Understanding Fashion

Kategori: kritik

perception of perfection

Semi-uppsatt frisyr. Har inte hänt sedan 2009.


Perfektion är subjektivt och tidsödande i mångt och mycket, då vi är våra egna värsta kritiker ungefär hela tiden. Jag har spenderat oändligt med tid åt att leva upp till den förväntade bilden av mig, som jag skapat helt själv. Vad jag har för frisyr eller färg på kläderna är det ingen som bryr sig om, förutom jag själv.

Är jag synonym med page, röda läppar och svarta kläder? Till viss del, men det är ju inte i sådana attribut personligheten sitter. Är oändligt trött på att perfektion är någon slags generell bild av att en också är lyckad.

Förra veckan köpte jag mitt första icke svarta plagg på tre år. Trodde nog aldrig att den dagen skulle komma, faktiskt. Men nu är den här och jag skall rocka denna kjol skamlöst.

Ny era, nya perspektiv.

Silver är ändå på den neutrala skalan. Vågar inte gå all in, ännu skall sägas.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Ang. H&M och Wes Anderson

Igår offentliggjordes H&Ms årliga julfilm, i år regisserad av vår allas indiedarling Wes Anderson. Denna estetiskt mycket tilltalande smällkaramell heter ”Come Together” och utspelar sig på ett tåg, med Adrien Brody i huvudrollen.

Detta är ett något otippat samarbete måste jag säga. Förra året var Katy Perry frontfigur och året innan dess, Lady Gaga tillsammans med Tony Bennett. Folkligt och mysigt i juletid.

H&M gillar ju som bekant att arbeta med kändisar, allt för att appellera till fler målgrupper. Genom att ta in Anderson vill H&M förmedla att märket är tillräckligt coolt även för den vanligtvis märkeskåta, något ängsliga modemedvetna människan, som vanligtvis endast smyger in på H&M för att köpa strumpor (läs: undertecknad).

Andersons estetiska formspråk är ju magiskt på alla sätt och vis (ja, jag är självfallet ett enormt fan), och det är till syvende och sist det som lockar. Nu har jag sett reklamfilmen fler gånger än jag vill erkänna, och inte enda gång tittar jag på kläderna. De kunde inte vara mer ointressanta. Jag ser bara Wes Anderson.

H&M vinner således inte ett dugg på detta, de skjuter sig i foten. Däremot ger det kanske Anderson ett kommersiellt uppsving. Snart kommer troligen varenda kotte ute i stugorna diskutera storheten med Life Aquatic och klä ut sig till Margot Tenenbaum på maskerad. Det ena föder ofta, som bekant, det andra.

H&Ms snyggaste reklamfilm genom tiderna är det ju i alla fall.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

ang. spanskt mode

Känner att jag kanske är lite orättvis mot Spanien på modefronten. Men jag måste säga att det är stor skillnad från vårt högst modemedvetna Sverige. I staden jag befinner mig bär såklart alla kläder, men INGENTING sticker ut. Hur är det ens möjligt?

Satt med ljus och lykta igår i jakt på spanska bloggar och/eller instagramkonton som är inspirerande (dvs. annat än brudar med långt lockigt hår i oändligt kostsamma designeroutfits) och som kan motbevisa min hittills något negativa bild av hur spanjorerna klär sig. Usch. Låter verkligen som livets snobb, men det är jag inte! Vill bara bli lite inspirerad. Hur svårt skall det behöva vara?

Hittade i alla fall en spansk skådespelerska vid namn Úrsula Corberó som jag gillar skarpt! Hon är liksom sådär härligt urban, sina 856k followers till trots. Enligt spanska Wikipedia är hon född 1989 och 163 cm lång. Viktig info ändå.

Skickade ett DM till henne och frågade om jag kunde få lägga upp en av hennes instagrambilder här, men hon har inte svarat. Skådespelare kanske är superupptagna. Oavsett, väl värd att följa tycker jag.

https://www.instagram.com/ursulolita/

Jakten på mer spanskt mode som inte andas SNARK fortsätter. Under tiden blir det väl fler bilder på mig i min favoritfärg.

Foto: Maria Svanlind. *försöker dölja att jag egentligen är en linslus av rang*

Foto: Maria Svanlind. *försöker dölja att jag egentligen är en linslus av rang*

Bisous! (orkar ej googla vad puss heter på spanska)

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

den ängsliga modesvensken

Som svensk är det oerhört viktigt att passa in och känna gemenskap, samtidigt som vi vill vara helt och hållet superunika, egna, inspirerade och inspirerande. Hur går denna ekvation ihop?

För ett par veckor sedan var det ju fashion week i Stockholm, vilket är fantastiskt då de svenska modeundren får chans att visa upp sig och få modefolk och bloggare att fullständigt kapitulera till alla dessa fantastiska kollektioner. Mellan visningarna står modefolket utanför Berns och trycker i hopp om att det kanske, kanske kommer någon fotograf från någon fräck publikation och vill ta en bild på just dem. Alla vill synas, bli bekräftade. Missförstå mig rätt, jag har också stått och hängt utanför Berns och hoppats på exakt samma sak. Att få uppmärksamhet för sina fashionabla efforts är ju till syvende och sist ett kvitto på att en gjort något rätt.

Efter att ha browsat Vogues bilder från detta modehappening slår det mig också att det endast finns bilder på kvinnor. Alla lika vackra, coola, stilsäkra och många sportar en ”typisk svensk” look. Men var är alla män? Finns det, enligt Vogue, inga moderiktiga män i Sverige värda att dokumentera?

Foto: Vogue. Swedish sportif.

Foto: Vogue. Swedish sportif.


Foto: Vogue. LOOK AT THOSE SHOES.

Foto: Vogue. LOOK AT THOSE SHOES.

Hittade i alla fall en man. Yay!

Foto: Vogue. Han har ju helt rätt look. No argument.

Foto: Vogue. Han har ju helt rätt look. No argument.

Svenskarnas brutala ängslighet gäller inte bara när det är happenings som Fashion Week eller Way Out West, den är konstant. Har jag en dålig kläddag stannar jag hellre hemma än att visa mig i något halvdant. Lite sorgligt kan tyckas, men ack så sant. Alla står vi tysta, men vi vill att alla skall se oss. Vi är alla unika. Det är sanning. Men när mode blir en tävling är det dock riktigt jävla trist.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Festivalstilen: yay or nay?

Festivalstilen är lika mycket en institution som sommarstilen i stort. När det är dags att åka på festival, då skall det sannerligen synas. Det är som om samtliga festivaldeltagare kryper ur sina hålor och möts i denna unisona, och smått fascinerande stil. Stadsfestivaler är undantagna detta mode, förutom Summerburst, den svenska osmaklighetens absoluta högborg. Hej neon, avklippta jeansshorts och keps.

Hur ser då den allmänna festivalstilen ut?

Foto *snygga modellbrudar som sportar boholooken på Coachella*

Foto *snygga modellbrudar som sportar boholooken på Coachella*

Alla tjejer skall vara bohemer på festival, det är sedan gammalt. Det får gärna vara någon typ av huvudbonad också, hatt eller blomsterkrans spelar mindre roll. Eller byt ut blusen mot en bandtischa och flätat läderband runt huvudet. *ROCK* Stövlar kan eventuellt vara att rekommendera också. Inte jättekul att trampa lera i öppna sandaler.

  1. Ful.
  2. Ja.
  3. Nej.
  4. På festival? Really?
  5. Helt ok.

1,5 rätt av fem när alla killar skall se ut som svåra musiker på festival. Borde inte killar också sporta stövlar? Tygskor känns ju inte heller helt optimalt i sammanhanget. Men det skall tilläggas att det självklart finns andra alternativ, som hawaiiskjorta.

Liksom sommarstilen tycks festivalstilen vara djupt cementerad, alla festivaldeltagare blir således kloner av varandra. Denna kollektiva dress code är häpnadsväckande. De är lätta för andra att känna igen, men helt omöjligt att hitta sina vänner på festivalområdet?

Alla vill vi vara individualister, men när det väl kommer till kritan är vi ändå stöpta ur samma form. 

Festivalmodets strömmar flyter åt samma håll, det gäller att hänga med för att passa in. Ganska trist, tycker jag.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Britons never shall be slaves

So we all woke up today to the news that Britain is leaving the EU. On a personal level, this is absolutely heart breaking. I’m not British, I’m a Swedish Anglophile of the highest rank. The British culture, fashion, and lifestyle has always been very appealing to me. But this goes beyond any personal affections for the U.K.

Geri Halliwell sporting Union Jack, mid 1990s.

Geri Halliwell sporting Union Jack mid 1990s

David Cameron has just announced his resignation. This says a lot about the time we live in, with the right wing winds blowing up to a storm. Britain is now pro closing its boarders. How this will turn out, well, we’ll have to wait and see.

I will do everyting I can as Prime Minister to steady the ship over the coming weeks and months, but I do not think it would be right for me to try to be the captain that steers our country to its next destination.

–  David Cameron

From a cultural point of view, leaving the EU will effect the country in the most negative of ways. What will happen to all the members of the EU living in the U.K.? Many of them are a great support to the rich cultural movement that Britain is so proud of. Fashion students, designers, musicians, writers, editors… The list goes on and on. Britain is at risk of loosing so much competence. Being excluding is in nobody’s favour.

Rule, Britannia? I think not. This is a sad day for all of Europe.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Sommarstilen: en analys

Inför varje sommarsäsong matas vi dagligen av tips och trix till den perfekta sommarstilen och hur den skall rockas. De glansiga magasinen skriver med stora bokstäver på omslagen och vi går på det. Köper ett nummer, eller klickar på en länk som kommer i vår väg. Även om vi inte är intresserade, så klickar vi. Varför? Det är djupt rotat i människans önskan om att passa in.

I helgen var jag på Tjörn och kan konstatera följande: Alla ser likadana ut. Alla rockar samma sommarstil. För det finns endast en?

  • Tunn kofta, oversize, ljus färg. CHECK
  • Bomullsbyxor. CHECK
  • Ljus t-shirt. CHECK
  • Linneskjorta / kavaj. CHECK
  • Stråhatt / stråväska. CHECK

Den svenska sommarstilen är definitionen av klassisk, nästintill traditionell. Tråkig.

Daniel Lindström på tidningen Café berättar hur du som man skall se ut i sommar.

*inspirationsbild från Dries van Noten*

Fanny Staaf på Metro mode tycker att tjejerna skall se ut såhär:

SNARK.

OCH GLÖM EJ ERA WAYFARERS på väg till stranden / city / klubben.

Det tycks alltså bara finnas en stil som skall nötas år ut och år in. Det tycks inte finnas något utrymme för variationer, bara varianter på redan väl beprövade koncept.

Jag ser likadan ut oavsett årstid, frågan är ju om det är så mycket roligare egentligen.

13173363_512530022287608_2695471867862507057_o

Undertecknad för en månad sedan *somrig* Foto: Rebecka Bjurmell

Sommarmode är vad du gör det till. Lyssna inte så mycket på vad modekännare tycker, kör i vind och ha kul. Ingen vill vara en moderobot.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nu när staden försöker återhämta sig efter den musikaliska urladdning som rådigt, så går det att konstatera följande; hur herr Håkan Hellström än gör så kommer han för evigt vara förknippad med den sjömanskostym han drog på sig under sina tidiga år som soloartist (ca 2000-2001). Hans stilutveckling har tydligt gått att följa och det är kul att se artister evolvera, men fansen tycks absolut inte göra det, oavsett ålder. Ingenting ger så Hellströmska konnotationer som denna utstyrsel, och den dyker upp överallt.

Har en vän från Stockholm boende hos mig denna uppsnärjda helg, som förvånande talade om att hela Tinder-flödet var överrepresenterat av denna nautiska ekipering, oberoende av könstillhörighet. Vad är det då som signaleras? ”Jag gillar Håkan, swipea höger om du också gör det!”? I alla dagstidningar samma sak. Är det ett kodspråk fansen emellan? GP skrev igår om att alla serveringspersonal på Scandic Rubinen var iklädda sjömansskjortor för att hedra denne Göteborgsson. Hellström själv har ju stilmässigt gått vidare för länge sedan. Är det inte dags även för fansen att ta ett steg tillbaka från en romantiserad nostalgi?

Mode är känslobaserat, kanske är det också därför sjömanskostymen får vara kvar.

hakanhellstrom

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Misslyckad modebevakning

Chanel visade igår sin haute couture-kollektion för S/S -16, i vanlig ordning i Le Grand Palais, Paris. Där betraktaren placerats i Karl Lagerfelds minimalistiska trädgård.

Den klassiska Chaneldräkten har blivit uppdaterad och fått en liten extra väska för iPhone. Lagerfeld förutsätter att alla är ägare till en sådan telefon, vilket såklart inte är helt fel att anta. Men det är inte här fokus ligger. Faktum är att det varit något vanskligt att få tag i bra footage från denna visning. Lagerfelds visioner hamnar i skuggan av dagens kändiskåta medier. Fokus har istället hamnat på modellen/skådespelerskan Cara Delevingne och hennes hund som satt på front row. Vogue diskuterar huruvida denna hund kommer bli lika mycket ett modedjur som Lagerfelds katt, vilken också har ett eget instagramkonto. Elle menar att Delevignes hund stal all uppmärksamhet från Kendall Jenner. Hur kommer det sig att detta är modemediernas brännpunkt? Vilka gagnas av denna information? Det säger absolut ingenting om modehus, koncept eller aktuell kollektion. Det tycks ligga i tiden att lägga fokus på mindre betydande “nyheter”.

Det är självklart intressant att få ta del av bilder på personerna på front row och vad de bär för plagg (oftast specialdesignade av Lagerfeld själv), men när en icke moderelaterad detalj får allt spelrum har modebevakningen satts ur balans.

Mode är alltså, enligt sociala medier, att ha ett husdjur.

IMG_2143

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Hur göteborgarna borde klä sig

Häromdagen slank det ovälkommet ned en tidning i brevlådan. Cityliv. En gratistidning om den göteborgska livsstilen, eller dylikt. Mode är tydligen viktigt för denna tidning, men dess modeprofilering är lika intetsägande som en Ellos-katalog. Jag blir aktivt uppgiven av att läsa om hur modejournalisten Frida Zetterström tycker att vi borde klä oss.

Det finns också en glättighet som inte går att ta till sig. Någon form av stil står inte att finna på dessa modesidor, det är alltför slätstruket. Det finns ingen källa till inspiration, endast fula bilder på fula kläder. Medelålders och smaklöst. Zetterström verkar tro att detta är vår grej, eller att det vore väldigt käckt om vi tog till oss hennes vision. Zetterströms omdöme lämnar mycket att önska. Det upplevs som en ytterst förlegad bild av presentationen av kläder, för mode är det då rakt inte.

Jag anser inte att alla borde gå klädda i svart, eller ikläda sig skulpturala kreationer i beige och grått som tagna ur en editorial i Bon, men någonstans får gränsen gå. Om någon vill ha tips på hur en blir snyggast på nyårsfesten går det jättebra att höra av sig till mig istället.

Denna tidning och dess syn på mode och den göteborgska livsstilen är långt ifrån uppdaterad. Vi är sannerligen mer mode- och trendmedvetna än så.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Understanding Fashion

Ninni Svanlind
Mode- och konstvetare med en näst intill ohälsosam relation till färgen svart.
***
Kontakt:
[email protected]

Mest lästa

  1. Understanding Fashion: ett år i bilder
  2. Ang. H&M och Wes Anderson
  3. Puttin' on the Ritz
  4. Mode 2017
  5. throwback: på villovägar 2007