Understanding Fashion

loggomani

Alltså detta med logotyper. De är överallt. De är så mycket en del av vår vardag och vår garderob att vi inte ens reflekterar över dem. De existerar bara. Eller?

Jag är fullt medveten om att jag är en del av detta. BACK-väskor är lika synonymt med mig som pagen och de röda läpparna. Men vad tjänar det för syfte att vara en vandrande reklampelare för ett klädmärke?  Är det bäraren som blivit köpt? På det stora hela är syftet att vara en del av konsumtionssamhället, att vara rätt och därmed också köpt.

Ja, jag må vara köpt, men inte sponsrad. *anmäler härmed intresse*

Foto: Maria Kopp. Alltid BACK-packad.

Vissa loggor betyder mer än andra. När jag var i Tyskland häromveckan fick jag veta att senaste loggotrenden är en vit t-shirt med rött Levi’s tryck över bröstet. Classic 1990s. Superinne. Hade dock inte alls noterat denna trend på hemmaplan. Förrän jag kom tillbaka till Gbg. Ser denna t-shirt var och varannan minut. Hela stan rockar Levi’s nu, hårdare än bratsen i pastelliga J.Lindberg-hoodies under tennisveckan i Båstad sommaren 2004.

En logotyp symboliserar, mer eller mindre medvetet, såväl kulturellt som ekonomiskt kapital, ett sätt att visa tillhörighet och passa in. Vilket är mycket talande för vår ängsliga samtid. Tycker ändå att om en gillar ett märke, sporta loggan för all del. Det handlar ju också minst lika mycket om estetiska preferenser. Svårt att säga nej till ett snygg typsnitt liksom.

Mode är att reflektera över varför en konsumerar som en gör. Oavsett slutsats!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

way out west dag 3

Lördag, sista festivaldagen och fukten från fredagens hällregn satt kvar. Ny dag, nya tag. Efter att ha öst ut hela min garderob på golvet i jakt på den perfekta lördagsourfiten blev det i slutändan det jag tänkt från början. Svart. Varför ändra ett vinnande koncept?

IMG_5621

Foto: Gaia Padovan. Min mest bekväma look under helgen. Har samma outfit idag faktiskt.

I flygande fläng bar det av till Scandic Rubinen och Hotell Nöjesguiden. Här var det som om fredagen aldrig hänt. Stämningen var otroligt god, men klädmässigt var det ändå ganska likriktat. Samma sak på festivalområdet. 

Det går således att konstatera att festivalmodet överlag är konsekvent. Ingen vill/vågar riktigt sticka ut. På way out west bor trendkänsligheten, ängsligheten och oviljan att sticka ut på fel sätt. Men här finns också en effortlessness, vilket är det jag har tittat efter.

Mode skall vara snyggt, men inte påklistrat. Då blir det genast tråkigt.

Här följer några av lördagens bästa looks:

IMG_5721

Amira Brown

IMG_5722

Andrea La Rivera

IMG_5724

Malin Aline Palmgren

IMG_5729

William Cohen

IMG_5735

Lovisa Sköld & Andrea Dorca

IMG_5734

Hannele Fernström

IMG_5733

Anton Hellström

IMG_5730

Flora Wiström

IMG_5725

Peter Wallentin

IMG_5723 IMG_5726 IMG_5728 IMG_5731

José González

Hoppas ni hade lika kul på festivalen som jag! Vi ses på festivalen igen nästa år! Innan dess blir det otaliga spaningar, funderingar och dokumentationer, såklart!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

way out west dag 2

Igår bestämde sig staden för det skulle vara höst. 15 grader och spöregn. Hela dagen. Allt regnade bort och jag hade klätt mig som jag brukar göra i februari.

  • Strumpbyxor, 100 den. CHECK
  • Polotröja. CHECK
  • Varm tröja över polon. CHECK
  • Kofta över varma tröjan. CHECK
  • Trenchcoat. CHECK
  • Poncho. CHECK

Foto: Maria Kopp. Åh, älskade poncho!


Denna höstlook med poncho som pricken över i var precis överallt. Jag såg ingenting annat än plastrockande och frusna festivalbesökare. Vad de egentligen hade för väl utvalda plagg gick inte att se. Alls. Fredagen på way out west 2016 måste nog gå till historien som den sämsta allra vädermässigt och därmed också klädmässigt. Engångsponcho står ju oftast inte högst på listan över plagg en bär frivilligt. 


Bevis på att det går att rocka regnjacka i kanske livets svåraste färg.

 

Hur jag skulle sett ut om det inte vore för ponchon:

Foto: Maria Kopp.


Låt oss nu glömma gårdagens plastkavalkad och hoppas på världens bästa lördag! Ses jättesnart!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

way out west dag 1

Igår var det äntligen festivalstart! Staden har väntat och längtat sedan förra året och jag minst lika mycket!

Efter en försenad flygresa från Frankfurt och en väska som tog god tid på sig, fick undertecknad stressa som en galning för att hinna med alla göromål som hör en festival till, utom att byta om. Jobbade flygplansoutfiten på fest och så.

Festivalbesökarna är många, stilen är under första dagen klassisk. Den svenska hipsterstilen är ju ett genomgående tema. Mycket svart. Som ni vet, my colour of choice. Blir nog till att göra en liten specialare på det temat senare idag! Hoppas också på att hitta fler män som tänker lite utanför jeans-och-tshirt-boxen.

Presenterar: tio av de bästa festivallooksen från igår!

Idag står massa kul på agendan, både på och utanför området. See you very soon!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

tysk stil – del 2

Har haft moderadarn på helspänn nu. Var på indieklubb på Mainz bästa Schon Schön igår. Här fanns material till streetstyledokumentation! Dock är de allt lite blyga i denna stad och avböjde medverkan.

Men det fanns några som ville vara med och bidra med sina bästa outfits!

Lite gbg över denna kvinna ändå!


Så härlig man detta! Fick mig också att undra om jag är klubb i Mainz eller chillar med en skön snubbe på Hagabion.


Har aldrig sett en man rocka hängslebrallor så väl. Extremt rolig var han också!


Sedan vart det inte så mycket mer. Tror att det gömmer sig en hel del sköningar här, tänker att de är som ovanliga pokémons, en måste leta länge för att hitta. Nästa gång, då banne mig!

Foto: Kevin Potschien. Inför fika som ny tradition i Mainz och jobbar den enda färg jag kan idag igen.


Imorgon är det åter till den svenska västkusten och äntligen festivaldags! Vi ses i vimmlet! 

Tschüß!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

observation: tysk stil – del 1

Såhär 48 timmar in i min första resa till Tyskland och till mycket fina Mainz, en stad vid Reihn fylld av långa allér, pittoreska kullerstensgator, utomordentlig second hand, arkitektoniska sevärdheter och fantastiska barer, tycks det modemässigt vara mycket annorlunda med svenska mått mätt. Tänkte att en liten streetstyle-sejour vore helt i sin ordning.

Han bara stod där och chillade med en ormbunke, men så var han också från Berlin. Fräck.


Sedan var det tyvärr ganska skralt på streetstylefronten. Hittills. Återkommer imorgon!

Foto: Kevin Potschien. En dagens outfit. Svart och svår, 29 år.


Tschüß!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Om lite mindre än en vecka är det åter dags för staden att gå samman i musikens, och inte minst modets tecken. Jag har fått den stora äran att för Djungeltrummans räkning moderapportera från festivalen, både på och utanför området. Mycket roligt, tycker jag! Bloggen kommer således gå varm vad gäller hissar, dissar, allmänna observationer och funderingar kring festivalmodet. Jag kommer även frekvent uppdatera både på instagram och snapchat. Följ med mig på en stilsäker tur till Sveriges mest moderiktiga (?) festival!

Instagram: @ninnisvanlind

Snapchat: ninni.svanlind

Foto: Wilhelm Tengdahl. Var typ världens gladaste tjej på WOW 2015. Hoppas på samma känsla i år!

Jag och min brother from another mother Wilhelm posade skiten ur oss när Patti Smith spelade förra året.


Stay tuned för fler spaningar och selfies!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

country life: en utvärdering

Nu är jag hemma i stan och försöker med alla medel kurera mig från den förkylning som jag drog på mig under min vistelse på landet. Marias morfar Lennart menade att fröken Svanlind kanske inte riktigt tål så mycket frisk luft på en och samma gång. Må vara hänt. Trivdes ändå mycket bra i skogen, bland hästar och blåbär.

Modemässigt började mina klädbekymmer redan på tåget då M informerade att det skulle fikas hos hennes morföräldrar. Och där satt jag i träningstights. Det går ju inte för sig! Insåg att jag måste byta om till jeans illa kvickt, men fick snabbt veta att ”kläderna inte är så viktiga på landet”.

Foto: Maria Kopp. Myser med hästen Serina i min allra ledigaste klädsel.


Jag var verkligen stadstjejen som anlänt till de småländska skogarna, BACK-packad och allt. Lite fin i kanten, vill helst inte bli smutsig och helst titta på när andra sitter på hästryggen.

Efter 12 timmar i skogen blev jag sjuk och gjorde inte många knop resten av tiden. Fikade, åt massa god mat och  läste Breakfast at Tiffany’s för femtioelfte gången. 

Förkyld tjej 2.0.


Klädde ändå upp mig till tårna och sminkade mig omsorgsfullt hela helgen för att känna mig bättre. Det hjälpte litegrann åtminstone. Men att vara city girl på landet var ändå en mycket angenäm upplevelse, även om jag nog aldrig riktigt kommer bli ett med naturen.

Slutsats: Moderiktighet behövs ej på landet, där är praktiskt mer fördelaktigt. Men eftersom undertecknad har svårt för praktikaliteter blir det till att lajva skogsmulle med BACK-väskan i högsta hugg även i framtiden.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

city goes country

Sitter i skrivandets stund på ett tåg mot Småland och fröken Kopps familjehem. Jag skall till landet. Något exotiskt för en citytjej som inte brytt sig om att ta körkort ännu eftersom det finns taxi. Inför denna resa ville jag veta vad jag skulle ha med mig i klädväg, har uppenbarligen dålig koll på hur en skall klä sig på landet. 

Enligt Maria vore det bra om jag tog med mig följande:

  • Regnkläder (jacka och byxor)
  • Stövlar eller kängor
  • OÖMMA KLÄDER (what?!)
  • VARMA KLÄDER

Av detta äger jag absolut ingenting. Helt ärligt. Hur kommer det sig? Jag som stadsperson har aldrig ens nästan tänkt på att införskaffa ovanstående i vuxen ålder. Är det fåfänga? Det finns ingen plats för den sortens praktiska plagg i min garderob, och många av mina vänner är av samma åsikt. Träningskläder har jag dock, så nu sitter jag i funktionstights och känner mig landet-kittad.

Kanske är det dags att omvärdera synen på plagg som faktiskt gör nytta, det behöver ju inte vara mindre snyggt bara för att det är praktiskt. Eller?

Jag i min naturliga miljö.


Uppdaterar om hur citytjejen på landet klarar sig inom kort!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

spaning: beach fashion

Då värmen hittat sin väg till våra frusna breddgrader går vi nordbor in i en slag kollektiv masshysteri där kläderna kastas så fort SMHI utlovar annat än regn och 10 plusgrader. Detta är ett ytterst intressant fenomen. Det är uppenbart att vi smått besatta av sol, men detta med kläder efter väder? Någon? Är fullt medveten om att jag har på mig alldeles för mycket kläder även dessa sommarmånader, men att byta om till shorts i april är lite väl extremt. 

Denna helg har jag spenderat på stranden, ja, iförd badkläder.

Foto: Frida Netzén. *lajvar den lille havfrue*


Men med risk för att få färg, spf 50 till trots, sveper jag en sjal över axlarna och på med en gammal Weekday-keps som mina bröder inte kan låta bli att skratta åt. 

När jag då sitter där på stranden noterar jag att alla ser likadana ut. Så många män med man buns och tribaltatueringar iförda rutiga badshorts som det finns i Fiskebäck, har jag aldrig sett någon annanstans. Eller tjejer med så små badutstyrslar att en undrar hur i all världen de kom i dessa kreationer. Vitt och neonfärger är vanligt. En och annan stråhatt också. Brunbränt är ett starkt genomgående tema. Såklart. Och så kommer jag. 

Tog en kaffe på stan innan stranden i fredags. Drog på mig min beachigaste outfit.

Foto: Frida Netzén. Yes, lackskorna fick följa med.


Om folk tittade konstigt på mina skor som bländande samtliga solbadare på stranden? Absolut, men jag kan ju inte göra stilmässigt avkall bara för att det skall badas.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Understanding Fashion

Ninni Svanlind
Mode- och konstvetare med en näst intill ohälsosam relation till färgen svart.
***
Kontakt:
[email protected]

Mest lästa

  1. Understanding Fashion: ett år i bilder
  2. Ang. H&M och Wes Anderson
  3. Puttin' on the Ritz
  4. Mode 2017
  5. ASICS - 30 år av stil