Tuffast av alla

Archive: Sep 2013

  1. Planer.

    9 Comments

    Ja så blev det ett hus. På Hisingen. Precis som jag ville. På baksidan av huset finns naturtomt med berg, tall och vildvin och en bänk att sitta på. Sen finns det trädgård på framsidan med gungor i äppelträden, en lång rabatt med kärleksört och på våren får man kasta blodmjöl över tulpanbladen innan rådjuren traskar in i trädgården och äter upp dem. På fotot i föregående inlägg med Roslagsspisen blir det bibliotek, två soffor, ingen tv. I riktiga vardagsrummet blir det matsalsbord och soffa och allt vad man nu ska ha. Bara nedervåningen är nästan lika stor som hela vår lägenhet. Det blir en del att göra men inte så farligt. Innan vi flyttar in är väl tanken att göra om köket samt slipa all parkett och sen får vi ta en sak i taket.

    Här är två skitdåliga bilder jag tog på visningen som visar lite hur det ser ut på baksidan. Herre gud vad jag ser fram emot den här trädgården och den gammeldags rosen jag ska få av mamma och pappa, stockrosor, grönsaksland och kanin(???)

  2. Kaniner mm.

    Leave a Comment

    Innan magen bestämde sig för att tortera mig i lördags hann vi åka till Backa Västergåd och titta på kaniner (samt få nya idéer om vad man kan ha för husdjur), marsvin, grisar, getter och annat. Sen skulle det gungas. Tintin ville ha extra fart så jag satte fart åt henne. Och primalskriket som steg ur hennes kropp slog lock för mina öron och isade blodet. Sen lullade vi runt lite till och efter en stund började vi gå mot bilen. Tintin på Mikaels arm eftersom hon var skärrad efter gungningen samt ej nöjd med mig. Då börjar Mikael tycka att det luktar bajs.

    Mikael – Bajsade du ner dig Tintin?

    Tintin – NEJ PAPPA!

    M – J, kan du kolla?

    Jag – Där är inget!

    T – Jag sa det. Jag har inte bajsat.

    M – Men om du blev så rädd så kanske du gjorde det.

    Så går vi en stund till. Mikael tycker fortfarande att det luktar, stryk det, stinker bajs.

    M – Tintin HAR du bajsat? Lite bara?

    T – Men nej pappa! Djuren har bajsat!

    Mikael drar ut Tintins brallor igen men inget. Sen sätter vi oss i bilen och det här händer:

      

    HAN har trampat i bajs. Jättemycket bajs. Det var ett vackert skådespel när han sedan valsade runt på gräsmattan för att få bort allt och än vackrare när han kom in och fick göra avbön och Tintin nådigt sa "okej".

  3. Hemma. Äntligen.

    11 Comments

    I lördags fick jag ont i magen. Jätteont. Åt mina starkaste värktabletter. Vaknade varannan timme natten till söndag. Hela söndagen för jävlig och i måndags gick jag till vårdcentralen. Tänkte väl inte att det skulle vara så mycket mer än: hem och vila. Men det blev: kan du ta dig till akuten själv tror du eller ska jag skicka dig i ambulans? Tog en taxi. Blev inlagd på kirurgakuten. Sen utlokaliserad på gynekologiavdelningen. Det klämdes och klämdes på magen så att jag skrek rakt ut. Största skräcken var att det jag plötsligt skulle ha fått cancer i livmodern, äggstockarna eller äggledarna. Men det uteslöt undersökningen. Grät på den korta vägen från undersökningsrum till eget rum som jag delade med två äldre damer. En med dåligt närminne som var otroligt artig men avbröt och störde (den otroliga och fantastiska) personalen HELA TIDEN utan att de någonsin blev irriterade och en annan dam som opererat bort en tumör i underlivet och hon grät när hon ringde sin man och sina barn. Hon grät så hjärtskärande att jag också började gråta. Och jag längtade hem och visste inte vad det var. Inte läkarna heller men någon sorts infektion hade jag i kroppen. Dropp och inget att dricka från måndag morgon till tisdag kväll Sen dropp och 500 ml vätska om dagen. Fick äntligen lite kaffe. Proverna började se bättre ut och till slut igår såg de helt bra ut och jag fick åka hem vid 15. Hann läsa Tell The Wolves I'm Home men orkade inte mer än ett halvår av Lars Noréns funderingar kring livets slut och åldrande när jag var i sjukhusmiljö. Nu är jag hemma och det är så otroligt skönt och morgonens frukost var kanske den godaste jag någonsin ätit. Och en kaffe MED mjölk var magiskt. Äntligen hemma.

  4. Busy tisdag.

    4 Comments

    Medan jag väntar på att foton ska bli klara så att jag kan börja skriva tvättar jag tre ton sängkläder och handdukar. Försöker att inte fundera alltför mycket på huset vi tittade på för andra gången igår och idag kommer att lägga ett bud på idag. Solen skiner. När jag jobbat klart idag kommer mamma och sen ska jag och Mikael på bokcirkel. Halva Lars Norén-boken är läst. Men det utlovas en tredje sådan. Det tar ju sin lilla tid i så fall. En åldrande mans dagbok. Skriver han att det ska bli. Han går och röstar på FI, får en dotter som han inte kan sluta titta och lukta på och han nämner en ljustekniker på Folkteatern, Ludde, som var med i vår föräldragrupp. Det är nog det närmsta jag kommer Lars Norén.

  5. Kanske skulle hoppa över de sidorna ändå.

    3 Comments

    Sitta och läsa dödsannonser! Läser bara de som är födda efter 40-talet för maximal gråteffekt. Såvida det inte är en lång och fin dödsruna. Då läser jag även de som är födda tidigare än -40. Mikael tycker att jag tänker för mycket på döden. Jag tycker att han tänker för lite på döden.

    Märker också att jag blir otroligt känslig och gråtmild av att läsa Lars Norén. Det är kanske hans åldrande och reflektioner kring det. Jag vet inte. Känner mig som en märklig blandning av på-vippen-att-gråta och lugn när jag läser i alla fall.

    Jag var ledsen imorse. Allting gjorde mig ledsen. Jag var ledsen när jag åkte förbi LIndas gata, sorgsen när jag tänkte på Nellys mamma, över repetitionerna i februari, över att jag skall vara i Paris nästa år i september, ledsen över att jag inte kan se glädjen och förstå den. Ledsen över att jag befinner mig mitt i en sönderbruten mening.

  6. Äntligen.

    5 Comments

    Efter några dagar i Ryssland (Moskva) kommer äntligen Mikael hem. På riktigt känns det som att ha varit arm- eller benlös en vecka. Inte att jag inte klarar mig utan honom. Bara att jag inte vill vara utan honom. Har läst dödsannonser slaviskt och tänkt på hur det kommer att vara den dagen det på riktigt är så att en av oss ska vara ensam till döden (eller ny kärlek). Men det är inte nu. Det är då. Så nu håller jag mig vaken tills han kliver in genom dörren eller ringer för att han glömt nyckeln och inte kommer in genom porten ut mot Kommendörsgatan.

  7. Det går upp och det går ner.

    5 Comments

    I vanliga fall brukar jag tycka att det är ganska skönt när Mikael går ut och dricker öl på kvällen. Men idag är det så satans tråkigt. Har varit yr och legat i sängen större delen av dagen, är skör som ett äggskal (hata PMDD) och är bara allmänt låg idag. Och så får det vara. Jag är van. Tio dagar per månad (satans kvinnokropp). Usch. Nu låter jag som en martyr också. Men han kom hem och bjöd på överraskningslunch. Sen tjafsade vi om hus och vad det får kosta (hata ekonomi). Sen blev det såklart bra igen och vi tänkte lite på att han ska till Ryssland några dagar och jag passade på att vara elak och sa "ja men det är nog bra för oss att vara ifrån varandra lite" och då blev han ledsen. Men jag menade inte det egentligen så jag sa förlåt och vi kramades i soffan med Tintin som körsbär på toppen. Så bra dag trots det där med hormonhelvetet. Har även hunnit bli pålurad jultidningar. I ren stress beställde jag någonting om "Drömhästar" eller vad det var. Otroligt otydligt varför. Mer tydligt att jag tog Jonas Crambys "Texmex från grunden" eftersom jag just satt och läste hans recept på Mangomargaritas när de plingade på. Himla barn. Man blir ju tvungen när de står och ser ut som smp hundvalpar i dörröppningen. Men "Drömhästar"? Fattar inte vad som hände där.

  8. Han kan rimma också.

    Leave a Comment

    Mikael är sugen på en Dry Martini och passade på att visa sina copy-skills på väg till toan

    – Googla drajja så går jag och bajjar. 

    Jag nästan spricker av stolthet. Så himla fyndigt + jättebra rim. 

  9. (lite dåligt samvete igen kanske. men …

    2 Comments

    … alltså vi fortsatte bara att vara trevliga mot barnet. Om än bestämda kring att hon inte skulle vara elak mot Tintin. Men shit vad det där beteendet hos barn mot andra barn drar igång mycket känslor. Kanske särskilt när det riktas mot ens egen när det är så uppenbart hur rubbad maktbalansen är. T hade ingen chans mot den lilla kaxiga tjejen. Först tänkte jag snälla tankar men när hon inte la av försvann de ganska snabbt. Självklart fattar jag att det kan ligga annat bakom. Även om hennes förälder som kom sen och syskonet som var med verkade snälla och gulliga mot henne så vet man ju inget. Men ändå. Jag blev skitarg. Och ibland är barn kanske bara taskiga utan någon särskild anledning. Bara för att de kan. Och ja. Då är vårt vuxna ansvar att ta hand om handlingar, efterdyningar och resultat, gråt och skrik.)

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Så fint va.
  2. Sammie from the Block.
  3. JA!! Det funkar!
  4. Testar igen.
  5. 1 år som gifta.