Tuffast av alla

Ett annat sorts mörker.

Det här hände idag.

Skärmavbild 2016-06-21 kl. 20.36.38Källa: Rädda barnen

När SD kom in i riksdagen strax efter att Tintin hade fyllt 1 år var det fruktansvärt. Men jag tänkte, naivt, det här är bara tillfälligt. Det här kommer alla förstå. Så här kan man inte se på människor. På människan. Så kan inte människor tänka. Och idag hände det här. Jag tänkte att det skulle bli pinsamt att förklara för Tintin när hon blev stor, att ett tag var det den sortens tankar som sipprade in. Men jag trodde, var övertygad om, att det skulle bli bättre. Det blev värre.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Tung och mörk.

Idag har jag ont i själen. Det som sticks och bränner. Till imorgon har det nog gått över igen. Längtar efter det  lyckliga sjövilda ruset som kommer när de här dagarna är över. Och nej, jag har det inte värre än någon annan. Tvärtom. Men de här dagarna önskar jag kunde försvinna. Att det ska vara så här, så många dagar i månaden, så många år i mitt liv. En veckas, ibland nästan två veckors, depression i månaden. Jag borde väl prova någon ny medicin. Det är mycket jag borde men jag orkar inte.

8 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Öppna spjäll.

Det kanske märkligaste tillstånd jag hamnar i är när jag känner allt samtidigt. Som om alla hormoner och hjärnan virvlar runt och inte kan bestämma sig för vare sig det ena eller det andra. Och i samma sekund tänker jag på alla tretusen saker jag behöver lösa och hur somliga av dem inte ens går att lösa.

När jag hämtade Tintin häromdagen satte jag Sammie uppe på bordet i korridoren. Ett av fritidsbarnen, en kort och tjock liten kille kom fram, pekade på Sammie och sa

”Den här stan är full av bebisar … jag svär … jag får damp. Damp!”

Det var något av det roligaste jag hört en 7-åring säga tror jag.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}
  1. Processbarhetshierarkier
  2. Built-in syllabus (inbyggd läroplan)
  3. Approximative systems
  4. Scaffolding
  5. Interimspråksteorin

Asså, don’t get me wrong. Det är sjukt intressant men jag kan nästan höra gammelmansakademiker-knaster när jag skriver.

Två jättesexiga grejer jag läst om:

Universal Grammar (Chomsky) – alla har en inbyggd grammatik. Så jävla vackert.

Pidginspråk = ”Ett pidginspråk (ursprungligen avseende endast engelska språkvarianter) är ett språk som uppstår tillfälligt och för enstaka ändamål då två ofta vitt skilda språk kolliderar.[1] Pidginspråket karakteriseras av en begränsad vokabulär, som endast omfattar sådana termer som kräver omnämning, samt en mycket enkel eller helt icke-existerande grammatik. Om ett pidginspråk etableras så långt att det får modersmålstalare, räknas det som ett kreolspråk. Exempel på pidginspråk är hiri motu, chinook jargon, fanagalo, kinesisk pidginengelska och Tây Bồi.” Pålitliga källan Wikipedia.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Nu är det i stort sett bara hemtenta kvar innan jag går på föräldraledighet/sommarlov. I nästa vecka måste jag skriva en komplettering för ett seminarium jag missade … nån gång … annars är det bara fem-sex sidor text som ska produceras och levereras senast 23.55 imorgon. Tänker skita i VG och bara göra det här klart. Jag har hört att det går otroligt mycket snabbare då. Hoppas på hög sanningshalt i det.

Men nu har jag paus. Dricker kaffe och kollar Veep (nästsist av alla … sist är personen jag delar mitt liv med). Det har jag inte stämt av med Mikael men eftersom vi såg ett avsnitt en gång och han då tyckte att det var ”sådär” anser jag att serien nu är up for grabs. Jag blev så sugen på att kolla vidare nu när Peppe nämnt serien flera gånger och jag efter att ha sett klart ”The Girlfriend Experience” inte har någon pausunderhållning.

[OBS! TV-serier är ett känsligt ämne omgärdat av en hel del regler för vem som får kolla vad och när och när det är OK att börja titta själv.]

 

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Heroines.

Det är inte ofta någon sjunger om män i sommarkläder men otaliga är de män som sjunger om ”girls” i sina ”summer clothes”. Hade gärna hört en alldeles orionisk text om nån kille i snygga jeans eller så. Som kastar med håret alternativt har det uppsatt i en, så obegripligt & enormt hatad, knut. Ja, det dröjer nog.

Det låg en stark blandningslukt av avlopp, tung & billig herrparfym och piss i luften när jag passerade Korsgatan på väg ner mot Brunnsparken. Då är det sommar. Det är också sommar när jag inser att jag inte har något att ha på mig. Allt är för varmt eller blir för fuktigt eller för obekvämt och skoskavet kommer som ett brev på posten. Men jag åkte hem med en bok av Judith Langer i min nya silvriga morsdagspresentsryggsäck. Drog ut en madrass på baksidan, bäddade med lakan och kuddar och slängde av allt utom bh & trosor. Svettades i solen, drack kaffe och vatten och läste om litterära föreställningsvärldar och sedan det sista i Kate Zambrenos ”Hjältinnor”. Om alla galna, rasande och känsliga kvinnor som historien försökt radera. Som män raderat. F Scott Fitzgerald, TS Eliot.

Men Zelda Fitzgerald finns kvar ändå.

zelda_cropBildkälla: http://alchetron.com/Zelda-Fitzgerald-1320599-W

Och Vivienne Haigh-Wood Eliot.

Vivienne_Haigh-Wood_Eliot_by_Lady_Ottoline_MorrellBildkälla

Hela den litterära (mans)världen som hatade min gamla älskling Anaïs Nin. Det finns inget, INGET, jag älskar så mycket som kvinnor som skriver om sina vardagar som gör litteratur av sina liv – STOR litteratur. Det är väl därför jag älskar bloggvärlden och jag behöver inte tänka länge för att veta, nej jag behöver inte tänka alls, att jag bara läser bloggar av kvinnor. (Möjligen med ett undantag.)

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Hej från en liten texthög.

Sista veckan innan sommarlov samt den stressigaste veckan på … ja, några veckor. Det har varit en jäktig vår. Men nu ser jag slutet. Även om jag inte är helt på det klara med hur jag ska hinna allt jag måste hinna innan slutet. Läste just en enormt dålig text om ungas litteraturläsning. Den är från 1991 och har möjligen någon poäng men är så daterad att man baxnar (”många ungdomar har en egen radio på rummet”). Det talas om hur flickor läser böcker som ”Inte utan min dotter” och får kunskaper om både fruktansvärda äktenskap men också oerhört fullödiga beskrivningar av matlagningskonst – information som är viktig för flickors/kvinnors utveckling mot sin ”omhändertagande identitet”. Well, fuck U text. Så idiotisk.

Och nu måste jag läsa Zlatan-boken. Nåväl. Skumma somliga partier så att jag har lite kläm på hur den är upplagd. Jag läste lite i den igår och somnade nästan av tråk. Det här fokuset på att få pojkar att läsa, som den här delkursen haft, börjar kännas tjatigt. Är det BARA Zlatan som kan få killar att läsa – vill verkligen ALLA killar läsa om Zlatan? Och hur i HELVETE ska vi få tjejerna att läsa? Eller så här: hur ska man få unga att känna läsglädje överhuvudtaget (jo, visst film, tv-spel och gud vet allt är också text men nu syftar jag på en vanlig bokjävel) när det är så mycket enklare och bekvämare att scrolla igenom instagram/kolla snapchat/whatever? Hälsningar från en som vet precis hur det är att inte orka öppna en bok trots åratal av läsglädje och tusentals sidor lästa och uppskattade.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Imorgon ska vi på fest i Kinnekulle. Klädkod: 1920-tals cocktail. Jaja. Ska väl leta upp den outfiten direkt efter seminariet i eftermiddag. Från klockan 16 kan den angenäma lilla jakten börja. Jag borde ha messat alla jag känner och frågat om nån sitter och trycker på en fin kimono, eller liknande, med fransar. Men det har varit så mycket annat att jag varken hunnit eller orkat mer än att googla på hur det egentligen ska se ut. Den här festen kunde knappt ligga mer olägligt i tiden. Jag är så stressad. På måndag har jag en redovisning att göra som jag inte hunnit fixa med än eftersom jag har tretusen andra grejer att göra per vecka (se inlägg nedan). Men det är ju inte varje dag man får gå på bankett så jag ska sluta klaga nu direkt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Den bra grejen med de här seminarierna är att jag får läst en del andra böcker också. Som igår läste jag (den tråkiga) ”Dansar Elias? Nej!” av Katarina Kieri och sen läste jag på ordentligt om ”Räddaren i nöden” och skummade sen igenom det mesta av den. Det var ett tag sedan jag läste den på riktigt men det mesta kändes rätt klart i huvudet kring den. Well, idag har jag läst (säger man läst? tittat igenom … nej. Upplevt!) Shaun Tans ”Ankomsten”. Det tog ungefär sju bildrutor sen grät jag som ett barn. Otroligt fin. Nu sitter jag, som skrivet, och läser ”Trollvinter” och älskar Tove Jansson, vad annat kan man göra? Vi ska läsa Khemiris ”Jag ringer mina bröder” också men den har jag hyfsat färskt i minnet så den räcker det kanske med att bläddra igenom. I övrigt har jag om 40 sidor läst ut Ferrantes ”Min fantastiska väninna” och om den inte är värd varenda liten lovsång så äter jag upp Mikaels nya boater-hatt. Ja, för en sån har han nu och har dessutom deklarerat att den ska han minsann ha v a r j e gång vi ska på någon kul tillställning, när vi går ut och finäter samt ibland på jobbet(!).

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. En åsna & en clown.
  2. Tipsitipsi.
  3. Många böcker ändå.
  4. Oberäknelig.
  5. En liten 1920-tals-outfit, tack.