Tuffast av alla

Ted.

Igår gick jag och såg Ted – för kärlekens skull. En klassisk 3:a – gräver inte djupt, bara en mysig skildring av Teds liv. Hur det nu kan vara mysigt med schizofreni. Nej, den delen var inte mysig men den var kort och skissartad. Det fattas något. Konflikter och … något riktigt. Kanske var bästa delen av biobesöket att äntligen få gå på Aftonstjärnan. Jag vet inte ens hur det går till att inte gå till Aftonstjärnan när man bott i Göteborg så här länge. Caféet såg också mysigt ut och enligt ryktet har de otroligt goda semlor där så det får vi väl undersöka endera dagen.

En konstig grej var att en gammal folkhögskolelärare som jag tänkte på för bara några veckor sedan (lever hon? har inte sett henne sen jag slutade!) stod i dörren och rev biljetter och såg precis ut som då för 15(?) år sedan). Hon älskade min vän K. Har aldrig varit med om en lärare som så öppet favoriserar en person i en grupp studenter (och det har man ju ändå sett x antal gånger). Hon kände inte igen mig.

När jag kom hem fick jag höra en bajshistoria. ”BAJS ÖVERALLT I BADRUMMET!” och ”PÅ MIN UNDERARM!”. Sammie hade valt att försöka hålla sig från att bajsa när hon gått och lagt sig men inte lyckats … hela vägen så att säga. Jag hann sitta nere i soffan en halvtimme efter bion innan Stella skrek att ”TINTIN SPYR I SÄNGEN”. Ja, så då var det bara att hjälpa henne och börja lyfta ur spaghetti och små bitar köttbullar ur påslakanet och tvätta tvätta tvätta. Nu sitter nästan hela familjen hemma och följer alla små rörelser i magen med stort intresse. Skona oss!

 

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Nämen.

Om jag skulle testa att skriva lite helt förutsättningslöst som på dem gamla goda blogger-tiden. Minns knappt hur jag gjorde. Men nu passar jag på innan jag får sluta blogga trams sen när jag har en egen klass att verka sansad och kompetent inför.

Den här dagen har varit en av de mest helgiga vi haft på år och dar. Ibland säger jag såna saker som ”varför gör vi ALDRIG/ALLTID så här” när jag egentligen bara menar ”det här kunde vi göra lite oftare eller mindre ofta”. Så när jag skriver på år och dar menar jag kanske sen helgen för två veckor sen. Idag skulle vi ha varit iväg och firat svärmors födelsedag men hon fick feber så det ställdes in. Istället för att åka till Ytterby gick vi ner i källaren till vårt splitternya filmrum och såg två Johan Falk-filmer. Den sista sov jag igenom. En av de bästa sakerna i världen. Sova i soffa medan film man inte måste se rullar vidare. Tintin har utvecklat någon form av polisfilmsberoende så det är mest för hennes skull vi ser dem igen. Om en stund ska vi beställa pizza och gå ner till projektorn & Jacob Eklund. Det blir knappt mer söndag än så. Ett glas rött ska vi minsann ta till det kalaset också. Man måste linda in sin kropp i mycket söndag när måndag står för dörren.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

2018.

Vi lyckades se 71 filmer förra året och uppnådde således vårt mål. I år har vi höjt till 80 filmer. Det känns fortfarande som en sorgligt låg siffra med tanke på hur mycket jag/vi tittade på filmer tidigare. Men som för alla andra har väl tv-serierna bara gått in och dödat det utrymmet. I år har vi även sett Manhunt: Unabomber, okej tyckte jag om den, av någon oklar anledning stör jag mig något alldeles enormt på Sam Worthington och hans förbannade uppsyn – alltså utöver det RÖVHÅL till make och far han är i serien), det sista avsnittet av Mindhunter. Den tyckte jag mer om men har inte hunnit reflektera så jäkla mycket över den heller mer än det mest uppenbara – fotot och scenerierna – men jag är nåt alldeles enormt trött på den bruna gradingen så fort något ska utspela sig på 70-talet. Jo visst. Det var bruna kläder och möbler och bilar men LUFTEN VAR VÄL INTE BRUN??? Och kanske nåt mer. Men elva filmer har vi lyckats klämma hittills. Det börjar alltid bra. Lady Bird (ÄLSKADE), Call Me By Your Name (ÄLSKADE), The Florida Project (åh gud vad hjärtat går sönder – ännu mer idag när jag såg 7-åriga Brooklynn Prince ta emot något pris på Golden Globe och ville äta glass med de andra nominerade samt uppmanade folk att åka och hjälpa ”the Moonees” (hennes karaktär i filmen) i världen som lever i fattiga områden, bortglömda av världen. Sen vet jag ej mer. Jo, Ex-frun. Så rolig. Se den! Vi hyrde den via Triart. I alla fall. Det börjar bra sen planar det ut och vi simmar in i tv-serie-träsket igen. Och där trivs man ju. Vi såg första avsnittet av The Chi igår. Det är Lena Waithe från Master of None som skrivit och skapat. Börjar mycket lovande.

Ett av Sufjan Stevens fina bidrag till Call Me by Your Name.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jayne.

Jag håller på och håller på med den sista skiten på uppsatsen innan slutgiltig inlämning på tisdag. Vi vill dock få detta klart innan helg så att man kan slå klackarna i taket utan en tanke på muntlig färdighet eller nån förbannad bedömning av densamma. Men det jag helst vill göra nu är att läsa den här artikeln om Jayne Mansfield. Det får bli senare. Nu dyker jag in i Google drive igen 🙁

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Reflektion.

Men visst. Här satte jag mig i godan ro för att läsa forskningsöversikten vi ska opponera på. Bläddrar lite förstrött igenom kursguiden och ser att VI SKA LÄMNA IN EN SJÄLVREFLEKTION PÅ TIOTUSEN TECKEN I EFTERMIDDAG. Jaha, så det var ju bara att glömma det här med att lite mysigt sitta och dricka kaffe vid köksbordet medan jag tragglar igenom tråkiga texter om gud vet vad. Alltså forskningsöversikter. Snark. Även vår egen är snaaaark. Men jaja. På måndag är det opponering och det känns kanske lite tight med tanke på att vi nyss lämnade in den. Tisdag hade varit skönare. Nu försvinner helgen i en ångestdimma inför måndagens vedermödor.

En sak får jag säga. De här två månaderna när vi skrivit uppsats har varit ganska sköna. Det kräver inte så mycket brainpower att titta närmre på vilken forskning som gjorts angående något ämne. Vi har inte gjort några egna undersökningar. Så att jag arbetat i stort sett varje dag under den här perioden har funkat hur bra som helst. Klockan 8 har jag varit på arbetet. Klockan 14 har jag gått hem och inte varit alltför körd i huvudet utan faktiskt orkat fixa lite med uppsatsen.

Jobbet förresten. Jag har arbetat med att göra kartläggningar av nyanländas språkkunskapet/språkbakgrund/skolbakgrund för att kunna placera dem i en klass som passar och, förhoppningsvis, är utvecklande och lagom utmanande. Det har varit så roligt. Och hemskt. Jag träffade en kille som blivit åldersuppskriven och förlorat god man och familjehem. 20 år säger Migrationsverket. Gud. Måste vara det lenaste lilla babyfacet jag sett på en 20-åring i så fall. 16 hade jag gissat. 17 sa han själv. Nu går han runt kring Nordstan på nätterna när han inte kan sova hos någon kompis. Han hade kepsen neddragen över ansiktet och torkade sig ideligen i ansiktet. Sen hörde jag snyftningar. Och sen sa han att han var så trött.  Till slut låg han på bänken och grät. Jag vet inte hur jag ska beskriva den maktlöshet man känner när man som vuxen sitter och hör det här och inte kan göra så mycket mer för att hjälpa än ge adress till ett ställe där de kanske kan hjälpa, fråga om han vill ha mat, om han vill vila en stund. En dag faller domen över oss allihopa för hur vi skötte det här med de ensamkommande.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Äntligen!

Nu har det hänt. Uppsats inlämnad. Bara resten av helvetet kvar (ventilering). Firade detta en stund efter att ha jobbat klart och uppsatsat klart med att ligga i soffan och grundligt studera taket. Sen plockade jag upp Tintin & Sammie (som hade glatt personalen med en imitation av en robot men förhoppningsvis inte med vad ”man gör när man blir arg” = långfingret… underbart med äldre syskon som lär ut väsentligheterna och uppmuntrar användning av det på förskolan). Hämtade ett par brallor, åt sushi på Kville saluhall, handlade kattmat och våtservetter för att verkligen markera att min löningsdag ej är idag utan på fredag. Men nu dricker jag bubbel i min ensamhet och tittar på Bonden. Kallar ej detta guilty pleasure. Det är bara pleasure. Men hej! Nu är jag ute ur den värsta stressen. Grattis & skål till mig och min underbara uppsatskamrat Matilda. Vi fixade det!

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Hehe … just de. Har ju en blogg.

Det kan ha med kaffet att göra. Att jag just svepte en kopp kaffe och rätade ut ett krokigt frågetecken i uppsatsen vi jobbar med nu. Det kan vara just att det är sluttampen på uppsatsen – ni vet … PROKRASTINERA MERA-grejen. Men plötsligt kom jag på att jag ju kan blogga nu när jag har en vettig datamaskin att skriva på igen. Det hade jag innan också men av nån anledning var den så trög att jag inte ens orkade öppna den. Nu har den på något mirakulöst sätt lagat sig själv igen och allting står inte och snurrar så fort jag försöker klicka vidare. SÅ NU HÄNDER DET. Jag ska börja blogga igen. Under tiden vi skrivit uppsats har jag insett att det kan gå veckor utan att jag sätter ihop en hel mening i nöjessammanhang. Klarar knappt av att skriva de små värdelösa bildtexterna till instagram-bilder längre. Jag har blivit HELT skriv-LAM.

Men nu så kom jag på att jag ju kan skriva hur fasiken jag vill här. Utan korrekt grammatik och grejsimojs. Trots att jag ska bli svensklärare (två år kvar – kämpa!!). Jag får ju göra … hur jag vill här. En sån lättnad och glädje.

Men nu så är det dags för middag. Det är det visst varje dag vid den här tiden. Men denna dag har Mikael handlat och tagit på sig ansvaret för att maten ska hamna på bordet i ätlig och helst någorlunda aptitlig form.

En av de jobbigaste grejerna med mig tror jag är mitt enorma kontrollbehov i köket. Jag pallar inte att se på när Mikael långsamt långsamt (som en riktigt stapplande slow dance av någon som brutit benet) hackar en lök. Det är mer som att han smeker sönder löken. Så lång tid tar det. Och då går jag in som en den köksenvåldshärskare jag är och säger ”GE MIG JAG GÖR DET” och sen står jag där och lagar mat igen i alla fall. Men inte idag. Nu ska jag sätta mig vid köksbordet och öva mig i konsten att låta honom göra helt fel när han lagat mat. Nä. Han är bra på den maträtten. Gissa vilken!

 

Nä. Jag vet att ni vet. Alla killars paradrätt. Spaghetti och köttfärssås.

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Helvetet frös till is.

För andra veckan i rad har vi gjort veckomeny samt beställt hem maten.

Kan väl tycka att han är lite långsam med scrollandet och klickandet men inte värre än när han hackar lök.

Men trots långsamheten så älskar jag honom. Lite särskilt mycket nu eftersom han välkomnade hem mig med ett städat hus i lördags.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Konstigt.

Möjligen har jag klagat lite (oj, det är kanske lite väl mycket klag på mig nuförtiden) på att jag tycker att Mikael kommer med för få initiativ till att göra mysiga saker tillsammans (alltså aktiviteter som kräva barnvakt). Igår sa han, och han riktigt mös när han gjorde det, ”den 27 oktober … vad gör du då?” och jag ”nä, det är väl inget särskilt”. Och så sa han att han hittat en sak vi kan göra tillsammans. Och det han hade kommit på var att vi kan gå och se Mayhem.

 

Mayhem??? Alltså. Inget ont om Mayhem. Men jag har a l d r i g ALDRIG A l D r I G sagt något om att det var black metal-konsert jag var ute efter när jag efterlyste inititativ till romantiska händelser.

Ja, så den 27:e är väl fortfarande en dag utan planer.

Är kanske en otacksam röv. Men ändå. Mayhem. Jaja.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Vab.

Egentligen skulle jag ha varit på intro till uppsatsskrivandet idag men efter Sammies hostnatt och Tintins söndersnutna lilla näsa och rinnande ögon blev det ändrade planer. Är alltså hemma. Har inte gjort något vettigt idag överhuvudtaget mer än att scrolla runt på Tradera och leta efter helt random saker. Köpte ett par fina brogues i italienskt läder för ungefär ingenting (200kr!) i alla fall. Men mysigast var när vi alla tre låg och sov i dubbelsängen. Det händer nästan aldrig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. Vädret. 
  3. De är ff små.
  4. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.
  5. Lördag.