Tuffast av alla

Det är det vanliga gamla tjafset.

Är det tjatigaste som finns att tjafsa om uppdelning av hushållsarbete? Kanske. Troligen. Det går naturligtvis inte räkna antalet gånger vi bråkat om hur vi ska göra för att det ska bli en mer rättvis uppdelning (somliga verkar ha hittat något system för hur de gör … inte vi). To no surprise är det a l l t i d jag som lyfter frågan. När jag för sjuhundrademiljonte gången rasar över att inte Mikael tar över halva projektledningen. Att det är jag som håller i den delen alltid alltid alltid. Och han kanske säger något i stil med ”ja men det är ju jag som *insert valfri engångsgrej typ SLIPA EN DÖRR*” och inte verkar fatta att det andra ständigt pågående sisyfosarbetet (tvätt, städ, matlagning, disk und so weiter) tar eoner mer tid, även om vi delar förhållandevis lika, är det alltid jag som drar kortaste strået och gör mer av tråkgrejerna så att jag får mindre tid till de roliga grejerna. Eftersom jag pluggar och är hemma mer blir det naturligt att jag tar en lite (obs! lite!)  större del av den här ansvarskakan, och det är helt ok, men när jag har perioder där jag jobbar OCH pluggar så upphör det att vara rättvist. ÅHHH. Det är tråkigt till och med att skriva det här.

För någon vecka sedan sa jag till honom att det var något han behövde fixa (kan ha varit allt mellan slänga sopor och lägga in tvätt) då messade han tillbaka att ”visst det kan jag fixa. Men jag har blivit bättre på att göra såna saker utan att du behöver säga till. Det sura är att det ju är saker som inte märks när de görs bara när de inte görs” (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!???????????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!). HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN JAG OCH TYP ALLA ANDRA KVINNOR LEVT I OCH LEVER I VARJE DAG – DET OSYNLIGA HEM/KÄRLEKS-ARBETET.

Förr fattade jag nog inte riktigt varför det här skulle bli krångligare med barn men oj vad jag fattar nu (har fattat det sen långt tillbaka men kom att tänka på det idag igen när jag rusade runt och letade efter Tintins sommardagbok). Alltså det är ju blott en aspekt av det hela. Att saker som gick att skita i att göra innan och vänta in att HAN gör går inte att skita i när det finns barn med i bilden för jag KAN inte låta dem gå med smutsiga kläder, hoppas att de ska duscha utan att nån säger till, har vattenflaskan i väskan och gympakassen klar på morgonen. Och det där gör ju också att det inte blir nån större förändring. Om jag dog/flyttade/reste bort skulle det troligen inte vara några problem. Jag är helt säker på att de skulle duscha, få mat på bordet och rena kläder MEN VARFÖR är det då JAG som ff ser till att allt det blir gjort nu? För att det är BEKVÄMT. Åtminstone för en person.

Så skönt det skulle vara att ha en riktig killdag en dag. Segla igenom timmarna och kanske om det är en dålig dag dyker det upp nån tråkig uppgift som nån sur liten rättvisekärring vill att man ska göra … annars är det mest att vänta på att bli mätt så man kan spela lite playstation sen.

Jaja. Det låter som att jag gör allt. Det gör jag inte. Men den som lever i heterorelation fattar ju. Man ska inte nöja sig förrän det finns anledning att var HELT nöjd. Och bara det att den här sortens tankar cirkulerar i så många hjärnor visar såklart att det inte är färdigt än på länge. Och kanske  är många ”ganska” trötta på känslan att inte vara nöjd.

En gång frågade jag Mikael under ett bråk om jämställdhet i hemmet om han skulle vilja att något av barnen blev ihop med en person och sen delade på tråkgrejerna på exakt samma sätt som vi gör. Det ville han inte.

9 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. De är ff små.
  3. Vädret. 
  4. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.
  5. Lördag.