Tuffast av alla

Archive: Feb 2012

  1. CXWORX.

    8 Comments

    Igår när jag kom hem såg jag statusen som kallade ensamkommande flyktingbarn för "den nya adeln". Det hade tydligen gått för långt nu. Flyktingbarnen är inte flyktingbarn de är "flyktingbarn". De flesta "flyktingbarnen" är i själva verket i 30-årsåldern. Eh ja. För här i Sverige får verkligen alla som behöver stanna (för säkerthetsskull: jag var ironisk här). IDIOT.  Kommenterade. Skrev en kommentar till om att man nog ska vara V Ä L D I G T försiktig med att ta allt rasistiska "tidningar" på nätet skriver som sanningar. När jag vaknade imorse var statusen raderad och så även mina två kommentarer. Men it ain't over til the fat lady sings.

    Nu ska jag gå och träna bort lite raseri. Hej svejs.

  2. Blåa tågen fylls med folk och rullar ut lampor tänds i fönsterna hejdå hejdå.

    5 Comments

    Två glas vin för oss. En findus-mugg russin för Tinto och hela fickan full av pärlor. Hon pussade Henke & Johanna hejdå. Missade Ian men ses till sommaren.

    Skumt när man säger hejdå så där. Även om man inte ses så ofta hemma är det ändå något väldigt annorlunda med att inte kunna ses när som helst. Så hejdå är inte samma när man ska åka (nya) hem till Tokyo som när man ska hem till Linné som vanligt.

    Tidigare idag gnällde jag lite om att vi inte har någon stor förändring på gång i livet. Vet ni vad Mikael sa då? Han sa… och ja det är på riktigt.

    – Men VADDÅ??? Vi satte upp skrivbordet igår… OCH vi tapetserade i helgen.

    Inte riktigt samma som att vänta barn, planera hus, planera flytt, nytt jobb, skilsmässa eller andra uppslitande/upplivande saker.

    Men det fina är. Att jag inte suktar efter ny stor förändring. Jag mår ganska bra. Känner mig tillfreds. En anställning också. Sen… ja sen dyker det säkert upp något annat i livet som är jobbigt. Men en sak kan man nästan alltid tackla.

       

    Väntar på vagnen hem till Majorna. Med mössan bak och fram. Sur för att hon inte fick stanna på Stearin.

  3. Händigt.

    7 Comments

    Lista på saker jag fixat:

    * Målat och klätt om stolar

    * Sytt en sittpuff

    * Sprayat om ful mässingsgolvlampa till cerise/lila och klätt den apfula skärmen med tapet

    * Sytt draperi

    * Sytt kuddfodral

    Allting är emot min natur. Inte spraymålningen kanske. Det gillar jag. Bara att spraya liksom. Men att sy! Herre gud. Trodde aldrig jag skulle så någonting. Men i och med dett afick jag hybris och bara "jag ska börja fixa och SÄLJA lampor och annat skräp". HAHA. Undrar hur många såna projekt jag haft.

    Men medan hybrisen varade hann jag buda hem en kandelaber, en värmeljushållare och en fruktansvärd porslinsfigur. Vi får ser hur det går. Det går antagligen bra ända tills föremålen landar på posten.

  4. Missförstånd.

    Leave a Comment

    Eftersom jag tydligen uttryckte mig slarvigt i förskoleinlägget.

    Jag tycker att vår förskolepersonal är underbar och helt fantastisk som orkar och gör det de gör så… himla kärleksfullt och engagerat.

    Jag tycker att det är för lite personal inom förskolan.

    Jag tycker att det är hemskt att förskolepersonal slits ut både känslomässigt och fysiskt.

    Jag tycker att alla människor som arbetar som förskollärare eller barnskötare eller vikarier eller vad som borde ha en så sjukt stor lönehöjning att de kunde semestra på Bali flera månader om året.

    Jag tycker att personal inom förskolan är regelrätta hjältinnor/hjältar.

  5. Festlig vecka.

    7 Comments

    Faktiskt så kan det här bli den mest utiga veckan på länge. Ikväll tar vi ongen under armen (eller evenetuellt i vagnen) och drar ner till Stearin och vinkar av kompisar som flyttar till Japan med ett glas vitt. Inte så poppis med barn på krogen kanske men hallå! De ska flytta på torsdag och vi hinner inte träffa dem annars. De ska alltså bo där i minst två år. Då blir man faktiskt tvungen att göra såhär. Sådeså. Dessutom är Tintin ett under av charmighet och gulligness så det är lugnt.

    Och sen då? Lite annat imorgon och på torsdag packar jag in mig och min sidekick i bilen och åker till mina föräldrar. Sover över. Vinkar hejdå till Tintolainen. Åker upp till Göteborg igen. Går på Mats vernissage. Hjälper kompisar flytta på lördag. Och på kvällen går jag och min lavver till Hos Pelle och äter upp julklappen han fick (middag). På söndag hämtar jag hem vår lilla trotsiga arga gräddvita skapelse (syftar på barnet och inte katten).

  6. Hemma.

    1 Comment

    Jaha. Tinto är hemma idag också trots att hon egentligen är frisk. Jag söker sommarvikariat och dricker kaffe. Försöker se "Midnight in Paris" som inte är något vidare. Nä. Jag tycker nog inte det. Kanske är jag inte tillräckligt romantiskt lagd. Igår till exempel pratade vi om att jag skulle tatuera in en cykel (mikebike) och skriva "Mikael" i ramen. Jag förklarade hur praktiskt det skulle vara för då är det ju bara att fylla ramen med svart färg om det skulle ta slut. Då blev Mikael sur och ville skita i alltihopa. Han hade tänkt tatuera in en jojo (han kallar mig för det) och skriva ja… Jojo i den. Som straff sa han att då kunde han minsann också tatuera över namnet på ett snyggt sätt om det skulle behövas. Sen pratade vi inte mer om det utan gick och satte upp skrivbord.

    P.S. Vi kommer troligen aldrig tatuera några cyklar eller jojos. Och med tanke på det tillbringar vi ganska mycket tid på att diskutera det. Och bråka om det. Sinnesjukt ju.

  7. Föräldramöte.

    18 Comments

    Få saker får mig att känna mig så gammal som föräldramöten. Och ikväll är det dags igen. Tyvärr är det min tur att gå.

    Min tur att dricka äckligt kaffe, lyssna på hur den gamla läraren tjatar om för många barn i gruppen, lyssna på föräldrar tjatar om för många barn i gruppen. Höra hur läroplanen fungerar. Om hur otroligt pedagogiskt allting är. Torrare tillställning får man leta efter. Det är som att det inte finns något bra eller roligt alls i den där världen. Ändå möter jag en överlycklig Tintin där varje dag och barn som verkar ganska nöjda med tillvaron. De har film med popcorn-mys, de läser sagor, sitter under bordet och pratar, ingen gråter ensam och ledsen på gården. Missförstå mig inte. Jag tycker inte heller att det är bra att det är för många barn per förskollärare. Men det behöver inte dryftas i en timme per föräldramöte. Vi vet det redan. Och jo. Jag tar föräldramöten på allvar ändå. Men det behöver inte vara likvaka för det.

    Och jag kommer att stirra ner i bordet när frågan kommer upp om vem som ska ta anteckningar och sammanställa. Till slut kommer Jacobs pappa säga att han kan göra det. Så drar alla en lättnadens suck och längtar hem till middagen. Men middagen är långt borta. Först ska alla presentera sig.

    Jag minns förra gången. Då gick vi dit ihop jag och Mikael. Så när turen kom tills oss och vi skulle presentera oss och vår unge blev det konstigt. Jag kunde inte räkna ut hur gammal hon, Tintin, egentligen var. Alla de andra sa så där nästan på dagen. Och jag blev ställd och hoppade över åldern och hoppades på honom. Men han är lika hopplös och vilsen i de situationerna som jag så han visste knappt vem han var pappa till och sa väl säkert "Jag heter Mikael" och inget mer.

    Den gången satt vi nog mest och tänkte på att vi hade bokat bord på Mañana också och såg hur klockan tickade iväg de där två timmarna ganska snabbt förbi vårt bokade bord. Kanske sände vi en tanke till de baconinlindade dadlarna också. Det finns mycket annat som är roligare att tänka på än att det ibland är för kallt att vara ute.

    Första gången jag var på ett möte handlade större delen om att under en smällkall vintervecka hade de inte varit ute med barnen så mycket. Det var tydligen skandal. Det var den vintern när det var så kallt att barnen stod ute på gården och grät för att det gjorde så ont i deras små tunna kroppar. Och då tänkte jag att de skitjobbiga föräldrarna var löjliga. Ingen ville vara ute då. Allra minst barnen. Nej förresten. ALLRA MINST föräldrarna.

    Vi får se var eldstriden ska uppstå ikväll. Rafflande. Eller inte.

    ….

    En sak som är fascinerande med föräldramöten är att det visar sig att folk inte heter "Almas mamma" eller "Sixtens pappa" utan att de har riktiga egna namn. Namn man i och för sig glömmer efter fem sekunder och är tillbaka på "jag träffade förresten Hugos mamma idag och hon sa…" Det här är människor man ser och träffar i kanske 4-5 år och man vet egentligen aldrig vad de heter. Helt fantastiskt. Det är barnens värld i förskolan.

  8. Tystnaden.

    2 Comments

    Den kanske var oroväckande. Från början hade jag tänkt live-twittra från eventet. Men det visade sig att det inte fanns utrymme för det. MEN. Ett viktigt men. Vi klarade oss igenom utan några konflikter alls. Det kan hända att det någon gång frästes "JA MEN TILL HÖÖÖÖÖGER SA JAG JU" och så vidare. Men det är milt. Mycket milt när det är fråga om oss. Vi kan bråka ska ni veta. Vi kan skrikbråka så att taket lyfter. Å andra sidan har vi aldrig några dagar när någon går och surar i en evighet. Det exploderar. Sen är det klart.

    Vi har dock även "diskussioner" som kan dra ut på tiden. Som Hanna skrev om här. Och här. De är för jävliga.

    Så här kan vi i alla fall säga: bloggmaterialet från tapetseringen blev en besvikelse. Jag trodde jag skulle ha ett epos på lut. Men det kommer bild sen i alla fall.

  9. Nu börjar vi.

    4 Comments

    Med att åka till affären och byta tapetlimmet vi köpt. Fel tapetlim. Såklart.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Så fint va.
  2. Sammie from the Block.
  3. JA!! Det funkar!
  4. Testar igen.
  5. 1 år som gifta.