Tuffast av alla

Archive: Dec 2015

  1. Lättskrämd.

    1 Comment

    De veckor S:et är hos sin mamma flyttar vi in Sammie i hennes rum. Då kan man stövla in hur som helst på kvällarna, tända i taket och ja … ni vet.

    Men ikväll skulle vi kolla ”Gåsmamman” i sängen. Mikael skulle bara gå ner och duscha. När det har gått en halvtimme skickar han sms och meddelar att han ”är så hård i magen”. Han sitter alltså bara där nere och försöker tvinga ut det som ska ut. Så jag sms:ade till honom att skärpa sig. När det inte hjälpte skickade jag en skärmdump på Stage 4 hemorrojder för att få honom att förstå att det var dags att sluta trycka och komma upp istället om han inte var väldigt sugen på att själv börja arbeta sig till det han såg på bilderna. Han kom upp direkt. Effektivt.

  2. Mes.

    3 Comments

    Mikael kom just inrusandes och skrek ”JOJO kan du komma och HJÄÄÄÄÄÄLPA mig!!!!” och jag undrade med vad. Med vinterdäcken. Och då kunde jag genast, like a pro, svara ”dom har jag redan lastat”. Och han ”va?”. HAHA. Jaja. Alla kan ju inte vara starka och klara av såna saker själv.

  3. Jul igen.

    Leave a Comment

    Mycket ska man uppleva i sina dagar. För tillfället är vi på Högskolan för Scen & Musik. I basgrupper gör vi pytte-filmer med koppling till våra upplevelser från VFU:n. Jag kan inte med ord beskriva hur töntig jag känner mig när vi sitter och diskuterar upplägg på skiten. Den filen ska begravas långt ner i underjorden när redovisningen är över.

    Det är ju snart jul! Vi har inte fixat någonting. Inte ens vinterdäcken 🙁

    Men det ska vi göra ikväll.

    Sen är det bara allt annat kvar. Måste säga att det finns ett litet masochistiskt drag i mig som njuter av den sista stressen. Det är liksom som det ska. Det är slutet på året. Saker samlas ihop och avslutas och lämnar inte så mycket tid över för julfixandet. Huvudsaken, för mig, är att vi får upp pappersstjärnorna i fönstren – resten får blir som det blir. Det är mest ljuset jag är ute efter.

    En liten tradition vi, jag och Mikael, haft är att i sista sekund ta en kväll på stan och rusa runt och handla julklappar (dock blir det inte så många i år – känns väl rätt osmakligt med tanke på världens tillstånd) och sen gå och ta en öl och äta fish n chips. Den traditionen hoppas jag håller i sig i år. En av de mysigaste sakerna med hela jultjofräset faktiskt. Det och att vi tänker stänga in oss i huset över julen och inte träffa en enda jävel. Eller jo. Nån kommer vi väl träffa men vi siktar på att ha det v ä l d i g t lugnt och stillsamt efter den här hösten som bara svepte in som en storm och sen mejade ner oss.

  4. Kring Arkivgatan.

    3 Comments

    IMG_1400 IMG_1403 IMG_1410 IMG_1416Vi undrade vart vår glada unge Sammie tagit vägen och hittade svaret i hennes mun. Tre tänder på väg ut varav en av dem en kindtand. Inte så konstigt att humöret svajat på den lilla stackaren. Vi lämnade henne och hennes två syrror i mina föräldrars vård och drog hem till huset i lördags morse. Innan vi landade i soffan sladdade vi förbi ICA & fiskade upp halloumi och baguette. Sen halvlåg vi i vardagsrummet hela eftermiddagen och såg på The Affair (lite ojämn säsong tycker jag – som om de inte kunnat bestämma sig för ett grepp – och lite FÖR olika skildringar av samma förlopp samt ett helt otroligt ointressant mordspår – det är ju relationerna som är intressantast – och en grej till … hade inte Noah kunnat få ha ETT försonande drag? Varför ska han tvunget vara en fullblods-douche?). Men! Ändå … så tycker jag om serien. Jag tycker att det i många avseenden är helt fantastiska relationsskildringar. Och bra skådespelare. I synnerhet Maura Tierney och Ruth Wilson.

    Jaja. Sen dressade vi om. Tog ett glas bubbel i köket medan jag sminkade mig och sen hoppade vi på bussen till Götaplatsen och mötte Claes & Martina på Familjen för en drink. Efter det travade vi över till Pivo och åt en fyrarätters med en ganska delikat råbiff som inledning. Dagen efter var jag … seg … men det ordnade upp sig skapligt snabbt och sedan kom mamma & pappa upp med barnen. Sen kuskade vi runt i stan i jakt på ett ledigt bord för att fika. Först tvingade jag min stackars mamma att ta hissen upp i Guldhedstornet och sen fick vi bara åka ner igen eftersom alla bord (som vanligt) var upptagna. Efter många om och men landade vi till slut på ett café på Avenyn, kollade sen Konstmuséets butik innan vi vinkade av mor & far. Sen åkte vi hem, somnade på soffan, vaknade, köpte pizza och hade det mysigt med barnen.

    Bra helg. Snabb helg.

  5. JA.

    2 Comments

    Gör detta assköna nu:

    har barnvakt. Ska ligga i soffan med Mikael & se de senaste två avsnitten av ”The Affair” samt äta halloumimacka. Ikväll blir det bubbel och fix sen drar vi på middag med vänner.

    Sköna lördag.

  6. Krav.

    6 Comments

    Jag blev godkänd på Klassiker & Kanon-kursen. Godkänd. Inte väl godkänd. Var det första jag tänkte och började nästan gråta av känslan av misslyckande.

    En tung delkurs jag läste parallellt med att jag tog igen förra årets praktikperiod. En delkurs studievägledaren sa ”det är inte rimligt att klara den parallellt med praktiken … det är omänskligt rent av”. Ändå klarade jag det. Jag skrev kompletteringar om Fassbinder, Bergman, om vilken typ av litteratur vi låter elever läsa i skolan, jag skrev ett lektionsupplägg med kopplingar till läroplan, kursmål och didaktisk litteratur som skulle ha en ”anmärkningsvärd inledning” (själva lektionen) – jag minns inte ens vad jag skrev. Jag skrev fler kompletteringar. Jag minns inte om vad. Vi hade dessutom en strimma i hållbar utveckling och samtidigt som min VFU-rapport skulle vara klar skulle också en rapport med en lektionsserie med tydlig hållbarhets-tanke med kopplingar till centralt innehåll, läroplan, kursplan och ämnesmål tydligt redovisas och lämnas in. Efter det hade vi obligatoriska redovisningar av ”världslitteratur” och ovanpå det en hemtenta på ca sju sidor. Jag slet som ett djur samtidigt som jag på dagarna var på ”min” gymnasieskola. Sen får jag G på delkursen och det jag känner är besvikelse?

    Jag inser att det är något sjukt i mig som gör att jag inte tillåter mig att känna mig nöjd. Jag klarade något som jag egentligen inte borde ha klarat. Ändå tänker jag bara ”hade jag lagt lite mer krut hade jag kanske fått VG”. Hur blev jag sån här? Försöker tänka mig till glad för att det här innebär att jag tog mig igenom den stressigaste perioden i mitt liv och därmed kan fortsätta läsa svenska precis som tänkt nästa år. Ändå: jag har misslyckats. Betyget spelar ingen roll i verkligheten. Ingen kommer någonsin öppna det och tänka någonting om ett G på en förbannad 7.5 p kurs.

    Jag som borde hjula ner för Avenyn med en flaska champagne i munnen & känna mig stoltare än någonsin.

  7. Hoppsan hejsan.

    2 Comments

    Mina matte-skills lämnar en del övrigt att önska. Det är i alla fall ingen på lärarprogrammet som är född -98. Däremot -95. Kunde nästan svära på att där var en 96:a men det kan inte heller stämma (eller jo om någon gått ut gymnasiet ett år tidigare).

    Idag har jag missat ett bokcirkel-möte. Men nästa är inbokat till januari. Jag är i stort behov av att komma ut bland folk lite mer. Vi ska läsa Chimamanda nNozi Adichies ”Alla borde vara feminister”.

    När jag tänker efter har jag både läst plågsamt få böcker och druckit plågsamt få öl med vänner. Det får bli nyårslöftet. Fler böcker. Mer öl. Mer kul. Mer allt.

    Men detta får jag säga: trots en rörig och stressig höst är jag glad för att jag är så nöjd med min vardag. Jag älskar faktiskt mitt liv. Skulle inte byta det mot någonting. Underbara barn. Underbar man (även om jag gallskrek på honom häromdagen eftersom han var så dum i huvudet – men det får man ju också vara ibland!).

  8. VOB.

    3 Comments

    Sammie är sjuk så jag och Mikael delar på dagarna. Innan jag ska in på seminariet plockar vi upp honom och låter honom ta över ratten. Sen gör vi samma switcheroo när jag är klar och han ska tillbaka till jobbet.

    Egentligen hatar jag att ta bilen in till stan. Allra allra mest när jag måste navigera på Vasagatan. Jag klarar inte av gångbanorna, cykelbanorna, spårvagnarna OCH alla satans bilar. Nä, jag ÄLSKAR kollektivtrafiken. Men det känns lite taskigt att släpa runt en febrig liten onge på bussar och i stan mer än nödvändigt så idag blir det undantag.

    I min nya basgrupp är alla födda mellan 92 och 98. Jag är så jävla old i det sammanhanget. HU. Jag kunde riktigt se hur jag utöver den faktiska åldersskillnaden åldrades ytterligare tio år när de hörde att jag dessutom är förälder. Ingen är så gammal som en tjej som har barn. Det där verkar inte ha alls samma effekt när nån får reda på att min manlige kursare S har barn. Jaja. Gammal är äldst.

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Så fint va.
  2. Sammie from the Block.
  3. JA!! Det funkar!
  4. Testar igen.
  5. 1 år som gifta.