Was ist kunst

Archive: Nov 2017

  1. Singelskap, dejter och uppenbarelser

    Leave a Comment

    Hej bloggen!

    Vi har ju varit ganska kassa på att skriva om performativ konst (obs jättepretentiöst ord, men vill mest skryta med att jag ändå har gjort ett kandidatarbete i tetaterstudier) så här kommer ett inlägg om ett performance jag var och såg härom dagen.

    Foto: Gabriel Flores

    Under två kvällar uppfördes Sincerely Solo på Folktetatern. Det är ett dj-performance som behandlar singelskapet. Helena Engberg, som skapat och framför detta, har levt som singel i tio år och genom olika mixer och synkningar och loopar och annat sånt där ballt dj-igt så skapar hon ett rum där singeln är normen istället för två- eller flersamheten.

    Det var verkligen en speciell känsla att sitta i en publik och titta på en person som spelade och dansade utan att dansa själv. Oftast när man hör dansmusik (alltså typ EDM, inte dansband) så är det ju i en klubbmiljö där man förhoppningsvis är glad och dansar med. Men i och med att man fick sitta och bara ta in det som uppfördes istället för att distraheras av sina egna stela höfter eller någon snygging som kollar in en.

    Det är ett ganska långt performance, ungefär åttio minuter, och jag måste erkänna att jag började bli lite rastlös efter ett tag. Det kändes lite konstigt att jag blev så rastlös pga jag har ändå suttit igenom goa fem-timmars versioner av nyklassicistiska pjäser där alla pratar norska helt utan problem. Men då kom Frode Hellands ord till mig som en uppenbarelse. Helland är professor i nordisk litteratur och har författat den fantastiska texten Ideologi & Hegemoni där han framhåller att vårt begär efter ett ordnat kronologiskt narrativ är ett ideologiskt begär. Jag hade alltså fallit ner i fällan att törsta efter något som jag själv kan inordna i redan färdiga ramar istället för att ta in upplevelsen som den är. Efter jag tänkte på detta blev det en mycket härligare upplevelse. Så tips till er om ni ser något som känns långtråkigt eller konstigt, det är inte det ni ser som det är fel på, det är bara det att vi har blivit fostrade till att begära sådant som vi redan har färdiga uppfattningar om.

    En annan spännande grej var att jag faktiskt var på DEJT när när jag såg detta. Jag och min DEJT pratade innan om att det var så oerhört meta att se ett performance om singelskap i en DEJTsituation. Det funkade ändå ganska bra, även om jag inte kände mig bekväm med att t.ex vidröra min dejt eftersom att ge uttryck för någon form av romantisk relation i detta singeltempel skulle känts allt för hädiskt. Ungefär som jag tänker att heteropar känner när de är på queerklubbar; att de kanske inte hånglar allt för mycket med varandra pga det är inte deras arena.

    SKOJA heteropar hånglar och tafsar överallt, de bryr sig inte om sånt tramsigt som säkra utrymmen för marginaliserade grupper ;);););)

    Okej, det var allt för mig just nu, byeee

    /Jakob

  2. DATOR vs. PROUST

    Leave a Comment

    Jag har som ett litet mål att försöka vänja mig av med att titta så mycket på min dator när jag kommer hem på eftermiddagarna. Hade ett par välsignade veckor när jag bodde i Lund och hade glömt betala min interneträkning. Utan dator satte jag mig i min fåtölj, la upp fötterna på den tillhörande lilla pallen och läste ut Mandarinerna av Simon de Beauvoir. En jättebra roman som jag redan hade påbörjat men bara slutat läsa för att jag istället bara glodde på min dator. De senaste dagarna har jag läst många små noveller och essäer. Några från det nya numret av Ordkonst (vilket för övrigt är vårt första recex!) och några ur en söt liten novellsamling av Marcel Proust.

    Så här trevligt har man det utan dator!

    Vill tipsa alla om att beställa nya Ordkonst, det är busenkelt!
    Swisha 60:- till 073-9402840 och skriv ”ordkonst” + adress i ämnesfältet – klart!

    /Lovisa

     

  3. Haggor på vernissage

    Leave a Comment

    I går var vi på vernissage för OW BAMA på Röhsska Museet, som faktiskt har smygöppnat två av sina utställningssalar just för detta. Kul tycker Jakob eftersom Röhsska är hans favoritplats i världen. Blandad kvalité, som det ofta blir när det är studentarbeten.

    lagom suddig bild efter två glas vernissagevin

    + några godbitar

    såååå mycket folk och små vinglas

    Mvh

    Vinhaggorna

  4. Konstmuseet <3 tjejer

    Leave a Comment

    I Konstmuseets lokaler visar de just nu inte bara en, utan två (!), utställningar med fokus på tjejer och foto. Was Ist Kunst besökte båda!

    Lovisa:


    I Hasselbladsstiftelsens utställningshall (på bottenplan till vänster från entrén) visas nu den holländska fotografen och Hasselbladspristagaren Rienke Dijkstras verk. I utställningen varvas diptyker av kvinnoporträtt med längre fotoserier och videoverk. Det är någonting med att se människors fysiska förändring över tid som verkar fascinera många (tänk bara hur många youtube-klipp det finns där någon förälder har tagit ett foto av sitt barn varje dag tills den är si och så gammal och gjort en video av det). På ett mer estetiskt tilltalande och raffinerat sätt har Dijkstra har tagit det tidsdokumenterande youtube-klippet till utställningsrummet. Porträtten är som standard tagna med några års mellanrum där vi får följa modellens utveckling under perioden. I den längsta och fortfarande pågående serien får vi följa Almerisa från det att hon är sex år gammal (1994), genom barndom, tonår, vuxenblivande, en graviditet, till det senaste fotografiet taget 2017. Förändringar i utseende och hållning (barnets noggranna, tonåringens slappa, den vuxnas bekväma) lockar mig att studera varje foto, varje period, noggrant. Jag är fascinerad, men vad är det som fascinerar?

    Är det möjligheten att kunna ‘se in i framtiden’? Där jag kan se någonting som den sexåriga Almerisa inte kan se. Jag kan förutse hela hennes liv. När jag följer henne år efter år är det som att jag tar rollen av den Allvetande Skaparen® med manuset framför mig.

    Eller är det egentligen min egna narcissism som är gör mig intresserad? Jag kan läsa in mig själv i Almerisas historia, identifierar mig i övergången från barn till blasé tonåring, och tror mig därför kanske kunna utläsa någonting om mig och min framtid själv i hennes historia.



    Kanske är det båda! Det som glädjer mig är att jag känner att det finns någonting i Dijkstras fotografier. Efter för många besök på utställningar som har lämnat mig helt blank, oengagerad och med ett krypande ifrågasättande av min förståelse för konst (“Jag kanske bara inte fattar?”) så är det upplyftande att få besöka en utställning som äntligen lämnat ett avtryck.

    Jakob:

    Båda konstnärerna jobbar med fotot som medium och visar två ganska olika sätt att dokumentera den kvinnliga erfarenheten. Djikstras objekt tittar rakt in i kameran och är sina egna personer, medan Pierone skildrar sina tjejer i ögonblick av “mellanrum”. De halvblundar, tittar bort från kameran, snubblar på sina klackar, helt enkelt ögonblick vi inte är vana att se när det handlar om fotografi. Min upplevelse av Pierones verk  är att de personer som skildras är objekt, de saknar agens och har inget subjektskap. Jag tycker det känns tråkigt att inte ens en konstnär som skildrar just tjejer på något sätt ofrivilligt fastnat i den manliga blicken.

    Dock fanns det vissa verk som jag verkligen tyckte om. Bland annat en video där en tjej tittar rakt in i kameran medan man hör en röst som läser upp typiska “cv-grejer” med en otroligt monoton röst. För mig handlade det verket mycket om hur man lär sig att framhäva sig själv som en stark, positiv person som “har svart bälte i judo och kan läsa på koreanska”.

    Ett annat verk som jag fastnade för, om än av lite fel orsak, var en serie färgskalor. Först tyckte jag att de var otroligt tråkiga och kändes väldigt malplacerade i utställning, men när jag såg att det stod att de var gjorda med ögonskugga blev de genast mer intressanta. Det är en intressant diskussion att tänka på hur smink ofta ses som något tramsigt som endast används för att förhöja kroppens estetiska värde, men när det blir inramat på ett konstmuseum blir det en intressant teknik för att diskutera kvinnlighet. Varsegod för en Genus-A-analys.

  5. CHATT-lottenburg och kärleken

    Leave a Comment

     

    Jakob: Ja, den här gången sitter jag på ett tåg, så nu är rollerna ombytta, hur känns det?

    Lovisa: Haha riktigt programledar-intro. Jag sitter på da matteo och känner mig sjukt bloggig. Men det handlar mest om att jag råkade låsa alla mina beam-pengar hit och jag är för fattig för att betala med andra pengar.

    J: Hahah!

    L: Vad ska du göra i sthlm?

    J: Först ska jag till mitt stockholmskontor och hämta lite stuff, sen ska jag träffa mina syskon för ett härligt häng!

    L: ”mitt stockholmskontor” sån global businessman

    J: Jag måste ju ändå skapa en illusion av att jag är framgångsrik

    L: Hahah. När kommer du heeem?

    J: Kommer tillbaka på måndag! Då jävlar blir det andra bullar!

    L: Äntligen!

    J: Ska på dejt på tisdag!!!!

    L: JUST DET. så kul! berätta mer (eller läser han den här bloggen?)

    J: Vi ska ”ta ett glas” på Folk! Känns så himla vuxet.
    Alla mina andra dejter har typ bara varit på billiga trashbarer
    Kan iofs bero på att jag alltid råkar dejta knarkare..

    L: tsss hahaha

    J: NI VET VILKA NI ÄR

    L: Men mysigt med en oknarkig date på folk! det är du värd

    J: Ska bli så himla skönt! Också så kul att kvällen efter intervjun med oss kom ut där det står att ingen vill matcha med mig på tinder, matchar jag med en supervettig kille.
    Nu vänder livet!

    L: Vind i seglen!!

    J: Hur var event-torsdagen? Såg allt på instagram och blev så avundsjuk

    L: Åh, det var så mysigt. Drack öl & bubbel på Hopes event och sen till Basque ❤ där vi delade på en flaska gott

    J: Hahah ”en flaska gott”

    L: På tal om dryck så var jag ju i Köpenhamn förra helgen. Hade tänkt ha en härlig lördag där jag skulle gå till diverse gallerier och greja, men förblev sängliggandes fram till lunch. :/

    J: Hah!

    L: Men! på söndagen var jag på Kunsthal Charlottenburg! Har du varit där?

    J: Nej! Sist jag var i Köpenhamn var jag typ sju tror jag! Hur var charlottenburg?

    L: Det var så fint! Var där förra året på CHART art fair, men då var det ju liksom konstmarknad/mässa och inte konsthallens egna innehåll.

    J: Åh fan va nice! Känns ofta som att konsthallar har mer intressanta saker än typ museer. Nu när jag bildgooglar ser det skitfett ut. Plus att det är en bild på en snygging typ.

    L: Haha! Det som var så härligt att det var så många olika utställningar samtidigt! En retroaktiv utställning med den danska konstnären Ovartaci, en med en samtida norsk som heter Tori Wrånes, en med Yoko Ono och en grupputställning med konstskolans studenter.

    J: Oj va kul! Vad hade Yoko? Var det trädet?

    L: Dels trädet, men också många av hennes instruktioner och lite material som publicerats i tidningar och så.

    J: Åh coolt!

    L: garvade så mkt av vissa av instruktionerna
    typ denna

    och denna

    J: Haha åååh jag ÄLSKAR henne

    L: tkr den sista handlar så mkt om hur det är att vara i en relation

    J: Verkligen!! Även den innan om att förgöra den andra.

    Som en poet en gång skrev:
    ”Kärleken är det största kriget
    i det att
    någon alltid förgörs”

    L: Fint.

    J: Spoiler det var jag

    L: hahaha srsly?

    J: Haha ja!

    L: haha älskar dig. Men känner du att det är så? Att i en kärleksrelation så måste någonting förgöras för att finnas?

    J: Ja, men tänker mycket på att man alltid måste kompromissa så mycket och att genom det måste man ”förgöra” delar av en själv

    L: Ja, kanske.
    Men det känns lite deppigt. Min moster har ngt italienskt citat hemma hos sig som handlar om att kärlek inte är att titta på varandra (typ försvinna in i varandra) utan att blicka framåt tillsammans. tkr det känns som en mer hälsosam relation. “du är du och jag är jag men vi vill leva livet sida vid sida”

    J:Åh ja det lät fint. Obs jag har ju också aldrig varit i en ordentlig relation, så kanske är lite bitter

    L: boo

    J: Men nu har ju någon matchat med mig, så nu kanske jag måste omvärdera allt

    L: En annan sak om konsthallen: i utställningen om Ovartaci så har jag för mig att det först någonstans stod att konstnären var en hon, men sen i tidslinjen får man reda på att hen könskorrigerar sent i livet och sen skriver dom ”han”. Alltså: att innan könskorrigeringen benämns konstnären som ”hon” och efter som ”han”?

    J: Oj hmm

    L: vad tänker du kring det?

    J: Tänker
    1. Vet inte hur han såg sig själv innan könsbekräftelsen
    Men
    2. Praxis brukar vara att skriva det rätta pronomet genomgående pga typ alla transpersoner ser sig självs som han/hon/hen hela livet och inte bara efter en operation typ

    L: Nä, det var det jag tänkte. Men det kanske är annan praxis i danmark…..

    J: Ja asså Danmark e ju inte suupermycket i framkant om man säger så

    L: Haha nä. Men jag blev förvånad över hur mkt det påverkade min syn på konsten, dvs att jag först trodde att det var en kvinna som producerat verken. Här är ngra exempel:


    J: Spännande att man ändå läser in så mycket av konstnären i sin egen upplevelse av verken

    L: ja.. men också synd. Det förtog fokuset från verken och blev en sån social/samhällelig-läsning. Figurerna är ju väldigt smala, långa ben, stora ögon, små näsor, dvs något slags ”ideal” för kvinnor (även om figurerna inte alls är speciellt normativt vackra), vilket gjorde att frågan om könet på konstnären kändes viktigt fastän det kanske inte alls borde vara viktigt. 

    [EDIT: Ovartaci föddes med manligt fysiskt kön och genomförde vid 63 års ålder en könsbekräftande behandling till kvinnligt fysiskt kön och ville därefter bli kallad för kvinnligt pronomen . Dock verkar ingen idag bry sig om detta när det talas om konstnären. suck]

    L: Alltså i litteraturvetenskapen är det ju gammal diskussion om relationen författare-verk. Typ Barthes som menade att författaren är död.

    J: åh Barthes ❤
    Jag är ju en väldigt stark anhängare av poststrukturalismen och dekonstruktionen

    L: Kopierar från wiki:
    ”‘La mort de l’auteur’. I essän motsatte han sig fixeringen vid författarens avsikter och biografiska sammanhang i läsningen av litterära texter, inte minst inom den rådande litteraturkritiken. Han menade att idén om ”författaren” är ett hjärnspöke i individualismens och kapitalismens anda, och att den begränsar den fria läsningen.”

    J: Like music to my ears

    L: Detta var ju 1967, och det har ju liksom inte ”uppfyllts” ännu. Folk älskar ju att grotta ner sig i offentliga personers liv och läsa in liv i verk. Varför är det så?

    J: Men i akademin är det ju ändå på frammarsch, alltså tänker typ alla queera läsningar av saker är ju grundade i det.

    L: Alltså jag är inte mkt bättre, men kan ändå skilja på förf och verk. Så störigt att tro att folk inte kan skriva fiktion utan att allt måste vara hämtat från dess liv

    J: Gud ja! Lyssnade på en podd med S.B och Tone Schunesson där de pratade om att de alltid blir frågade om hur självbiografiskt allt är. Och de ba ” ja det är ju tråkigt att ingen tror att jag är kompetent nog att skriva fiktion”

    L: Ja, den har jag också lyssnat på! Men ah, det är ju verkligen supertrist.
    Samtidigt som mkt just nu ju också handlar om tolkningsföreträde, typ vilka erfarenheter får avgöra vad man kan skriva om.

    J: Suuuck identitetspolitiken…

    L: ooo nu blire slippery slope

    J: Hahaha vi kanske inte ska gå djupare in i det träsket

    L: Haha nää

    J: Har vi nåt mer vi vill säga?

    L: Hm, jag har babblat på rätt rejält så har du någonting?

    J: Typ att Uppsala e kul nu osv..

    L: Jaa men berätta mer!

    J: Nej men de har typ satsat ordentligt på konstmuseet och det var amazing tycker jag!
    Hade typ tre utställningar, en där de visade sin samling i ny hängning typ, en med finska konstnärer som var skitbra och en om queera platser i Uppsala där allas vår älskling Anton Alvarez gjort interiören!


    J: Och på den finska utställningen var det en installation som var en skog helt gjord i presenningar.

    L: omg där vill man ju bara gå in och gömma sig.

    J: Ja! Utställningen handlade om finska konstnärers relation till naturen med grund i finlands 100 år av självständighet.

    L: Både Alvarez och det här är ju konst man bara vill ta på

    J:

    L: hahah heej gubben

    J: Asså guud har så många bilder på mig i kojan pga mamma blev jätteengagerad och hade världens photoshoot

    L: Är interaktiv konst the thing atm?

    J: Ja och jag älskart!

    L: Ja, jag också! I Österrikes paviljong på Venedigbiennalen handlade det också väldigt mkt om interaktiva verk.

    J: Åh härligt! Såg ett helt fantastiskt textilverk på gbg konstmuseum för några år sen där textilierna började lysa i olika färger när man rörde dem

    L: Just det, det kommer jag ihåg!

    J: Men du, nu e jag framme i sthlm, har vi nåt att göra inlägg av?

    L: Ja då! Vi hörs!! ha en fin helg!

    J: Ha det bra så ses vi!!

  6. Anton Alvarez och räkmacka!

    1 Comment

    Jag har återvänt till min hembygd Uppsala! (räds inte, jag är tillbaka i gbgay nästa vecka igen) Utöver att ducka på stan när jag möter gamla gymnasiebekanta och ta sovmorgon i mitt pojkrum har jag faktiskt sett konst. Det kanske är svårt att tro pga Uppsala är kanske världens s-ä-m-s-t-a konststad, men ibland händer det tydligen kul saker!

    Jag har äntligen fått se lite av Anton Alvarez verk! Jag har älskat hans konstnärskap sen min idol postade om honom på Instagram i somras. Alvarez gör många verk som jag skulle vilja beskriva som bruksföremål, fast de är konst. Jag är i och för sig alltid en stark förespråkare för att just bruksföremål ska kallas konst, men mer om det i ett annat inlägg (jag vet att Lovisa inte håller med).

    Alvarez har varit en av konstnärerna som arbetat med i den konstnärliga gestaltningen av en skola som byggts om här i Uppis. Han har gjort massa pelare som ska stå vid skolans entréer. För detta har det specialbyggts pressmaskiner som är åtta meter höga och alltså ska pressa ut pelarna. Det kanske inte låter supersexigt kanske, med en utställning om offentlig konst, men den var helt okej!

    Här kan man se hur pelarna ser ut, så snygga, skulle vilja ha en sån hemma hos mig!

    Man fick också se ett annat av Anton Alvarez objekt som han gjort tidigare. Eftersom jag är inne i en stengods- och keramikfas blev jag mycket belåten över vad jag såg!

    Anton Alvarez, J-2504171602

    De hade också ställt ut ett objekt som kommit till genom Antons (nu känner jag att vi är på first name basis) examensverk Thread wrapping machine, som är en maskin som helt enkelt lindar in det man matar in i den i limbestruken tråd och därför kan den fästa ihop olika material. Man kan göra en lampa tillexempel.

    Anton Alvarez, Thread Wrapping Lamp

    Den här utställningen heter kort och gott konst för Tiundaskolan och hänger på Offkonsten! ℅ Teatergalleriet som är ett sammarbete mellan bland andra Uppsala kommuns kulturförvaltning och Uppsala stadsteater och syftar till att belysa arbete med offentlig konst i Uppsala. Återigen inte jättesexigt, men sån e jag!

    Jag fick också uppleva Uppsalas godaste räkmacka (i alla fall om man ska tro min Mamma). Den får ändå ett högt betyg! Den är inte den klassiska majonäs-och-polarbröd-baserade räkmackan, utan den känns väldigt modern, med tunt bröd, mycket grönsaker och fantastiskt god dillolja! Nu e ju inte detta en matblogg, men var tvungen att dela med mig, e det så fel? Såhär såg den ut i alla fall!

    /Jakob

  7. I DIDN’T DO IT

    Leave a Comment

    Enligt min dator var jag framför det här konstverket, på Spritmuseum, för två år sedan! Så skönt att ha en dator som minns istället för att behöva minnas på egen hand.


    Allen Grubesic

    Det jag faktiskt minns är utställningens namn, Powerful Babies, och det handlade om Keith Harings inflytande på samtida konstnärer. Ni vet, Keith Haring:

    Gjorde research för min kandidatuppsats som jag skrev den hösten, hade såå svårt att hitta ett bra ämne och skrev hela slutsatsen dagen innan deadline. ¯\_(ツ)_/¯ Men det gick bra ändå!

    För de konsthungriga så vet jag att minst tre gallerier öppnar nya utställningar den här veckan! På fredag kan man gå på Galleri Boxs vernissage för grupputställningen Superorganismer (18-21), och om man inte har huvudvärk från vernissagevinet från föregående kväll har både Galleri Thomassen och RiverCity Gallery dagsvernissager på lördag mellan 12-16. KUL.

    /Lovisa

  8. Är bloggen död?

    5 Comments

    Jakob: Dags för första inlägget, ska vi chatta lite?

    Lovisa: Ja! Sätter på Bach i hörlurarna – redo för chatt.

    J: Okej, då kör vi!

    L: Frågan som vi alla ställer oss är ju – Är bloggen död?
    För egen del tänker jag att det är hajpen som är död. Blogg var ballt för 10 år sedan (om ens då? Sju år sedan?), men det finns ju fortfarande en funktion. Enklare än en krönika i tidningen men mer utförlig än en instagram-post.

    J: Ja, men precis och de som lever på sina bloggar idag är ju typ fossilerna som började på den tiden, men att själva konceptet >blogg< ändå fyller en ganska bra funktion

    L: I vårt fall är det ju tänkt att vara nästan som en skriftlig podcast, vilket ju har sin fördel pga mer överskådlig. Man kan scrolla och söka i texten på ett sätt som ju inte går i podcasts.

    J: Haha, ” vi är som en podd fast du måste anstränga dig för att ta del av den”

    L: Haha, typ! Bloggen kräver ju ett mer 100%igt fokus. Man kan inte läsa en blogg och typ fixa med disken som man kan när man lyssnar på podd. Samtidigt så är det ju lättare för fölk att hitta i blogg tänker jag! Så många gånger man lyssnar på ngt intressant och ba ”hmmm vilken podcast och vilket avsnitt var det?” men så blir det inte av att man lyssnar igenom alla örti avsnitt för att hitta rätt.

    J: Sant! Fast läser folk bloggar fortfarande? Jag känner mig typ o-cool när jag säger att jag läser bloggar

    L: Haha ja, det är frågan.. typ inte? Känner typ bara några få som läser bloggar

    J: Fast det kanske också beror på vilken typ av bloggar..

    L: Men samtidigt så finns det inte så många bra bloggar? Eller så är det bara svårt att hitta.

    J: Meh, det finns ju massa asbra bloggar! Asså jag grät såå mycket när S.B. hade gjort slut med sin kille

    L: Haha läser inte henne…
    Kommer ihåg att jag blev så chockad när du ba ”du känns som en som läser S.B” precis när vi lärt känna varandra.

    J: Men det beror nog på din stil typ. Den känns lite bloggig

    L: Att min stil är bloggig??

    J: Ja, men typ fina vita skjortor och kostymbyxor. Att du typ använder fint porslin och trivs i vita ljusa rum

    L: Haha men det är för att jag har en kropp som en man, så det enda som typ passar mig är kostymbyxor och vita skjortor

    J: HAH
    Men hallå vad ska vår blogg handla om då?
    Konstens värde typ? Eller kanske snarare konstens existens?

    L: Konst!! Och vi har väl mer tänkt på konstbegreppet i den breda bemärkelsen, alltså inte enbart visuell konst som man kanske primärt tänker på när man tänker på konst, utan olika konstarter där ex. litteratur och teater också ingår. Dvs allt man älskar med världen!

    J: Haha, allt för att kunna skryta med våra högskolepoäng.

    L: Haha! Har du läst film?
    Det har inte jag..

    J: Lol nej, brukar säga att film är ett fattigt medium. Plus att min bild av alla som läser filmvetenskap är att alla är tjommar.

    L: Hahah vaaaa.
    Typiskt teaterfolk.
    Nu får du förklara

    J: Jag tycker det är så mycket ljug i film som inte finns i typ teater eller litteratur. Att allt är klippt och redigerat. Alla röster är pålagda efteråt, inget är inspelat i kronologisk ordning. När jag väl kommer att tänka på det när jag ser en film förstörs hela upplevelsen.

    L: Lol tänker typ hur mkt Laura mulveys begrepp ”the male gaze” har gjort för analysen av diverse konstformer och kulturen i allmänhet. Och hon kommer från filmvetenskapen såatte…

    J: Haha ja iofs, det är väl inte bara finniga killar som älskar Bergman..

    L: Och i litteraturen är det ju mycket om är klipp och klistra. Flytta om kapitel, redigera, radera. Allt är ju konstruerat på något sätt.

    J: Min ståndpunkt är väl inte jättevälgrundad….

    L: Haha nä, men så kan det ju får vara också! Trist ifall allt vi sa var helt cementerat och ba ”så här är det”.

    Oh, vad heter det när man har en diskussion där det inte går ut på att någon ”vinner” utan att man tillsammans når ett bättre svar på en fråga?
    Sokratisk dialog?

    J: Säkert! Sokrates är inte den antika filosofen jag har bäst koll på tyvärr…

    L: Ska googla.
    Jo, men det var rätt! Ett sokratiskt samtal – så tycker jag vår blogg ska vara. Kan vi avsluta med det kanske? Jag åker baklänges på ett tåg från Köpenhamn och börjar må lite illa.

    J: Si!

Was ist kunst

Ralpher & Öster
pratar om konst.

Mest lästa

  1. Är bloggen död?
  2. I DIDN'T DO IT
  3. Anton Alvarez och räkmacka!
  4. CHATT-lottenburg och kärleken
  5. Konstmuseet <3 tjejer