Tuffast av alla

Archive: Okt 2012

  1. Dagens jobb.

    3 Comments

    Mikael är iväg på jobbgrej i Marstrand med hela kontoret. Han ska dela rum med Ola. Det är därför O nämns i sms-växlingen. Till saken hör även att S:et igår berättade att någon i klassen hade spytt framför hennes fötter och att det går kräksjuka på skolan. Mikael är även den värsta hypokondriker världen mött (ingen överdrift. Tyvärr sant. Eventuellt med undantag för O.) Annan detalj. Mikael som nämns är S:ets extrapappa.

  2. Misc.

    4 Comments

    1. Hem från jobb. Då är det fint vid Stigbergstorget.

    2 & 3 I helgen cyklade vi till Slottsskogen. Det uppstod missnöje kring hur kall glassen var att hålla i (S:et) samt hur lite glass man fick äta av S:ets (Tintin). En vuxen gnällde om hur kladdig glassen som barnen åt var (Mikael) och en höll inte inne med missnöjet med missnöjet (jag). Men det var mysigt. Det var sol. Tintin dog nästan av skratt när hon såg (de stackars) pingvinerna. Hon ville ha en kanin och en and. S:et, världsvan och blasé, tyckte att det gjorde ont i benen av att cykla. Och det var oskönt att vara ute. Men lite piggare blev de.

    4. Lakritstårtan. Jag utgick från recepetet här men använde krossad turkisk peppar istället för lakritsflakes. Den kan med fördel göras en dag innan. Åtminstone det med lakritsen. Kanske kan man vänta med att lägga på den översta glasyren tills innan man ska äta den så att den ser riktigt vit och fin ut. Om man gillar lakrits gillar man troligen tårtan.

    5. Om man vill äta riktigt bra frukost ska man gå till det där stället bredvid Con Leche. Det på hörnet. Man får påtår till kaffet, ägg, yoghurt, juice och hela baletten för 79 spänn. Mycket bra.

  3. Utbrott.

    6 Comments

    Den här utvecklingsfasen, mer känd som trotsperioden, är … omtumlande. Det finns inte ett moment som man (alltså Tintin) inte kan flippa över. Idag har hon, bland mycket annat, blivit förbannad för att hon inte fick hälla upp mitt kaffe. Då ville hon hälla ut det jag hällt upp för att göra om det från början. Hon var rasande. Men plötsligt hade det gått över och hon var skitglad för att hon gjort ett par glasögon av gurkskivor. Glädjen höll säkert i fyra minuter. Sen stod yoghurten fel. Kaxig har hon också blivit. Jag sa till henne att bädda sin säng (hon är alltså inte någon slavarbetare här utan hon får hjälpa till med smågrejer hon tycker är kul). Och då skriker ungen "NÄÄÄ DET FÅR DU GÖA SÄLV MAMMA ANNARS FÅR DU INTE KOMMA IN I MIN RUM". Alltså!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Och Mikael ojjade sig på vägen till bilen. "Ah men så här var väl inte S:et!!!???" och jag "Nä det tror jag inte". Sen fick jag plötsligt upp en minnesbild av hur vi alltid brukade rusa in på kiosken på hörnet på Såggatan för att köpa nåt godis för att med sinnet i behåll ta oss från punkt a till punkt b. Ja, det är sant. Vi mutade henne. Efter ett tag märkte vi att de mjuka godisarna maldes ner för snabbt så vi började köpa klubbor som det tog lång tid för henne att sluka. Klubban blev som den där semestern Louis CK pratar om i en sketch … när man stänger bildörren om oljudet och går runtom till förarplatsen. De tysta ljuva sekunderna. Kanske är vi de sämsta föräldrarna bloggvärlden har skådat. Andra har restriktioner och tankar kring socker, att inte kalla trots för trots utan utveckling, inte köpa Hello Kitty och en massa andra saker som vi inte brytt oss så mycket om. Men jag antar att de flesta gör vad de kan. Vi också. Vi älskar barnen och gör allt det vi tycker är viktigt för att de ska få en trygg och fin barndom. Och ja, det är väl idiotiskt med mutor. MEN HAR NI MÖTT EN 3-ÅRINGS VILJA NÅN GÅNG? Den är starkare än min. Starkare än Mikaels. Starkare än bådas våra viljor tillsammans och då ska ni veta att det är två jävla tjurskallar ni har att göra med.

    ….

    Inser att det kanske låter som att vi är helt obrydda om hur man uppfostrar barn. Det är vi inte. Vi har, precis som alla andra föräldrar, en massa tankar om hur och varför vi gör på vissa sätt. Fokuserar på en del saker, bryr oss inte så mycket om en del andra saker. Ja, man väljer väl helt enkelt sin väg efter det man tror på (och tror blir bra).

  4. The Twelve.

    3 Comments

    I ett paket i en kiosk ett stenkast härifrån ligger "The Twelve" och väntar. Den får jag rusa förbi och hämta ut. Det är andra delen i, den tänkta, trilogin av Justin Cronin om ett samhälles undergång." The Passage" … vad ska jag säga. Jag brukar inte tycka om den typen av litteratur. Alls. Men nu gjorde jag det. Eller ÄLSKADE. Läs den. Kan inte gå i god för den svenska översättningen men den finns i pocket nu och den heter  "Flickan från ingenstans". Förstår mig inte alls på den typen av titelöversättningar. Men så heter den nu en gång.

    Måndadens bokcirkelbok (Suzanne Brøggers "Crème fraiche") ligger där den ligger och det får den kanske göra ett tag till. Framförallt är det kanske Suzanne som ligger. Men Mikael får väl läsa den först i vilket fall som helst eftersom han inte läst den tidigare.

    Nu är det Justin Cronin för hela läseslanten.

  5. Jobb. Och kött.

    5 Comments

    Veckan bara försvinner. Jag har skrivit texter. Korrat och grejat. Och sen har jag jobbat på ett annat jobb, inom vården, som är så långt bort från allt jag gjort innan att jag är alldeles utslagen när jag kommer hem. I fredags arbetade jag 7-20. Det är en lång dag.

    Men nu är det Stearinlunch med Clementine&Bruno men utan Bruno. Buss till Tuve. Hem igen och drunkna i soffan. Och efter det kommer superhelgen. En fredagskväll med systrarna. Lördag med middag och bio och Mikael. Söndag med T & Annika, middag och The Vaccines.

    Jag måste lista ut hur man mobilbloggar. Det skulle göra allt mycket enklare.

    Men nu: mot en havets wallenbergare.

    Ja, just det. Det var ju någon som frågade hur det gick med vegetarianismen. Jag tror att jag svarat på det i något blogginlägg tidigare. För det första åt jag fisk så någon riktigt vegetarian var jag aldrig. Men nöt, gris, kyckling, anka, lamm med mera åt jag inte på 14 eller 15 år. Sen kom en dag när jag inte kunde motstå längre. Trots att jag egentligen aldrig gick och suktade efter något kött under de första 14. Det finns alltså ingen bra motivering. Ingen riktig förklaring. Jag är ett moraliskt haveri när det gäller det. Undviker Jonathan Safran Foers bok av feghet. Men borde läsa den för att styra upp det här etiska fiaskot. Men det är så gott med kött. Det är det. Jag är svag. Tydligen. Väldigt svag. Men det här med köttkonsumtionen är något vår familj definitivt borde se över. Och redan nu. Vilket vi kommer göra när jag nu skrivit detta.

  6. Äntligen.

    1 Comment

    Nu ser jag Freaks and Geeks. Det är minst sagt på tiden. Varför har jag inte gjort det innan egentligen? Jag har inte hört någon säga att de inte gillar den. Tvärtom. Jag har hört folk tjata om hur mycket de älskar serien. Så nu får jag äntligen täppa till det hålet i pop-allmänbildningen. Det tog en stund innan jag förstod att Linda Cardellini, som spelar en av huvudkaraktärerna, var hon som spelade Sam i E.R. Och James Franco! Jason Segel! Och Seth Rogen! De är så unga. Herre gud vad unga de är. 18, enligt vad jag förstått, episka avsnitt har jag alltså framför mig. Eller 17 om jag räknar bort det enda jag hann se igår.

  7. När drömmen blir verklighet.

    8 Comments

    Man ska inte ge upp när man har en dröm. Det har jag lärt mig av Mikael. I somras hade han en viktig. Han ville få in tungan i en såpbubbla utan att den sprack. Han fick kämpa. Det smakade skitäckligt, sa han. Men gav han upp? Nej. Självklart inte. Man gör inte det när man har en dröm. Och vet ni. Om man kämpar. Då kan man lyckas. Som Mikael. Ge inte upp! Er dag kommer också!

    Som Zig Ziglar och Mikael brukar säga:  ”Människor klagar ofta över brist på tid när brist på riktning är det verkliga problemet.”

  8. Vilse.

    6 Comments

    Börjar misstänka att jag har någon form av kortslutning i hjärnan. Kanske är det Hisingens fel. Men varje gång jag lämnat Mikael på jobbet på andra sidan lyckas jag aldrig hitta rätta vägen in i Lundbytunneln igen utan får åka över Brunnsbo och genom Tingstadstunneln hemåt efter att av misstag (x antal gånger) ha valt påfarten mot centrum. Du kan kalla mig för idiot.

    Kan fortfarande kallsvettas när jag tänker på tiden när jag städade och åkte runt runt runt ute på någon förbannad skogsväg mitt i ingenstans någonstans i Halland med en utskriven karta. Herre gud som jag hatade det där städföretaget. Det gör jag nu också. Ett stort och väletablerat ett med mycekt tråkiga arbetsvillkor för sina timanställda (fanns ingen som gick på annat än timmar). Jag skrev en krönika för ETC en gång där jag nämnde att jag råkat välta ner ett par svindyra högtalare hemma hos en familj som inte orkade hälsa trots att man (som i jag) stod rakt framför deras ansikte. När jag tänker på detta kallsvettas jag inte. Då njuter jag bara. De brukade lämna bajsränder i toaletten. Jag tror inte att jag hatade men jag föraktade dem nog exakt lika mycket som de föraktade sin lilla sketna städerska som kom hem till dem för att torka bort den skit i toaletten de inte orkade åtgärda (eller om de lämnade det där för att de visste vilken dag det var). Hoppas de danska högatalarna gick åt helvete.

  9. Sex on Fire.

    13 Comments

    Igår firade vi sex år ihop. Det gjorde vi på Moon. Vi trodde att barnen, de små liven, skulle tycka att det var en kul restaurang. De har gosedjur hängandes i taket, det är bambu överallt, man sitter i en HYDDA. Och jo. de tyckte att det var fränt till en början. Eventuellt var paraplyfruktdrinken också till belåtenhet (om än en ganska sparsamt uttryckt belåtenhet). Tyvärr hade vi väl fått för oss att de skulle… bli lite glada för att de fick gå till Moon och fira. Eller ska vi säga "fira" med tanke på stämningen. Det spilldes, det gnälldes, det tappades grejer på golvet. Maten hann inte landa på bordet innan en av dem sa "JAHA får jag glass eller". Och vi "eh NeJ!!!" och sen (JA HELT INKONSEKVENT) fick de det i alla fall. Och då begick Mikael det som skulle bli kvällens mest ödesdigra misstag. Han tog en tesked, en hel tesked, av Tintins massivt stora kokosglass. Det tog hus i helvete. Hon hade fortfarande en halvliter glass kvar. Men vad fan är en halvliter glass när nån jävel har varit där och tallat på den med sin tesked. Nä, den JÄBLA glassen skulle inte hon ha längre. Vid det laget var mitt tålamod slut. Det hade prövats till bristningsgränsen medelst missnöje och tjat. Det kokta fläsket var stekt. "NU FÅR DET FÖR FAN RÄCKA" väste jag till Tintin. Hon vände sitt missnöjda lilla ansikte mot mig. Kröp ner under bordet, upp i pappas famn. Grät och väste aggressivt "PAPPA mamma SÄGER MIG". Mikael var nöjd. Hans glassbrott var nu glömt och förlåtet. Hennes lilla knubbiga finger pekade ut den nya skyldiga. I hennes ögon var jag sämre än glassjudas. Jag var skrapet på helvetets botten. Jag hade SAGT HENNE. Det är så man härdas. I vanliga fall är det jag som är lugn som en filbunke. Jag mäklar fred, reder ut konflikter, gör ledsna till glada. Jag är en KLIPPA. Men sen kommer det dagar när det bara inte går. När jag blir så JÄVLA trött på att vara förnuftet och sansen. Och jag blir en 30-årig version av Tintin. Jag sätter mig på tvären, jag vägrar förlåta, jag tjurar och väser. Och det är så skönt. Det är obeskrivligt skönt. Och jag unnar mig själv det. Jag unnar mig själv att vara barnslig och rasa. Förbanna och skita i allt. Det går över igen. När vi hade lagt dem i sina sängar och de sov. Då var jag inte arg längre. Sen satt vi som apatiska och tittade på "Bron" i soffan. Sex år. Nu kör vi ett till.

    Nädå. Jag hoppas på en livstid. Men ordet "vasektomi" nämndes på vägen hem från restaurangen.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Så fint va.
  2. Sammie from the Block.
  3. JA!! Det funkar!
  4. Testar igen.
  5. Yr.