Tuffast av alla

Archive: Dec 2012

  1. Packat.

    7 Comments

    Idag tar vi färjan till Phi phi-öarna. Enligt uppgift från Jessica är detta som att befinna sig på 11:an ut mot Saltholmen en varm sommardag. Inte att ta färjan alltså utan bara det att stå på den där himla The Beach-stranden.

    Annars har dagen börjat med att Tintin klockan 6 vrålar ”MIKAEL!?” Och sen förbannad ”PAPPA MEN SÄG HEJ!!!” Sen somnade hon om. För några dagar sen hade Mikael fått nån fläck på baksidan av sina shorts. Då meddelade hon honom att ”pappa, du har bajs i röven”. Hon är TRE Ã…R!!! Vem säger så!???

  2. Våld och död.

    Leave a Comment

    Förra gången vi var på solsemester läste vi förvirrade om det som hänt på Utøya. Nu sitter vi i solen igen och läser om alla döda barn i skolmassakern utanför Connecticut. En så sorglig och obegriplig värld.

  3. Ryktet om vår hemlängtan är betydligt överdrivet.

    2 Comments

    Men visst får jag skriva att jag längtar hem till mig och mitt.

    Visst är det ett gott betyg på min vardag. Att jag vill hem till den igen.

    Under tiden passar jag på att njuta av värmen. Ljuset. Kanske ljuset framför allt. Det göteborgska beckmörkret har gjort vad det kan för att dra ner mig i den årliga koman på svarta morgnar. Här är det ljust och ögonen säger PLING och vaknar klockan 7 utan minsta protest.

    Jag behöver väl heller inte skriva att jag älskar att vara med min familj. Det hindrar mig dock inte från att överdosera den och sen skaver vi lite mot varandra. Tror kanske att det är ganska så normalt och ofrånkomligt.

    När jag skriver ensamtid menar jag den jag behöver. I sängen. Utan intryck utifrån. Med boken filmen inga människor inget tjat. Bara jag och det jag vill se höra uppleva från den totala stillheten i mitt sovrum i Majorna.

    Tror på Snellie när hon skriver att snorigt sur iskyla inte behövs längtas hem till. Den kommer vi få ändå. Helt säkert.

  4. Och vad mer är.

    Leave a Comment

    Jag längtar efter att läsa era bloggar.

    Helen Walshs ”Go to Sleep” var smått fantastisk. Men inget för den nyförlöste. Tror jag. Ska beställa mer av henne när jag kommer hem. Annars julklappstips till mig!

    Nu läser jag Joan Didions ”Bönbok för en vän”. Jag vet inte vad jag tycker om den än.

    Mikael reagerar dåligt på värme men mycket bra på fungerande air condition.

    Jag önskar att jag kunde posta bilder och göra radbryt.

  5. Den bortskämdes klagan.

    5 Comments

    Det här med att umgås tight med familjen. Tight som i FÃ… ABSOLUT INGEN EGENTID ALLS!!! Det har visat sig påverka humöret negativt hos flera. Tålamodsreserven är slut. Gnället är maxat.. Som när kidsen skulle få efterrätt igår kväll. S:et ”BARA INTE PANNACOTTAN NEEEJ INTE PANNACOTTAN”. Sen lekte de och vi beställde åt dem. S:et kommer tillbaka till bordet och utbrister argt/missnöjt ”MEN Ã…Ã…Ã…Ã…HHHHH JAG VILL INTE HA MOROTSKAKAA”. Och vi ”men nu får det för faaaaaaaan vara NOG!”. Ingen mer glass.. Ingen mer efterrätt. I ögonblicket kändes det som att inget mer bad också hade varit på sin plats.

    Och ja. Visst är det bortskämt. Som rödvita as ligger vi i våra solstolar och orkar ingenting. Herre Gud. Makalöst bortskämt.. Men nu är vi fyra barn här. Tydligen.

    Till frukosten fantiserar vi om ost och salami på en dansk grov macka. Två veckor med strimlad kål och margarin är så tråkigt. Det är nånting med mina smaklökar också. De vill ha andra smaker efter några dagar. Bortskämda jävlar de också med andra ord. Och igår åkte vi speedboat till Koh rok. När Tintin kräktes vattenmelon och pannkakor för sjunde gången i den gröna hotellhandduken kände jag mig redo att misshandla den saten som sålde den ”barnvänliga” resan till oss. Nä inte fan kunde väl han hjälpa att vi inte fört några sjöfolksgener in i Tintins system men när vi gungade så att vi än såg himlen och än såg bara botten på båten och de jävlarna som snorklade kring båten inte fattade att vi skulle vidare. Då behövde jag en syndabock. Så det blev han som sålde resan, ö-jäveln som låg för långt bort och Mikael, som jag i stunden trodde, ljugit om resans längd.

    Men på Koh rok var vattnet kristallklart. Sanden vit och mjöligt mjuk. Vattnet lugnade sig och en stund trodde jag att jag drömde att jag simmade i sjöfartsmuséets akvarium. Mellan klipporna. Fiskar fiskar överallt. Och Tintin mådde bra igen. Då hade hon sjösjukekräkts totalt tolv gånger i handduken medan den snälla tyskan tittade medlidande på det lilla vita knyttet i mina armar. Men Tintin blev Tintin igen och fick mata fiskarna med banan.

    När vi kom tillbaka till Long beach på Koh lanta tog vi en varsin Chang och såg en stålgrå himmel dra in över havet med ljusets hastighet. Och himlen öppnade sig och hällde ner ett ton regn rakt över palmtaket. Och allt varde gott.

  6. Alla vilar ut nu röda efter en lång dag i solen.

    2 Comments

    Det blir inget radbryt i inläggen. En enda jävla röra. Skit samma. Vi har duschat efter några timmar i poolen havet sanden. Och det där bordet vi satt vid som luktade gammal våtrumsmatta som genererat tusen fotvårtor. Och nu börjar den här intensiva umgängesformen påverka humör. Främst de vuxnas. Våra humör. Frågor tjat och allt ska jämföras (vilken är den kallaste glassen du ätit hur lång är din bok är den fler sidor än min läser du snabbare än pappa vilket är det kallaste vatten du badat i und so weiter utan stopp). Det är de bortskämdas gnäll. Men barnatjat är barnatjat även på en vit strand. När vi kommer hem och landar i kyla, dagishämtningar och nudlar tills ekonomin hämtat sig efter den här våldsamma utsvävningen på andra sidan jorden kommer det vara omöjligt att förstå att vi gnällde om någonting. Här är det varmt. Men någon pad Thai tror jag inte att jag äter igen på år och dar.

  7. Alla är här för värmen värmen alla har flytt kylan för värmen.

    2 Comments

    Tintin sover i min famn i en tuk-tuk på väg hem från Saladan. Det är fuktigt i luften som Palmhuset hemma i Göteborg.

    Regnet öste ner över oss medan de i kassan tittade på oss som de idioter vi var där vi satt under parasollet och åt vår toast med kattmatsskinka. Regnet ljummet och himlen blygrå en timme. Sen bara blått och sol men fuktigt.

    S:et lär sig säga ”can we pay, please” och hur man beställer en spaghetti napolitana och en sprite. Sen tittar hon misstänksamt på flaskan med konstiga tecken men godtar den för vad den är. En vanlig Sprite.

    Att det snart är jul känns obegripligt. Speciellt här i värmen. Men också för att det här året bara gick så satans fort.

  8. Egalité.

    4 Comments

    Tjejen som åt lunch i hyddan bredvid vår idag sa att Nicole Kidman hade betett sig så fruktansvärt oförskämt mot filmarbetarna under inspelningen av Dogville. Slitit av sig myggan som dolts i en sjal hon inte tyckte var smutsig nog för rollen. Slängt den på golvet och skrikit åt nån maskör. Till slut hade Lars von Trier fått ett utbrott. Hon hade gråtit och fått veta att nu var hon fan i Sverige och så funkar det inte i Skandinavien. Vem fan man än är. Man behandlar alla med respekt. Hon i hyddan jämnte vår hade varit scripta-assistent då. Nu sinar jobben. Hon ska söka polishögskolan efter tio år i filmbranschen. Trött på ytligheten. (Byta bransch. Så lockande. Varför sökte jag inte psykologlinjen för tio år sedan? Nej. Det är inte för sent.. Jag vet. Men hur orkar man?)

    Inte för att det är sant. Folk behandlar folk som skit i Skandinavien också. Filmstjärnor eller ej. Men ändå så nöjd jag blir när folk blir förbannade och står upp för något. Försvarar nån. Vad som helst. Så enkel jag är. Är jag. Ibland.

    Annars ligger vi draperade över solstolar. Funderar på Koh rok. Phi phi-öarna trots alla alla alla människor som är där.

    Njuter av den här handfallna känslan ”men vad ska vi göra idag?” för vi ska ingenting. Borsta bort sand från benen. Flytta solstolarna in i skuggan. Beställa en sockrig Lanta sunset under happy hourn och sukta efter en syrlig stingande drink. Men när det är allt som fattas. Då är allt bra.

  9. Långt bort.

    2 Comments

    Ligger på stranden och Guilty pleasure-läser Ulf Lundell som rasar över en socialdemokrati utan kontur och för lite vänster i blodet. Jimmie i riksdagen och satans förpackningar.

    Här är lugnt och skönt. Det pratas svenska överallt men vi är aldrig mer än två familjer vid poolen. Det är innan högsäsong men havet är turkost och varmt.

    Vi smälter i skuggan och ser snön på instagram. Vi längtar inte hem.

    Äter deep fried white snapper med solgul ananas och bländvitt ris. Dricker immig Singha och har lugn i magen. Nervryckningarna i båda ögonen har försvunnit.

  10. Undrar om det här funkar.

    2 Comments

    Det finns wifi så kan hända hinner jag blogga en eller annan gång härifrån.

    Idag har jag
    * Blivit besviken på stesolid. Behöver uppenbarligen något starkare för att bita på min jävla flygskräck.

    * Blivit nedspydd av Tintin i bussen på väg till Koh lanta. Det var bara vatten förvisso men det blev ganska spänd stämning i det lilla fordonet.

    * Tintin trampade på något på väg upp från stranden.. Jag kunde inte se i mörkret vad det var. Tog bort det med handen. Det var hundbajs.

    Men nu har semestern börjat i alla fall.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. De är ff små.
  3. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.
  4. Vädret. 
  5. Lördag.