Understanding Fashion

Kategori: mode

Way out west: dag 2

Festivalens andra dag inleddes med Djungeltrummans dagsfest där det bjöd på min signaturdryck – prosecco. En mycket god inledning på en solig festivalfredag!

Foto: Anna Ekehäll. Var extremt trött, men också glad, beige (nude look) samt überfotriktig. Tackar mig själv idag för det beslutet!


Svängde förbi Warnerfesten under pseudonymen ”Tanja”. Det gick jättebra. Ölen var dock slut och gin fanns endast att tillgå. Stämningen som rådde i detta mini-fräcke var ytterst intressant. Allt och alla var superfräcka, kände mig som en katt bland hermelinerna. Stannade i 45 minuter.

Väl på området var stämningen mycket god, och snygg! 

Just nu hittas jag på Nöjesguidens dagsfest på Scandic Rubinen, snart blir det åter till området! Vi ses i vimlet!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Way out west: dag 1

Inledde igår festivalhelgen tillsammans med Maria och en fin GT med lingon och timjan på Clarions takterrass. Sedan blev det öl på en jädra massa dagsfester innan vi lyckades ta oss till området. Gbg levererade nämligen två ypperliga saker igår: Bra väder och mer bra väder. Och jag hade klätt mig baserat på något mellanting i obekväma, men snygga skor i plast.

Foto: Maria Kopp. Kände mig som gosigheten själv i denna mjukismundering!


Tänkte att jag skulle lägga fokus på män under torsdagen, nedan finnes de jag tyckte var mest intressanta igår.

Aron McFaul.

Wilhelm Tengdahl.


Män på festival har en tendens att klä sig anonymt. Förutom på VIP-området, där har nio av tio (grovt räknat) män hatt och/eller ansiktsbehåring. Av typ samma modell dock (på båda punkter), vilket är anonymiserade i sig. Jeans- och skinnjackan står fortsatt stadig. Bra plagg ändå!

Festivalens första dag lämnade mig dessvärre inte särskilt inspirerad. Upplever också att tidigare års fashion week-tendenser tonats ner något. Bekvämlighet framför allt? Kanske hade jag inte ögonen med mig tillräckligt? Mycket Summerburst-känsla på festivalområdets mode överlag.

Foto: Maria Kopp. Jag och Majli höll modefanan högt på dagsfest.


Hoppas på mer inspiration denna andra festivaldag som inleds med Djungeltrummans dagsfest på HOPS (Masthuggstorget) kl 14. 

Hoppas vi ses där!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Understanding Fashion <3 Way Out West

Idag drar det stora kalaset igång, det vallfärdas nog mest från Stockholm, och redan igår började stan jobba upp festivalpulsen. Träffade en vän på Yaki-Da som sa att hon längtat efter WOW sedan festivalens sista dag förra året. Blev så glad av hennes entusiasm! Stan blir liksom väldigt annorlunda denna helg. Roligare, bubbligare och ännu lite snyggare.

Ser så mycket fram emot att observera och dokumentera på modefronten!

Tvingade min lillebror att köra mig till Allum igår, ALLT FÖR REGNJACKAN I RÄTT STORLEK (min första sedan typ 1998). Nu är jag 100% redo för alla eventualiteter, i alla fall vädermässigt.

*Nyvaken och peppad tvättstugetjej som funderar över vad hon skall ha på sig*


Så, om bara ett par timmar är det dags. Första dagsfesten drar väl igång om redan ett par timmar?! SO MANY PARTIES, SO LITTLE TIME!!! Runt klockan 13 hittas jag på en takterrass vid Stenpiren, sedan blir the The Radio Dept. på Linné! *PEPPEN* 

LET THE FUN BEGIN!

Jag och Maria på WOW -16. Glada brudar utlovas även i år!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tre månader går otroligt fort, känns som att det bara var härom veckan jag steg av planet från Spanien.. Samtidigt som det också är en hel livstid sedan. Sufficient to say, borta bra, men hemma är lite bättre med alla fantastiska människor i ens liv och hur inspirerad en känner sig! Det har hänt något med Göteborg, eller är det bara jag som inte sett vad som varit där hela tiden?

Här kommer som utlovat tre månader i bilder <3

APRIL

Foto: Felicia Calming. Jag och min bästis Rille på fest. Typ bandbild från 2004?


Var på invigning av restaurang IMOBO på Friggagatan. Vi var tidiga och tog en enkel lager i vårsolen.


Foto: Erika Ekstrand. Fräckade mig på Kafé Magasinet pre orangeri.


Foto: Maria Kopp. Var med i Nöjesguidens modejury som utsåg Göteborgs bäst klädda. Snackade lite mode i Nordstan i samband med prisutdelningen.


Stylade modeplåtning i Borås och lekte med färg. Tror det var någonstans här som detta med färg fick fäste.


Under plåtningen såg jag dock ut såhär.

MAJ

Foto: Rickard Hallin. Har väl hängt med Herr Hallin mest hela tiden under det gångna kvartalet. Tvingar honom alltid att ta bilder på mig så folk vet vad jag pysslar med på sociala medier.


Var superpeppad (och lite full) kl 09:30 i väntan på att åka till Berlin.


Såg danska bandet Liima på Lido i Kreuzberg. Den bästa spelningen hittills i år.


Obligatorisk toalettselfie pga var också full i Kreuzberg.


Foto: Christian Kuehn. Berlin är kulissen som passar undertecknad bäst ändå.


Foto: Christine Friberg. Var lite salongs på butiksevent. ”TA BILD PÅ MIG TILL INSTA!!!”


Bjöd Rille på hemlagat och amarone en bakissöndag. Vi blev fulla och gick till Publik sen.


Som sagt..


Foto: Rickard Hallin. VIT SKJORTA. STORT STEG.


Hängde med min kollega Sandra och drack öl på ca alla barer runt järnis.


Foto: Charmaine Wang. Jag och min kollega Vendela sportade snarlika outfits.


Boulebar Invitational – Lag Djungeltrumman. Vi kom till A-slutspel, där fick vi storstryk och dränkte våra kast-med-liten-boll-sorger i pastis.


Foto: Rebecka Bjurmell. Karin och jag var ändå goda förlorare.

JUNI

Foto: Christine Friberg. Iförd jeansjacka för första gången på nästan 20 år. OCH uppsatt hår. the times are changing.


Har fattat tycke för 90-talsmamma-looken. Är nästan helt hundra på att min mor såg ut ungefär såhär 1993.


Foto: Sandra Johannesson. Champagne – because I’m worth it. Och randigt, som jag älskar randigt igen.


Och skjortor med jättelånga ärmar.


Foto: Caisa Svanlind. Skjortor överlag. Vill typ bada i skjortor! Här en behind the scenes från midsommarafton på Vinön (Örebro) när lillasyster fick i uppdrag att ta bild. Var halvnöjd?


Foto: Emil Ekblad Andersson. Jag har ju blivit moster! Min svåger lyckades fånga detta fina ögonblick. Jag <3 baby Ruben. Mer stolt moster får en ju leta efter.


Foto: Caisa Svanlind. Älskar lupiner mer än någon annan blomma, förutom pioner. Ville bli ett med mitt naturbarn. Det gick så bra att jag blev toksjuk lagom tills vi skulle åka hem.


Et voilà: En fredagssjukselfie utan filter. Inre vagel under högerögat har jag fått också. #livet

Imorgon är det juli. Då kommer sommaren och sommarmodet på riktigt. Så. Nu var det bestämt.

Modeinspirationen finns överallt, det gäller bara att lyfta blicken lite. *ny insikt*

Ha en fin helg!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ett epitet som heter duga! *prestationsångest* Nej, men är oändligt smickrad och glad för detta utnämnande av Nöjesguiden! Här är hela utelistan!

Foto: Nöjesguiden. Från Way out west 2015. Saknar ej den där frisyren om jag skall vara ärlig.

Det har varit svalt på bloggfronten det sista, är väl medveten om det. Mitt fokus har legat på att finna en plats i Göteborg, en vardag att trivas i.

Nu har jag varit hemma i Sverige lika länge som jag varit borta, och det känns så bra att vara åter.

På det personliga, liksom det yrkesmässiga har det hänt mycket. Kanske har det märkts när jag synts på stan (event).

Har börjat jobba på Monki samt att; JAG HAR BLIVIT VÄN MED FÄRG.

Foto: Tora Englund. Undertecknad i lördags, givetvis med favoritdrycken i högsta hugg.

Tre år av konsekvent ALL BLACK EVERYTHING är förbi. Sällan har jag känt mig så bekväm och snygg!

Nu är jag här för att stanna, och bloggen kommer uppdateras frekvent!

Mode är ju, som bekant, att trivas – då syns det utåt!

Foto: Sandra Johannesson. Ränder och champagne går hand i hand, det är sedan gammalt.

Stay tuned, härnäst blir det bildkavalkad från de senaste månaderna! <3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

perception of perfection

Semi-uppsatt frisyr. Har inte hänt sedan 2009.


Perfektion är subjektivt och tidsödande i mångt och mycket, då vi är våra egna värsta kritiker ungefär hela tiden. Jag har spenderat oändligt med tid åt att leva upp till den förväntade bilden av mig, som jag skapat helt själv. Vad jag har för frisyr eller färg på kläderna är det ingen som bryr sig om, förutom jag själv.

Är jag synonym med page, röda läppar och svarta kläder? Till viss del, men det är ju inte i sådana attribut personligheten sitter. Är oändligt trött på att perfektion är någon slags generell bild av att en också är lyckad.

Förra veckan köpte jag mitt första icke svarta plagg på tre år. Trodde nog aldrig att den dagen skulle komma, faktiskt. Men nu är den här och jag skall rocka denna kjol skamlöst.

Ny era, nya perspektiv.

Silver är ändå på den neutrala skalan. Vågar inte gå all in, ännu skall sägas.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

let’s talk about fashion

För ett litet tag sedan blev jag av Nöjesguiden tillfrågad att sitta med i en modejury som skall utse Göteborgs bästa klädda 2017. Tackade ja direkt! Det finns många fashionabla människor som är värda att uppmärksammas i denna stad.

Idag är det prisutdelning, samt panelsamtal om mode där jag kommer sitta med och ge min syn på fenomenet tillsammans med Ali Davoodi (Miksajo/Art made this/Fresh Fish) och Louise Eriksson (Klädoteket). Kom till Nordstan 17:30 i eftermiddag och lyssna!

Kommer nog se ut ungefär såhär i eftermiddag. Minus barbent och sommarskor.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

back in town

Nu har jag varit på Göteborgsk mark i snart två veckor. Det är alltid lite märkligt att komma tillbaka. Dock mest positivt.
Trodde nog att jag skulle vara än mer acklimatiserad vad gäller spanskt klimat, men det kroppsliga minnet av den svenska kylan sitter liksom i märgen, en är ju typ stålsatt från födseln.

Foto: Caisa Svanlind. Sprang till Trädgårdsföreningen redan efter två dygn hemma. Smälter in så bra där.

Den största skillnaden jag märkt från min tid utomlands är ju det faktum att jag tillhör den skara människor som klär sig enligt ängslig svensk modemodell, i svart (och lite svårt ibland). Här smälter jag in. Det gjorde jag inte i den lilla spanska kuststaden. Svart som huvudsaklig färg i garderoben finns inte där. Således drog jag till mig uppmärksamhet, varesig det var på morgonpromenaden, på det lokala biblioteket, i mataffären eller på klubben.

Foto: Maria Svanlind.  When in Spain *smälter in ännu mer*

Det bekom mig inte särskilt, men något ovant att vara någon som sticker ut pga val av färg på kläderna, när det är standard på hemmaplan. Kände mig aldrig riktigt bekväm där. Jag var en svartklädd alien, om än en väldigt glad sådan. Åkte bort för att hitta vad jag saknat, fokuspunkter och inre ro. Känns bra att vara åter. Fortfarande iklädd svart, men mindre alien.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

yes, I’m a fan girl

Alltså detta med att vara helt såld på skådespelare är inget nytt fenomen, tror de allra flesta har varit det vid något tillfälle i livet. Hör liksom till. Just nu är jag inne i livets revival av min kärlek till den brittiske skådespelaren Sam Riley. Jag kan inte få nog. Älskar Riley lika mycket som Snubben älskar Filip och Fredrik – DET FÅR INTE PLATS I MITT BRÖST.

I CAN’T EVEN.

Såg Control av Anton Corbijn på bio 2008. Kunde inte hantera hur mycket jag tyckte om filmen (pga Joy Division-fan sedan urminnes tider) och Rileys performance. Dog då. Dör nu.

#TB 2008. Tog tydligen bild på min biobiljett då också (tack bilddagboken!), tror dessutom att jag fortfarande har originalbiljetten kvar i någon gömma.

Det fina med Riley är att han tillåts vara sådär fenomenalt brittisk i de flesta av sina roller och är alltid flawless vad gäller stil. Allt han tar på sig ser fantastiskt ut. Han har en stil som är konsekvent, och finslipad på ett intressant och genuint vis. Han har hittat det som kan ta oändligt lång tid att komma underfund med (i alla fall för egen del) – ett uttryck som symboliserar och ger uttryck åt den egna personen.

När en är bekväm i sig själv och sin stil, så syns det verkligen utåt. En ganska ny insikt från undertecknad.

Vill ju bara vara som i en film av Jean-Luc Godard mest hela tiden, tack.

BONUS

Hittade detta klipp. En minut som pin point:ar allt som är viktigt i livet, så som jag tänker ungefär varje dag. Och Rileys hesa stämma på detta.. My god. Njut!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

in memory: David Bowie

Something happened on the day he died, spirit rose a metre and stepped aside. Somebody else took his place and bravely cried: I’m a blackstar, I’m a blackstar.

– David Bowie, Blackstar (2016)

Foto: Terry O’Neill

Sitter i skrivandets stund och ser på dokumentären David Bowie: The Last Five Years (BBC, 2017).

Idag är det alltså ett år sedan David Bowie lämnade jordelivet. Det finns så otroligt mycket att säga om denne man. Han sätt att se på sitt artisteri, att hela tiden söka nya vägar, lika mycket musikaliskt som modemässigt är oerhört fascinerande. Han var, och är, en oändlig en källa för inspiration.

Mode är precis så som han såg på det, i ständig förändring, det gäller bara att hitta sitt eget uttryckssätt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

Detta är allt jag kan med att skriva om Bowie. Hans bortgång har tagit mig oerhört hårt. Sitter och gråter just nu. På den nivån. *blödig*

<3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}