Tuffast av alla

Archive: Sep 2014

  1. Inte idag heller.

    4 Comments

    bild 1(1) bild 2(1) bild 3(1)Varenda kväll tänker jag: nu måste det hända. Men det gör det såklart inte. Morgnarna är fina. Solen skiner. Ibland har jag kanske till och med sovit två timmar i sträck. Oftast inte. I lördags blev vi bjudna på supergod rödvinsgryta och den superfina äggosten ovan hos Ola & Helena. Dagen efter skulle vi ta det lugnt hela dagen och det gjorde vi väl också. Jag låg i sängen och läste Ulf Lundells senaste och rätt så arga bok. Men sen blev jag rastlös. Mikael gnällde om att jag avbröt honom ”i skapandet” när jag pratade så till sist plockade jag ihop mig själv och åkte till Ikea. Handlade lampa, matta och ben till sängen. Sen monterade vi ner sängramshelvetet och satte vanliga ben på den. Det sparade in några centimeter i vårt ganska så lilla sovrum. På nåt sätt ska spjälsängen få plats är tanken. Känner mig nöjd med att jag är hyfsat mobil i alla fall. Igår tog Mikael med Tinto på dansen medan jag krälade runt (högst frivilligt) på golvet och monterade spjälsäng. Sen bäddade jag den och kanske att det kändes lite mer verkligt efter det. Annars händer ingenting. Väntar, väntar, väntar.

  2. Men du kanske är dum i huvudet oavsett.

    13 Comments

    Jag skriver hemtenta. Sällan är väl bloggsuget så stort som när det ska skrivas något som måste skrivas. Det blir alltså inga barn födda just nu. Imorse höll jag på att få en riktig flipp. Elektrikern dök oannonserat upp. Den pratsamma typen kan man säga. Det var sjätte gången han kom hit för TVÅ SMÅ SKITGREJER. Vi hade sagt ”säg till innan du kommer det är inte säkert att vi är hemma”. Det trodde han nog inte på eftersom jag så uppenbart är gravid. Han är lite av den gamla skolan. Tycker väl att jag borde ligga till sängs och virka bebismössor eller nåt. I alla fall så fuckade det givetvis upp min morgon. Jag kan inte skriva hemtenta när vi har en elektriker som bryter strömmen och nätet stup i kvarten och när han inte gör det vill han sitta med vid köksbordet och snickesnacka lite.

    Han bidrog med den inte helt oirriterande åsikten att bebisen verkar vara ”en seg en”. Och jag påpekade att beräknat datum är satt till fredag så så jävla seg är hen inte. Efter hans senaste besök känner jag inte så välvilligt inställd till honom heller. Han undrade om vi visste vad det blir. Jag var sur från början så jag sa att det blir en bebis. Han sa ”ja men en flicka eller pojke?” och jag sa ”vi vet inte” och han sa ”vad vill ni då?” och jag sa ”det spelar INGEN ROLL”. Det tyckte han att det gjorde. Jag underströk att min högsta önskan är att allt går bra och att bebisen mår fint när den föds. Hans hjärndöda kommentar då var ”jo det är klart men det är väl ändå roligare om det blir en pojk”. Och jag sa ”nej det tycker jag inte. det har ingen som helst betydelse för mig om det blir en tjej eller kille.” Men han påpekade en viktig grej ”men ni har JU redan TVÅ FLICKOR. Då är det JU kul om det blir en liten grabb JU.”

    Det där har min mamma hört till leda. Tre döttrar har hon. Två barnbarn (även om S:et tekniskt sett inte är det egentligen men det är ju som ett barnbarn såklart) har hon. Två tjejer där också. Och det där har alltså folk på riktigt beklagat? Samma grej. ”Det är ju kul om det blir en kille den här gången”. Varför det? Det är väl kul att det blir en ny mänska i familjen. Men det blir tydligen mycket roligare att få barnbarn om det finns en snopp innanför blöjan istället för en snippa. Ska de skicka sina kondoleanser om det blir en tjej till?

    Så den gamle elektrikern tror på fullt allvar att när barnmorskan lyfter upp bebisen och vi ser vad som finns mellan bebisens ben så kommer vi att förvisso bli glada för att det är en bebis men lite lite besvikna om det är en tjej. Fy fan. Jag känner mig också på förhand förbannad för att det kan komma folk som ska gratulera till att det blev just en kille om det blir en kille. Som om vår kommande unge är ett enda könsorgan och det det enda vi går och tänker på. Som om vi nu tröttnat på de här himla FLICKORNA vi har här. Som att det att ha två tjejer är som att se samma tråkiga avsnitt av Rederiet om och om igen och aldrig få förnyelse. FY FAN. FY SATAN SÄGER JAG BARA. Det hade varit fint om barn bara kunde få vara barn.

    /Gravid och pissed off

  3. Rött som seglet på skeppet där alla går ombord.

    Leave a Comment

    Ja, vad ska man säga? En sådan hemsk, hemsk känsla efter valet.

    Det känns overkligt att våra barn växer upp i ett samhälle där det i (nästan) hela deras liv suttit ett rasistiskt parti i riksdagen. Som dessutom är tredje största parti nu.

    Man kan väl få vara ledsen, besviken och förbannad någon dag till tycker jag.

    Men sen.

    fisk

  4. Nervöst.

    Leave a Comment

    Vi har varit iväg och röstat. Rosa. Nervös kväll det här. Väldigt nervös. Och för den som inte gått och röstat än hinner man ju en stund till. För ett bättre och snällare samhälle som arbetar och kämpar emot rasism och sexism.

    steinem

     

     

     

     

     

  5. Plötsligt blev det verkligt.

    5 Comments

    Igår natt när jag var uppe och kissade för sjuttielfte gången såg jag att Jenny hade skickat ett mess om att något var på gång. Gick runt och tänkte på henne hela tiden sen. Fick några uppdateringar under dagen från Jenny som tydligen är en riktig Stålkvinna. Och sen igår kväll en bild på Pampas som äntligen var ute i världen. Jag tror att det skilde ungefär en vecka på oss i beräknad förlossning. Ja, nu händer det när som helst även om appen säger 19 dagar kvar. Känner mig mer laddad för förlossning. Vill bara få det gjort. Komma hem igen och veta att allt gått bra.

    Men tills dess sitter jag i vardagsrummet och förbereder inför ett seminarium om läroplanskoder. Lyssnar på elektrikern som suckar om hur förre husägaren varit lite väl kreativ med sina elektriska lösningar runtom i bygget och trädgården. Mikael målar skåp. Och grannen Ingrid kom förbi med höstastrar. Ryggen min är trött trött trött. Mikael smörjer in med liniment och trycker på de ömmaste punkterna kring skulderbladen. Jag har lovat att nästa som säger ”OJ VAD STOR DU BLIVIT” kommer att bli nedslagen. Särskilt eftersom det inte ens stämmer särskilt väl. Särskilt eftersom jag inte ens vet vad man svarar på det. ”Eh? Okej? Tack? Magen SKA vara stor nu. Jag är i TIONDE månaden”. Men allra allra mest för att det hade varit  skönt om man hade kunnat få ha kroppen okommenterat ifred.

    bild(1)bild 2 bild 3 bild

  6. Malte Modig.

    2 Comments

    Nu har jag äntligen beställt Karin Jacovs ”Malte Modig”. Och det tycker jag att alla som har lite mindre barn ska göra. Om man träffat Karin så vet man att det inte kan bli något annat än bra när hon skriver barnbok. Hon är inte bara smart utan också väldigt rolig och sympatisk och helt säkert en dröm som pedagog för de ungar som har lyckan att ha henne på sin förskola. Nu har jag inte läst hela boken än utan bara utdrag men det räcker för att fatta att det är ett bra köp och en fin historia. (Här kan man provläsa!)

    jacov

  7. Skolstart.

    31 Comments

    Ganska spännande dag idag. Har lämnat av man och barn och är hemma och målar naglarna (viktig info). Vid 10 börjar informationen om lärarprogrammet. Jag har glömt skriva om det men nu ska jag sadla om for realz. Bli gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk. Spännande höst. Spännande vecka. Spännande månad. Vi har 25 dagar kvar till beräknad förlossning. Mamma tror att bebisen kommer innan det. Mikael trodde att den skulle komma i förrgår när hen gjorde sitt bästa för att trycka ut min urinblåsa genom att borra huvudet nedåt och spjärna emot med fötterna mot revbenen.

     

    Ja och ”hur har du tänkt lösa det här?” har det frågats om. Jo så här. Mikael är hemma först med barnet. Till våren får vi se hur vi gör. Vi tar det som det kommer. Jag tror att det blir väldigt bra. Och det känns skönt att det här är andra barnet jag ska föda. Det finns ingen som riktigt kan komma och säga ”ja men du förstår inte hur det känns när man får barn …” Jag vet på ett ungefär. Det kommer bli tungt. Som det är när man har ett spädbarn i familjen. Vi kommer vara trötta. Så är det. Men så är det för alla. Nu börjar det här låta som ett försvarstal men det är det inte menat som. Vi vet vad vi gör och vi är nöjda med planen. Jag vet att det kommer att frågas och pratas om hur konstigt upplägg det här är. Främst bakom ryggen såklart. Det gör ingenting. Jag är alldeles för gammal och klok för att bry mig om sånt.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. De är ff små.
  3. Vädret. 
  4. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.
  5. Lördag.