Annakarinhell

Kategori: Gravid

I mitten av graviditeten

Kroppen är ju fräck som kan skapa en ny människa och det är så himla coolt men också kusligt.
Jag har kommit halvvägs och har en lugn och fin graviditet ärligt talat.

Tidigt i graviditeten mådde jag himla illa (dock aldrig spy-illa) och var EXTREMT trött. Precis som man kan förvänta sig av den första trimestern.

Sen hade jag visst låga järndepåer också, som inneburit järnsupplement sedan precis i början. Sköldkörtelprover visade också att jag hade avvikande värden men det har egentligen bara inneburit en massa extratester.
Sköldkörtelvärdena är tydligen stabiliserade vid det här laget, tack och lov. Så nu är det bara uppföljningar för att se så att det inte vacklar till igen.

Igår var jag på det efterlängtade rutinultraljudet. Där man mäter och skannar organ för att se och notera om något ser underligt ut. Men precis allt som man kan se och mäta såg superfint ut och oj vilken go lättnad som sköljde över mig.
Med betoning på mig eftersom att jag tyvärr genomgår allt ensam. Eller alltså, alla besök och undersökningar. På grund av covid förstås.
Det är ärligt talat jävligt trist, för visst vore det fint att få uppleva gårdagen tillsammans med Manfred. Jag fick ju se kön och att alla organ såg ut som de skulle helt själv.
Men jaja, det är ju bara att gilla läget.

Men trots att jag har en snäll graviditet (peppar peppar ta i trä), så känns det ibland nästan onaturligt för mig. Vilket förstås kan tyckas låta underligt; det är ju trots allt bland det mest naturliga man kan uppleva. Men… det är en konstig känsla att liksom inte känna sin kropp?
Jag har alltid haft en så himla, himla bra relation till min kropp och känt den utan och innan.
Nu är det plötsligt inte alls min vanliga kropp. Det är så annorlunda allting.
Det är förstås magen, ja absolut. Men det är liksom… allt!? Brösten, huden (ansikte, kropp), matsmältning, kisseriet, ork, flås, svaghet och säkert massa annat smått som jag inte kommer på nu.
Inget av detta är för mig en big deal eller sådär jättejobbigt, men det är främmande och därmed också en lite besvärlig upplevelse.

Jag tycker att det är en häftig grej och jag uppskattar att få uppleva det, men det är samtidigt så skumt och ovant.
Det känns säkert ännu konstigare på grund av andras reaktioner lol
Folk som skriver och pratar något slags bebisspråk, ullegullar och pratar om att vänta prinsar och prinsessor får det att krypa i kroppen på mig. Jag KAN inte relatera till ullegulle-bebis-snack och kommer liksom inte att bli en ny person som plötsligt gillar sånt bara för att jag är gravid eller blir förälder.
Kalla mig inte mamsen, liksom.
Och ge mig för tusan inte en baby-blue babyshower!!

obs: Jag ser förstås inget fel i något av det jag tar avstånd från i denna text. Gillar du enfärgade babyshowers, ullegulligt och känner dig sådär härligt mamme-mammig så är det inget jag lägger någon värdering i.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}


Vet ni vad? Först rensade jag garderoben eftersom att sätet blivit för stort för plaggen jag hade. Nu passar inte ens de få byxorna som blev kvar längre.
Inte för att rumpan växt, för den har nog snarare krympt, utan för att jag börjar samla på mig på kaggen.

Och jag som hatar att shoppa! Dels för miljön givetvis, samt plånboken, men också för att det är så urbota trist och butiker en så fruktansvärd miljö. HUA!
MEN, nu är det som det är och magen lär ju fortsätta växa till oigenkännlighet så det är väl bara till att beställa hem lite brallor som har utrymme fört.

Ledsamt nog har jag flera fina sommarklänningar som tillåter magen att växa, men vädret är ju mer likt oktober så de är inte helt aktuella nu ändå. De som kan matchas med strumpbyxor har dock blivit brukbara nu när jag fått köpt ett par strumpbyxor (för växande magar). Med dem växer garderoben en aning åtminstone, tjohej!

Mitt mål är att köpa så få gravidplagg sommöjligt. Eller alltså… försöka hitta plagg som jag kan få användning för även efter dessa fem kommande månaderna. Vissa kanske kan sys in med en lite söm i midjan, andra bäras lite löst och ledigt som en chic oversizemodell? Ja, ni hajar!
Åh, och givetvis så mycket second hand jag förmår mig att finna <33

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Annakarinhell

Häng med mig i min vardag där jag studerar, målar, fotograferar, äter (och lagar) gött vegokäk, går på events, umgås med vänner och har det rätt fint i allmänhet.

Mest lästa

  1. Made In China
  2. Mat som inte ser mycket ut för världen men som smakar himmelskt vol.3467
  3. Kärleksmums
  4. En helg hemma i edet
  5. Caesarsallad ≠ Falafelsallad