Was ist kunst

Kategori: Jakob gaggar

Sten(ad) på konstmuseet

I helgen var jag på konstmuseet här i Göteborg och såg Jone Kvies utställning Metamorfos. Kvie är skulptör som arbetar mycket med fokus på material, vikt och form, vilket leder till abstrakta, men ändå väldigt kraftfulla skulpturer.

Innan inlägget fortsätter vill jag be om ursäkt för ordvitsen i titeln. Titlar är svåra okej?!

Jone Kvie, Second Messenger

I utställningen ingår skulpturserien Second Messenger som består av en serie skulpturer av aluminium och basaltsten från staden Izmir i Turkiet. Det var så oerhört rofyllt att vandra genom landskapet som byggts upp i stenhallen. Jag tycker alltid att det är så mäktigt när ens beteende och rörelsemönster påverkas i utställningsrummet och här blir man verkligen tvungen att släppa taget om väggen och röra sig genom det karga landskapet.

I utställningstexten står det att det finns tydliga kopplingar mellan Kvies verk och alkemi, men tyvärr hittade jag inte den kopplingen, kanske mest pga. att jag inte riktigt förstod den.

Här är en del av den andra skulpturserien som ingick i utställningen, men som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men mycket vacker tycker jag den är!

Man kan ju tänka sig att det skulle vara av intresse för mig att minnas, eller anteckna namnen på verk jag skriver om här i bloggy, men jag hade annat att tänka på när jag var där. Det var nämligen så att jag träffade min killes föräldrar för första gången den helgen, så jag gick mest runt och nervös för att det skulle hata mig (obs. de gjorde de inte, hela helgen var väldigt lyckad och supermysig).

Det var allt för mig byeeeeee

/Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Prisregn över scenkonstgalan

Nu i helgen var jag på gala här i Göteborg, närmare bestämt Scenkonstgalan, som arrangeras varje år av Scenkonstguiden!!

Eftersom massa goa priser delades ut under kvällen tänker inte jag vara sämre, så här kommer mina priser från galakvällen!!

Kvällens bästa outfit

Kvällens bästa outfit bjöd Catharina Bergil på när hon delade ut pris på scen! Jag tycker denna outfit är helt genial- en paljettklänning i tvättmaskinsmönster ihopparat med snakeskin-boots. Djärvt, elegant och härligt!

Foto: Lina Ikse

Kvällens lol

Kvällens lol går till kvinnan som satt på raden framför mig och blev mer och mer påverkad under kvällens gång, samtidigt som hon sms:ade med sin partner om hur mycket hon hatar scenkonst och hur mycket hon älskar sin partner. Halvvägs in i den andra delen av galan gick hon ut och kom aldrig tillbaka igen, förhoppningsvis tog hon sig hem till sin älskade partner!

Kvällens stelaste

Detta pris går till två medlemmar ur GöteborgsOperans danskompani som skulle dela ut pris i kategorin årets Slowfood. Med sig på scen hade de en kastrull som de under sin oerhört stela presentation rörde om i och saltade och höll på. När det var dags att presentera vinnarna i kategorin plockade de nästan magiskt upp det gyllene kuvertet som de kokat ihop! Salongen satt tyst och vred sig, så även jag….

Just nu kommer jag bara på dessa tre kategorier, men det fanns säkert massa annat kul att belöna! Det är ju alltid kul med gala och bubbel och så!

/Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nakna män på Instagram

Ja, vi sa ju att vi skulle rapportera från modeveckan, så här kommer ett inlägg om Instagram!

To be fair, jag tänkte skriva om fashion week, men sen orkade jag inte, så kan det bli ;P

Jag följer många konstnärer på Instagram, absolut mest för att de är bra, men en härlig apsekt är också att de främst arbetar med mitt favoritmotiv, nämligen nakna män. Så välkommen in på en resa i mitt instagramflöde!

fster är en fransk konstnär som jobbar mycket i pastell och gör härligt erotiskt laddade bilder av goa killar.

 

Jeremy Kost är en amerikans fotograf som som fotar nakna snyggingar i olika miljöer, mums!

 

Fabio Motta jobbar mycket med bondage, ofta i kombination med blommor och växter. Det blir en intressant konstrast mellan det nästan våldsamma i att binda kroppar med det mjuka i blommorna.

John MacConnel skissar och målar av män i olika poser och konstellationer. Mycket fint!

Sist men inte minst vill jag tipsa om min insta, StarGayAtlantis som också består av mycket naket. Gå gärna in och följ mig, det verkar kul att vara influencer!

Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I veckan besökte jag Naturhistoriska museet här i GBG och trillade över en temporär utställning som heter Avsides- Laddade platser i Bohuslän och Dalsland. Titeln till trots så var det en ganska intressant och trivsam utställning som bestod av fotografier av platsspecifika installationer som Anders Johansson gjort.

Anders Johansson, Until it sleeps

Johansson arbetar i många olika material och tekniker, bland annat wellpapp, trådkonstruktioner och helt vanlig snö. Dessa installationer placeras på platser som till synes inte har någon specifik betydelse, men genom dessa installationer blir platserna laddade.

Dessa platser är ofta inte tillgängliga för publiken, men genom att fota av dem, får man en chans att uppleva verken.

Anders Johansson, Forêt Diaphane

Det väcker tankar hos mig om vad som är en upplevelse av ett verk. Vilken funktion fyller det fysiska verket i en upplevelse? Är det fotografierna som är konsten, eller är det idébilden av installationerna? Vilken roll har konsumenten i konstupplevelsen?

I och med att de här verken ofta är otillgängliga att uppleva fysiskt måste man förlita sig på fotografier, alltså replikor av verken. Walter Benjamin, som var en filosof och litteraturvetare och var en del av den välkända Frankfurtskolan, skrev om just konstens roll i reproduktionsåldern och beskrev hur fotografiet och andra massproducerande medier kommer att ersätta konsten. I och med detta kommer konstens värde som är förknippat med verkets autentiska aura försvinna.

Anders Johansson, Reinold Messner

Tycka vad man vill om dessa tankegångar (jag vet inte riktigt själv vad jag tycker) men han kanske hade en poäng. Det ger ju inte samma resonans i en när man ser ett foto av en skulptur istället för att se den i sin fysiska kontext.

Anders Johansson, The Hours

Ja, detta blev ett lite svamligt inlägg, men så kan det va ibland hörni. Fina foton och vackra installationer var det i alla fall.

/Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Danmark med BAE

Som ni kunde läsa i vår julchatt här på bloggy fick ju jag ett härligt besök på sanatoriet (a.k.a Louisiana) av min goa kille i julklapp!

Vi slog slag i saken och tog oss dit på en av årets första dagar!

Självklart inledde vi vårt besök med att avnjuta en härlig lunch bestående av smørrebrød, bakelser samt ett glass vitt! Mkt gott. Så skål på er och häng med och se vad Louisiana hade att erbjuda!

Efter lunchen begav vi oss in i museets utställningshallar och började med att besöka utställningen 7xtimexspace som är en ny presentation av museets samling. Bland annat fanns verk av Andy Warhol och Jackson Pollock, men eftersom jag tycker de är ganska uttjatade ska jag inte skriva mer om dem.

Det verk jag tyckte var allra bäst var installationen ”Cosmic Generator (loaded #1)” av Mika Rottenberg. Denna installation ser till början ut som en affärsmiljö som är överfylld av julgransglitter, ljusslingor och stora uppblåsbara badleksaker.

Blinkande kakafoni i ”Cosmic Generator (loaded#1)”

När man går in i den hittar man in till ett stort mörkt rum där en video visas där bilder av stränder blandas med animerade bergochdalbanor som blandas med gamla män i varmkorvkostym. Jag tycker det är så otroligt uppfriskande att få se att humorn återigen har tagit plats i konsten och att allt inte alltid handlar om superallvarlig konceptkonst.

En annan utställning var Being There som visar verk från tio nutida konsntärer. Här blandades också högt och lågt, liite mer konceptbaserat, men fortfarande mycket bra. Känns härligt att den nya generationens konstnärer faktiskt är duktiga.

Bunny Rogers hade skapat ett minnealtare till en HighSchool Student

”Farewell Joanperfect”

Dora Budor ställde ut fåtöljer och soffor som sakta täcktes av aska. Maskninen som släppte askan på möblerna aktiverades av besökarnas röster i rummet!

”Year Without A Summer (Panton’s Diversion)”

Hannah Levy ställde ut objekt som diskuterade kroppens relation till maskinen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pamela Rosenkranz hade skapat en miljö med ett grönt ljus som var oerhört jobbigt för ögonen, regnskogsljud och en stor jordhög, alltså jättestor, på bilden kan du se en människa i relation till högen för att se hur stor denna hög är

”Anamazon (into the land)”

Såklart fanns det massa bra konst, men då skulle det bli ett suuuperlångt inlägg (plus att jag inte orkade fota av allt pga. tycker ändå man ska uppleva konsten med sina sinnen och inte genom en kamera)

Allt som allt ett mycket härligt besök, tack för den julklappen!

/Jakob

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Modebloggarn kryper fram

Hola!

Här kommer ett litet härligt inlägg om en av mina kärlekar i livet- kärleken till denim. Jag minns inte riktigt när denna kärlek startade, men jag vet att denna kärlek sträcker sig djup. Mycket av denna kärlek tror jag grundar sig i att jag tycker det är mkt spännande att ett material som typ är fett arbetarklass kan förhöjas till att bli fashion. Att ett material som från början gjordes för att vara slitstarkt numer kan användas på gala, eller bröllop tillexempel.

Många i denna värld lever i uppfattningen att kläder och mode absolut inte ska klassas som konst, men till er säger jag bara: pfft

Här kommer då ett litet härligt bildinlägg med selfies från min goa insta, håll till godo!

Här är jag på min väns bröllop iklädd en fantastisk denimkavaj från min favvo Ann-Sofie Back

På denna bild är jag iklädd ett par fantastiska jeans som är sjukt vida, typ så vida att jag inte riktigt kan använda dem utan att snubbla. Har dock haft dem på hemmafest en gång, det gick bra.

 

Här har jag på mig en härlig jacka i lapptäcksdenim. Den är tydligen gjord med en speciell traditionell japansk lappteknik.

Detta är min vän Shirin iklädd en custom-made denim outfit som jag gjorde till henne när hon skulle på fest #stargaystyling

Dessa jeans är mitt senaste denimfynd. Det är alltså ett par helt vanliga raka jeans, bara det att benen typ är två och en halv meter långa, så man måste vika upp dem asmycket. Tänkte ha dem på prisutdelningen för ett tag sen, men ville inte vara too much bland alla andra. Det bästa med de här jeansen är dock det fantastiska priset, ordinarie pris var 3500kr men jag fick dem för 350. Det lönar sig alltid att flörta i kassan! (skoja de var på rea, pga förra årets kollektion)

Det var allt från modebloggarn, herråå!

/Jakob

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Singelskap, dejter och uppenbarelser

Hej bloggen!

Vi har ju varit ganska kassa på att skriva om performativ konst (obs jättepretentiöst ord, men vill mest skryta med att jag ändå har gjort ett kandidatarbete i tetaterstudier) så här kommer ett inlägg om ett performance jag var och såg härom dagen.

Foto: Gabriel Flores

Under två kvällar uppfördes Sincerely Solo på Folktetatern. Det är ett dj-performance som behandlar singelskapet. Helena Engberg, som skapat och framför detta, har levt som singel i tio år och genom olika mixer och synkningar och loopar och annat sånt där ballt dj-igt så skapar hon ett rum där singeln är normen istället för två- eller flersamheten.

Det var verkligen en speciell känsla att sitta i en publik och titta på en person som spelade och dansade utan att dansa själv. Oftast när man hör dansmusik (alltså typ EDM, inte dansband) så är det ju i en klubbmiljö där man förhoppningsvis är glad och dansar med. Men i och med att man fick sitta och bara ta in det som uppfördes istället för att distraheras av sina egna stela höfter eller någon snygging som kollar in en.

Det är ett ganska långt performance, ungefär åttio minuter, och jag måste erkänna att jag började bli lite rastlös efter ett tag. Det kändes lite konstigt att jag blev så rastlös pga jag har ändå suttit igenom goa fem-timmars versioner av nyklassicistiska pjäser där alla pratar norska helt utan problem. Men då kom Frode Hellands ord till mig som en uppenbarelse. Helland är professor i nordisk litteratur och har författat den fantastiska texten Ideologi & Hegemoni där han framhåller att vårt begär efter ett ordnat kronologiskt narrativ är ett ideologiskt begär. Jag hade alltså fallit ner i fällan att törsta efter något som jag själv kan inordna i redan färdiga ramar istället för att ta in upplevelsen som den är. Efter jag tänkte på detta blev det en mycket härligare upplevelse. Så tips till er om ni ser något som känns långtråkigt eller konstigt, det är inte det ni ser som det är fel på, det är bara det att vi har blivit fostrade till att begära sådant som vi redan har färdiga uppfattningar om.

En annan spännande grej var att jag faktiskt var på DEJT när när jag såg detta. Jag och min DEJT pratade innan om att det var så oerhört meta att se ett performance om singelskap i en DEJTsituation. Det funkade ändå ganska bra, även om jag inte kände mig bekväm med att t.ex vidröra min dejt eftersom att ge uttryck för någon form av romantisk relation i detta singeltempel skulle känts allt för hädiskt. Ungefär som jag tänker att heteropar känner när de är på queerklubbar; att de kanske inte hånglar allt för mycket med varandra pga det är inte deras arena.

SKOJA heteropar hånglar och tafsar överallt, de bryr sig inte om sånt tramsigt som säkra utrymmen för marginaliserade grupper ;);););)

Okej, det var allt för mig just nu, byeee

/Jakob

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Anton Alvarez och räkmacka!

Jag har återvänt till min hembygd Uppsala! (räds inte, jag är tillbaka i gbgay nästa vecka igen) Utöver att ducka på stan när jag möter gamla gymnasiebekanta och ta sovmorgon i mitt pojkrum har jag faktiskt sett konst. Det kanske är svårt att tro pga Uppsala är kanske världens s-ä-m-s-t-a konststad, men ibland händer det tydligen kul saker!

Jag har äntligen fått se lite av Anton Alvarez verk! Jag har älskat hans konstnärskap sen min idol postade om honom på Instagram i somras. Alvarez gör många verk som jag skulle vilja beskriva som bruksföremål, fast de är konst. Jag är i och för sig alltid en stark förespråkare för att just bruksföremål ska kallas konst, men mer om det i ett annat inlägg (jag vet att Lovisa inte håller med).

Alvarez har varit en av konstnärerna som arbetat med i den konstnärliga gestaltningen av en skola som byggts om här i Uppis. Han har gjort massa pelare som ska stå vid skolans entréer. För detta har det specialbyggts pressmaskiner som är åtta meter höga och alltså ska pressa ut pelarna. Det kanske inte låter supersexigt kanske, med en utställning om offentlig konst, men den var helt okej!

Här kan man se hur pelarna ser ut, så snygga, skulle vilja ha en sån hemma hos mig!

Man fick också se ett annat av Anton Alvarez objekt som han gjort tidigare. Eftersom jag är inne i en stengods- och keramikfas blev jag mycket belåten över vad jag såg!

Anton Alvarez, J-2504171602

De hade också ställt ut ett objekt som kommit till genom Antons (nu känner jag att vi är på first name basis) examensverk Thread wrapping machine, som är en maskin som helt enkelt lindar in det man matar in i den i limbestruken tråd och därför kan den fästa ihop olika material. Man kan göra en lampa tillexempel.

Anton Alvarez, Thread Wrapping Lamp

Den här utställningen heter kort och gott konst för Tiundaskolan och hänger på Offkonsten! ℅ Teatergalleriet som är ett sammarbete mellan bland andra Uppsala kommuns kulturförvaltning och Uppsala stadsteater och syftar till att belysa arbete med offentlig konst i Uppsala. Återigen inte jättesexigt, men sån e jag!

Jag fick också uppleva Uppsalas godaste räkmacka (i alla fall om man ska tro min Mamma). Den får ändå ett högt betyg! Den är inte den klassiska majonäs-och-polarbröd-baserade räkmackan, utan den känns väldigt modern, med tunt bröd, mycket grönsaker och fantastiskt god dillolja! Nu e ju inte detta en matblogg, men var tvungen att dela med mig, e det så fel? Såhär såg den ut i alla fall!

/Jakob

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}