Tuffast av alla

Kanske taket blåser av.

Trädgården vågar jag inte ens gå ut och titta i. Från köksfönstret ser jag en av solrosorna ligga fälld rakt över pallkragarna. Det är som storm här. Det har blåst oavbrutet sen igår förmiddag och det ska visst fortsätta. Inne i stan skänker de alla blommor från de tillfälliga gröna ytorna men jag orkar inte ta mig och barn genom den här blåsten till det. Hur som helst är de säkert redan slut nu. Blommorna alltså. Det blåser så mycket att jag är yr. Egentligen skulle vi ut och valla Tintin med Pokemon go men i det här vädret. Det blir tv istället.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Va.

Nä. Det blev inte mycket bloggat den här semestern trots den enorma smidigheten i att WordPress-appen började fungera igen.

Idag gick Mikael tillbaka till jobbet. Sammie vaknade i vanlig sommarordning strax efter 10 men sen undrade hon var pappa är. ”Borta? Pappa borta?” sen hittade hon hans t-shirt i köket och började gråta.

Ja, den här semstern gick för fort. Som alla andra. Vi brukar ändå konstatera att vi älskar vår vardag. Jag känner nästan aldrig att jag eller vi har tråkigt. Men att vara ledig. Det slår ju ändå vardagen. Så igår när det stora vemodet rullade in (framförallt i Mikael) fick vi åka till Mediamarkt och gå längs de svala ljusgrå gångarna och titta på elektronik för att bota den värsta ångesten. Jag var lite rädd för att han i någon sorts panik skulle spontanköpa kylskåp eller så men det slutade bara med en laddare till PS2-kontrollerna så det var ju fullt överkomligt.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

1 år som gifta.

Firar detta lilla event i Prag. 

Att vara gift är väl ingen bedrift direkt. Vi har ju levt massa år ihop innan det. Igår sa jag till Mikael att han fortfarande överraskar mig med vilka sjuka språng hans hjärna kan ta. Jag har kanske aldrig sagt något som gjort honom så glad som det. 

Nu är jag inte av den sorten som tror att man kan lova att vara ihop & kära för alltid (det stör sig han på att jag inte tror) men detta vet jag i alla fall: jag både tror & hoppas att det är for life.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Prag. Nu är jag i dig.


Karsten & Nils flög oss smakfullt från Kastrup till Prag på under en timme. Karsten, som kanske heter Blomljus i efternamn, sa att det kunde bli lite obalans men det är ”helt normalt den här årstiden”. När vi seglat ner genom hundratals meter av mjölkiga moln & landade i Tjeckien tänkte jag att jag aldrig ska flyga någonstans om det inte är med Nils & hans andrepilot Karsten. 

Sen tog vi vårt handbagage och hittade direkt buss 119 som tog oss till Metro A och efter en liten swish i tunnelbanan var vi framme i Mala Straná. Checka in fick vi göra direkt. Vattnet luktar svavel. Väggarna är av sten och allt ser ut som en dröm från Öst. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Okej, då kan jag blogga under semestern. Till och med bilderna kom med i inlägget nedan.

Ska ju göra inlägg om vår UNDERBARA resa till Canet de Mar i Spanien. 

Bonusbild på ett nöjt barn som sov från 20-10.30 två dagar på raken!?!? 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Tung och mörk.
  2. Tipsitipsi.
  3. Många böcker ändå.
  4. En liten 1920-tals-outfit, tack.
  5. JA!! Det funkar!