Tuffast av alla

En till Djungeltrummanbloggar webbplats

  1. Denna dagen ett liv.

    3 Kommentarer

    Det rörde sig utanför fönstret. Jag tänkte att det kanske var Ryssland som stuckit ut men det var två rådjur som knallade rakt över trapporna på berget på vår tomt. Jag och Stella stod och stirrade ut och de stirrade tillbaka rakt på oss i vår bur. Fångade dem på en dålig mobilbild sen när de var nere i Pratgubbens trädgård. bild(2)Innan rådjuren anlände hade Tintin hunnit sticka till förskolan i Påskkärrings-utstyrsel. Det var noga, noga att det inte var prickar på kinderna utan hjärtan i de röda runda fläckarna av läppstift. Sen hade hon tydligen jagat en kille för att pussa honom men han är ”bara kär i V och grabbarna” så det blev visst mest att hon la hakan på hans axel. bild(3)Och det här är vårt kök. Det måste ha varit en galning som planerade det. Fönstren kommer den 28 maj så då räknar jag med att hela baletten är utrivet. Sen ska det dras om rör och el och gud vet vad eftersom hela köket ska flyttas ner till den del som syns på bilden och bli i en U-form. På skåpsdörrarna har vi provmålat två nyanser av ljusblå/grå och efter tre dagars huvudbry hade vi kommit överens om vilken som ska få pryda de nya köksluckorna. Man kan undra varför vi inte tagit ner skåpet men det beror mest på att hobbyelektrikern dragit elen från skåpet in i väggen på något mindre bra sätt. Och lampan. Det vete fan alltså varför den är kvar. Till vänster kan man skåda mina små odlingar som vad det lider ska hamna i pallkragar. Nu fyller de upp hela bänken och växer så att de knakar. Men jätteverbenan har inte vaknat än. bild(1)Efter att jag, illamående, lagat klart lammfärsburgare med paprikasalsa och morotsslaw (gott!) mutade jag barnen med popcorn och film så att jag kunde gå och lägga mig här i sängen och VILA VILA VILA. Mikael stack iväg och drack öl med Albin i våra gamla hoods så ikväll somnar jag tidigare än vad som är anständigt. bild

     

  2. Snart 43 procent.

    3 Kommentarer

    Igår kom så stommarna till köket. Via telefon bad Mikael mig att säga till leverantörerna att ”stapla lådorna prydligt”. Det gjorde jag naturligtvis inte eftersom jag inte är en idiot. Till frukosten pratade vi om när fönstren egentligen kommer vilket också blir samma dag som renoveringen faktiskt kan börja. Om sex veckor cirka. Och det är i juni. Först tänkte jag: HERRE GUD DET ÄR ETT HALVÅR DIT. Sen insåg jag att vi är mitt inne i april och att jag inte har någon aning om vart tiden tagit vägen. Sen såg jag på facebook att Kontiki skulle ha bartömning nu någon dag och tänkte på alla glas med kallt vitt vin jag inte kommer dricka i sommar. Varenda sommar cyklar vi till Kontiki, äter lite mat och dricker en öl medan Tintin sover på soffan i solen. Ja, det är ju inget stort med det men det blir en annorlunda sommar.

    Förra graviditeten var liksom … spännande på ett annat sätt. Det är så mycket annat nu. Jag hinner inte tänka så mycket på bebisen i magen. Mest längtar jag efter att ultraljudet ska bli av och att tiden sen ska gå fort, men ändå inte, fram till förlossningen. Det är så otroligt mycket ambivalens inför det där. En förlossning till. Att jag utsätter mig för det. Jag har en gravid-app mest bara för att se procenten ticka uppåt i avklarad tid. Igår stod det 42,5%.

  3. Äntligen kväll.

    2 Kommentarer

    Nu har Mikael skrapat ytterligare ett trappsteg rent från lim och gammal matta. Det är ett pretty sexigt spekatakel vill jag lova. Han är iklädd kalsonger och håret under armarna ser vattenkammat ut. För att spä på sexigheten berättade han även att han hade upptäckt att en ledsen liten pungkula dinglade utanför en stund. Synd att jag inte var där och fick se det. Vem vet vad som hade hänt i trappan då.

    Nu ska vi i alla fall kolla den där hypade australiska serien Secrets & Lies på SVT. Martin Henderson spelar en av huvudrollerna och han är riktigt, riktigt bra i The Red Road så det här ska bli spännande att se.

    HP-Greenguide-aw-20140312093520140216-620x349Bildkälla

  4. Mat, mat, mat.

    4 Kommentarer

    I lördags fick jag en så plågsam huvudvärk att jag mådde illa. Pamolen hjälpte exakt noll och intet. Sedan ösregnade det och dagen efter blåste det så att det kändes som storm. Antar att mitt lilla väderkänsliga huvud reagerade på det. Fick ligga i sovrummet med nerdragna persienner fram tills middagen. När jag förklarade hur det gjorde ont för Mikael tittade han skräckslaget på mig och sa ”det håller väl inte på att hända något?” och jag tackade honom för hans fantastiska stöd och undrade om det var en stroke eller hjärntumör han syftade på då. Han påstod att det inte var det men passade på att önska att jag ska reagera på samma negativt laddade sätt nästa gång han mår dåligt. Konstigt. Sen åt vi laxburgare med passionsfruktsdressing och såg August: Osage County som var JÄTTEBRA. Tyckte jag. Bra kvinnoroller. Och flera stycken av dem. I en och samma film. Som pratade med varandra om både oviktiga och viktiga saker.

    Vi hann med ett besök på Hasselsson i Majorna också. Mikael åt en macka med oxbringa som enligt honom var otroligt god. Tyvärr är hans mage känslig för kött så det blev ganska otrevlig … atmosfär hemma sen. Dagen efter byggde vi på det med Carnitas. Förra gången testade vi Linns tips med Ginger Ale (skitgott) men igår blev det vanlig hederlig cola igen. Kanske godaste grytan oavsett vilken läsk man häller i.

    Efter sitt rymningsförsök från förskolan (inklusive allvarligt samtal med förskolelärare) i fredags däckade lilla Fröken Rebell i soffan med Frallan.

    bild(2) bild(4) bild(1) bild(3)

    bild

  5. Monica kanske jobbar på ett bibliotek.

    8 Kommentarer

    Igår la Mikael ut andra delen av And then I see a Darkness som handlar om hur ett besök från vår vän bibliotekarien slutade med stopp i rören och en missbildning på ögat. Nu verkar det som att Bibliotekarien skaffat ett alias och börjat blogga i kommentarsfältet.

    Anonym ”Anonym sa…
    Hahaha, du skriver roligt Bloggfrossa! Men jag undrar i alla fall: kan det verkligen vara möjligt att en enkel kommunanställd besitter krafter att närapå välta ett 3-våningstegelhus och snudd på kosta en vuxen man ena ögat, genom ett helt ordinärt toalettbesök (där det inte ens är säkert att nr. 2 ingick vad jag förstår?)

    Hoppas att den stackars bibliotekarien inte tar illa vid sig att bli uthängd som fekaliernas Medusa offentligt? Hon måste ha ett hjärta av guld ifall hon trots allt fortfarande kan tänka sig att umgås? Om jag var hon skulle jag nog inte våga mig ner till källartoaletten fler gånger i alla fall.

    /Monica på Hisingen

    Ps. Den där vageln ser verkligen inte bra ut. Hoppas det är bättre?! Jag arbetar inom vården och hade ett liknande fall, där en man hade lyckats få en bestående utväxt på ögat pga av allergi mot skaldjur. Vi kallade honom för Det lilla bältdjuret bland personalen.”

  6. Fladder.

    4 Kommentarer

    Jag vet inte om det är inbillning men nu tycker jag att fladdret och pickningarna varit så många att det kanske är the little hen i magen ändå. Annars tänker jag orimligt mycket på den där bilden på Vincent Kartheiser jag såg för några dagar sen. Kan inte få den ur huvudet. Så rolig.

    mad-men-vincent-kartheiser-shaved-hairline2

  7. Tung i huvudet.

    7 Kommentarer

    Två dagars sprängande huvudvärk är över. Känner mig rätt seg ändå. Blir tokig på att inte bara kunna trycka i mig några Ipren utan får nöja mig med Alvedon som aldrig tycks hjälpa ett piss. Jag är också trött på den asociala tillvaron. Illamåendet har satt stopp för i stort sett allt. Men nu ska det bli ändring. Tänker träffa Linan (som sorgligt nog inte har kvar sin blogg längre) snart i alla fall. Och Johanna också! Jag vill ut och dricka (alkoholfri) öl. Se folk och något annat än väggarna här hemma. Livet nu är så stilla. Jag behöver komma ut. Och jag vet att sen kommer jag att tänka ”herre gud vad skönt jag hade det då… inga blöjor, inte vakna på nätterna, inte springa runt som en svettig yr höna på stan med en jävla barnvagn och inte få hjälp upp på spårvagnen”. Men ändå. Nånting ska verkligen inte gå sönder men nånting behöver hända.

    Tur att det är ganska lätt ordnat ändå. Ikväll kommer Bibliotekarien hit till exempel. Hon har alltid spännande dejtinghistorier på lager. Överhuvudtaget vet man aldrig vad hon kommer att säga. Hon säger de sjukaste saker man kan tänka sig. Och sånt uppskattar man ju.

  8. Jag har en bebis i magen.

    27 Kommentarer

    Det trodde jag faktiskt inte. Men så är det! Kände mig säker på att det inte skulle bli fler barn i den här familjen. Tänkte att S:et och Tintin är redan två stycken. Inte för att man nödvändigtvis måste ha syskon men om man har är det en fin grej. Och jag hade inte lust med fler. Inte alls faktiskt. Men jag började vackla lite i somras och sen ändrade jag mig och ville. Mikael har velat ha tre sedan … jag vet inte. Alltid? Jag vet inte heller varför han vill ha just tre egentligen. Kanske för att de ska vara en mer än han och hans bror var. Han sa någon gång att han tyckte att det verkade kul. Är man tre finns det alltid någon som vill leka. Inte vet jag. Men ja. I höstas pratade vi lite mer om det och sen bestämde vi oss helt enkelt för att försöka. Och det gick. Snabbt också. Så snabbt att jag inte riktigt förstod det eller kunde tro det. Jag trodde att vi kanske skulle hinna skåla i champagne på balkongen för huset. Men då hade vi redan fått det där strecket. Och det var ju ett ännu bättre firande i sig än bubbel (även om jag just nu skulle göra i stort sett vad som helst för ett glas med iskall champagne i solen). Eftersom jag mest mått illa sen vi flyttade in har jag knappt hunnit vara glad för graviditeten. Det låter fruktansvärt bortskämt (och är väl det också) med tanke på alla som kämpar för att bli gravida eller som längtar efter någon att träffa och bli med barn med. Men så var det i alla fall.  Jag har varit trött, mått illa och inte orkat någonting mer än skriva de jobb jag ska och sedan har dagarna varit slut. Men nu! Nu börjar det kännas roligt på riktigt! Illamåendet har planat ut nästan helt. Jag längtar efter ultraljudet så att det blir verkligt men jag tänker också otroligt mycket på om allt kommer att gå som det ska, om bebisen mår bra och är frisk. Ja, om hen lever överhuvudtaget. All min naivitet från förra gången är bortblåst. Jag har ingen aning om hur många gånger jag sagt ”ja, om allt går som det ska … om det inte händer något …” Men jag tror att det blir bra. Nu är vi i 16:e veckan och smått otroliga 38.9% av graviditeten har redan passerat.

    bild(1)