This Must Be the Place

Kategori: Reflektion

Det är den fjärde augusti 2011. Det är förmiddag, solen strålar över Göteborg och träden på Järntorget står i full grönska. Här på västra Göteborgs viktigaste knytpunkt tar min promenad sin början. Lukten av 7-elevens nybakade bullar fångar mig på en gång när jag kliver in på Andra Långgatan men blandas snart med doften av indiska kryddor från restaurang Bombay. Den väldigt oväntade aromatiska upplevelsen hänger kvar i luften ett tag. Det klassiska Stars ´n´ Bars på hörnet in mot Långgatan har slagit igen och i denna stund håller renoveringar för något nytt på för fullt. Jag går förbi den vita fasaden på porrbutiken Martin Shop och fortsätter mot kaféet Two Little Birds där färggranna kuddar vilar mot den vita husfasaden och lockar en att sitta ner en stund för att njuta av sommarvärmen. Jag sätter mig ner och lutar mig mot de mjuka kuddarna en rykande kopp te i handen.

IMG_6465 - version 2(mer…)

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är en sån där kväll som är ovanlig för Göteborg. Det är varmt, blå himmel och vindstilla. En sån kväll då Göteborg är som vackrast. När det inte spelar någon roll var i stan du befinner dig. Jag och min amerikanska vän står på Stigbergstorget med 3 folköl var – ”peoples beer” – som min vän älskar att kalla dem. Jag vet ett perfekt ställe att gå till tänker jag.

Vi måste ta oss över Oscarsleden. Det finns en bro minns jag. Men jag har fel. Bron finns bara kvar i minnet – i verkligheten är den borta. Bortplockad. Bortplanerad. Jag muttrar någonting sarkastiskt om stadsplanering medan vi letar efter ett annat sätt att ta oss över leden. Vi lyckas tillslut. Och vi närmar oss platsen som enligt mina minnen skulle vart perfekt för några peoples beer och en påse chips. Men bryggan är borta. Det finns några spår kvar av den, men vad vi framförallt möts av är stängsel. Eftersom den här platsen aldrig var tänkt att vara en plats dit man kan gå för att bara vara tänker jag att det inte alls är konstigt att den bara kan försvinna sådär. Ingen Facebook-grupp hade kunna skapats för dess bevarande och ingen på Stadsbyggnadskontoret skulle fått i uppdrag att fråga människor om hur de såg på saken. Det var ju ändå en icke-plats som nu är borta.

Stängsel

Vi går vidare längs kajen. Asfalt, stängsel, älven. Asfalt, stängsel, älven. Vi når fiskhamnen. Mera stängsel. Vi kliver över. Inne på fiskmarknadens område möts vi av lukten av ruttnande fisk. Men vi är här ändå. Och vi når till slut en gammal bortglömd kajstump. Den står på några pålar som knappt bär. Den är grön. Här har naturen fått ta över stadsplaneringen. En ramp har byggts av någon med hjälp av några pallar och plankor.

Göteborgs fiskhamn

Vi inser snart att platsen vi befinner oss på är helt unik. Vi är mitt i centrala Göteborg, men samtidigt utanför – i periferin. På en plats som inte ingår i något system, på en plats som inte låter sig kategoriseras.  Lämnad åt sitt öde har den blivit någonting annat. Den har blivigt en plats som passar perfekt för oss just ikväll. En plats där vi inte behöver köpa någonting, inte behöver klä oss på ett visst sätt, inte behöver ta hänsyn till någonting för att vara. En plats där vi får lov att bara vara. Den är av utdöende art. Kanske upplever vi själva där vi sitter platsens sista andetag. På andra sidan älven syns ljusen från Norra Älvstrandens strandpromenad. En total motsatts till den plats vi befinner oss på.

Brygga1

Vår plats är så oplanerad en plats kan bli. Den blir vad stadens medborgare väljer att göra med den, och i kväll blir den vårt vardagsrum. En plats för spontanitet och liksom ölen i vår hand – för folket. Vårt samtal glider in på Andra Långgatan. När blir Andra Lång en fetisch av sig själv undrar vi. När sker förändringen då en plats inte längre lockar till sig stadens människor genom slump, billig öl och kravlöshet utan istället får sin dragningskraft genom att ha förvandlats till ett begrepp – ”Andra Lång”. Ett säljbart begrepp. Fritt fram att slukas av kommersiella krafter som ser nyttan i en plats dit människor och verksamheter söker sig till oavsett pris. De som inte har råd får söka sig någon annanstans. För dem som hamnar utanför krävs det att det finns platser i stan där ramverket ligger öppet.

Brygga2

Till skillnad från Andra Lång kommer den plats vi hamnat på aldrig att gentrifieras. Här finns ingen klass att byta ut och inga pengar att tjänas. Därför, tänker vi, är den här platsen viktig. Kanske en av stans viktigaste. Men den går inte att bevara. Den är temporär. Om den snart inte har försvunnit av sig själv genom att långsamt bli en del av älven så har den med all sannolikhet förpassats till minnenas värld år 2021. När Göteborg fyller 400 år. När staden ska läggas till rätta. Finns det plats för vår plats då?

Text: Daniel Gillberg

Foto: Olof Heinö

*När vi återvände för att ta foton (två år efter att denna text skrevs!) så kunde vi inte längre ta oss upp på själva bryggan. Av säkerhetsskäl har rampen tagits bort eftersom bryggan anses vara i för dåligt skick för att användas. 

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

This Must Be the Place

This Must Be the Place är ett projekt som samlar på platser och berättelser från Göteborg. Syftet är att nyansera samtalet om staden, att kritiskt undersöka det som gör staden ojämlik och att lyfta det som gör staden rättvisare.

Mest lästa

  1. Götaplatsen - där vi alla möts
  2. Nära staden
  3. Annons: Skriv om ditt Göteborg.
  4. Tillbakablick: Annedal
  5. En sommarkväll på Brännö