plats för konstnärer att göra detta till en levande plats.

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_6.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_7.jpg

Nu ska turen börja och vi  får stänga av våra mobiler och lägga dem i ett skåp. Inget ska få störa denna upplevelse. Med ficklampor i händerna står vi där, en grupp på sju personer, med förväntansfulla blickar. Dörren bakom oss stängs och vi hör ljudet av den stängda dörren rulla långt där nere. Jorge leder oss ner för en trapp samtidigt som han spelar på ett blåsinstrument. Sakta följer vi efter ner i mörkret.

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_8.jpg

Vi möter en sal med stora pelare, likt ett tempel. Jorge går runt vi salen och spelar medan vi alla blir som fastklistrade på en plats i mitten och försöker ta in det vi just nu är med om. Ljudet stutsar och ebbas  ut om vartannat i salen.

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_9:.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_9.jpg

Med våra ficklampor ges vi möjlighet att ta in rummet samtidigt som Jorge byter instrument lite då och då och nya ljud möter oss.

this_must_be_the_place_goteborg_kukturtemplet_hanna_pros_10.jpg

När Jorge är klar får vi själva möjligheten att testa akustiken i rummet med våra röster.

this_must_be_the_place_goteborg_kulturtemplet_hanna_pros_11.jpg

Vi tackar Kulturtemplet för att vi fick ta del av hemligheten och för en fantastisk upplevelse. Vi ser nu fram emot fler fantastiska upplevelser på Gråberget.

 

Kolla in Kulturtemplets hemsida för att se när du själv kan gå på en guidad tur.

 

Text & foto: Hanna Bågler Pros

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Att minnas och glömma en plats

Angered är ett större område i nordöstra Göteborg med omkring 50 000 invånare. Stadsdelen var en del av det enorma nationella bostadsbyggnadsprogram som omnämns som miljonprogrammet. Detta program genomfördes i Angered under åren 1967 – 1975 och kom att prägla Göteborgs stadsbild och demografiska struktur. En del av grunden till miljonprogrammet fanns inom den folkhemsideologi som kom ur socialdemokratin. Det talades då som nu om allas rätt till ett bra och hälsosamt boende.

Enligt rapporten Behovsanalys för Angereds Närsjukhus – ur ett befolkningsperspektiv (2010), lever en högre andel barnfamiljer under betydligt sämre ekonomiska villkor jämfört med övriga länet och riket i stort. Rapporten, Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg från 2014, visar på socioekonomiska glapp mellan olika delar av Göteborg. I Angered är det bland annat 37 gånger högre andel barn som växer upp i en familj som får långvarigt ekonomiskt bistånd än i Torslanda. När det kommer till variationer i eftergymnasial utbildningsnivå (25–64 år) ligger södra respektive norra Angered på omkring 12 %, medan Centrum ligger på runt 50 %. Rapporten som helhet vittnar om att de flesta har fått det bättre, i absoluta mått mätt, men de relativa skillnaderna ökar samtidigt, då vissa grupper och delar av staden till och med har fått det sämre över tid.

Angered förknippas allt som oftast i media med utanförskap, segregation och social problematik. Gängrelaterade skjutningar, hedersvåld och reportage om IS-rekrytering balanseras upp med en årligt återkommande rapporteringen om Hammarkullefestivalen. Mellan dessa skeenden råder allt som oftast tystnad. Det talas dock återkommande om olika metoder och strategier för att bryta utanförskapet, men det lyfts sällan fram några andra berättelser från denna del av staden.

Den plats i Göteborg där det förekommer flest våldsbrott per 100 000-talet innevånare är inte Angered eller någon annan av förorterna utan det är centrala Göteborg. Mediabilden av stenstaden är dock en helt annan. Varför porträtteras inte förorten på samma sätt? Som ett ställe där både positiva och negativa saker sker, precis som i alla områden, oavsett geografiskt läge. Antagligen för att somliga historier, platser och minnen anses värdefullare att bevara, medan andra förpassas till en tillvaro i marginalens ödemarker eller suddas rentav ut.

Det nya närsjukhuset i Angered

Det är svårt att tala om minnet av vissa platser utan att påtala dess förhållande till glömskan; den individuella, såväl som den kollektiva. Kanhända är det möjligt att tala om en glömskans arkeologi vars föremål är de tider, platser och erfarenheter som undflytt minnet. En glömskans geografi där miljonprogramsområden som Angered är platser som nära nog inte anses tillhöra Sverige som historisk minnesgemenskap. Frågan är vad som händer med en plats som betraktas som icke-hemmahörande i stadens självbild och berättelse om sig självt, och vars minne reduceras till schablonbilder av ett etnisk färgat våldsutövande eller en allmänt exotiserad bild av den andre?

Var är sålunda alla livsberättelser om det vardagliga livet i all sin enkelhet? Om man önskar söka svaret på denna selektiva glömska torde man begrunda den svenska självbilden som sådan. Den svenska självbilden rörande vad som är typiskt hemmahörande i Sverige är ett identitetsprojekt som tenderar att exkludera minnen, berättelser, kroppar och erfarenheter som inte anses hemmahörande i det svenska folkhemmet. Det hemlika ställs mot det som upplevs som ohemlikt – de andra, deras utseenden, sedvänjor, beteenden och de områden där de bor. Allt det som hamnar utanför normen riskerar att hamna i ett permanent icke-hemmahörande och i förlängningen bli föremål för en allomfattande glömska. Våldet som media är upptagen av att rapportera om är däremot en påminnelse om skillnaden mellan oss och dem. Sålunda är det endast själva den föreställda skiljelinjen mellan oss och dem som görs ständigt påmind och omformuleras i varierande utsagor vars andemening är; du/de är icke-hemmahörande här.

Text & Foto: Henrik Sputnes

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hönö Klåva hamns poesi.

Färjan Beda tar oss ut till Göteborgs norra skärgård. Här kan man välja på öarna Ökerö, Hönö eller Fotö. Vi har valt Hönö som dagens destination.

this_must_be_the_place_goteborgs_hönöhamns_poesi_hanna_pros_1.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_2.jpgHär stannar vi till i hamnen Hönö Klåva. Hamnen är en aktiv fiskehamn och populär gästhamn. Idag när solen är framme är det full rullians med att lägga båtar i vattnet.

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_3.jpgHavet var och är fortfarande kustbornas största arbetsplats och i Hönö Klåva hamn visar detta sig på flera sätt. Restaurangernas meny består bland annat till stor del av vad havet har att erbjuda och hamnens andra verksamheter har alla havet som gemensam tråd.

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_4.jpg

Restaurangerna tar fram menyerna för dagen medan båtarna börjar lägga till vid kajen.

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_5.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_6.jpg

Utmed kajen infinner ett lugn trots den flitiga aktiviteten kring och på båtarna. Vi förstår att det är havets vågor mot kajen som har den inverkan.

this_must_be_the_place_goteborg_hanna_pros_7.jpg

Båtar i väntan på äventyr.

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_8.jpg

Flak-mopederna susar förbi oss på kajen.

this_must_be_the_place_goteborg_hono_hamns_poesi_hanna_pros_9.jpg

Vi tackar Hönö Klåva Hamn för denna gången och hoppas att vi ses snart igen.

 

Text & foto: Hanna Bågler Pros

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ja, snart så är det redo för Geek Pride Day och nördarna har äntligen en dag att känna sig som en del av samhället. Till skillnad från resten av pop- och subkulturerna, så har nördarna ingenstans att vara bortom dessa stora evenemang som inte är en unken skrymmande LAN-hall eller utdaterade internetkaféer utan tillstånd. Här borde nörden istället behandlas som vuxen med rediga krogar med tillstånd som precis som övriga sportbarer kan välja att visa E-sport eller som Hard Rock Café har en egen Radio och TV-kanal. Var bara lugn. Det här kommer att fixa sig. Här tar jag er till ett outforskat hål i Göteborg som kommer att bli fyllt av händelser (så småningom).

Emanuel_alfredsson_kapellplatsen_this_must_be_the_place_goteborg2

Kapellplatsen är idag precis som Stigbergstorget var för ca. 10-20 år sedan, ett relativt lugnt ställe. Har sina vanliga butiker och ett ställe driver ruljansen på platsen (Sjöfartsmuseet vid Stigbergstorget och Chalmers vid Kapellplatsen). Sedan hände Andra Långgatan och hela definitionen av platsen vändes upp och ner. Kan samma ske med Föreningsgatan öster om Södra Viktoriagatan och Aschebergsgatan nu är vi snart redo med Kapellplatsen. En spårvagnshållplats mellan Levantine och Ottomania hade varit en mycket bra idé.

Emanuel_alfredsson_kapellplatsen_this_must_be_the_place_goteborg

Planerna för Kapellplatsen är vaga, men förslag har lagts fram. Ett av dem är Inobi’s ”Guldhedsstaden” som börjar precis vid Kapellplatsen. Tanken är att flytta själva kapellet till det som nu är en slyig oidentifierad tomt mitt på platsen och bygga ett kvarter där den är nu. Vad som bildas är en naturlig mötesplats. I det skedet flyttar säkerligen då de butiker som har lokalerna inne på torget närmare Aschebergsgatan och de lokaler som de lämnar kvar kan då husera nöjen och kultur. Det är nu som det blir spännande.

I Manchester och Leeds huserar krogkedjan Fab Café som det går extremt bra för just nu. Fab Café är som Hard Rock Café, fast för SciFi/Fantasy-nörderi istället. Har länge viljat ha en sådan i Sverige och speciellt i Göteborg. Kapellplatsen är perfekt av flera anledningar. Ett är Chalmers närhet, vilket höjer statusen. Det andra är att den är i mitt i skärningspunkten mellan Klassicism och Modernism, vilket nördkulturen definieras av idag.

Så kan man får igång det här området strax, så skulle det vara bra för Göteborgs nattliv. Allons-Y!

Text och foto: Emanuel Alfredsson

* Emanuel är 25 år, aktiv i Yimby GBG, glad och medveten nörd, uppvuxen lite överallt i Västsverige, bor i Vallda och väntar just nu ivrigt på en arbetsträningsplats.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

This Must Be the Place

This Must Be the Place är ett projekt som samlar på platser och berättelser från Göteborg. Syftet är att nyansera samtalet om staden, att kritiskt undersöka det som gör staden ojämlik och att lyfta det som gör staden rättvisare.

Mest lästa

  1. Götaplatsen - där vi alla möts
  2. Nära staden
  3. Annons: Skriv om ditt Göteborg.
  4. Tillbakablick: Annedal
  5. En sommarkväll på Brännö