Tuffast av alla

Kategori: Okategoriserade

Girlhood.

Filmen kom inte förra året men det var då vi såg den. Och den innehöll en av de starkaste scenerna jag såg 2017. Den är ju tagen ur sin kontext här. Men i det där hotellrummet samlas tjejerna, som alla kommer från ett  hårt liv i förorten för att låtsas som att … de inte gör det, att de är och kan vara vad de vill. Kläderna har de snott tidigare på dagen.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hagel.

Slåttergubbens fågelmat och lite mjölmask på det. Fåglarnas bäste vän. Sen kom haglet och pissade ner över mig. Men då hade jag redan bärgat Göteborgs bästa semlor (så säger testet) från Kville saluhall så det var okej ändå. Innan Mikael kom hem med matkassen satt jag med rund och mjuk treårskropp i fåtöljen och läste Therese Bohmans ”Aftonland”. Kaffe också. Imorgon är det examination. Jag låtsas som ingenting nu en stund för jag har just knattrat ner 3700 ganska dåliga tecken.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vab igen.

Nu sitter jag och skriver lite på en presentation av en lektionsserie jag ska ha imorgon istället för igår (vab). Idag vaknade Tintin med sprängande huvudvärk. Hon sa att det gjorde ont när hon tittar åt sidorna. Hon hade feber så hon fick alvedon och sedan sa Mikael att han tyckte att det lät konstigt det där med ögonrörelserna och då sköljde den totala skräcken över mig. Har (hade) en kursare vars barn vaknade på nätterna av sin huvudvärk under en period. Till slut blev det ordentligt undersökt och det otänkbara svaret de fick var hjärntumör. Nu har det snart gått ett år sedan beskedet och om jag förstått rätt pågår fortfarande behandling. När vi satt och pratade om vad det kunde vara  lunchen innan de åkte till sjukhuset sa alla: det är en nerv som kommit i kläm, hon kanske har något problem med synen och tusen och en saker. Ingen mer än hon trodde att det skulle vara något allvarligt. Till mig sa hon när vi gick och lämnade brickan att hon hade haft så mycket död runt sig de senaste månaderna att hon visste att hon skulle få ett katastrofsvar. Men vad det verkar går det åt rätt håll för dem. Åh gud som jag önskar dem att allt går exakt som man vill för dem. Det som hände dem sitter för alltid etsat kvar i huvudet. Ibland blir livet ett helvete. När jag hör barnen säga huvudvärk hör jag bara en sak. Men så kan man naturligtvis inte tänka.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Lov/Vab.

Sammie hade med tuschpennor i bilen igår. Hon använde dem generöst på och runt läpparna (mörkblått och grönt). Inatt hostade hon och idag är hon hemma och Tintin får en dag hemma på lovet. Nu dricker jag kaffe och tittar på pysselprogram med Sammie-Lo. Det är en ganska skön dag hemma när slasket bara fortsätter utanför.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Angst, be gone.

Tänk att det redan är söndag igen. Vi hade barnvakt från fredag eftermiddag till idag på dagen. Det verkar så långt när fredagskvällen börjar men det går otroligt snabbt. Den här gången kände jag redan när jag lämnade de två minsta att jag längtade efter att de skulle komma hem. Det gick dock över ganska snabbt när vi till slut hamnade framför På spåret med bubbel och salta chips. Vad är det man gör på fredag kvällar när det inte går? Minns inte riktigt. Min mamma frågade helt nyligen vad det då egentligen är vi tittar på om vi inte tittar på ”Farmen”. Det är väl en av de konstigaste frågor jag fått. Men det vi tittar på är tv-serier, nyheterna och film. Samt värda dejtingprogram. Tyvärr går det väl inget riktigt bra sådant just nu. THK är den säkraste leverantören på dejtingguld men det dröjer innan det är tillbaka.

Som alla andra medelklassmänniskor känner jag ett enormt sug efter att måla om alla rum i mustiga färger. Vinrött vill jag ha i stora rummet med bokhyllorna men än så länge går det trögt med övertalningen av den andra vuxna i familjen. Men han brukar inte vara så svår.

Dödsångesten min – kom att tänka på den nu igen när jag skrev om de där röda väggarna, rött är väl ångest – har vecklat ut sig. Jag vaknar en gång per natt och tänker på när jag inte finns kvar. Jag vaknar på morgonen och tänker på att halva livet gått. Kanske har 90 procent av livet gått. Vad vet man. Men när jag tänker på rent generellt så är det lite mer än hälften kvar. Lite mer eftersom jag är kvinna. Gud så mycket jag vill hinna med innan det är dags att plocka ner pinnen. Skita mer i vad folk tycker och tänker om hur jag gör och tänker, resa mycket mer, umgås med barnen, läsa mängder av böcker, se filmer, vara glad. Inte dras med i löjliga konflikter. Göra mer av allt. Ja, göra mycket mer av allt.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Makedonien.

Har jag berättat om när vi INTE åkte till Skopje? Nej, det har jag kanske inte. Vi skulle just gå ombord. Hade gått igenom passkontroll och suttit vid gaten en stund och väntat på att boarda. Men då sa den söte killen som skulle släppa ombord oss att våra pass inte var giltiga tillräckligt länge för att åka till Makedonien. Mikael gjorde inte samma insikt som jag lika ögonblickligen (vi kommer inte med) så han körde ett ilsket tjat-rejs så att den gullige killen diskret fick vinka till sig den tuffa tjejen istället som sa till Mikael att han kom FAN inte med något flyg (hon sa inte exakt så men det var vad hon menade). Den svindlande overklighetskänslan påminner mest om när vattnet gick när Tintin skulle komma: ÅH NEJ DET HÄR HÄNDER INTE!!!!!!!! Det är svårt att beskriva känslan som uppstod när vi fick använda returbiljetten på flygbussen en timme efter att vi kommit till Landvetter. Nu har jag i alla fall en innestående resa till Makedonien att casha in i vår och det är ju alltid nåt. Men så kändes det inte när vi såg Gothia Towers komma susande mot oss från andra hållet alldeles för tidigt. Samma kväll gick vi på stand up på Heriksberg istället. Något ska man ju göra. Dagen efter gick vi på bio och efter den bråkade vi i närmre två timmar om huruvida den ene hade skuldbelagt den andra för pass-fadäsen eller om den andra hade varit arg på den ene för hur humöret var på flygbussen. Och det humöret skulle jag sammanfatta som inget humör alls. Det var något av det konstigaste jag varit med om. Av denna dyra läxa har vi lärt oss att alltid ha stenkoll på passen och passregler för landet vi ska till.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Det otroliga skedde. Trots att jag med mina bara händer, nåja jag hade papper till hjälp, grävde ut spyan ur täcket i förra veckan blev jag inte sjuk. Det förstod dock inte min hjärna som sände ut starka illamående-signaler till kroppen. Jag mådde så fruktansvärt illa att jag i ett dygn bara gick och väntade på att kräkis skulle slå till. Det gjorde den inte. Men jag missade en obligatorisk grupp-redovisning. Jag kunde inte med att gå dit när jag trodde att jag eventuellt skulle smitta ner alla andra. Och det var ju vettigt tänkt av mig men FAN nu väntar ett uppsamlingstillfälle om två veckor istället.

I helgen besökte vi Café Oizo ute i Kålltorp. Av den stämningsfulla bilden jag la ut på instagram att döma kunde man tro att det var hundra procent mys men Sammie är tre år så nej. Hennes humör nu. Alltså FY. FAN. Hur kan en så liten, rund och mjuk kropp innehålla så mycket kraft och raseri? Och hur ska den hinna försvinna till 4 årsåldern? Jag fattar ingenting. Tintin var som en skål med fluffig grädde från lite innan att hon fyllde fyra. Men nu har jag hört mängder av historier om vilka små diktatorer fyråringar kan vara. Så nu känner jag hoppet lämna skeppet. Sammie kanske är pissed off 4 life. Men jag hoppas på inte. Hon är så gullig och mysig emellan. Och glad. SÅ glad. Okej, så fokus på det. Och på att Oizo var ett väldigt mysigt café som enligt ryktet serverar stans godaste bullar. Själv åt jag en toast med brie, schalottenlök och jordgubbsmarmelad som var helt okej men nästa gång får det bli den där bullen.

Vi såg nog ingen film i helgen? Det var en konstig helg. Jag var så vansinnigt trött. Så trött som man bara kan vara i januari. Och februari. Och kanske mars. Och eventuellt en bit in i april. Kanske rakt igenom de år man har mindre barn. Vi får se. Jag är kanske pigg under -20talet. HOPPAS!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ted.

Igår gick jag och såg Ted – för kärlekens skull. En klassisk 3:a – gräver inte djupt, bara en mysig skildring av Teds liv. Hur det nu kan vara mysigt med schizofreni. Nej, den delen var inte mysig men den var kort och skissartad. Det fattas något. Konflikter och … något riktigt. Kanske var bästa delen av biobesöket att äntligen få gå på Aftonstjärnan. Jag vet inte ens hur det går till att inte gå till Aftonstjärnan när man bott i Göteborg så här länge. Caféet såg också mysigt ut och enligt ryktet har de otroligt goda semlor där så det får vi väl undersöka endera dagen.

En konstig grej var att en gammal folkhögskolelärare som jag tänkte på för bara några veckor sedan (lever hon? har inte sett henne sen jag slutade!) stod i dörren och rev biljetter och såg precis ut som då för 15(?) år sedan). Hon älskade min vän K. Har aldrig varit med om en lärare som så öppet favoriserar en person i en grupp studenter (och det har man ju ändå sett x antal gånger). Hon kände inte igen mig.

När jag kom hem fick jag höra en bajshistoria. ”BAJS ÖVERALLT I BADRUMMET!” och ”PÅ MIN UNDERARM!”. Sammie hade valt att försöka hålla sig från att bajsa när hon gått och lagt sig men inte lyckats … hela vägen så att säga. Jag hann sitta nere i soffan en halvtimme efter bion innan Stella skrek att ”TINTIN SPYR I SÄNGEN”. Ja, så då var det bara att hjälpa henne och börja lyfta ur spaghetti och små bitar köttbullar ur påslakanet och tvätta tvätta tvätta. Nu sitter nästan hela familjen hemma och följer alla små rörelser i magen med stort intresse. Skona oss!

 

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. Vädret. 
  3. De är ff små.
  4. Helvetet frös till is.
  5. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.