This Must Be the Place

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_1.jpg

Lite bortanför Älvsborgsbrons södra fäste ligger vad som känns som en hemlig oas. Trots närheten till Älvsborgsbron och vägen infinner sig här ett lugn och man känner på en gång att man är på en speciell plats.   Vi har kommit till Sjöbergen koloniområde. Här ska man ha odlat sen början av 1970-talet.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_2.jpg

När vi kommer dit är det sent på eftermiddagen och området är tyst och en handfull kolonister går och påtar på sina lotter. Vi öppnar grinden och går in.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_3.jpg

Här har alla utmärkta platser. Vissa har satt upp stol och bord medan andra har fullt med blommor, träd och diverse odlingar på sina områden.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_4.jpg

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_5.jpg

Arbetslådor står lite här och var.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_6.jpg

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_7.jpgDet ska enligt Sjöbergens odlarförening finnas planer på att riva delar av området. Föreningen jobbar aktivt på att en exploatering av området inte ska ske, man vill bevara hela Sjöbergen som natur- och rekreationsområde.

thks_must_be_the_place_goteborg_sjöbergen_hanna_pros_8.jpg

När vi går hem, går vi förbi denna vy. Tack Sjöbergen koloniområde för den här gången. Vi kommer tillbaks för att se hur det går med odlingarna.

 

Kolla även in Sjöbergens Koloniområdets hemsida!

 

Text & Foto: Hanna Bågler Pros

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Dalheimers Hus – ett öppet hus

Godsägaren Fritz Potens Dalheimer testamenterade 1922 bort en del av sin förmögenhet till Göteborgs stad. Beloppet skulle förvaltas under 40 år och därefter tas i bruk för att på nått sätt hjälpa människor med någon form av funktionsnedsättning. 1965 slog Göteborgs stadsfullmäktige igenom att medlen skulle ligga till grund för ett hus med mångsidiga funktioner.

this_must_be_the_place_goteborg_dalheimers_hanna_pros_1.jpg

1974 stod Dalheimers Hus klart. Ett hus öppet hus med fullt av möjligheter.

this_must_be_the_place_goteborg_dalheimers_hanna_pros_2.jpg

I dag har huset kommit att bli en samlingsplats. Här kommer dagligen människor för att ta del av husets utbud och hjälpmedel. Här finns bland annat olika dagliga verksamheter, café, bad, gym och samlingslokaler.

this_must_be_the_place_goteborg_dalheimers_hanna_pros_3.jpg

Dalheimers Hus skulle utåt och inåt främja öppenheten liksom jämlikhet mellan människor oavsett funktion.  Ett öppet hus för alla.

 

Text & foto: Hanna Bågler Pros

Text tagen ur boken: Ett kvartssekel 

För att ta del av allt Dalheimers Hus har att erbjuda gå in på deras facebook.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

”En tillrättalagd känsla av det råa och industriella används när den nya staden ska bygga en profil, där valda delar av historien används och tvättas ren från de delar som inte passar i en ‘snygg finishyta’”.

gotaverket_this_must_be_the_place_goteborg_maria_nystrom1

Götaverken har sedan ett år tillbaka lämnats tömda på sitt ursprungliga syfte. De gamla lokalerna vid Älvstranden har funnits kvar samtidigt som stadens utveckling och byggande allt snabbare närmar sig den forna varvsindustrin. Göteborg som varvsstad blir allt mer en symbol, en historia från förr som nu bara går att ana i de kvarvarande, efterlämnade byggnader som finns utspridda i staden. Kvar finns frågan om dessa lokalers framtid. Hur ska de användas och vem ska använda dem? Kan vi minnas varvets historia och betydelse för staden, samtidigt som den utvecklas mot nya riktningar?

gotaverket_this_must_be_the_place_goteborg_maria_nystrom2

När tankarna nu vandrat mot Göteborgs framtid och hänsynen till en historia som vi knappt lämnat bakom oss, kommer beskedet; ”Nu ska Älvstranden få ett nattliv” (Göteborgs-Posten, 15 januari 2016). Lite mer Avenyn i den gamla industrin, när en av nattklubbsgatans kända profiler kommer att öppna en eventlokal i Götaverkens gamla magasin. I GP berättas hur en ”varvskänsla” ska behållas i lokalerna, genom att behålla den gamla miljön som ska vara ”…lite tufft, lite rått. Men med en snygg finishyta”.

gotaverket_this_must_be_the_place_goteborg_maria_nystrom3

Det sista citatet ger en mycket talande bild av ett väldigt tidstypiskt förhållningssätt till den industriella historia som vi allt snabbare håller på att avveckla. En distans skapas till det arbete och de människor som utfört det på denna plats en gång i ett inte alltför avlägset förflutet. När nya grupper av människor, kanske helt utan relationer till industrin, börjar närma sig den före detta industriella platsen, måste den ompaketeras för att bli lockande och ofarlig. Denna ompaketering innebär även en omtolkning av industrins yttre kännetecken. De förlorar sin praktiska funktion, och istället förvandlas de till en handelsvara och en symbol för någonting äkta och genuint. En tillrättalagd känsla av det råa och industriella används när den nya staden ska bygga en profil, där valda delar av historien används och tvättas ren från de delar som inte passar i en ”snygg finishyta”.

gotaverket_this_must_be_the_place_goteborg_maria_nystrom4

Vad är det då som finns kvar? Vad lämnas vi med? En skugga av en industri som byggt staden kan fortfarande anas, men de människor som var en del av varven kommer antagligen inte synas nära den nya Älvstrandens noggrant förpackade framtidsvisioner. Kan industrins gamla minnen bara få nytt liv genom eventindustrin, eller kan vi se andra alternativ?

Text & foto: Maria Nyström

Historiskt fotografi: Göteborgs stadsmuseums digitala arkiv Carlotta.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Gatans poesi: Polisstationen

Vid sidan av en av slottsskogens huvudstråk ligger den gamla Polisstationen.this_must_be_the_place_gbg_polisstationen_hanna_pros_1.jpg

I början av 1900-talet fanns här två arrester som huserade överförfriskade personer. Poliser patrullerade slottskogen dag som natt.

this_must_be_the_place_goteborg_polisstationen_hanna_pros_2.jpg

Idag  är slottskogen lite lugnare och det lilla huset huserar i stället ett polismuseum med uniformer och visselpior.

this_must_be_the_place_goteborg_polisstationen_hanna_pros_3.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_polisstationen_hanna_pros_4.jpg

 

Text och Foto: Hanna Bågler Pros

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

När Göteborg ligger februariblöt och kall längtar vi till våren. En solig majdag för snart två år sedan lärde vi känna Jonny. Han tog med oss till sin bästa plats. Våra vägar har inte korsats igen sedan dess. Vi minns både Jonny och våren genom att publicera hans berättelse igen. 

Jag trivs ute på Ångbåtsbryggan vid Klippan i Majorna. Här kan jag drömma mig bort en stund. Det doftar av tjära. Jag brukar titta på de gamla båtarna och sitta och fundera på hur det var att vara med på den tiden det begav sig till sjöss. Jag drömmer om hur jag ger mig ut på en lång ensamsegling. Det har alltid varit min dröm – det är den där stora grejen som aldrig blev av när livet kom emellan.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg13

Här på Ångbåtsbryggan kommer också minnena tillbaka från min egen tid ute på haven. I januari 1973 blev jag rederianställd på Axel Broström. Det var ett av Sveriges största rederier på den tiden. Det var så jag kom till Göteborg och till Majorna. Vid Chapmanstorg låg Sjömansförmedlingen.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg14

När jag var 14 år gjorde min första resa med oljetankern Kronoland. Jag fick flyga ner till Los Angeles för att mönstra på. Vi gick 28 dygn utan att se land en enda gång. Vi skulle till Indonesien för att hämta olja. Det var tufft för en fjortonåring att inte träffa annat folk än de äldre sjöbusarna ombord. Jag åkte på allt skitjobb. Det vara bara att göra som man blev tillsagd. Till slut gick vi hamn i Singapore.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg15

Under 8 månader var jag på Kronoland innan jag mönstrade på MS Tokyo som låg i Sembawang Shipyard.  Jag kommer alltid att minnas det namnet. Vi låg på varv i nästan 3 månader. Det blev en hel del jobb med att knacka rost och stryka på färg. Det var slitsamt men samtidigt var det mycket som var enklare. Man fick sin lön, man hade sitt boende och sin mat. Inga räkningar att oroa sig över.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg12

I över 10 år var jag på sjön. Jag minns bland annat ett ställe som heter Moorea, i franska Polynesien. Det var så vackert! Så underbart! Det var som en dröm att se överhuvudtaget. Korallreven och lagunerna. Sånt som man annars bara hade sett i de gamla filmerna med Elvis Presley.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg19

Jag minns också de gånger vi passerade Bermudatriangeln. 5 gånger har jag gått över där. Det var alltid en olustkänsla som inföll sig. Ett sånt konstigt lugn på båten när vi passerade. Man vet ju inte om  allt man hört och läst om Bermuda är skrönor eller vad det är. Men något är det med den där platsen. Det kändes så.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg1

De bästa åren var när jag var på ett Norskt kryssningsfartyg. En gång per år gick vi på en jordenrunt-kryssning. Det var en 4 månaders lång kryssning genom Panamakanalen, till Southhampton, vidare till Stockholm, Helsingfors och St Petersburg. Sedan bar det av till Oslo och Nordkap för att sedan vända om mot medelhavet och Asien.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg17

När jag 26 år mönstrade jag av. Jag kände att jag var färdig med allt det där till sjöss. Jag har sett så många av världens hamnstäder att jag tappat räkningen. Av alla dessa städer jag varit i blev tillslut Göteborg min stad. Den här staden med allt runt omkring. Här finns så mycket grönområden och så mycket vatten. Vattnet var det som drog mig hit. Och det livliga som finns här – människorna. Det råder bot på ensamheten. Även om jag egentligen är en sån som gillar att sitta för sig själv.

angbatsbryggan_klippan_this_must_be_the_place_goteborg_gillberg16

Ångbåtsbryggan är min plats i Göteborg. Här är det lugnt och skönt och här jag kan sitta med mina funderingar. Det är gott och komma hit och kunna koppla bort allt för en liten stund.  Här finns alltid någonting att se på.  Kom hit och titta. Verkligen titta! Läs om båtarna och försöka tänka dig in i hur det var en gång i tiden. Det skapar ett lugn i mig. Jag behöver den här platsen.

Berättat för: Daniel Gillberg

Foto: Daniel Gillberg

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Gatans Poesi: Ödledammen

I den norra delen av Slottsskogen ligger en för många gömd skatt. Gömd i en liten gryta nedanför observatoriet ligger Ödledammen.

this_must_be_the_place_goteborg_ödledammen_hanna_pros_1.jpg

this_must_be_the_place_goteborg_ödledammen_hanna_pros_2.jpg

Man kan nog lätt missa att denna plats tillhör slottsskogen och på så vis har den kommit att bli skatt för Masthuggsborna.

this_must_be_the_place_goteborg_ödledammen_hanna_pros_3.jpg

Dammen delar med sig av en biologisk rikedom i form av bland annat vattenödlor, gräsandungar och grodor.

this_must_be_the_place_goteborg_ödledammen_hanna_pros_4.jpg

Vid dammen ligger även ett blått hus som tillhör observatoriet.

this_must_be_the_place_goteborg_ödledammen_hanna_pros_5.jpg

Med ett fint måtto skrivet ovanför dörren: Genom svårigheter mot stjärnorna

this_must_be_the_place_goteborg_ödledammen_hanna_pros_6.jpg

 

Text & Foto: Hanna Bågler Pros

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

This Must Be the Place

This Must Be the Place är ett projekt som samlar på platser och berättelser från Göteborg. Syftet är att nyansera samtalet om staden, att kritiskt undersöka det som gör staden ojämlik och att lyfta det som gör staden rättvisare.

Mest lästa

  1. Götaplatsen - där vi alla möts
  2. Nära staden
  3. Annons: Skriv om ditt Göteborg.
  4. Tillbakablick: Annedal
  5. En sommarkväll på Brännö