Tuffast av alla

Archive: Mar 2013

  1. Snabba ryck. Typ.

    4 Comments

    Vi skulle ta det så himla lugnt det här med tankar om flytt och lägenhetssälj och köp. Har nu gått på två visningar och båda blev det så här på "JAG VILL HA DEN VI MÅSTE HA DEN". Sen gick vi hem och tänkte och lugnade, eventuellt, ner oss lite. Eller jag åtminstone. Mikael däremot tyckte att det skulle gå skitbra att låta Tintin ha en fönsterlös liten skrubb till rum bara han fick det där glorious vardagsrummet och stora sovrummet. Jaha och sen dök det upp en annan lägenhet som bara av bilderna får mig att tänka "skit i allt vi ska ha den. Vi kan leva på luft och vatten tills vi dör". Åhåhå den är så fin och den är exakt precis där vi vill bo. Det vill säga på samma gata. I samma kvarter. Ja till och med i samma huskropp som vi bor i nu. Men nu börjar Mikael bara "ja men om vi ska renovera vind och så då kommer vi få skilja oss det är så det är". Så han är ju begränsat positiv men det är ju inte HAN som ska bygga. Herre gud.

  2. Fredag, I love you.

    4 Comments

    Skriver, översätter, tvättar och lyssnar på skrikande katter. Jag har en så bra helg framför mig. I eftermiddag kör jag kidsen till farmor & farfar. Sen åker jag hem och typ… lägger mig på soffan och glor i taket en stund. Dressar om och går på Ritz med Josefin & Anton. Imorgon: sover ut. Äter frukost ute eller framför en film. Går på middag hos Ola & Helena (där kan man också alltid räkna med en fullträff vad gäller maten..). Troligen kommer vi tjafsa om tv-serier och filmer. Ett i stort sett obligatoriskt inslag under våra middagar. Väldigt roligt faktiskt. Kollar sen lägenhet på söndag. Skriver lite. Bloggar kanske. Ja men liksom. INGET jobbigt alls. Bara en skön helg.

    Och nu tar jag tidig lunch och rastar Clems Bruno.

  3. Insåg just:

    8 Comments

    att jag skickade in ett litet mejl till Stadshem om värdering av lägenheten. Gjorde det dock i Mikaels namn eftersom jag inte gillar att prata i telefon. Har glömt berätta det för honom men det blir nog bra ändå. Det är mycket möjligt att han blir sur eftersom han på äldre dagar börjat gå åt det lite vresigare hållet. Som igår när vi skulle kolla Louie. Han tryckte play och började samtidigt berätta något. Det GÅR INTE att se tv-serie utan text om någon ska prata samtidigt som de pratar på skärmen. Så jag pausade och då fräste Mikael, helt ostabilt, "JAG TÄNKER INTE LUTA MIG FRAM OCH TRYCKA PLAY IGEN SÅ DU VET!". Han är alltså inte bara vresig utan även … någon helt otroligt variant av lat. Datorn stod alltså på bordet framför oss. Max 40 centimeter från hans lilla trötta hand. Situationen löste sig ändå eftersom jag till skillnad från honom inte tycker att det är så farligt att trycka på en tangent.

  4. Nä men inget speciellt egentligen.

    Leave a Comment

    Det kan nog hända att vi varit ohälsosamt många gånger på vår kvarterskrog Plankan senaste tiden. Men de har börjat med veckans husman och det har varit riktigt gott flera gånger. Igår var det kanske inte pasta peston som var så episk mer tiden att sitta helt ensam ute så där. Tror faktiskt inte ens att jag gjort det någon gång tidigare. Tänka sig. 30 år. Snart 31. Fan. 9 kvar till 40. Kan det vara sant? Men första gången alltså. Med bok och allt. I den här åldern. Otroligt.

    Sen hittar vi två lägenheter vi vill flytta in i nu och helst på en gång utan krussiduller. Etagelägenhet och minst tre sovrum. Bokar visning bara för att få längta lite så jag dör efter mer plats. Allt är klart. Ingen renovering. Flytta tillbaka upp på berget. Bo i Masthugget igen. Det skulle vara fint. Så på söndag går vi väl upp och tittar bara för att … se vad vi går miste om.

  5. Fri kvinna i stan.

    2 Comments

    Så susade Mikael in och svepte med två bråkande barn till Kungälv och farföräldrar. Själv gick jag och åt en pasta pesto på Plankan, läste himla Murakami och tog en jävligt välförtjänt öl efter stressig dag med deadlines som skrek.. Och nu tar jag vagnen till stan för biodejt. Så fri jag är nu alltså.

  6. Ungefär så här var det.

    5 Comments

     

    Jag vaknade tidigit med en äcklig sprängande kaffehuvudvärk. Hade glömt dricka kaffe på eftermiddagen och kvällen dagen innan(?). Vet inte hur det gick till men så var det. Så klockan halv 7 lördag morgon satt jag i soffan med kaffekannan i högsta hugg, en fräsande treo i ett glas och med countrysjungande dator. Har börjat se Nashville. Men jag vet inte. Hörde att den skulle vara så fantastisk men den känns väl lite som vilken annan amerikansk dramaserie som helst. Men det spelar ingen roll för jag ÄLSKAR Connie Britton. Och de sjunger själva, Connie Britton och Hayden Panetterie. I vilket fall som helst. När Mikael masat sig upp efter sin FMC-kväll gick vi till Biscotti och åt en välförtjänt frukost. FMC. Det är kanske Mikaels töntigaste grej någonsin. Det är en klubb han har ("klubb"). FMC står för Free Mans Club. Detta har alltså inget att göra med att inte vara ihop med någon eller så. Utan om att inte ha jobb. Vilket är lustigt med tanke på att, mig veterligen, arbetar samtliga tre medlemmar i "klubben". "En fri man i stan" är imagen de strävar efter. Kan bli svårt.

    (Här står Tintin och undrar när mamma ska bli ihop med någon som bor i ett fint trähus uppe på Slottsberget egentligen.)

    Sen tog vi bilen till Hisingen. Också lustigt med tanke på att Mikael under helgen jämfört verklig dödsångest med att arbeta där. Men vi var uppe på Slottsberget och beskådade husen i backarna. Herre gud. Vi konstaterade att enda vägen till ett boende där är att vi separerar och börja ragga uteslutande i backen upp tills där husen börjar. Får se hur det blir.

     

    Man skulle kunna tro att den här bilden ska symbolisera att jag läst i helgen men det är fel. Jag har läst första kapitlet och lite undrar jag kanske varför jag gör det eftersom de två första delarna i det här stora Murakami-projektet lämnade en del övrigt att önska. Har faktiskt aldrig läst en bok tidigare med så jävla många bröstvårtor överallt. Men nu har jag köpt det och jag har börjat på den så kanhända avlslutar jag den endera dagen. Men först på tur står egentligen vår bokcirkel-bok: Hans Gunnarssons "Försmådd".

      

    Sen kom då S:et hem och ska faktiskt vara hemma lite mer än en hel vecka utan avbrott. Vi har ett schema som jag inte orkar förklara men det är i alla fall alltid så att hon är hos båda delarna av familjen varje vecka men den här veckan blir det alltså utan avbrott. Det är väldigt roligt. Tintin var såklart glad som en liten spelekvinna när Stella slank in i hallen. "DET ÄR MIN SYSTER!!!". Det här innebär också att vi kommer att hinna med extra blodiga gräl om att till exempel sätta upp håret, duscha och vilken musik som är bra/vi kan lyssna på (hej lilla tonåren!).

      

    Vi hann faktiskt med en fika med Ola & Helena också men det fastnade visst inte på bild. Efter det rejsade vi iväg till Bergakungen och såg Röjar Ralf. Alla var nöjda. Jag framförallt med Salmiak-rullen jag köpte. Det var någon (Bibliotekarien va?) att filmen var så sorglig att hen gråtit. Kan detta vara sant. Kanske när (SPOILER) Ralf krossade Vaniljas bil alt. när hon inte skulle få följa med till någon annan spelvärld? Ja vad ska jag säga. Det är roligt att gå på bio för att ungarna blir glada men kanske är inte just barnfilm det jag allra helst ser på bio. Turligt nog ska jag därför skölja bort det här RöjarRalfs-minnet med lite svensk ångest ikväll (Faro).

    Helgen avslutade vi med att gå till Mañana. Äta tapas och hann hem lagom till att Tintolina rasade humörmässigt. Och sen gjorde vi helgens mesta "VA ÄR DET SANT?". Vi fäste sladdar i kabelkanaler runt tv:n. Något jag faktiskt aldrig trodde skulle hända.

  7. Få nåt gjort.

    2 Comments

    Det hjälper liksom inte att de tittar på film och läser tidning. De måste ändå ha muntlig kontakt med mig minst en gång i minuten så här på eftermiddagen. Sitter och försöker få några jobbtexter skrivna men i och med att det regnar "JOJO" och "MAMMA" över lägenheten går det något trögare än vanligt.

    Tänker att det hade varit så otroligt skönt om Mikael kommer hem och säger "a men va fan vi går till Plankan och äter!". Men det kommer han inte göra. Vi kommer värma potatisterrinen från i lördags och steka något till. Och jag vill inte vara den svaga länken igen som säger "men ska vi inte gå och äta… nånstans". Så det blir väl till att hacka sallad nu då.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Så fint va.
  2. Sammie from the Block.
  3. JA!! Det funkar!
  4. Testar igen.
  5. Yr.