Understanding Fashion

ang. spanskt mode

Känner att jag kanske är lite orättvis mot Spanien på modefronten. Men jag måste säga att det är stor skillnad från vårt högst modemedvetna Sverige. I staden jag befinner mig bär såklart alla kläder, men INGENTING sticker ut. Hur är det ens möjligt?

Satt med ljus och lykta igår i jakt på spanska bloggar och/eller instagramkonton som är inspirerande (dvs. annat än brudar med långt lockigt hår i oändligt kostsamma designeroutfits) och som kan motbevisa min hittills något negativa bild av hur spanjorerna klär sig. Usch. Låter verkligen som livets snobb, men det är jag inte! Vill bara bli lite inspirerad. Hur svårt skall det behöva vara?

Hittade i alla fall en spansk skådespelerska vid namn Úrsula Corberó som jag gillar skarpt! Hon är liksom sådär härligt urban, sina 856k followers till trots. Enligt spanska Wikipedia är hon född 1989 och 163 cm lång. Viktig info ändå.

Skickade ett DM till henne och frågade om jag kunde få lägga upp en av hennes instagrambilder här, men hon har inte svarat. Skådespelare kanske är superupptagna. Oavsett, väl värd att följa tycker jag.

https://www.instagram.com/ursulolita/

Jakten på mer spanskt mode som inte andas SNARK fortsätter. Under tiden blir det väl fler bilder på mig i min favoritfärg.

Foto: Maria Svanlind. *försöker dölja att jag egentligen är en linslus av rang*

Foto: Maria Svanlind. *försöker dölja att jag egentligen är en linslus av rang*

Bisous! (orkar ej googla vad puss heter på spanska)

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

ang. ofrivillig bloggpaus

Ok, fyra veckor sedan mitt senaste inlägg. Det känns inte helt bra. Tror det blev lite mycket för mig med flytt och allt, att upprätthålla bloggen och samtidigt jobba med mig själv. En svår balans att få till! 

Jag lämnade Gbg för att jag inte mådde så bra. Kanske initialt också en anledning till att jag bara klär mig i svart också, faktiskt. Men nu har det gått sex veckor och jag börjar äntligen få lite perspektiv! Därmed är jag också redo att återuppta bloggtråden, för jag tycker ju att det är kul att blogga! Hoppas ni tycker det är roligt att läsa också.

Så, vad har hänt sedan sist?

Alla mina kläder blev förstörda i den spanska tvättmaskinen, så nu går jag mest runt i bomullstights (ok, inte sant). Men vad är oddsen?! Mina svarta plagg är ju cirka heliga.

Foto: Maria Svanlind. På jakt efter ny garderob. Kammar noll. Spanskt mode…


För några veckor sedan var jag i Madrid. SÅ COOL STAD. Tänkte att shoppingen kunde vara bra där. Nej. Zero success på den fronten. Vad är det med spanskt mode? Är det bara jag som inte hittar någon inspiration? Är jag för narrow minded?

Alltid gott att få fräcka sig framför en fräck dörr i en fräck stadsdel dock.


Foto: Santi Guillén. Kittad för utekväll i Madrid med 2 kg torrschampo. Ändå go hårfärg! Borde jobba den jämt?


Syftet med att komma till Spanien var att omfamna min egen imperfektion (svenskt ord?). Känns som att jag kommit en liten bit närmare det målet. Ett steg i det är att låta håret växa ut. 

WAIT, WHAT??? Ingen mer page?! Jooo, såklart. Bara en längre version. Den superkorta frisyren jag hade ett tag var ett sätt för mig att behålla en kontroll som inte längre är nödvändig.

Foto: Rebecka Bjurmell. Jag och Sandra på Djungeltrummanfest i våras.


Visst är det skillnad frisyrmässigt? Bättre/sämre? Min farmor jämförde mig med Karin Boye. Fin komplimang, men det är för mycket strävan efter att vara perfekt över mig på bilden ovan. Jag vill bara vara jag  och må bra. Detta kommer förhoppningsvis också återspeglas i bloggen! 

Mode är inte och kommer aldrig att handla om perfektion. Att vara perfekt kan vara bland det tråkigaste som finns.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

De allra flesta modebloggare har nog, i alla fall någon gång, publicerat bilder på sig själv under rubriken dagens outfit. Det i syfte att visa för andra vad en valt att hänga på sig för dagen och inspirera läsarna med sin stil. För tio år sedan var bloggarnas ootd (outfit of the day) ofta halvdana selfies i en sketen helkroppsspegel, idag ligger det otroligt mycket effort i dessa bilder, och de är ytterst sällan tagna av bloggarna själva. Har de en fotograf med sig under veckans alla dagar, tro? Bilderna skall vara kvalitativa, sjukt snygga, ja, tokperfekta. Att visa upp annat än sitt allra bästa jag i sociala medier är oerhört viktigt för att promota den perfekta bilden av jaget, det egna varumärket. 

Skall ej sticka under stol med att jag hakat på det också, vill också vara perfekt. Men vem är det, egentligen? Ingen alls. Nu när jag är i Spanien tvingar jag min mamma att ta bilder på mig, regisserar henne hur hon skall hålla kameran, hitta rätt vinklar, bakgrunder och poser. Mamma tar ca 30 bilder. Kanske blir 1 bild bra. Om inte tar vi 30 bilder till. Allt i jakten efter perfektion. 

Så, de bilder jag publicerar här i bloggen, eller på instagram (@ninnisvanlind, följ mig, by all means!) är en liten procent av något som kanske kan uppfattas som ”perfekt”, men det är ju inte det, jag vill bara inte offentliggöra mindre snygga bilder på mig själv pga fåfäng, fram tills nu. Palla vara toksnygg jämt.

Låt mig därför presentera – hunting for perfection: behind the scenes! 

Det är inte lätt när det är svårt.

”Är vi inte klara snart?? Detta är inte roligt längre!”

”Det blir nog en snyggare bild om vi fotar där borta!”

”Upp med kameran, sa jag till dig!”

100% sammanbiten pga ca femtionde bilden i ordningen.

Foto: Maria Svanlind. *nailed it*


Stay tuned för fler mindre perfekta ootd:s. Perfektion är ändå inte jättekul.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

understanding fashion goes abroad

För exakt sju dagar sedan flyttade jag från Sverige. Första stoppet: Spanien och Torrevieja. Här är det varmt, och är det något jag ogillar så är det just det, värme. 

Hela min instagramfeed är nu full av bilder på vänner i tjocka halsdukar, mysiga kappor och rockar. Det är något magiskt med den svenska hösten. Att kunna addera flera lager av kläder är bland det bästa jag vet. Det saknar jag lite nu när det är ungefär svensk högsommar i jämförelse. 

Har gått barbent varje dag och duschat minst två gånger om dagen pga svettig. Det är otroligt svårt att klä sig! Och att inte göra stilmässigt avkall för att anpassa sig är ju inte riktigt min grej. Så jag fortsätter att svettas i material som kanske inte alltid andas, men någon måste ju hålla stilgraden ett snäpp högre i en stad där fashion absolut inte bor. No offence, Torrevieja.

Tänker ändå försöka mig på någon streetstyle-grej vad det lider. Måste ju finnas något kul här tänker jag!

Här följer några av den gångna veckans alldeles för varma looks!

Foto: Maria Svanlind. Ser lite besvärad ut pga glömde mina solglasögon i Gbg 🙁

Foto: Maria Svanlind. Köpte ett par nya solisar i väntan på att mina kommer med snigelpost. Kan ej upprätthålla looken utan shades liksom!

Foto: Maria Svanlind. Denna plastkjol höll på att döda mig pga SÅ VARM. Men ack så bildskön och bloggvänlig, därför värt! Typ.


Det kan konstateras att jag aldrig någonsin kommer jobba en särskild semestergarderob. Klär mig alltså som vanligt, minus nylonstrumpbyxor.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

smart mode i höstmörkret

Nu när hösten gjort sitt intåg och mörket faller alldeles för tidigt, så är det ju viktigt att synas under alla mörka timmar. Svart är ju någon slags standard vad gäller höstfärg överlag (tillsammans med kamel, grått och vinrött), vilket jag absolut inte motsätter mig, men det gör ju också att en är svår att upptäcka efter solnedgången.

Försäkringsbolaget If har ju sedan två år samarbetat med välkända svenska designers/märken genom att ta fasta på detta med reflexer och ”smart mode”. 2014 designade BACK en kollektion (ja, jag har reflexväskan) och förra året var det Örjan Andersson som såg till att lysa upp mörkret moderiktigt. I år samarbetar If med Weekday, som designat väskor av olika slag samt en keps.

weekdayxif_press_0005_6

xxmineba

xxpocketbackpack

weekdayxif_press_0001_2

xxba

Inga ytterplagg denna gång alltså, men riktigt snygga accessoarer. If lyckas således leverera smarta och snygga produkter anpassade till den trendkänsliga modesvensken även i år, och för det är vi mycket glada. Kollektionen släpps i Weekdays butiker 1 november!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

how to dress in black

Elle UK publicerade för några dagar sedan en artikel om hur en skall rocka head to toe black för att matcha nya iPhone 7. Just det, för det är ju precis därför en klär sig, alltid. För att gå ihop med sin mobil, eftersom det är en förlängning av oss själva, and we need to dress the part. Men om en bortser från högteknologiska referenser, så fanns det ändå en del inspiration att hämta.

Foto: Elle UK. Silhuetten spelar roll här. Looken hade inte ens nästan varit kul utan det lilla utställda benet. Och skorna gör ju sitt också.

Foto: Elle UK. Silhuetten spelar roll här. Looken hade inte ens nästan varit kul utan det lilla utställda benet. Och skorna gör ju sitt också.

Foto: ELLE UK. It's all in the jacket. Samt den lilla utsvängda byxan. Chict och lite sportigt.

Foto: ELLE UK. It’s all in the jacket. Samt den lilla utsvängda byxan. God kombo, det händer något.

Foto: ELLE UK. Detta gillar jag mycket. Skulle nog aldrig våga mig på denna outfit själv dock. *safe zone*

Foto: ELLE UK. Detta gillar jag mycket. Skulle nog aldrig våga mig på denna outfit själv dock. *safe zone*

Att klä sig i svart är en hel vetenskap. Det är en färg som både syns och inte. Praktisk, och snygg, men det förefaller lätt att försvinna i sin egen outfit. För att det skall bli mer intressant (för en själv i första hand) kan en jobba med olika material för att det skall hända något i utstyrseln, skapa dynamik. Hur kul är det med svart bomull från topp till tå? Som en svart tavla utan textur. Platt och tråkig. Kom därför ihåg ordet TEXTUR. Mix and match. Det kan inte gå fel.

Jag blev själv fotograferad av Linnéa Woll på Gothenburg Street Style förra veckan, av den anledningen att hon gillade hur jag leker med olika material. Har nog aldrig riktigt tänkt på det själv. Alla, inklusive jag själv ibland, anser att jag alltid ser likadan ut. Svarta madame med Ruby Woo och BACK-väska.

Foto: Linnéa.

Foto: Gothenburg Street Style. Glad tjej i lite olika material.

Foto: Linnéa Woll. Matchar alltid BACK med mer BACK. Once you go BACK liksom!

Foto: Gothenburg Street Style. Matchar alltid BACK med mer BACK. Once you go BACK liksom!

Foto: Linnéa Woll. Ser ändå bra ut även bakifrån. Different textures walking away.

Foto: Gothenburg Street Style. Ser ändå bra ut även bakifrån. Different textures walking away.

När en väl valt den svarta vägen är det ytterst svårt att se tjusningen i något annat. Jag kommer fortsätta jobba denna kulör, antagligen tills jag dör. Eller så länge jag tycker att det är kul.

Mode är att finna glädje i att klä sig för sig själv. Punkt. Absolut inte för sin mobiltelefon.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

den ängsliga modesvensken

Som svensk är det oerhört viktigt att passa in och känna gemenskap, samtidigt som vi vill vara helt och hållet superunika, egna, inspirerade och inspirerande. Hur går denna ekvation ihop?

För ett par veckor sedan var det ju fashion week i Stockholm, vilket är fantastiskt då de svenska modeundren får chans att visa upp sig och få modefolk och bloggare att fullständigt kapitulera till alla dessa fantastiska kollektioner. Mellan visningarna står modefolket utanför Berns och trycker i hopp om att det kanske, kanske kommer någon fotograf från någon fräck publikation och vill ta en bild på just dem. Alla vill synas, bli bekräftade. Missförstå mig rätt, jag har också stått och hängt utanför Berns och hoppats på exakt samma sak. Att få uppmärksamhet för sina fashionabla efforts är ju till syvende och sist ett kvitto på att en gjort något rätt.

Efter att ha browsat Vogues bilder från detta modehappening slår det mig också att det endast finns bilder på kvinnor. Alla lika vackra, coola, stilsäkra och många sportar en ”typisk svensk” look. Men var är alla män? Finns det, enligt Vogue, inga moderiktiga män i Sverige värda att dokumentera?

Foto: Vogue. Swedish sportif.

Foto: Vogue. Swedish sportif.


Foto: Vogue. LOOK AT THOSE SHOES.

Foto: Vogue. LOOK AT THOSE SHOES.

Hittade i alla fall en man. Yay!

Foto: Vogue. Han har ju helt rätt look. No argument.

Foto: Vogue. Han har ju helt rätt look. No argument.

Svenskarnas brutala ängslighet gäller inte bara när det är happenings som Fashion Week eller Way Out West, den är konstant. Har jag en dålig kläddag stannar jag hellre hemma än att visa mig i något halvdant. Lite sorgligt kan tyckas, men ack så sant. Alla står vi tysta, men vi vill att alla skall se oss. Vi är alla unika. Det är sanning. Men när mode blir en tävling är det dock riktigt jävla trist.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

hotel fashion

Igår var jag och fröken Kopp på invigningen av nya Comfort Hotel vid Stenpiren. I inbjudan stod det: dress code: casual cool. Fritt för tolkning? På själva eventet var klädkoden överlag allt annat än just casual. Män i välstrukna skjortor och blanka machettknappar trängdes med översminkade kvinnor i full on galaklänningar och de högsta klackarna en någonsin sett. De såg ut som vandrande julgranar, snygga, men något överdådiga. Absolut inget fel i det, men en var ju tvungen att sänka ett glas bubbel extra för att inte känna sig helt obekväm.

Kvällens mest fashionabla man, som också var allt annat än casual, var hotellpimpen nummer ett – Petter Stordalen. Efter ett rungande tal om att Göteborg bland annat är på speed (mycket oklart) bad jag om att få ta en bild på hans utstyrsel. 

Petter Stordalen i egen hög person. Han var precis lika entusiastisk som han ser ut. Rockar högklackat like a boss gör han också!


Han blev eld och lågor och började tala vitt och brett om hur han köper upp hela Balmain kollektioner. Stordalen har en stor passion för jackor och han struttar gärna his stuff down 5th avenue iförd kjol. Hans intresse för mode är häpnadsväckande på alla sätt.

På hotellets kontor fick jag och Maria även agera smakråd åt Stordalen som hade med sig ombyte. Skulle han våga?

Det blev alla gånger yay på denna tigermönstrade kreation!


 Han bad mig komma på nästa styrelsemöte så jag kan tala om att Stordalen inte är stilmässigt galen, för det tycker hans kollegor, som säkert haft same old suit since 1962. 

Fler män borde tänka utanför boxen och jobba en mer icke-traditionell garderob, eller i alla fall vara öppna för att andra göra det. Mode är ju kul!

Sedan blev det överraskningsspelning med en man som också tänker utanför modets ramar!

Ebbot Lundberg, kanske den ende mannen som faktiskt passar i kaftan.


Och så jag. Svart. Forever in my heart. *astråkig*

Passade på att dokumentera mitt ”casual cool” också när vi fick rundtur på hotellet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

about Sonia Rykiel

Nu på morgonen nåddes jag av nyheten att den franska modeskaparen Sonia Rykiel gick ur tiden igår torsdag i sitt hem i Paris, vid 86 års ålder. Hon har kallats ”the queen of knitwear” och har klätt celebriteter sedan tidigt 1960-tal. Hon utvecklade nya sticktekniker och hennes största kännetecken var mjuka, lättburna plagg i spännande färgkombinationer, broderier och bijouterier. 2009 gjorde hon även en mycket uppskattad kollektion åt H&M.

Rykiel var en stark personlighet, högt aktad och älskad för sin originalitet. En av modevärldens mest spännande designers. Hon gick sin egen väg utan att ta hänsyn till vad andra tyckte och tänkte om hennes tillvägagångssätt.

rykielism

[noun ; riki&lisim]

Rykielism is a sociological and stylistic movement founded in 1968 by Sonia Rykiel in Saint-Germain-des-Prés, Paris’ Left Bank. Rykielism extols the liberation of women through sensuality, intelligence and irreverence.
Rykielism is about having the freedom to be oneself. It s a way of life that’s chic and offbeat.
Rykielism lives on Left Banks all over the world. Rykielism will arise in all the places where women cherish their freedom.

1994 släpptes låten Who the hell is Sonia Rykiel av legendaren Malcolm McLaren, där Rykiel pratar om mode.

2009 gjorde Stil i P1 ett program tillägnat henne. Rekommenderar varmt att lyssna här.

Repose en paix, Sonia Rykiel <3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

loggomani

Alltså detta med logotyper. De är överallt. De är så mycket en del av vår vardag och vår garderob att vi inte ens reflekterar över dem. De existerar bara. Eller?

Jag är fullt medveten om att jag är en del av detta. BACK-väskor är lika synonymt med mig som pagen och de röda läpparna. Men vad tjänar det för syfte att vara en vandrande reklampelare för ett klädmärke?  Är det bäraren som blivit köpt? På det stora hela är syftet att vara en del av konsumtionssamhället, att vara rätt och därmed också köpt.

Ja, jag må vara köpt, men inte sponsrad. *anmäler härmed intresse*

Foto: Maria Kopp. Alltid BACK-packad.

Vissa loggor betyder mer än andra. När jag var i Tyskland häromveckan fick jag veta att senaste loggotrenden är en vit t-shirt med rött Levi’s tryck över bröstet. Classic 1990s. Superinne. Hade dock inte alls noterat denna trend på hemmaplan. Förrän jag kom tillbaka till Gbg. Ser denna t-shirt var och varannan minut. Hela stan rockar Levi’s nu, hårdare än bratsen i pastelliga J.Lindberg-hoodies under tennisveckan i Båstad sommaren 2004.

En logotyp symboliserar, mer eller mindre medvetet, såväl kulturellt som ekonomiskt kapital, ett sätt att visa tillhörighet och passa in. Vilket är mycket talande för vår ängsliga samtid. Tycker ändå att om en gillar ett märke, sporta loggan för all del. Det handlar ju också minst lika mycket om estetiska preferenser. Svårt att säga nej till ett snygg typsnitt liksom.

Mode är att reflektera över varför en konsumerar som en gör. Oavsett slutsats!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Understanding Fashion

Ninni Svanlind
Mode- och konstvetare med en näst intill ohälsosam relation till färgen svart.
***
Kontakt:
[email protected]

Mest lästa

  1. ASICS - 30 år av stil
  2. ang. spanskt mode
  3. Understanding Fashion: ett år i bilder
  4. Ang. H&M och Wes Anderson
  5. Puttin' on the Ritz