Annakarinhell

The best my hands can get

Ni har förstås koll på denna guldklimp till handkräm redan. Men den tåls att talas om i alla fall en gång till.

Den är med handen på hjärtat den enda krämen jag testat som faktiskt gör skillnad på mina händer såhär års. Jag kan smörja in mig otaliga gånger med de andra krämerna jag har hemma men helt ärligt utan vidare resultat.

Tja, jag behöver ju inte direkt sälja in krämen men ni fattar. Jag gillar den, och rekommenderar den för er som har himla torra händer och vill göra något åt det. Den är dessutom prisvärd.
100ml för 130kr.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nothing: En deodorant

Inlägget är i annonssamarbete med Nothing

Ja, det låter ju kanske pyttelite lustigt ”i samarbete med ingenting”. Men det är helt enkelt detta Malmöbaserade deodorantföretagets namn.
Namnet är ju egentligen helt irrelevant men ändå väldigt passande: den innehåller typ ingenting. Fast, det är förstås en förenkling. Men det är naturliga och få ingredienser, helt enkelt.
Den har inte ens parfym.

Que? Kanske du tänker nu. Att deodorant måste dofta för att liksom… dölja svettlukten?! MEN så är det faktiskt inte helt.


Klart det är gött att dofta gott. Jag själv ÄLSKAR parfym. Verkligen. Men inte i precis alla produkter jämt. Jag kan tycka att parfymen jag väljer att faktiskt spruta på mig ska vara den som känns.
Inte deon, hudkrämen eller hårgelén.
Därför kan jag tycka att det är himla trevligt med denna doftfria roll-on (som jag faktiskt använt fram och tillbaka sen över ett år tillbaka) för den gör så att jag inte luktar svett. Och heller inget annat. Mer än min egna doft då.
Vilket ju är rätt fint ibland.

Dessutom kan min hy vara en mes och reagera på olika antiperspiranter och bli kli-iga och sånt trist, vilket jag slipper med en enklare deo som denna.

Åh, och jag som är lite av en svettis har faktiskt testat och gillat att använda spraydeon på fötterna innan jag ger mig ut för en heldag i dojjor. Med goda resultat!

Läs mer om produkten och företaget på deras hemsida här <3

Inlägg i annonssamarbete med Nothing

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Trendspaning: Kallt slår varmt

Detta inlägg innehåller annonslänkar via Apprl

Jag har under året gått mer och mer åt de kallare tonerna. Egentligen ganska allmänt. Valt silvermycken över de i guld, grå över brun, mauve över rost. Och det har ju självfallet även påverkat vilket smink jag valt att lägga på nyllet mitt.

Det verkar fortfarande snudd på omöjligt att hitta en fin ljusgrå, matt ögonskugga (ev. ögonpenna som kan användas över hela locket).
MEN trenderna går ändå åt kallare håll för första gången på vad som känns som en evighet och till exempel har IsaDora har släppt en SUPERFIN, bra och delvis grå kollektion som jag fått lov att testa (pressutskick).

Här ser ni den den nya Quarteten ”Mercury” från IsaDora. En fantastiskt fin grå (med fin blå underton) skugga, en klassisk ganska basic silver samt en roströd och en gulvit skugga.
De är ganska fint pigmenterade. Inte sådär WOW- men det blir en jämt mjuk och fin färg. Den gula såg jag väldigt mycket fram emot men tyvärr syns den inte på mig. Kanske är det för att den är för tunn i täckning, kanske är det för att jag har så himla gul underton i hyn? Hur som helst blir den så gott som osynlig på mina ögon.
De är lite smuliga, fast inte sådär klumpigt, mer tunt och mjuk smul. Så man får ta ganska lite på penseln så att du får en jämn färg utan spill.
Med det sagt så är det inte något som påverkar resultatet eller gör de svårjobbade. Jag tyckte i alla fall att det var superenkelt att få en jämn skuggning.

Förutom att själva skuggorna är användarvänliga, är även priset det.
För vänliga 149kr blir den din på t.e.x. Lyko! (annonslänk)


Svårt att fånga på bild helt med mina små kortisnaglar, men de har även släppt ett helt otrolig djupgrått nagellack. Det heter också ”Mercury” och du finner det för 79kr här. (annonslänk)

Sista gråa nyheten jag testade var eyelinern ni ser på bild. Den ser snudd på svart ut, jag vet. Förmodligen är det kontrasterna i bilden. Men den är i alla fall mörkt stålgrå och väldigt, väldigt läcker. Perfekt när man vill ha eyeliner men inte fullt så skarp som svart ju blir. Den är ganska enkel att jobba med. Typisk eyeliner.
129kr. Ta en närmre titt här vetja (annonslänk)

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Gravid: uppdatering & reflektioner


Hörrni!

Jag vill bara flika in och skriva lite om min upplevelse som gravid.
Det är nämligen väldigt stor skillnad från sist, när jag var i vecka 20 ungefär.
Nu är jag i vecka 24 och i flera veckor har det varit typ… bara bra? Liksom… gött?

Ungen är en go liten galning där inne och växer så att det knakar och inget känns sådär främmande och konstigt som det gjorde en sväng där i vecka 20.
Nu känns det mysigt och förutom lite ländryggsvärk är allt bara bra! Min kropp känns mer som min igen och det är så himla, himla skönt!

Antagligen är det en kombination av stabilisering av hormoner och kropp, samt att jag blivit van.
Hur som haver är det i alla fall en riktigt härlig tid. Jag fungerar ungefär som vanligt i alla avseenden. Förutom att jag förstås är lite tyngre i kropp och känsligare för flås vid fysisk aktivitet. Men det är nog oerhört svårt att komma undan i och med ökning av mängden blod (och ungen i magen förstås, haha).
Lite lugn träning på det så är jag i god form ändå.
Så nu får graviditeten helt klart 5/5.

Dessutom har den gett mig tid att reflektera över tidigare dåliga vanor och saker jag gjort som egentligen bara fått mig att må dåligt. Det har liksom klarnat om varför jag gjort som jag gjort. Det är såklart skönt som fan, men också lite olustigt.
Olustigt eftersom att jag gjort så mycket som jag egentligen mått dåligt av och liksom gått emot ”mig själv”. Både fysiskt och psykiskt. Underligt kan man tycka. Men fullständigt rimligt ändå för vi är trots allt flockdjur. Till och med extrema introverter som jag lol

Ett exempel är mina alkoholvanor (bortser från de åren och perioder jag varit djupt deprimerad).
Jag har liksom insett varför jag lätt blivit ”för full”.
Jag är ju en morgonmänniska av rang och således en jävligt trött kvällsmänniska. Det senaste året har du jävligt sällan kunna hitta mig någon annanstans än hemma eller på väg hemåt vid midnatt. Varför? Jo, för att jag ju blir omänskligt trött och KAN inte fungera då. Och jag har äntligen börjat lyssna till det.
När jag tidigare stannade ute och blev skitfull var det liksom inte bara det faktum att jag drack som ställde till det: jag tvingade mig själv att vara ute när allt min kropp (och knopp) behövde var sömn- och det akut.
Det är säkert en adhd-grej, men när jag blir trött blir jag liksom… icke-fungerande. När batterierna tar slut så tar de liksom helt JÄVLA slut.
Men det är så dumt också, för inte nog med att jag går emot ”mig själv” genom att vara vaken och iväg, jag har dessutom känt mig så illa tvungen att dricka för att ens klara av det. Så himla, himla dumt.

Sedan finns det ju ytterligare ett lager på detta.
Jag är väldigt introvert. Med det menar jag att jag behöver återhämta mig ordentligt efter att ha varit social. Jag känner mig ofta dränerad och socialt urlakad även efter mindre tillställningar. Det kostar alltså väldigt mycket att umgås med människor i för stora doser.
Jag tycker också väldigt sällan att det faktiskt är givande (kanske delvis därför det kostar så mycket också förstås) och då har alltså alkohol liksom varit ett sätt för mig att ”orka med”… Det är så sjukt. Jag har liksom druckit för att palla vara med folk, för att sen bli likvärdigt socialt bakis som alkohol-bakis…
Ja, ni hör ju: dåliga och dumma vanor helt enkelt.
Nu har jag med åldern blivit bättre på att lyssna på mig själv och sätta de gränser jag behöver för att må bra. Men nu har jag ju brutit de där små vanorna som jag inte helt kommit underfund med tidigare.
Och ni kanske kan ana hur jävla gött det är!

Jag är och har alltid varit en hemmaperson och det är inget jag någonsin kommer att ignorera igen. Aldrig igen gå ut ”bara för att”. Här med omfamnar jag mitt icke-sociala jag! <3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Back in stripes

Förr i tiden bar jag svartvitrandigt ungefär jämt, jämt, jämt. Senaste året(n) har plaggen slitits ut och inte använts. Det blev ett skönt avbrott.
Men NU NI.
Nu är randigt tillbaka på kroppen min!

Randig polo (bilder) & randig tröjklänning x2. Wi-ho-ho
Helt ärligt hade jag jävla problem med kläder nu med maggen, men det ordnade upp sig när jag fann oversizeklänningar i tröjmodell. DÄR har ni min stil i höst.
Speciellt tillsammans med mina nya kängor. Som är de finaste och bästaste skorna jag ägt kanske någonsin. Minus kanske!
Bilder på den där outfiten is coming, jag lovarrrrr <3

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

rusty peaches

Jag har änte- ligen fått tillbaka någon slags content-creator-kreativitet.
Visst har jag målat och ritat lite under sommaren, men även den delen har minskat. Det är väl något med hösten som får igång skaparglöden <3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Yummy Tummy

Detta inlägg innehåller reklamlänkar

Okej. Rubriken: jag kunde helt enkelt inte låta bli.
Den är usel och störig, jag vet.

MEN.
Jag föll för trycket och köpte mig en såndär olja som ska minska uppkomsten av bristningar när magen växer. Den ska också hjälpa att göra de man redan har mindre framträdande.
Om jag tror på sånt? – Nej, inte direkt.
Vet jag om någon av dessa löften faktiskt stämmer? – Givetvis inte!

Det jag VET är dock att magen och huden där stramar mer och mer och kräm måste således kletas på. Eller, måste och måste… men det är i alla fall väldigt skönt när det är insmort för annars känns den mest spänd och torr och jobbig.
Och denna lilla olja (som jag nu ångrar att jag köpte en liten variant av) är superduper fin!

Den har en varm och mysig doft. Den utstrålar örtig värme med toner av kanel; mums!
Jag kommer se till att införskaffa en större variant så fort denna tar slut för oj, oj, hej, hej så skön den är.

HÄR hittar ni oljan!

Detta inlägg innehåller reklamlänkar

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En sista sommarsoldag


En sista solig sommardag i Lilla Edet

Äh, det är väl för tidigt för att påstå förstås. Eller?
Nej, rimligtvis är det nog det. Åtminstone för mig som sällan ens tar av mig till badkläder någonsin.

Men nog om det. Det var trots allt så längesedan som förra veckan och således passé.
Idag är det kallt och blåsigt. Träden börjar fälla gulfärgade löv och solen går ner allt tidigare. Mm mmm mmmm.

Imorgon är det dags för mitt första ”riktiga” barnmorskebesök. Och med riktiga menar jag att hon kommer mäta mage, se vikten (som förmodligen är så gott som oförändrad. Eventuellt ett par kg upp nu de senaste två veckorna) och allt sånt där som man gör för att hålla koll så att den följer en normal växtkurva.
Kan uppdatera mer när jag vet mer. Alltså; efter besöket imorgonbitti.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I mitten av graviditeten

Kroppen är ju fräck som kan skapa en ny människa och det är så himla coolt men också kusligt.
Jag har kommit halvvägs och har en lugn och fin graviditet ärligt talat.

Tidigt i graviditeten mådde jag himla illa (dock aldrig spy-illa) och var EXTREMT trött. Precis som man kan förvänta sig av den första trimestern.

Sen hade jag visst låga järndepåer också, som inneburit järnsupplement sedan precis i början. Sköldkörtelprover visade också att jag hade avvikande värden men det har egentligen bara inneburit en massa extratester.
Sköldkörtelvärdena är tydligen stabiliserade vid det här laget, tack och lov. Så nu är det bara uppföljningar för att se så att det inte vacklar till igen.

Igår var jag på det efterlängtade rutinultraljudet. Där man mäter och skannar organ för att se och notera om något ser underligt ut. Men precis allt som man kan se och mäta såg superfint ut och oj vilken go lättnad som sköljde över mig.
Med betoning på mig eftersom att jag tyvärr genomgår allt ensam. Eller alltså, alla besök och undersökningar. På grund av covid förstås.
Det är ärligt talat jävligt trist, för visst vore det fint att få uppleva gårdagen tillsammans med Manfred. Jag fick ju se kön och att alla organ såg ut som de skulle helt själv.
Men jaja, det är ju bara att gilla läget.

Men trots att jag har en snäll graviditet (peppar peppar ta i trä), så känns det ibland nästan onaturligt för mig. Vilket förstås kan tyckas låta underligt; det är ju trots allt bland det mest naturliga man kan uppleva. Men… det är en konstig känsla att liksom inte känna sin kropp?
Jag har alltid haft en så himla, himla bra relation till min kropp och känt den utan och innan.
Nu är det plötsligt inte alls min vanliga kropp. Det är så annorlunda allting.
Det är förstås magen, ja absolut. Men det är liksom… allt!? Brösten, huden (ansikte, kropp), matsmältning, kisseriet, ork, flås, svaghet och säkert massa annat smått som jag inte kommer på nu.
Inget av detta är för mig en big deal eller sådär jättejobbigt, men det är främmande och därmed också en lite besvärlig upplevelse.

Jag tycker att det är en häftig grej och jag uppskattar att få uppleva det, men det är samtidigt så skumt och ovant.
Det känns säkert ännu konstigare på grund av andras reaktioner lol
Folk som skriver och pratar något slags bebisspråk, ullegullar och pratar om att vänta prinsar och prinsessor får det att krypa i kroppen på mig. Jag KAN inte relatera till ullegulle-bebis-snack och kommer liksom inte att bli en ny person som plötsligt gillar sånt bara för att jag är gravid eller blir förälder.
Kalla mig inte mamsen, liksom.
Och ge mig för tusan inte en baby-blue babyshower!!

obs: Jag ser förstås inget fel i något av det jag tar avstånd från i denna text. Gillar du enfärgade babyshowers, ullegulligt och känner dig sådär härligt mamme-mammig så är det inget jag lägger någon värdering i.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}


Vet ni vad? Först rensade jag garderoben eftersom att sätet blivit för stort för plaggen jag hade. Nu passar inte ens de få byxorna som blev kvar längre.
Inte för att rumpan växt, för den har nog snarare krympt, utan för att jag börjar samla på mig på kaggen.

Och jag som hatar att shoppa! Dels för miljön givetvis, samt plånboken, men också för att det är så urbota trist och butiker en så fruktansvärd miljö. HUA!
MEN, nu är det som det är och magen lär ju fortsätta växa till oigenkännlighet så det är väl bara till att beställa hem lite brallor som har utrymme fört.

Ledsamt nog har jag flera fina sommarklänningar som tillåter magen att växa, men vädret är ju mer likt oktober så de är inte helt aktuella nu ändå. De som kan matchas med strumpbyxor har dock blivit brukbara nu när jag fått köpt ett par strumpbyxor (för växande magar). Med dem växer garderoben en aning åtminstone, tjohej!

Mitt mål är att köpa så få gravidplagg sommöjligt. Eller alltså… försöka hitta plagg som jag kan få användning för även efter dessa fem kommande månaderna. Vissa kanske kan sys in med en lite söm i midjan, andra bäras lite löst och ledigt som en chic oversizemodell? Ja, ni hajar!
Åh, och givetvis så mycket second hand jag förmår mig att finna <33

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Annakarinhell

Häng med mig i min vardag där jag studerar, målar, fotograferar, äter (och lagar) gött vegokäk, går på events, umgås med vänner och har det rätt fint i allmänhet.

Mest lästa

  1. Made In China
  2. Mat som inte ser mycket ut för världen men som smakar himmelskt vol.3467
  3. Kärleksmums
  4. Caesarsallad ≠ Falafelsallad
  5. En helg hemma i edet