Tuffast av alla

THK-dagen.

Det finns kanske inget som får mig att känna mig så otroligt vuxen som föräldramöte gör. Egentligen är jag så satans gammal att jag inte ens borde reflektera över huruvida jag känner mig vuxen eller inte eftersom jag per alla definitioner är vuxen.

Nu är det i alla fall dags för THK*. Det är omöjligt att sluta njuta av den bilkrasch pastor Philip i Malmö är. Att se honom dansa och berömma sig själv för precis A L L T han själv gör är underbart. När vi sett det ska vi nog klämma första avsnittet av ”Insecure” som lades ut på HBO igår. Annars kan jag å det varmaste rekommendera både ”Quarry” och ”Atlanta”. Samt ”Better Things” (PAMELA ADLON <3 <3 <3 ).

 

  • ”Tro, hopp och kärlek” i SVT.
2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Hatkärlek.

En grej som gör mig helt TOKIG är folk som frågar efter tips på exempelvis Fb men sen skjuter ner ALLA tips de får. Kanske nåt recept, ett resmål, en film, en bok. Jag har två personer bland mina kontakter på Facebook som utövar detta fruktansvärda beteende alldeles för ofta. Och folk fortsätter tipsa dem trots att alla förslag möts av ”hmm nej, det var inte vad jag tänkte mig, nej där är du fel ute, det där är jag inte alls sugen på” osv. VARFÖR FRÅGA OM TIPS OM MAN HATAR ATT FÅ TIPS??? Läste just igenom en sån tråd. Hen hade frågat en matrelaterad grej och fick ungefär 30 svar och hen svarade negativt på SAMTLIGA!!! (Jag kan aldrig motstå att läsa det ändå.) Varenda gång de där två lägger ut en fråga följer jag kommentarerna slaviskt och har inte en enda gång sett någon av dem skriva ”tack för tipset! Bra tips” eller liknande. Alltså!!!

Ah. Dagens irritation avklarat. 

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Misc.

Jag måste helt enkelt börja anteckna mitt humör, ångest, oro och hela skiten. Kanhända är oron själva grunden till min övermäktiga trötthet. 

Igår såg vi Quarry (bra!) och tredje avsnittet av Atlanta (bra!). Har ett enormt behov av att bli omtyckt såna här dagar. Tur att jag har en man som kan leverera lite extra mycket på den punkten när det behövs. 

Sammie har varit hemma med ögoninflammation idag. Men det verkar ha gått över nu. Hostan gör nog ändå att det blir en vab-dag imorgon också.

Dagens lästips är Rebecka Åhlunds text om att ha eller inte ha barn!

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Många sidor.

En annan av alla världsliga ting jag oroar mig över är litteraturkursen som är nästa delkurs. Nu har jag haft en lång period av läslust men en kurs där vi ska läsa Mobergs ”Utvandrarna” och några till kan mycket väl komma att strypa nöjesläslusten. Det har hänt förr. Men på fågelskåpet står Noréns vita dagbok inplastad och väntar på att avplastas och slukas.. Men till på fredag ska jag ha läst ut Karen Joy Fowlers ”Vi är alla helt utom oss” och på marmorbordet tronar Johanna Ekströms tegelsten som jag har några hundra sidor kvar av. Böcker böcker. Vad vore livet utan dem?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag förstår inte hur det gått till men plötsligt är jag vintertrött. Efter att ha släpat mig upp well on time varje morgon sen vardagen satte igång för några veckor sedan har jag nu landat i nån sorts ”bara fem minuter i sängen till x 5”-koma. Exakt som jag är i februari i vanliga fall. Låt oss hoppas att det är något tillfälligt den här veckan. Idag har flera random personer skrivit på instagram och facebook om hur otroligt glada de vaknat. Det är ett tillstånd jag kan känna mig enormt avundsjuk på. Det är så sällan jag är SÅ glad att jag vill berätta det för världen. Det händer kanske en gång i månaden. Sen går det över. För nån vecka sedan sa jag oroligt till Mikael att ångesten som brukar hålla i sig från ungefär tio dagar innan jag får mens och sen nån dag in i det har blivit nästan konstant. Nu är det kanske tre-fyra dagar som känns riktigt bra och sen blir det oro och en lite ledsen känsla i allting igen. Det är nog också tillfälligt. Jaja. Sen har jag dammsugit trappan och städat badrummet. Laddat ner David Foster Wallaces essä/novell ”The Depressed Person” från Harper’s Magazine men inte hunnit läsa än. Gjort en liten mental not om att akta mig för två personer som gjort entré i mitt liv de gånger då de behövt prata om sitt mående och gjort sorti så fort behovet upphört. Båda två samma sak två gånger. Första gången blev jag ledsen när de försvann. Båda två gjorde en repris i år. Men … well … jag var kanske förberedd så jag blev bara lite lite låg av det den här gången. Och nu är det ett tag sen. Men idag när jag kände mig rätt grå och regnig så tänkte jag på dem igen och då stack det till men sen insåg jag att jaja. Nu vet jag hur de funkar. Behöver ju inte dem heller precis som de inte behöver mig. Man lär så länge man lever och så vidare.

Men för att end on en mer positive note: ska på bio ikväll och äta lite pinxtos osv med the love of my life. VA. Bara en sån grej. Gud. Ja. Nu blev jag lite mer glad. Och lite stressad. Den här hösten är så bokad. Hejdå.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Flaked.

Hmm. Det är en sån där dag när allt möjligt verkar ha blivit gjort när dagen är slut och man redan glömt hur det gick till. Men när jag tänker efter var jag stressad, splittrad och svettig under tiden jag bytte sängkläder, vek & sorterade tvätt, tvättade, dammsög, lagade mat, tömde diskmaskin, handlade, duschade sandigt barn, läste om genrepedagogik, fick meddelande om att vicka på måndag (orkar inte ens låta nervositeten blomma ut när det gäller den grejen …men det är Eid på måndag så långt över halva elevskaran kommer inte), lyssnade på läsläxa, lyssnade okej engagerat på femhundra olika historier om inget speciellt, sorterade återvinning, poppade popcorn och säkert tretusen andra små grejer man (kvinn!) bara gör och gör och gör. Det jag skulle komma fram till egentligen är att jag, lite lojt och med ett öga i telefonen, såg första avsnittet av ”Flaked” när den kom … i våras eller när fan det var. Jag trodde att jag inte gillade men det var nog mest det där med halva hjärnan nån annanstans som var problemet. För nu när jag började kolla igen, när Emma Gray Munthe tipsat om den och ifrågasatt det ljumna mottagandet, så tycker jag så mycket om den där molokna, oenergiska & sura stämningen. Will Arnett är U N D E R B A R som livstrött nykter alkis. 

PS HUR tänkte de när de gjorde den märkligt glättiga vinjetten? 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Atlanta.

Nu ligger det två avsnitt av splitternya & superlovordade ”Atlanta” & lockar på USB-Stickan i tv:n. Frågan är om man får kolla på det om den andre, som också vill se, ska ut två kvällar på raken. ”Man” tänker att ”man” får det. De går ju inte upp i rök efter att jag kollat JUH. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag har huset fullt av flickor. Tintins lilla kompis A är här. De spelar Little Big Planet. Innan det fick de rostade mackor & kladdade med Lemon curd. Drack juice och ställde tusen frågor om alla möjliga meningslösa ting. Jag läser och gäspar och längtar efter kväll och tystnad. Då ska jag se Halt and catch Fire. Mikael ska iväg på kundmiddag så mina trötta ben får vila från kickboxning idag (synd). Jag ska ha det så överjordiskt lugnt och skönt efter att ha matat & fått mina tre små hönor duschade och i säng.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ögat.

När jag hade slängt mig i soffan igår med darrande ben efter ett brutalt jobbigt kickboxningspass började det flimra för ena ögat. Sen kom Mikael in och skulle ställa diagnos. Jag sa ”det är nog glaskroppsavlossning” men han skulle såklart vara värre och sa föga tröstande ”mmm eller … näthinneavlossning”. Och sen ”bäst att du ringer … eller åker in”. Sen insåg jag att det troligen var ögonmigrän. Tjugo minuter senare hade blixtrandet och synbortfallet försvunnit och en dundrande huvudvärk gjorde entré i dess ställe. Hade det varit näthinneavlossning hade jag väl hunnit få irreparabla skador innan jag åkt in. Mikael hade varit på akuten innan symptomen ens hunnit uppstå om det var han. Däri ligger kanske vår absolut största skillnad. När det gäller uppsökande av vård är jag lika idiotisk som mina föräldrar (”vi väntar och ser”). För några år sedan hade pappa ont i armen och åkte hem och la sig och vilade i soffan och hade HJÄRTINFARKT. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Så fint va.
  2. Sammie from the Block.
  3. JA!! Det funkar!
  4. Testar igen.
  5. Tung och mörk.