Was ist kunst

Kategori: Jakob gaggar

Modebloggarn kryper fram

Hola!

Här kommer ett litet härligt inlägg om en av mina kärlekar i livet- kärleken till denim. Jag minns inte riktigt när denna kärlek startade, men jag vet att denna kärlek sträcker sig djup. Mycket av denna kärlek tror jag grundar sig i att jag tycker det är mkt spännande att ett material som typ är fett arbetarklass kan förhöjas till att bli fashion. Att ett material som från början gjordes för att vara slitstarkt numer kan användas på gala, eller bröllop tillexempel.

Många i denna värld lever i uppfattningen att kläder och mode absolut inte ska klassas som konst, men till er säger jag bara: pfft

Här kommer då ett litet härligt bildinlägg med selfies från min goa insta, håll till godo!

Här är jag på min väns bröllop iklädd en fantastisk denimkavaj från min favvo Ann-Sofie Back

På denna bild är jag iklädd ett par fantastiska jeans som är sjukt vida, typ så vida att jag inte riktigt kan använda dem utan att snubbla. Har dock haft dem på hemmafest en gång, det gick bra.

 

Här har jag på mig en härlig jacka i lapptäcksdenim. Den är tydligen gjord med en speciell traditionell japansk lappteknik.

Detta är min vän Shirin iklädd en custom-made denim outfit som jag gjorde till henne när hon skulle på fest #stargaystyling

Dessa jeans är mitt senaste denimfynd. Det är alltså ett par helt vanliga raka jeans, bara det att benen typ är två och en halv meter långa, så man måste vika upp dem asmycket. Tänkte ha dem på prisutdelningen för ett tag sen, men ville inte vara too much bland alla andra. Det bästa med de här jeansen är dock det fantastiska priset, ordinarie pris var 3500kr men jag fick dem för 350. Det lönar sig alltid att flörta i kassan! (skoja de var på rea, pga förra årets kollektion)

Det var allt från modebloggarn, herråå!

/Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Singelskap, dejter och uppenbarelser

Hej bloggen!

Vi har ju varit ganska kassa på att skriva om performativ konst (obs jättepretentiöst ord, men vill mest skryta med att jag ändå har gjort ett kandidatarbete i tetaterstudier) så här kommer ett inlägg om ett performance jag var och såg härom dagen.

Foto: Gabriel Flores

Under två kvällar uppfördes Sincerely Solo på Folktetatern. Det är ett dj-performance som behandlar singelskapet. Helena Engberg, som skapat och framför detta, har levt som singel i tio år och genom olika mixer och synkningar och loopar och annat sånt där ballt dj-igt så skapar hon ett rum där singeln är normen istället för två- eller flersamheten.

Det var verkligen en speciell känsla att sitta i en publik och titta på en person som spelade och dansade utan att dansa själv. Oftast när man hör dansmusik (alltså typ EDM, inte dansband) så är det ju i en klubbmiljö där man förhoppningsvis är glad och dansar med. Men i och med att man fick sitta och bara ta in det som uppfördes istället för att distraheras av sina egna stela höfter eller någon snygging som kollar in en.

Det är ett ganska långt performance, ungefär åttio minuter, och jag måste erkänna att jag började bli lite rastlös efter ett tag. Det kändes lite konstigt att jag blev så rastlös pga jag har ändå suttit igenom goa fem-timmars versioner av nyklassicistiska pjäser där alla pratar norska helt utan problem. Men då kom Frode Hellands ord till mig som en uppenbarelse. Helland är professor i nordisk litteratur och har författat den fantastiska texten Ideologi & Hegemoni där han framhåller att vårt begär efter ett ordnat kronologiskt narrativ är ett ideologiskt begär. Jag hade alltså fallit ner i fällan att törsta efter något som jag själv kan inordna i redan färdiga ramar istället för att ta in upplevelsen som den är. Efter jag tänkte på detta blev det en mycket härligare upplevelse. Så tips till er om ni ser något som känns långtråkigt eller konstigt, det är inte det ni ser som det är fel på, det är bara det att vi har blivit fostrade till att begära sådant som vi redan har färdiga uppfattningar om.

En annan spännande grej var att jag faktiskt var på DEJT när när jag såg detta. Jag och min DEJT pratade innan om att det var så oerhört meta att se ett performance om singelskap i en DEJTsituation. Det funkade ändå ganska bra, även om jag inte kände mig bekväm med att t.ex vidröra min dejt eftersom att ge uttryck för någon form av romantisk relation i detta singeltempel skulle känts allt för hädiskt. Ungefär som jag tänker att heteropar känner när de är på queerklubbar; att de kanske inte hånglar allt för mycket med varandra pga det är inte deras arena.

SKOJA heteropar hånglar och tafsar överallt, de bryr sig inte om sånt tramsigt som säkra utrymmen för marginaliserade grupper ;);););)

Okej, det var allt för mig just nu, byeee

/Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Anton Alvarez och räkmacka!

Jag har återvänt till min hembygd Uppsala! (räds inte, jag är tillbaka i gbgay nästa vecka igen) Utöver att ducka på stan när jag möter gamla gymnasiebekanta och ta sovmorgon i mitt pojkrum har jag faktiskt sett konst. Det kanske är svårt att tro pga Uppsala är kanske världens s-ä-m-s-t-a konststad, men ibland händer det tydligen kul saker!

Jag har äntligen fått se lite av Anton Alvarez verk! Jag har älskat hans konstnärskap sen min idol postade om honom på Instagram i somras. Alvarez gör många verk som jag skulle vilja beskriva som bruksföremål, fast de är konst. Jag är i och för sig alltid en stark förespråkare för att just bruksföremål ska kallas konst, men mer om det i ett annat inlägg (jag vet att Lovisa inte håller med).

Alvarez har varit en av konstnärerna som arbetat med i den konstnärliga gestaltningen av en skola som byggts om här i Uppis. Han har gjort massa pelare som ska stå vid skolans entréer. För detta har det specialbyggts pressmaskiner som är åtta meter höga och alltså ska pressa ut pelarna. Det kanske inte låter supersexigt kanske, med en utställning om offentlig konst, men den var helt okej!

Här kan man se hur pelarna ser ut, så snygga, skulle vilja ha en sån hemma hos mig!

Man fick också se ett annat av Anton Alvarez objekt som han gjort tidigare. Eftersom jag är inne i en stengods- och keramikfas blev jag mycket belåten över vad jag såg!

Anton Alvarez, J-2504171602

De hade också ställt ut ett objekt som kommit till genom Antons (nu känner jag att vi är på first name basis) examensverk Thread wrapping machine, som är en maskin som helt enkelt lindar in det man matar in i den i limbestruken tråd och därför kan den fästa ihop olika material. Man kan göra en lampa tillexempel.

Anton Alvarez, Thread Wrapping Lamp

Den här utställningen heter kort och gott konst för Tiundaskolan och hänger på Offkonsten! ℅ Teatergalleriet som är ett sammarbete mellan bland andra Uppsala kommuns kulturförvaltning och Uppsala stadsteater och syftar till att belysa arbete med offentlig konst i Uppsala. Återigen inte jättesexigt, men sån e jag!

Jag fick också uppleva Uppsalas godaste räkmacka (i alla fall om man ska tro min Mamma). Den får ändå ett högt betyg! Den är inte den klassiska majonäs-och-polarbröd-baserade räkmackan, utan den känns väldigt modern, med tunt bröd, mycket grönsaker och fantastiskt god dillolja! Nu e ju inte detta en matblogg, men var tvungen att dela med mig, e det så fel? Såhär såg den ut i alla fall!

/Jakob

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Was ist kunst

Ralpher & Öster
pratar om konst.

Mest lästa

  1. Är bloggen död?
  2. I DIDN'T DO IT
  3. Anton Alvarez och räkmacka!
  4. CHATT-lottenburg och kärleken
  5. Konstmuseet <3 tjejer