Tuffast av alla

Nu blev det kvällen.

 

När jag hade ätit gudomlig mungbönssoppa viltskavsgryta mos med västerbottenost-täcke och rårörda lingon tog jag Mikael i handen och gick tillbaka in i centrumcentrum. Köpte mössa vantar men glömde det där med varma sulor. Åkte hem och skrev under täcket. Den här kylan kryper in under huden och ger inte vika förrän jag duschar skållhett en kvart. Sen blev jag mött med kärlek och lyckliga skrik på förskolan tog min unge i handen och gick till Biscotti. Hon en bulle och jag en kaffe. Nu är jag nästan ensam hemma. Det är så det känns när Tintin sover. Mikael dricker öl med Mats och jag tänker se Downton Abbey  och sen Girl model. Jag har inget speciellt att blogga om just nu i denna stund egentligen men det är svårt att låta bli när det ligger en tom vit ruta när man öppnar firefox.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En kille (gissar jag att det är) hör av sig till Kamratposten med ett "jättestort problem". Det är så gulligt. Ur ett vuxet perspektiv är det så enkelt men gud… saker och ting var knappast enklare eller mindre hjärtskärande för att man var i 10-årsåldern. Den lille brevskrivaren har i alla fall problem med sin flickvän. Han har nämligen precis fått en flickvän som han "dumt nog aldrig pratat med". De har enbart kommunicerat via sms. Hela den grejen är ju alldeles underbar. Hur lyckas man bli ihop med någon via sms? Men jag minns när man skickade budbärare eller lappar för att fråga chans på någon (man oftast inte ens kände). Och jag minns plågsamt tydligt hur jag kom gåendes från träslöjdssalen en eftermiddag i 6:an och Tor från Island mötte mig, stannade fem meter ifrån mig och meddelade att "Stoffe gör slut". Hjärtekross av rang. Jag hade ont i magen och grät i flera dagar. Vi hadei varit ihop i ett år ungefär, dansat tryckare miljarder gånger på Lagagården och pratat med varandra kanske… två gånger. Men det spelade ingen roll. Jag hade aldrig varit så ledsen någon gång i mitt liv som då. Kanske trodde jag att det skulle bli lättare när man blir äldre och det är väl tur att man får tro det. Hur skulle man annars stå ut genom mellan, högstadie och gymnasium. Man hinner få sitt hjärta krossar, trampat på och hjälpligt ihopsytt bara för att få det sönderslitet igen hur många gånger som helst innan man ens nått 20. Men brevskrivaren i Kamratposten har en fördel. "Hon har också mycket problem i sin familj och en i hennes släkt håller på att dö. Så hon kan inte må värre om jag gör slut." Kanske en logik som inte bör tillämpas i vuxen ålder "äh min mans mormor håller ändå på att dö så jag begär skilsmässa nu… det kan inte bli värre ändå".

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Mätt.

Wasa allés lunch. Den är bra. Den är så bra så jag fattar inte hur de vågar ha ta-själv-framme-vid-disken. Man tar för mycket. Man blir för mätt. Deras mörka söta bröd. Herre gud. Mikael sa att han skulle ta med det (och inte mig?) till en öde ö om han bara fick välja en sak. Han kanske menade mat i och för sig. Men helt säker är jag inte. Så gott är brödet alltså.

Igår drack jag vin & öl med världens bästa bibliotekarie. Vi hann prata om flyttar, jobb, bloggar, förhållanden, film, tv-serier och barn. Bra kväll alltså. Jag vet att barn är ett skräckämne för många att prata om. Som om det inte finns något tråkigare i världen. Eller egentligen: att det inte finns tråkigare människor än de som pratar om barn. Men äh. Har man barn så innebär det att de ingår i ens familj. De är ens älsklingar, polare, fiender och helt vanliga familjemedlemmar (eller i alla fall nästan – de flesta över typ 6 brukar väl inte lägga sig ner på golvet i affären och få vansinnesutbrott för att de inte får köpa lördagsgodis på tisdagar). Väldigt märkligt om man inte skulle prata om dem i alla fall. Men självklart: extremt tråkigt om man BARA skulle prata barn.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

…men visst ska Stearin ha öppet till kl 01.00. Nu hade vi förvisso inga planer på att sippa vin till klockan slog. Men något snopet var det ändå att bartendern 23.30 svepte in i vår del ch blåste ut ljus och sa "nu går vi hem!" när vi fortfarande hade öl kvar i glasen. Sen såg jag honom hälla upp mer vin til sina kompisar i baren. Jaja. Imorgon ska jag dit igen men då för lunch. De har en av de bästa i stan. Eller om det blir Wasa allé kanske. Slå på stora trumman helt utan anledning. De är ännu några snäpp bättre. Bara brödet och soppan till förrätt innehåller väl cirka femtusen kalorier men för himmelsk soppa som innehåller SMÖR och GRÄDDE och VIN skiter jag i sånt. Smör och vispgrädde i mat är WIN.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nöjd.

Mycket nöjd just nu med att jag bokat dejt med bibliotekarien och ska dricka öl. När jag kommer hem ska jag duscha, slänga mig i sängen och somna medan Mikael ser Downton Abbey bredvid. Ett av de bästa sätten att somna på. När det pratar och är tänt i fönstret men man kan somna från allt och veta att när man vaknar på morgonen är allt ändå avstängt och släckt.

Just det. Igår bläddrade jag igenom S:ets Kamratposten. Jag älskar kropp och knopp-sidorna fortfarande. Återkommer i ämnet imorgon!

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jobb.

Det är alldeles utmattande att skriva ansökningar, personligt brev och pilla med cv. Mitt huvud är på väg att sprängas och åren snurrar… när var det där egentligen? Nu vill jag belöna mig med ny (fusk)pälsmössa, fodrade handskar och fleece-sulor. Misstänker att vintern hänger kvar lite till och det duger inte att försöka dra ner tröjan för att skydda händerna längre.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Han är så ödmjuk.

Vi gick och fikade på Biscotti innan ikväll. Tintin halvlåg ner i soffan med mössan på och täckjackan knäppt. Hon skrek och snorade. Jag tackade min egen smarta hjärna som inte fått för sig att skaffa en bebis lagom till den här CRAZY KID-åldern. Sen sa han som befruktade mig den där gången att "ja men jag har haft rätt i allt jag tyckt. Jag har tyckt rätt om allt." Och då kände jag hur skönt det är att vara ihop med någon som är så där riktigt ödmjuk.

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Konstigt att det alltid är ett mysterium. Hängigheten & uppgivenheten. Sen mens och då: eh jaha. Livet återvänder så där lite halvt. MIn kropp är väl fullproppad av hormoner från spiralen. Jag tycker sånt är obehagligt men det har ändå ordnat upp lite grand i mitt kaosartade berg och dal-banehumör de där dagarna innan. Minns graviditeten som den bästa tiden i mitt liv. Humöret stilla som en insjö en strålande sommardag. Men sen förlossningen är allt som vanligt igen. Skit tio dagar i månaden med andra ord. Jag är nog lite som en unge. Det märks inte så mycket utåt. Smällarna får familjen ta. Så är det väl. Det är så de säger i Knatte-timmen. Man slungar ut all vrede och sorg på de man vet står kvar men håller ihop i skola, jobb och andra sociala arenor. Tur det.

8 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jag härmar Emma Gray Munthe rakt av och snor hennes kulturloggs-idé.

Draktränaren  Jag gillade den annorlunda storyn. En spenslig liten kille som inte vill döda drakar i en fantastiskt animerad vikinga-saga. Den var, välförtjänt, nominerad till Oscar för bästa animerade film och bästa filmmusik (men vann ingen av dem). Jag är ingen stor fantast av animerat direkt men den här var riktigt fin och rolig. Rekommenderas till både vuxna och barn. Mycket slakt och död förvisso men fin. Mycket fin.

My Idiot brother Nä. Jag vet inte vad det är med komedifilmer. De är nästan aldrig roliga. Inte som komediserier (The Office, Extras, Arrested Development) kan vara roliga. I det här fallet fanns det väl någon rolig scen men det ramlade som vanligt ner i de där övertydliga amerikanska humorgroparna.

Thorne – Sleepy head Om man är sugen på att se Beck men vill se något som är några snäpp över funkar den här brittiska krim-filmen bra. En del klichéer men det hör väl genren till. Extra bonus att Aidan Gillen (Thomas Carcetti i The Wire och oförglömliga Stuart Jones i Queer as folk) är med på ett hörn. Så här kan man säga: habil söndagsfilm.

Straw Dogs Usel

Downton Abbey säsong 1 Så sist av alla gav jag mig på den här fantastiska klass- och kvinnokamps- serien i kostymskrud. Den är fantastisk. Spännande, smart, rolig emellanåt, grymt fint sceneri och kläderna. Och miljön! Se den om ni missat. Se om om ni redan sett.

"Gloria" av Wille Crafoord (novell) Crafoord försöker nog skildra någon slags besatt kändiskult som spottar ut rester av människor på löpande band. Men jag förstår  inte hans poäng. Eller så har han ingen poäng. Om den finns så har den i alla fall ingen finess. Hela storyn är tråkig och lätt banal.

"Heder" av Jens Lapidus Förvånande nog ogillade jag inte den här. Kanske har det att göra med novellen jag läste innan. Det var liksom inte så svårt att bräcka Crafoord. Lapidus språk är mer följsamt än i "Snabba cash" och känns mer… jag vet inte… verkligt. Historien i sig är en enkel om en man som lämnar fängelset och ska träffa "honom". Novellen siktar mot att reda ut vem denne honom är. När Lapidus skrivit "men när ska du träffa honom" för sjätte gången på 30 sidor känner jag mig trött. Okej. Språket tilltalade mig mycket mer i den här texten är något annat han skrivit men i det store hele, nja.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tuffast av alla

Josefine Hildingsson
Innan var jag skribent nu är jag lärarstudent (bra rim). Ska bli ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Är numera hela 33 år. Bor på HISINGEN <3 med man, barn och katt. Har över 600 tulpanlökar i trädgården och tänker mycket på jämställdhetsfrågor, rättvisa och fred på jorden.

Mest lästa

  1. Jag vet inte om jag kan köra bilen med mina små tjejhänder :(
  2. De är ff små.
  3. Vädret. 
  4. Brunnsbo-Kville-Brunnsbo.
  5. Lördag.