Tuffast av alla

En till Djungeltrummanbloggar webbplats

  1. Duktiga flickan.

    1 Kommentar

    Sen jag började plugga har mina VG:n bara tickat in. Ibland undrar jag om jag har något vettigt att säga eller om jag bara kan konsten att drapera skit i jävligt snygga gardiner när det ska skrivas hemtenta. Hur som helst. Nu pluggar vi grammatik. Och det är svårare än jag trodde. Och delkursen är den tyngsta vi haft. De KÖR ÖVER OSS uppe i svenska-huset. Inte visste jag att ett vanligt enkelt jävla substantiv kunde vara så enerverande krångligt. Men det kunde det.

    Och då ska vi inte ens tala om vad i helvete ett adverb egentligen är. Det trodde jag att jag visste exakt. Det gjorde jag inte. Inte du heller om du inte läst svenska på uni.

    Så nu är det kanske slut på VG:n. Lilla stressade Duktiga Tanttjejen får väl ta det.

  2. Nu börjar jag om.

    13 Kommentarer

    Jag har tänkt mycket på den här bloggen. Det har inte blivit skrivet mycket trots att det verkligen funnits saker att rapportera om (graviditet, förlossning … livet). Men det att hela släkten, vänner och fiender, bekanta och halvbekanta läser här … det har begränsat mig. När det vid något tillfälle togs upp av släkt att de minsann läst i min blogg att jag och Mikael ”bråkar hela tiden” och använde det i en diskussion – som om vi har det stökigt här på något sätt. Där någonstans tappade jag lusten. Och sanningen är att det där stämmer inte alls. Vi bråkar verkligen inte hela tiden. Men det spelar ingen roll. Det är inte det som är poängen.

    OCH

    Nu har jag till slut insett att det ju inte är mitt problem alls. Om någon väljer att läsa här och sedan tro att de vet allt efter några inlägg – ja men så tro det då. Det räcker gott för mig att jag vet att jag mår bra. Att jag vet hur vi har det. Och ingen kan lura i mig att vi är unika i att bråka och vara oense. Det är en helt naturlig del av livet. Ja, det är väl rent av onaturligt att aldrig vara oense med den en lever med? Självklart finns det olika sätt att hantera konflikter på. Bättre och sämre.

    Men herre gud vad det blir tråkigt att skriva om en (ja, det där med ”en” ska jag börja träna på nu) känner att minst hälften måste utelämnas. Det blir ointressant för mig. För den som läser. Och dessutom en lögn. Vem fan är bara glad? Och visst kan en invända att det fula har ingen annan med att göra. Det är privat. Men det förstår jag inte. Inte alls. Och jag vet att efter det jag skrev om min jävla PMS (eller PMDD/PMDS) så kommer vissa välja att tolka det som att jag är ett ständigt psykfall på gränsen till självmord. Men! Inte heller det är mitt problem just nu. Sen när jag arbetar som lärare kommer jag inte kunna skriva så här. Men nu kan jag. Så nu gör jag det.

    På bara två veckor har jag fått reda på saker, om folk vi känner, som är så otroligt sorgliga. Vitt skilda saker men ändå sådant som gör deras liv fruktansvärt jobbiga just nu. Och så är det bara. Det kan inte vara på något annat sätt. Livet går upp och ner. Det vet alla. Och det är hemskt. Men så är det.

    Så jag tänker att från nu. Igen. Skriver jag vad jag vill. Och om någon har något att säga om det – säg det till mig.

  3. Men sen!

    4 Kommentarer

    Tänker lite att om jag bara köpte en ny dator så skulle det här med bloggandet komma på rätt köl igen. Nu dras jag med en gammal stöt som knappt orkar sucka sig igång. Orkar således knappt öppna den då heller.

    I övrigt är hjärnan full av grammatik. Som ligger huller om buller. Vad det lider ska det mesta väl trilla rätt (arbetar ej mycket med grammatik i denna blogg och så ska det fortsätta).

    Hade en rejäl omgång PMS den här månaden. Blev manisk och sedan kraftlös. Och sen om och om igen. Helt glädjelös. Finns stunder då jag hatar det här felet hos/på mig. Men det går över. THIS TOO SHALL PASS som man säger. Och säger igen och igen och igen. Jag blir i alla fall inte arg längre. Det har en långt mer inåtvänd effekt nu. Skönare för alla. Även för mig. Det är jobbigt att behöva be om förlåtelse för saker som har fräst ut ur mig. Men den här energilösa tiodagars-depressionen är inte heller mycket att hänga i granen. Nuförtiden vet jag i alla fall att det inte är särskilt vettigt att ta några beslut de dagarna. Hade jag gjort det hade jag troligen varit singel och arbetslös sedan många år.

  4. Julen och Ulf.

    Lämna en kommentar

    Jag njuter i högan sky av att Ulf Lundell börjat blogga! Äntligen!

    På föreläsningen häromdagen talades det om klass. Som en grundlektion i sociala orättvisor. Någon räckte upp handen och ifrågasatte föreläsarens behov av att ”sätta folk i fack” och tyckte att om övre medelklassdamen i exemplet var olycklig så var hon inte längre övre medelklass utan … ingenting. Ja, man kan ju bli deppig för mindre. Otroligt att lyckas gå igenom grundskola och gymnasium utan att ha fått något av den kunskapen med sig. Jag vet inte. Kanske har skolan misslyckats där då. Eller om hon inte borde bli gymnasielärare.

    Annars stressar vi igenom den sista veckan innan julledigheten. Imorgon går jag på årets nästsista föreläsning och sen ska vi spontanshoppa julklappar. Våra barn önskar sig inget särskilt. Inte så konstigt eftersom de överöses med julklappar och presenter från alla håll. Det är på gränsen till äckligt, kan jag tycka. I vanlig ordning är jag mycket nyfiken på vad det är jag ska få av Mikael. Han är lite besviken på att jag ännu inte löst julklapp till honom. Har haft idéer men inget känns riktigt bra. Det blir nog jul ändå.

    Önskar mig mest av allt tid och en stor hög med böcker.

  5. Kall & trött.

    3 Kommentarer

    Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter jul nu. Går och fryser hela dagarna och saknar vårt badkar på Kommendörsgatan. Sista veckan innan ledighet. Ska på ett uppsamlingsseminarium ikväll och läsa upp en två sidor lång text. Fruktansvärt obehagligt att läsa upp min egen text! Jaja. resten av veckan är det bara föreläsningar och på torsdag har vi barnvakt (igen!) för att kunna ränna runt på stan och fixa alla julklappar. Som vi förvisso dragit ner på rejält i år.

    Det här är vad jag skulle vilja göra varenda dag: ligga i sängen under täcket och Klippan-pläd, dricka glögg och kolla tv-serier. Sådant låter sig naturligtvis inte göras så enkelt med bebis i huset men man får väl drömma.

    Ikväll ska jag i alla fall dricka öl med Linan & Johanna. Blir fint efter mardrömsseminariet.

  6. Bitch face.

    7 Kommentarer

    Vi läser en delkurs om sociala relationer, konflikthantering & ledarskap nu. Dagens workshop såg ut att bli för jävlig. Det stod 25 stolar i en ring när vi kom in. Men tydligen har jag blivit något mindre obekväm av sådana grejer. Så tre timmar och x antal övningar senare kände jag mig inte helt överkörd. Däremot blev jag skitsur när jag fick kommentaren ”du ser skeptisk ut” ungefär som i ”du ser sur ut” av en i gruppen. Sa stramt att den kommentaren/klagomålet har jag fått tusen gånger men det är bara så här jag ser ut.

    my-resting-bitch-face-is-about-to-get-active-if-you-dont-shut-the-hell-up-2ec1bkälla

  7. Det var en fin helg minsann.

    5 Kommentarer

    I helgen gick vi ut ihop för första gången på … ett år? Nä, det är väl inte helt sant. Vi var ute under graviditeten också men jag får tillstå att jag tycker att det är trevligare att gå ut och äta när man dricka gott vin till maten osv. Mycket roligare. Vi gick och såg Mockingjay med Karin & Martin. På VIP såklart. Tog en öl i loungen innan och vräkte oss i fåtöljerna inne i salongen sen. Middag åt vi på Caleo. Bakom Mikael & Martin stod ett gäng gubbar som högst troligt kom från en synnerligen blöt julfest. De skrek och skrattade. Om vad är nog lika bra att man inte hörde så noga. Äntligen testade jag en Sidecar också. Sen pimplade vi öl tills vi inte orkade mer öl och kom hem nöjda, mätta och skittrötta vid 3 eller något. Den lilla Pannkakan (Tintins kärleksnamn på Sammie) låg och sov så vi kunde snarka till 9.45 morgonen efter. Mamma och pappa som passat hade haft en enkel kväll. Sammanlagt hade hon skrikit en minut ungefär. Ja, exakt SÅ lugna kvällar har vi väl inte varit med om men jag antar att hon ville stila lite när mormor & morfar passade en helkväll för första gången.

    Det kändes välbehövligt och fint att få en kväll ute tillsammans utan barn. Vi bråkade dramatiskt om egentid innan på dagen. I vanlig ordning överdrev vi med kanske sjutusen procent när vi recenserade varandra och bedömde vår vardag. ”Jag får AAAAAALDRIG sitta själv med du får fan ALLTID MASSA EGENTID” osv. Vi konstaterade att vi nog skulle kunna bli bättre på att komma till avslut när vi har konflikter men också att det verkligen inte är NÅGONTING som sopas under mattan här. Allt reds ut. Sen skulle vi nog kunna se över det där med överdrifterna och kanske kunde vi bete oss lite mer som vuxna när vi ska diskutera saker vi inte är överens om. Men man kan ju inte vara bra på allt. Ehrm.

    bild 1(3) bild 2(2) bild 4(1) bild 5(1) bild 3(3)

  8. Uppdatering.

    Lämna en kommentar

    Mikael tycker att jag bloggat värdelöst lite på sistone. Det tycker jag med. Eller väldigt väldigt väldigt länge har jag bloggat dåligt.

    Bebislivet flyter på. Än så länge är det en sjusovare vi närt vid flaskan. Sammie sover och sover. Det är sånt man kan få dåligt samvete av att berätta för folk om. För jag vet hur fruktansvärt det är att inte få sova och paniken över att inte veta när man kommer att få göra det igen. Kan hända är det av någon ”jag vill absolut att mina skitkänsliga föräldrar ska hålla ihop”-mentalitet som Sammie valt att tillbringa nätterna i sin egen säng, sovandes från 23 till 7.  Den ofattbara lyxen i det va. Hade det varit annorlunda hade ni kunnat hitta vårt hus på hemnet inom det närmsta.

    Annars tänker jag mest på var jag ska hitta ett par fina vita smokingbyxor. Det är vad jag vill ha nu.

  9. Hot shots m. m.

    1 Kommentar

    Photo(1) Photo(2)Två av varandra helt oberoende bilder.

    Den ena är från i går kväll. Jo, det är den med hot shots. Det var efter att Tintin dansat skiten ur Beatrice Elis ”Party in my pants” och det var naturligtvis fantastiskt. Elis ”Trust Issues” är nog för övrigt min favoritlåt nu. Efter det såg vi ett avsnitt Happy Valley (så bra! Jag ÄLSKAR Catherine, huvudpersonen, så otroligt levande och mångbottnad karaktär). Sen slocknade vi som två grisar i sängen och Sammie körde en mjölksejour vid 2. Efter det knoppade hon vidare till 7 imorse. Ja, egentligen borde hon kanske äta en gång där emellan men hon sover så gott och går upp i vikt som hon ska så … ja. Vi sover helt enkelt.

    Idag har Mikael tagit kidsen och stuckit till sin farfar för att visa hela trojkan. Och jag sitter i köket och pluggar inför seminarium imorgon. Det är ett seminarium ink. gestaltning (urk!) men det är verkligen en kul delkurs annars om juridik i skolan. Jag ser förvisso fram emot att börja läsa svenska till våren men det känns verkligen bra att det är så kul med den här terminen också.

css.php