Annakarinhell

Det var den frågan jag ställde mig själv när jag för första gången denna veckan rörde mig utanför mina kvarter.
Det är förstås en lyx i sig; att kunna både studera och arbeta hemifrån. En lyx långt från alla är förunnade.
Men som de som är borde ta till vara på i större utsträckning.

Precis som när jag förra veckan for in och slogs av hur mycket folk det var på restauranger och barer, blev jag denna gång mäkta förvånad över att det mesta i centrum såg ut som vanligt.
Visst, aningen mindre trångt och folkfyllt än en vanlig löningsdag. Men det såg inte direkt ut som man skulle kunna tänka att det skulle när ett nytt virus snabbt sprids och lamslår hela världen.

Folk tar i handtag, rör allt möjligt på spårvagnen och fortsätter livet precis som vanligt… Jag har läst om och sett klipp på Stockholmare som uppenbarligen skiter fullständigt i rådande pandemi (och det trots att det är just i huvudstaden viruset härjar som mest), men jag trodde väl att det var något slags undantag. Tydligen inte.

Jag ser svenskar som klagar på hur lite regler och restriktioner Sverige har, dagarna i ända.
Ändå följs inte ens de få vi har.

Äldre som spenderar tid i saluhallar och gallerior i Stockholm för att de ”inte tror på viruset än”. De tar med sig smittan på skidsemester till orter där sjukvård knappt finns att tillgå. Där det finns få vårdplatser och långt mellan sjukhus. De är överhuvud taget inte utrustade ett högt antal IVA-patienter…
HUR skev människosyn har dessa personer? Alltså. De måste anse sig stå över det mesta? Deras övertro verkar fått dem till att tro att de står över ett virus? En pandemi?

Det krävs verkligen ingen ansträngning alls att INTE åka på skidsemester i rådande pandemitider.
Men inte ens det kan dessa människor avvara. Deras liv får ju inte påverkas.
Vi får väl hoppas att de inte smittar någon annan än sig själva!

Jag är inte ens särskilt extrem eller totalitär angående detta. Men en liten dos medmänsklighet vore på sin plats.
Vi lever inte i karantän (än) så du FÅR göra vad du vill. Jag har själv lämnat mitt lilla område två gånger de senaste +2 veckorna samt fått besök av min syster och hennes kille.

Men att röra sig precis som vanligt när vi vet att smittan rör sig fort och kan spridas genom oss utan att vi ens är sjuka, eller har symtom på covid-19, är enligt mig aningen osmakligt.

Om du KAN; var hemma mer. Det finns så många som INTE kan och det är för dem samt alla i riskgruppen vi andra kan göra skillnad.
Igen: menar inte att jag tycker att vi ska vara inne 100% av tiden om vi så inte vill eller kan, men tänk till och välj dina tillfällen. Det gör skillnad.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Annakarinhell

Häng med mig i min vardag där jag studerar, målar, fotograferar, äter (och lagar) gött vegokäk, går på events, umgås med vänner och har det rätt fint i allmänhet.

Mest lästa

  1. Made In China
  2. Mat som inte ser mycket ut för världen men som smakar himmelskt vol.3467
  3. Kärleksmums
  4. Caesarsallad ≠ Falafelsallad
  5. En helg hemma i edet