Tuffast av alla

En till Djungeltrummanbloggar webbplats

  1. Skandal.

    2 Kommentarer

    Och ja. Jag är alldeles för seg och sur för att orka gå in i inlägget nedan och rätta stavfel, felsyftningar, upprepningar och annan skit. Tänker titta på Scandal tills Mikael och barnen kommer hem. Jag vet inte varför jag kollar på Scandal egentligen. Tycker ju inte ens att den är bra! Huck och hans jävla kisande, Olivia Pope och hennes överdrivna artikulerande, han från Felicity med sitt förbannade ”stand in the sun with me” men mest irriterande av allt: kärlekshistorien mellan Pope och presidenten (eller om popcornätandet och skämtandet om vindrickandet är det mest irriterande). Alltså: LÄGG AV. Varför i HELVETE skulle nån som hon vilja ligga med honom (han är ju en TRÄBOCK!!!)? Jag fattar ingenting. Gillar dock hans fru Mellie såklart. Hon är vass, arg och skön. Hur som helst är det vad jag tänker göra nu. Ligga i sängen och störa mig på ungefär alla karaktärerna. Nåt ska man göra när man väntar.

    Vänta. Värst av alla: Cyrus. Han är så dålig. Han är sämst. Jävla Cyrus. Och fy fan. När de säger att de är ”gladiators”. Det tar nästan kål på mig.

    Jaha. Det här var ju skönt. Det släppte ut lite frustration.

  2. Skola & väntan.

    1 Kommentar

    Det skulle vara skönt om bebisen kom snart för nu känner jag att min hjärna inte har kraft att fokusera på så mycket annat än att det snart händer. Förlossning alltså. Nu är vi en vecka över tiden.

    Idag tog jag bussen in till stan för introduktion till mitt förstaämne i ämneslärarutbildningen. Svenska. En av lärarna är min gamla handledare i kulturvetenskap. Känns bra. Hon är kul. Sen gick vi poängpromenad. Gick med en ungdom så ung att hon inte hade en aning om vem Joe Strummer var och några andra hade ”ALDRIG NÅGONSIN” hört talas om någon jävla STIG DAGERMAN. Kände mig gammal och snobbig och låtsades som att jag inte visste svaret på två frågor när jag hade rättat min lagkamrats komplett felaktiga svar lite för många gånger. Tycker alltså verkligen inte att man ska göra sig dummare än man är. Nej. Men jag orkade inte skapa obekväm besserwisser-stämning heller.

    Och ja. Det är ju ovanligt att fortsätta plugga när man precis fått barn (om man är tjej) men trots att jag förklarade att jag kommer tillbaka efter VFU-perioden i slutet av den här månaden förstod hon ändå inte. Vi sa hejdå. Hon sa ”vi ses kanske… någon gång i framtiden” och ja sa ”ja, om fyra veckor ungefär”. Hon tittade frågande. Jag gick. Kanske att mitt tålamod är på upphällningen nu. Orkar inte ens återge det hon sa med honung och sirap i rösten och huvudet på sned om det viktiga i att ”du får känna dig som en mamma”.

    Men gud vad jag ser fram emot att läsa svenska i vår! Det ska bli så otroligt roligt. Fick också en spontant skön känsla av en av tjejerna som också har svenska och svenska som andraspråk som sin ämneskombo.

    När jag väntade på bussen såg jag ett meddelande jag fått från Linan som gjorde mig jätteglad och som kom helt perfekt när jag just tänkte att bebisen nog aldrig kommer och jag ORKAR INTE VÄNTA MER. Om ett tag tänker jag gå och ta en öl med henne och Johanna och det ska bli SÅ ROLIGT OCH SKÖNT.

    Här är en lista på grejer som fått mig att börja gråta  alt. nästan gråta idag (obs! är inte ledsen utan bara utmattad av väntandet och spänningen)

    – När bussen åkte förbi djursjukhuset och jag tänkte på hur Frallan dog där i somras och hur Tintin storgrät och kved ”jag vill inte att min Frallan ska dö, jag vill att min Frallan ska leva”.

    – I morse När jag såg Tintin sitta ute på trappan vid boden och vänta på att vi skulle bli klara någon gång. Hon var så laddad. De skulle iväg på teater med förskolan idag och hon hade packat sin matsäck och till och med textat sitt namn inuti sin ryggsäck och var redo att springa ut genom dörren en timme innan det var dags att åka.

    – När jag tänkte på det som Karl-Ove Knausgård skrev någonstans mot slutet i 6:e Min kamp om hur kärleken till ens barn kan slå en rakt ner i backen när man minst anar det. Och hur stor sorgen kan kännas över att de små människor som de är just nu, när de är barn, sen inte kommer att finnas längre utan bara vara minnen man själv har av vilka de var innan de blev stora.

    – När jag tänkte på det fina Knausgård skrev om sin Linda och hennes bok på sista sidan.

    Ja sen var det någon låt med Säkert! också. Herre gud. Nu får bebisen komma. Att vara på helspänn hela tiden är tröttande.

     

  3. Ja men då föds hen väl på Tintins födelsedag då.

    2 Kommentarer

    Jag har ett ”fantastiskt blodtryck” enligt barnmorskan. Det är ju bra i alla fall. Hon klämde och kände och konstaterade att hen ligger in under mina revben och det obehagliga jag känner emellanåt är när den lilla skrutten sparkar på diafragman (ej skönt). Antar att dagens besök var det näst sista. I nästa vecka ska jag dit igen och då ska det börja bokas in igångsättning. Ger nu upp. Kommer bli igångsatt. Min livmoder är för skön. Hen har borrat in fötterna bekvämt nånstans långt upp i bröstkorgen och tänker fan inte komma ut i första taget.

    Champagnen kommer hinna bli riktigt kall i kylen. Bra ju.

  4. Morgon.

    2 Kommentarer

    IMG_5038

    Nu är det svart när vi vaknar. Tänder lampor i fönster och ljus på köksbordet. Vi kokar ägg, kaffe, äter macka och yoghurt och bara väntar. När kommer bebisen egentligen, undrar barnen. Det undrar jag också. Sex dagar över tiden nu. Tintin kom nio dagar över tiden. Det blev ingen septemberbebis. En oktoberbebis går lika bra men helst om den vill komma … nu. När jag ringer Mikael svarar han på en halv signal. Hör besvikelsen när det inte är några värkar eller något vatten som gått. Varenda gång jag ringer är det bara ”ska vi handla sen?” eller ”när ska jag hämta upp dig?”. Igår röjde jag i bokhyllan. Idag kanske jag tar nån garderob. Tvättar lite. Läser. Och väntar.

  5. Inte idag heller.

    4 Kommentarer

    bild 1(1) bild 2(1) bild 3(1)Varenda kväll tänker jag: nu måste det hända. Men det gör det såklart inte. Morgnarna är fina. Solen skiner. Ibland har jag kanske till och med sovit två timmar i sträck. Oftast inte. I lördags blev vi bjudna på supergod rödvinsgryta och den superfina äggosten ovan hos Ola & Helena. Dagen efter skulle vi ta det lugnt hela dagen och det gjorde vi väl också. Jag låg i sängen och läste Ulf Lundells senaste och rätt så arga bok. Men sen blev jag rastlös. Mikael gnällde om att jag avbröt honom ”i skapandet” när jag pratade så till sist plockade jag ihop mig själv och åkte till Ikea. Handlade lampa, matta och ben till sängen. Sen monterade vi ner sängramshelvetet och satte vanliga ben på den. Det sparade in några centimeter i vårt ganska så lilla sovrum. På nåt sätt ska spjälsängen få plats är tanken. Känner mig nöjd med att jag är hyfsat mobil i alla fall. Igår tog Mikael med Tinto på dansen medan jag krälade runt (högst frivilligt) på golvet och monterade spjälsäng. Sen bäddade jag den och kanske att det kändes lite mer verkligt efter det. Annars händer ingenting. Väntar, väntar, väntar.

  6. Men du kanske är dum i huvudet oavsett.

    13 Kommentarer

    Jag skriver hemtenta. Sällan är väl bloggsuget så stort som när det ska skrivas något som måste skrivas. Det blir alltså inga barn födda just nu. Imorse höll jag på att få en riktig flipp. Elektrikern dök oannonserat upp. Den pratsamma typen kan man säga. Det var sjätte gången han kom hit för TVÅ SMÅ SKITGREJER. Vi hade sagt ”säg till innan du kommer det är inte säkert att vi är hemma”. Det trodde han nog inte på eftersom jag så uppenbart är gravid. Han är lite av den gamla skolan. Tycker väl att jag borde ligga till sängs och virka bebismössor eller nåt. I alla fall så fuckade det givetvis upp min morgon. Jag kan inte skriva hemtenta när vi har en elektriker som bryter strömmen och nätet stup i kvarten och när han inte gör det vill han sitta med vid köksbordet och snickesnacka lite.

    Han bidrog med den inte helt oirriterande åsikten att bebisen verkar vara ”en seg en”. Och jag påpekade att beräknat datum är satt till fredag så så jävla seg är hen inte. Efter hans senaste besök känner jag inte så välvilligt inställd till honom heller. Han undrade om vi visste vad det blir. Jag var sur från början så jag sa att det blir en bebis. Han sa ”ja men en flicka eller pojke?” och jag sa ”vi vet inte” och han sa ”vad vill ni då?” och jag sa ”det spelar INGEN ROLL”. Det tyckte han att det gjorde. Jag underströk att min högsta önskan är att allt går bra och att bebisen mår fint när den föds. Hans hjärndöda kommentar då var ”jo det är klart men det är väl ändå roligare om det blir en pojk”. Och jag sa ”nej det tycker jag inte. det har ingen som helst betydelse för mig om det blir en tjej eller kille.” Men han påpekade en viktig grej ”men ni har JU redan TVÅ FLICKOR. Då är det JU kul om det blir en liten grabb JU.”

    Det där har min mamma hört till leda. Tre döttrar har hon. Två barnbarn (även om S:et tekniskt sett inte är det egentligen men det är ju som ett barnbarn såklart) har hon. Två tjejer där också. Och det där har alltså folk på riktigt beklagat? Samma grej. ”Det är ju kul om det blir en kille den här gången”. Varför det? Det är väl kul att det blir en ny mänska i familjen. Men det blir tydligen mycket roligare att få barnbarn om det finns en snopp innanför blöjan istället för en snippa. Ska de skicka sina kondoleanser om det blir en tjej till?

    Så den gamle elektrikern tror på fullt allvar att när barnmorskan lyfter upp bebisen och vi ser vad som finns mellan bebisens ben så kommer vi att förvisso bli glada för att det är en bebis men lite lite besvikna om det är en tjej. Fy fan. Jag känner mig också på förhand förbannad för att det kan komma folk som ska gratulera till att det blev just en kille om det blir en kille. Som om vår kommande unge är ett enda könsorgan och det det enda vi går och tänker på. Som om vi nu tröttnat på de här himla FLICKORNA vi har här. Som att det att ha två tjejer är som att se samma tråkiga avsnitt av Rederiet om och om igen och aldrig få förnyelse. FY FAN. FY SATAN SÄGER JAG BARA. Det hade varit fint om barn bara kunde få vara barn.

    /Gravid och pissed off

  7. Nervöst.

    Lämna en kommentar

    Vi har varit iväg och röstat. Rosa. Nervös kväll det här. Väldigt nervös. Och för den som inte gått och röstat än hinner man ju en stund till. För ett bättre och snällare samhälle som arbetar och kämpar emot rasism och sexism.

    steinem

     

     

     

     

     

  8. Plötsligt blev det verkligt.

    5 Kommentarer

    Igår natt när jag var uppe och kissade för sjuttielfte gången såg jag att Jenny hade skickat ett mess om att något var på gång. Gick runt och tänkte på henne hela tiden sen. Fick några uppdateringar under dagen från Jenny som tydligen är en riktig Stålkvinna. Och sen igår kväll en bild på Pampas som äntligen var ute i världen. Jag tror att det skilde ungefär en vecka på oss i beräknad förlossning. Ja, nu händer det när som helst även om appen säger 19 dagar kvar. Känner mig mer laddad för förlossning. Vill bara få det gjort. Komma hem igen och veta att allt gått bra.

    Men tills dess sitter jag i vardagsrummet och förbereder inför ett seminarium om läroplanskoder. Lyssnar på elektrikern som suckar om hur förre husägaren varit lite väl kreativ med sina elektriska lösningar runtom i bygget och trädgården. Mikael målar skåp. Och grannen Ingrid kom förbi med höstastrar. Ryggen min är trött trött trött. Mikael smörjer in med liniment och trycker på de ömmaste punkterna kring skulderbladen. Jag har lovat att nästa som säger ”OJ VAD STOR DU BLIVIT” kommer att bli nedslagen. Särskilt eftersom det inte ens stämmer särskilt väl. Särskilt eftersom jag inte ens vet vad man svarar på det. ”Eh? Okej? Tack? Magen SKA vara stor nu. Jag är i TIONDE månaden”. Men allra allra mest för att det hade varit  skönt om man hade kunnat få ha kroppen okommenterat ifred.

    bild(1)bild 2 bild 3 bild