Tuffast av alla

Archive: Sep 2012

  1. Granndejt.

    Leave a Comment

    Så väldigt bra att lära känna någon som bor ett stenkast bort (om man kastar ganska långt). Men på gångavstånd! Om en timme kommer Clem hit med kolasnittar. Jag bjuder på kaffe. Samt kattbajslukt i hallen. Kanske borde förvarna om detta äckliga. Dagen till ära har Mikael också varit nere i tvättsugans toalett och snott toalettpapper. Vi har nämligen begravt vårt under ett berg av tvätt i klädkammaren. Men signalen om att det är dags att tvätta har gått. Det börjar sina i underklädeslådan.

  2. Klimax.

    6 Comments

    Kom att tänka på den gången när jag var liten yngling och var på Strandhotellet i Mellbystrand för att titta på Niklas Olund. Vem är det, kan man undra. Det var han som spelade Klimax i Tre kronor. Han skrev sin autograf med spritpenna på min arm och jag tog en hel rulle foton på honom. Det var längesen. Längesen jag framkallade filmrullar och längesen jag tyckte att Klimax var det snyggaste som vandrat på denna jord. Avsändaren var Brinkenstjerna. Redan då alltså. Men inga skandaler (vad jag vet). Bara Klimax som signerade underarmar och blev fotad. Så gammal jag är.

    För säkerhets skull tog jag kopior på fotona när jag framkallade. Så någonstans i mitt föräldrahem ligger nära på hundra suddiga foton på Niklas Olund i någon senapsgul collegetröja och fula glasögon.

    Jag minns att det skar lite i hjärtat när jag såg honom bakom bardisken. Att stå i en gudsförgäten liten håla och skriva på tonårsarmar. Han såg bortkommen ut. Han var mycket trevlig.

  3. Nu igen.

    2 Comments

    MIn hjärna står på paus. Förkylning med tillhörande halsont, torrhosta, huvudvärk och en rasande trötthet.

    Men kanske imorgon. Efter en kaffe. Då kan jag skriva på rubrikerna.

    Det sämsta med förkylning är att Mikael andas så högt genom näsan. Står ej ut med detta utyg. Får mutea tv:n hela tiden för att han ska höra hur hans näs-andning ljudligt silas genom mustaschen.

  4. Ganska skönt i alla fall.

    2 Comments

    Efter tjafs om hur ofta det är jag som står vid grytorna i köket (dock högst frivilligt) bestämdes det att Mikael ska börja laga mat minst en gång i veckan. Ja det låter pyttelite men som sagt… jag gillar att laga mat. Jag såg framför mig hur jag skulle ligga i soffa och läsa Filter. I lugn och ro. Och jo. Han har letat upp recept, handlat grejerna  och så vidare. Men filter lugn och ro… HAHAHA. Mikael lyssnar på gapig podcast (Filip och Fredrik), barnen har igång Bolibompa och emellanåt bråkar och skriker de. Sen hittade jag inte ens Filter. Men ändå. Har läst Residence vid köksbordet och druckit lite rödvin. Ganska skönt. Även om lite lägre volym är ytterst efterlängtat.

  5. Lista: Fem saker jag saknar med att vara singel.

    5 Comments

    Mirjams rubrikförslag. Mikael är orolig över att den kommer att få mig att inse att det verkligen var bättre förr… Han sa, halvt på skämt, "tänk på att du har barn!"

    Ganska svår lista ändå. Det är inte så där våldsamt stor skillnad på mitt liv nu och då. Inte egentligen. Så undrar jag om det är singelliv innan eller efter barn. Jag tänker innan. Men samtidigt är det just det att ha barn på heltid (och inte som innan på halvtid) som förändrat mest i mitt liv de senaste åren. När jag tänker på det så är jag nog också ganska anpassningsbar. Jag tar det som det kommer. Nu är livet så här och jag kan inte tänka mig att ha det på något annat sätt. Och den sista tiden som singel längtade jag efter sällskap och någon att dela… ja livet med. Det låter kanske tråkigt men jag skulle inte vilja tillbaka till livet innan Mikael och barnen. Jag har aldrig känt mig så trygg och älskad som nu.

    1. Utan avbrott kunna sova. Gå upp exakt när jag vill. Inte ta hänsyn till någon annans frukostsug eller önskningar om dagen. Inte bli avbruten när jag läser tidningen (jag tittar på dig nu Mikael).

    2. Helt envåldsmässigt bestämma vad som ska hända vilken dag och när. Styra och ställa över tiden hur fan jag vill.

    3. Kunna ligga i soffan en hel dag om jag vill. I tystnad. Med musik på. Av med musiken igen. Springa och hyra en film. Sticka och ta en öl om tillfället uppenbarar sig hux flux.

    4. Bestämma sig för att inte åka hem och sova någonannanstans. Ofta vinglade jag och Maja hem till henne eller mig. Vaknade sent. Köpte enorm frukost och somnade framför någon film.

    5. NÄ FY FAN VAD TRÅKIG JAG ÄR! Dels är alla punkter ovan ganska samma. Det handlar om TID. Att inte ha någon att ta hänsyn till mer än sig själv. Och det är det jag kan känna, enormt starkt ibland, hur skönt det skulle vara att bara få vara ifred ett tag. Ingen som rycker och drar. Ingen som ställer frågor. Inte ha ett samtal via ena örat och ett via det andra. Inget tjat och gnäll. Bara ensamhet och tystnad. Men så vet jag detta: när jag har ensamhet och tysnad så börjar jag längta hem till dem igen. Egentligen skulle det räcka med en stor akvariebubbla jag kunde trä över huvudet ibland. Och i den skulle det finnas tystnad och en ocean av tid. Den hade jag automatiskt som singel innan barn.

  6. När 2 blev 3.

    6 Comments

    För ett tag sedan fick jag hem Johanna Ögren och Daniel Åbergs "När 2 blev 3". Jag trodde att det var en bok jag själv hade beställt så det var fint som snus att bara få en bok som överraskning. Sen försvann den i stökhögar här hemma och grävdes inte upp förrän i helgen när storstädningen gick av stapeln. Boken ser ut så här

    Eftersom jag haft Knausgård att tänka på och en bokcirkelbok att avsluta har jag inte mer än hunnit ögna igenom några sidor. Det blir ändring på det från imorgon. Jag tänker att det kan vara lite som terapi att läsa den. Och bra för att damma av minnet. Mycket av min förlossning känner jag som…. traumatisk. Trots att den egentligen inte var det! Den gick perfekt. Men smärtan. Åh gud. Smärtan. Den högg som en yxa i hela kroppen. Det var övermänskligt. Nej. Ingen flod av kvinnokraft, gudsupplevelse eller liknande. Bara ren rå isande vit dödlig smärta. När jag tänker på det nu tänker jag: en gång till? Nej. Inte en gång till. Jag har inte glömt. Som de säger att man gör. Och ja, självklart är det värt allt. Men när jag låg där tänkte jag inte: det här kommer att vara värt det. Jag tänkte bara: få det här att sluta.

    Så att läsa om förlossning, föräldraledighet och jämställdhet ska bli fint. Att se någon annans historia och upplevelser. Kanske får lite perspektiv på mina egna.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. De är ff små.
  3. Vädret. 
  4. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.
  5. Lördag.