This Must Be the Place

Kategori: Pennygången

Urbana nomader. Del 3 av 3.

I de två tidigare artiklarna om “urbana nomader” (Del 1; Del 2)har vi skissat på problembilden och vad vi menar är orsakerna till problemen med “urbana nomader” och renovräkningar. Som avslutning vill vi ge er några förslag på lösningar, för att lösa dessa systemfel.

Vi har uppmärksammat att en av orsakerna till problemet är att bostaden inte längre ses som en rättighet utan som en handelsvara. Och då blir renovräkningar en logisk följd av fastighetsägarnas drivkraft att maximera vinsten. Därför är det högst angeläget att bostaden börjar ses som en rättighet. Detta betyder inte rätten att bo exakt var man vill, utan en rätt att bo kvar och inte renovräkas från den plats där jag för närvarande bor. Likväl betyder det att samhället har en skyldighet att ge alla tak över huvudet.

urbana_nomader_this_must_be_the_place_mattias_axelsson_goteborg_pennygangen2

Det enda effektiva vapen hyresrättsinnehavare har är att ta konflikt. Vid konflikt vinner vi tid och genom att frågan uppmärksammas kan vi också visa att vi har moraliskt rätt. Men maktobalansen gör att vi nästan aldrig kan vinna juridiskt. En inte helt orimlig jämförelse (även om många olikheter såklart finns) är med svensk arbetsmarknad i början av förra seklet.

På samma sätt som arbetsmarknadens parter satte sig ner under 1930-talet menar vi att bostasmarknadens parter (fastighetsägare och hyresrättsinnehavare) kan sätta sig ner och nå en överenskommelse som syftar till att alla ska kunna bo kvar i samband med ombyggnation. Vi menar att det är dags att lyfta fram en “nollvision” i bostadspolitiken.

urbana_nomader_this_must_be_the_place_mattias_axelsson_goteborg_pennygangen

Använder man “nollvision” så tänker nog de flesta på nollvision i trafiken – en idé om att ingen ska dö i trafiken. En nollvision inom bostadspolitiken handlar om att ingen (0 boende) ska tvångsförflyttas i samband med renoveringar.

För oss handlar det om att sätta press på politiker, fastighetsägare och andra aktiva på bostadsmarknaden att uppfylla det självklara, att alla ska kunna bo kvar vid renovering. Det är inte förrän den visionen antas av samtliga parter som det blir möjligt att uppnå en rimlig maktbalans. Om vi kan nå en sådan överenskommelse mellan de olika parterna på bostadsmarknaden kan vi som bor i hyresrätt fokusera på hur vi löser problemet tillsammans med fastighetsägarna istället för att ta till konfliktvapnet.

Text: Daniel Carlenfors & Mattias Axelsson

Foto: Mattias Axelsson

*Krönikörerna driver Pennypodden och den ideella organisationenAlla ska kunna bo kvar. De bedriver opinion ur ett hyresrättsinnehavare perspektiv gällande renovräkningar, stadsplanering och bostadspolitik. Förutsättningen för att hyresrättsinnehavare skall kunna få sin röst hörd vid renovering är garantin om att Alla ska kunna bo kvar.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Urbana nomader del 2 av 3.

I dagens samhälle ses bostaden inte längre som en social rättighet utan som en en vara vilken som helst. Förslag om marknadshyror är symptom på just detta. Fastighetsägarna är företag som har som primärt syfte att gå med vinst. Att äga hyresfastigheter är något av det mest lönsamma du kan göra och det lättaste sättet att tjäna maximalt är att renovera eftersom du då kan chockhöja hyran utan att bry dig om vad de boende anser. pennygangen_thismustbetheplace_goteborg2

I förra inlägget beskrev vi problemet med renovräkningar och hur det leder till att vi får en grupp “urbana nomader” på bostadsmarknaden. Detta beror i grunden på en obalans i maktrelationerna mellan fastighetsägare och hyresrättsinnehavare. Eftersom en fastighetsägare har ekonomiska resurser och inflytande som en hyresrättsinnehavare saknar har vi valt att i lagstiftningen skriva in ett starkt besittningsskydd som gör det svårt för en fastighetsägare att tvångsflytta boende hur som helst. I samband med standardhöjande åtgärder vid renoveringar sätts besittningsskyddet i praktiken ur spel då fastighetsägare kraftigt höjer hyran och tvångsförflyttar människor. När en fastighetsägare vill renovera krävs i teorin hyresrättsinnehavarnas godkännande. Om en eller flera hyresrättsinnehavare väljer att inte godkänna åtgärderna kommer fastighetsägaren ta ärendet till hyresnämnden. I hyresnämnden kommer fastighetsägarna hävda att åtgärderna är nödvändiga och hyresnämnden ger dem rätt i mer än 9 fall av 10, eftersom hyresnämnden bara tittar på åtgärderna i sig och inte på vad den nya hyran skulle bli. Fastighetsägaren får sedan renovera och efter genomförd renovering är den nya standarden så hög att hyran kan höjas med hänvisning till bruksvärdet.

pennygangen_thismustbetheplace_goteborg1

Vi får alltså ett moment 22 – hyresnämnden bedömer inte hyran när de godkänner renoveringen, men när renoveringen är gjorde är den nya “standarden” så hög att hyran höjs per automatik. Det är nu fastighetsägarna gör sina ekonomiska klipp samtidigt som de renovräker familjer, ensamstående, gamla och andra ekonomiskt svaga grupper. Och hyresrättsinnehavarna står utan möjligheter att på juridisk väg hävda sin rätt att alla ska kunna bo kvar.

Text & foto: Daniel Carlenfors & Mattias Axelsson

*Krönikörerna driver Pennypodden och den ideella organisationenAlla ska kunna bo kvar. De bedriver opinion ur ett hyresrättsinnehavare perspektiv gällande renovräkningar, stadsplanering och bostadspolitik. Förutsättningen för att hyresrättsinnehavare skall kunna få sin röst hörd vid renovering är garantin om att Alla ska kunna bo kvar.

Läs mer:

Del 1

Del 3

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

URBANA NOMADER DEL 1 AV 3:

När Stena Fastigheter skickade ut ett nyhetsbrev till sina boende på Pennygången om att man ville renovera och höja hyrorna med 60 procent var det många som reagerade negativt. Många av de boende bestämde sig snabbt för att lämna sina hem. Faktum är att utflyttningen från Pennygången ökade med 417 procent när nyhetsbrevet skickades ut (detta trots att ingen renovering ens startat). Vissa av de som flyttade för tre år sedan hamnade i områden som nu står inför renoveringar. De kommer därför bli tvungna att flytta på nytt. De blir “urbana nomader”.

pennygangen_mattias_axelsson_this_must_be_the_place_goteborg_alla_ska_bo_kvar2“Urbana nomader” är den heterogena grupp medborgare som tvingas leva med osäkra boendevillkor. Enligt Boverkets rapport Flyttmönster till följd av omfattande renoveringar flyttar 25 procent av de boende i samband med renoveringar. Rapporten visar också att det främst är ensamstående, pensionärer, ungdomar och de med låga inkomster som tvingas flytta undan i samband med omfattande renoveringar. Dessa människor flyttar då till områden som ännu inte har renoverats, som i regel är områden med låga snittinkomster och sämre skolresultat – vilket skapar en än mer segregerad stad.

pennygangen_mattias_axelsson_this_must_be_the_place_goteborg_alla_ska_bo_kvar1

Att debatten om renoveringar och hyreshöjningar intensifierats de senaste åren beror på att de delar av miljonprogrammets bostäder som hyrs ut (cirka en tredjedel) nu behöver renoveras. De delar av miljonprogrammet som tillhör det ägda beståndet har redan till stor del renoverats tack vare generösa subventioner i form av ROT och ränteavdrag. Närmaren en halv miljon lägenheter kommer att behöva renoveras under de kommande åren vilket kommer att kosta svindlande summor (över 200 miljarder kronor enligt vissa beräkningar). Så som bostadspolitiken fungerar idag kommer denna kostnad läggas på hyresrättsinnehavarna, alltså de som bor i lägenheterna, i form av högre hyror. Om inget görs kommer ännu fler “urbana nomader” tvingas allt längre ut.

Text: Daniel Carlenfors & Mattias Axelsson

Foto: Mattias Axelsson

*Krönikörerna driver Pennypodden och den ideella organisationen Alla ska kunna bo kvar. De bedriver opinion ur ett hyresrättsinnehavare perspektiv gällande renovräkningar, stadsplanering och bostadspolitik. Förutsättningen för att hyresrättsinnehavare skall kunna få sin röst hörd vid renovering är garantin om att Alla ska kunna bo kvar.

Läs mer:

Del 2

Del 3

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}
Det är lördag och det regnar, en typisk Göteborgs sensommardag. Tallskogen mellan Axel Dalströms och Pennygången är vacker men tyst och ödslig. Väl vid odlingsföreningen Solrosen letar sig passande nog soltrålarna fram mellan molnen. Vi vandrar in mellan huskropparna och letar oss fram till No 50. Det doftar av grillad korv. Barnens lekar ekar mellan husen och konstnären Fredrik Fabo håller i pedagogiskt konstprojekt. Här firas Pennydagen.

pennybarnvägg(mer…)

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En onsdagskväll i maj hamnade This must be the place på Arkitekter utan gränsers Majmöte. Vi var främst där för att diskutera Kommersen och Masthuggets framtid men samtalet kom till slut att handla om Pennygången och de boendes kamp för att kunna bo kvar. På mötet fanns Daniel från Pennygångens Vänner. Han pratade mycket varmt om området och deras nystartade soppkafé Andra Bullar. Daniel väckte vår nyfikenhet och vi kände oss manade att ta oss en titt.  Onsdagen där på steg vi av vagnen på Axel Dahlströmstorg. En hjälpsam dam guidade visade oss vägen genom skogen, förbi den nedlagda skolan och till detta numera mycket omskrivna område. Väl inne på Penngången kunde vi i var och vartannat fönster se budskapet ”vi vill kunna bo kvar här!” (mer…)

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

This Must Be the Place

This Must Be the Place är ett projekt som samlar på platser och berättelser från Göteborg. Syftet är att nyansera samtalet om staden, att kritiskt undersöka det som gör staden ojämlik och att lyfta det som gör staden rättvisare.

Mest lästa

  1. Götaplatsen - där vi alla möts
  2. Nära staden
  3. Annons: Skriv om ditt Göteborg.
  4. Tillbakablick: Annedal
  5. En sommarkväll på Brännö