Understanding Fashion

Archive: Jan 2017

  1. yes, I’m a fan girl

    Leave a Comment

    Alltså detta med att vara helt såld på skådespelare är inget nytt fenomen, tror de allra flesta har varit det vid något tillfälle i livet. Hör liksom till. Just nu är jag inne i livets revival av min kärlek till den brittiske skådespelaren Sam Riley. Jag kan inte få nog. Älskar Riley lika mycket som Snubben älskar Filip och Fredrik – DET FÅR INTE PLATS I MITT BRÖST.

    I CAN’T EVEN.

    Såg Control av Anton Corbijn på bio 2008. Kunde inte hantera hur mycket jag tyckte om filmen (pga Joy Division-fan sedan urminnes tider) och Rileys performance. Dog då. Dör nu.

    #TB 2008. Tog tydligen bild på min biobiljett då också (tack bilddagboken!), tror dessutom att jag fortfarande har originalbiljetten kvar i någon gömma.

    Det fina med Riley är att han tillåts vara sådär fenomenalt brittisk i de flesta av sina roller och är alltid flawless vad gäller stil. Allt han tar på sig ser fantastiskt ut. Han har en stil som är konsekvent, och finslipad på ett intressant och genuint vis. Han har hittat det som kan ta oändligt lång tid att komma underfund med (i alla fall för egen del) – ett uttryck som symboliserar och ger uttryck åt den egna personen.

    När en är bekväm i sig själv och sin stil, så syns det verkligen utåt. En ganska ny insikt från undertecknad.

    Vill ju bara vara som i en film av Jean-Luc Godard mest hela tiden, tack.

    BONUS

    Hittade detta klipp. En minut som pin point:ar allt som är viktigt i livet, så som jag tänker ungefär varje dag. Och Rileys hesa stämma på detta.. My god. Njut!

  2. in memory: David Bowie

    Leave a Comment

    Something happened on the day he died, spirit rose a metre and stepped aside. Somebody else took his place and bravely cried: I’m a blackstar, I’m a blackstar.

    – David Bowie, Blackstar (2016)

    Foto: Terry O’Neill

    Sitter i skrivandets stund och ser på dokumentären David Bowie: The Last Five Years (BBC, 2017).

    Idag är det alltså ett år sedan David Bowie lämnade jordelivet. Det finns så otroligt mycket att säga om denne man. Han sätt att se på sitt artisteri, att hela tiden söka nya vägar, lika mycket musikaliskt som modemässigt är oerhört fascinerande. Han var, och är, en oändlig en källa för inspiration.

    Mode är precis så som han såg på det, i ständig förändring, det gäller bara att hitta sitt eget uttryckssätt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

    Detta är allt jag kan med att skriva om Bowie. Hans bortgång har tagit mig oerhört hårt. Sitter och gråter just nu. På den nivån. *blödig*

    <3

  3. throwback: på villovägar 2007

    Leave a Comment

    ”Oho våren 2007 som bara finns en gång”, sjöng Håkan för tio år sedan. Jag var 20 år och ack så oskuldsfull *not*

    Har ju tidigare demonstrerat min stilutveckling, men tänkte nu göra nedslag i året då jag äntligen fick handla på Systembolaget och slapp smyga in på Uppåt Framåt.

    Presenterar mitt mest fashionabla (och lite pixliga) self at the age of twenty:

    Selfie på en buss påväg till Uppåt.

    Badrumsselfie i föräldrahemmet på min tjugonde födelsedag.

    Sportade alltså denna frisyr typ jämt.

    Färgglada strumpbyxor var min grej.

    Blev förevigad på Park Lane med Johan och Emma.

    Gick modell på Textilhögskolan i Borås.

    Kände mig dödscool.

    Surade i Prag för att mamma inte lät mig stanna i Berlin.

    This must be sport, dear på Min Bror och Jag. Vann tredjepris för bäst utklädda. Arsenal ftw!

    Tapetserade min första lägga med mig själv.

    Så mycket popsnöre va.

    *sexy teacher*

    Kunde vara mild också.

    Har INGEN ANING om vem denna dude är, men han var tydligen intressant nog att få vara med på bild.

    Jag och Karin kunde konsten att posera redan då. Såklart. Här på Jazzhuset. Såklart.

    SJUKT glad på HDK-fest.

    *deer in headlights*

    Foto: Djungeltrumman. Jag och Johan var sååååå coola ihop. Alla trodde dessutom att vi var syskon.

    Alltså.. Ser jag typ likadan ut nu som för tio år sedan? Trodde jag var ännu mer färgglad back then haha. Kul verkar jag ju ha haft i alla fall. Men måste nog ändå säga som Håkan (igen)

    Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

    Tack till: Bilddagboken! (Som Instagram, fast utan filter.)

  4. Mode 2017

    Leave a Comment

    Vi har nu lämnat ett eklektiskt modeår bakom oss, kantat av sammet, metalliskt, arkitektoniskt, asymmetriskt, korsetterat, oversizeat och 1990-taliserat. Vad som varit bra och dåligt är svårt att säga, allt handlar ju till syvende och sist om personligt tycke och smak. Men det kan konstateras att märkesmedvetenheten gått som en röd tråd genom alla dessa trender, och det kommer fortsätta att vara så även 2017.

    Vi kommer fortsätta sporta loggor och köpa plagg som signalerar vilka vi är och vilken grupp vi tillhör, eftersom kläder innebär identifikation.

    Enligt elle.se gäller följande ”nyckeltrender” (i urval) i vår:

    • Vitt
    • Volanger
    • Siden
    • Transparent
    • Plisserat
    • Gult
    • Dekonstruerat
    • Aprikos

    Foto. Nästan alla ELLE’s måsten i en outfit. Whyred S/S -17.

    Tycker det är så svårt med trender. Palla byta ut garderoben två gånger om året, men visst finns det ofantligt mycket att hämta och lära av alla trendrapporter. Det sägs ju att trender kommer och går, men att mode består. Tycker det ligger mycket i det. Framför allt skall kläder och mode vara något som är roligt, annars finns det ingen mening.

    Såhär ser jag ut idag. Lite linne ovanpå polon och en logga i bakgrunden. Typiskt 2016 det.

    Jag säger som The Tough Alliance gjorde 2005: ”take no heroes, only inspiration.”

Understanding Fashion

Ninni Svanlind
Mode- och konstvetare med en näst intill ohälsosam relation till färgen svart.
***
Kontakt:
[email protected]

Mest lästa

  1. Understanding Fashion: ett år i bilder
  2. Ang. H&M och Wes Anderson
  3. Puttin' on the Ritz
  4. ASICS - 30 år av stil
  5. Mode 2017