Tuffast av alla

En till Djungeltrummanbloggar webbplats

  1. Krunegård & Jinder.

    1 Kommentar

    Jag såg de första två avsnitten av Krunegård & Jinder på turné (snygg vinjett!) igår. Hon tycker att han är en 35-årig gubbe med barn som mest är meningslös och han tycker att hon är en tönt för att hon kallat hans musik för meningslös (eller hur det nu var) i Nöjesguiden. Hade jag träffat henne hade hon tyckt att jag också var en 35-årig tråkig gubbe. Helt klart. Men herre gud vilken rolig kombination av det jag tycker är bäst i världen: nån lite gubbig kille som gör musik och en jävligt dryg och kaxig tjej som gör musik. Ja, visst. Det är mycket skönare med människor som är trevliga och ödmjuka men det hade väl inte blivit nån vidare kul tv av det i det här fallet. Dessutom är Little Jinder extremt rolig …

    – Jaha, då ska Krunegård bajsa i min loge då.

    Eller vad hon sa.

    Väldigt kul också när hon sa att det hade varit bättre om hon skulle köra stå upp i Karlstad, (tror jag att det var i då) där det ekade i tystnad och avstånd mellan gästerna, eftersom

    – det är mer en sån stämning.

     

    HAHA. Det är som när man går på jazzspelning då.

    (När vi var på jazz i lördags fick jag och Ebba tillsägelselapp om att prata med de små bokstäverna. Det är ändå något episkt fantastiskt med det. Det var väldigt roligt alltihopa.)

  2. Och mer då.

    3 Kommentarer

    Gud vad tramsigt av mig att bli så upprörd över den där lilla kommentaren. Jaja. Så är det ibland.

    Sammie plöjer igenom huset medelst ålande/halvkrypande. Kattmaten ryker. Jag blir plötsligt varse hur många små pryttlar det kan bli liggande på golvet utan att man ser dem. Sammie ser dem. Potentiella dödshot. Hon drar sig med hjälp av stolar och annat upp på knä och nästan till stående. Utveckling i racerfart känns det som. Nä, det är det kanske inte men det händer saker hela tiden.

    Så även med huset. Idag blir två fönster på övervåningen bytta. Jag klarar knappt av att titta på hantverkarna upp vid taket. Jag antar att det är säkert det de håller på med men det SER inte säkert ut. Hängrännor och annan skit ska också fixas idag.

    Och innan idag var sotaren här och kollade skorstenen. Han var dock mycket noga med att förklara att han minsann inte sysslar med sotning utan bara med att filma i skorstenar. Jag fick lust att fråga varför han i så fall var maskerad i den där übermäktiga sotardressen? Den outfiten var den hetaste jag visste när jag var liten. Kunde nog inte komma på något mer foxy en person kunde ha på sig. Helst svart liksom. Till och med bilen var svart (tror jag). Och sen sot i ansiktet. Hade jag inte varit höjdrädd hade jag kanske blivit sotare själv. (Sen idiotförklarade han mig när jag påtalade att röken inte drogs ut ur den öppna spisen ordentligt i vintras ”du känner till att det finns ett spjäll som man behöver öppna?”. ALLTSÅ.)

    Annat bra på gång: öl & mat med Sofia & Maria ikväll. Stor glad smiley på den.

  3. Ändå går det ju väldigt bra.

    4 Kommentarer

    Igår tänkte jag efter och tänkte: va fan! Det här har ju gått skitbra. Jag har snart gått ett år på utbildningen och hunnit föda barn under tiden. Tillät mig själv att till och med känna mig lite stolt för att det gått så bra. Det har bara … flutit på. De senaste veckorna sedan Mikael började arbeta på 60% och nu för någon vecka sedan heltid igen har självklart varit mycket rörigare. Men det har också löst sig. Fel. JAG har löst det. Gjorde en muntlig tenta som gick bra, skrev en narrativanalys med ena handen och den andra på Sammie i princip. Gjorde samma dag något copyjobb. Fick VG på narrativanalysen. Så tänkte jag igår: men jag FÅR vara stolt över det. Och så kände jag mig … riktigt glad ett tag.

    Tills jag fick mess från min kursare om seminariet jag hade missat (eftersom Mikael jobbar och jag inte kan ha barnvakt till vartenda tillfälle – tre obligatoriska seminarier i veckan). Lektorn vi har hade irriterat sagt, på tal om att jag inte kom för andra gången, ”om man har barn får man lära sig att planera”. Och det kändes så … taskigt. Herre gud. Jag vet allt det där. Vi har planerat. Planerat, planerat, planerat. Stressat, stressat, stressat. Jag VET att det inte är den ultimata lösningen att komplettera skriftligt flera gånger per delkurs och gå miste om det som sägs under seminariet. Men det är TRE veckor det gäller. De tre sista veckorna efter snart två terminer där jag klarat allt. Så jag mejlade lektorn igen men hen har inte svarat. Försökte inte göra någon snyfthistoria av det hela, såklart. Men jag förklarade exakt hur det ligger till.

    Först var jag arg. Sen blev jag ledsen. Och sen tänkte jag mest att det är bara två veckor kvar efter den här veckan. Och om hen har ett behov av att skjuta ner mig så får väl hen göra det. Och egentligen fattar jag inte varför jag tog det här så hårt. Men jag är trött nu och halvvägs in i föräldraledighetsdimman. Det är väl bara något väldigt märkligt med att som vuxen få en sådan … vad man nu ska kalla det. Inför hela klassen. Och utan att man är där och kan försvara sig.

    (Och om de nu inte vill ha skriftliga kompletteringar så får de väl FÖR FAN ta bort dem! Har dock skrivit tre bra sidor om genre-begreppet. Hoppas hen blir nöjd.)

  4. Rent & tyst.

    2 Kommentarer

    Det finns dagar då det absolut skönaste hade varit att bo i en mäklarannons. Då skulle jag ligga på den vita alt. grå soffan i den där annonsen i ett hem helt renons på sladdar, kladd, blöjor, återvinningskassar och en massa människor (=familj) som fuckar upp min städning.

    Istället skulle de kunna få komma på besök, familjen. Jag skulle möta dem ute i trädgården. Kanske skulle de få sitta på verandan. Men enbart om de valde att inte äta eller dricka något. Jag skulle leva på vatten och genomskinlig mat för att det för alltid ska vara blänkande rent och HARMONISKT inne i annonsen. Hela dagarna skulle jag ligga i soffan och läsa böcker. Knäpptyst. Det enda som möjligen skulle höras är suset från bambubuskarna i trädgården.

    (Jag tror att jag ska ha mens snart.)

  5. Melodramatisk.

    1 Kommentar

    För att logga in här måste jag bevisa att jag inte är en robot genom att svara på en liten räkneppgift. Fick på riktigt, ja på riktigt, tänka efter när det stod 6 *3. Herre gud.  Jag tror inte att det säger så mycket om mina matematiska kunskaper utan snarare något om nivån av stress. Det har råkat trilla in lite copy-jobb samtidigt som Mikael alldeles strax går upp på hundra procent arbete och jag ska försöka lösa de sista tre veckorna seminarier med Sammie på armen. Eller med barnvakt blir det väl. Men det ska läsas och förberedas. Ändå sa jag ja till jobb. Pengar. Liksom. Och ja. Jag är helt ansvarig för denna lilla situation. Jag valde själv. Men så tänker jag … VAFFAN. Det är tre veckor. Vi har klarat oss igenom allt annat så det här ska gå. Det kommer att gå.

    Till seminariet imorgon ska vi se Titanic. Jag har bara sett den en gång. Länge kämpade jag emot. Men när den till slut hade gått nästan ett år på bio såg jag den med någon … Sarah? … i Laholm. Grät högljutt inne på bion och fortsatte utanför. Det var något av det sorgligaste jag hade sett. Sen dess har jag inte sett om den. Inte som jag minns i alla fall. Ikväll blir det korv med bröd framför tv:n med barnen för att kunna hets-se den innan jag måste korra text. S:et ser fram emot att ”få gråta ut” till filmen?

    Nu ska jag läsa om Hollywood and Genre och någon text om melodramer. Det är en av de roligaste delkurserna vi har haft. En skön delkurs att glida ut ur den här terminen och in i sommaren på. Men jag har så mycket att göra och och så många saker att fördela tiden på.

  6. Man gör olika grejer.

    2 Kommentarer

    Jag torkar bajs och Mikael minglar. Han sa någonting om en trollkarl också. Konstigt. Mingel och trollkarl. Kan vara barnkalas.

    Borde väl kanske läsa lite om Teen Noir men jag orkar inte. Tänker att jag tar en skvätt vin och ser nåt ovettigt på tv.

    En tand i Sammies övre tandrad har tittat ut. Förklarar troligen de lite oroliga nätterna de senaste dagarna.

    Tintin är nu 110 cm lång och väger som en fjäder. Innan satt hon och S:et och ritade uppe på övervåningen. På youtube tittade de på någon kille som visade hur man ritar hästar. Det enda de hade att säga om det var ”jag FATTAR INTE kan de inte bara rita en lite mer oavancerad häst!” och T ”eller hur STELLA!?”. Så i synk. Så fint.

    Den är rätt värdefull den här torsdagen de veckor S:et är hos sin mamma. Då kommer hon hit från torsdag eftermiddag och åker till skolan dagen efter. Vi har tänkt att det kanske blir hackigt för henne men hon trivs med det. För att inte tala om hur nöjda hennes småsyskon på båda ställena är med det.

    Ute i trädgården har hackspetten börjat besöka oss igen. Så även en bofink och hennes make bofinkhanen. I träden har pappa hängt upp en holk för småmesar eller någon talgoxe som kanske vill sätta bo samt en på baksidan för trädkryparna jag såg förra året. Hoppas de vill skaffa ungar där.

    För någon vecka sedan när vi klättrade upp på berget såg vi ett rådjur försvinna bort mot Folkets hus.

  7. Där satt den.

    4 Kommentarer

     

    Det gick ju bra. Vi fick dra en lapp ur litteratur-skålen och en ur film-skålen. Fick intertext på litteraturen och när det gällde film blev det ljud (voice over, synkront & anasynkront ljud, narrative music och … Nåt mer). För att imponera lite extra babblade jag på om Madame Bovary när det gällde realismen & Goddards disjunctive editing och den franska vågen när det kom till klippning (som var nån annans begrepp). Kände mig mycket nöjd efteråt. Fy fan vad skönt att bara känna sig lite vass ibland! Helt och hållet nöjd med denna tenta. Jag som fasade så.

  8. Snart, snart.

    3 Kommentarer

    Jag sover hackigt och oroligt natten innan tenta nu för tiden. Märkligt. Jag som blivit så otroligt bra på att sova. Förr låg jag vaken och lyssnade på klockradion tills P1 slutade sända och sedan övergick jag till den värdelösa samsändningen av P3 & P4. Det var bara musik där nästan. Dålig musik.

    Så nu sitter jag och tittar i anteckningarna inför tentan. Det var nog en del som föll på plats under natten men jag vaknade vid 3 och tänkte ”vad fan är disjunctive editing?” i panik. Men det visade sig, när jag vaknade nu på morgonen att jag visst vet vad det är. Hur mycket av det här kommer jag minnas i nästa vecka? Om tre veckor? Äh, rätt mycket. Har läst på bra under kursen och tänkt på termerna när vi sett film och tv-serier. Tänker på Bloodline som kör hårt på både analepser, prolepser och en homodiegetisk berättare (eller nej … ?). Blir lätt yr av det här.

    När jag kommer hem ska jag sova en stund. Och sen skriva narrativanalys. Det skulle vara extremt bra om jag blir klar med den idag eftersom Mikael jobbar igen imorgon. Att skriva narrativanalys känns inte kompatibelt med att vara ensam hemma med 6-månaders bebis.

css.php