Bläck & Blad

Lost in Translation?

Först en heads up om att den här texten inte kommer innehålla en enda originell tanke. Men en poäng som jag tycker det kan tryckas lite mer på.

Jag läser mycket på engelska. Mest är det böcker där engelska är originalspråket, men även böcker på andra språk som blivit översatta. Ibland för att en bok inte ens finns utgiven på svenska, men ofta för att jag inbillar mig (?) att översättningarna är bättre på engelska än svenska pga större marknad osv. Om det inte är typ norska eller danska (tyska?) där språket ligger nära svenskan.

Iaf. Det känns vettigt att läsa på originalspråk när man kan, för en bok är ju sina ord. Men det gör ju ONT att veta att jag har två futtiga språk att välja på om jag vill läsa boken som faktiskt skrivits och att jag aldrig kommer få uppleva massa amazing litteratur på riktigt. Att mycket av det jag läser är sketna tolkningar av någon annans konst. 

Eller? Vissa översättningar är ju magiska och förtjänar all praise. Och ibland är väl innehållet i storyn viktigare än exakt hur den berättas kanskeee. 

Men det är ändå något med det där som bara skaver. Jag har läst översättningar där språket fått tungan att KRULLA IHOP SIG I AVSMAK för att det är så klumpigt och stolpigt. Översättningar som våldför sig på berättelsen. (Som Matrosen och stjärnan översatt av Nils Kjellström där mörkt franskt 40-tal blir en FRÄSIGARE variant av svensk pilsnerfilm. “Kan du inte se opp, jävla stjärtbög”. Alltså.)

Och översättningar där det bara är något med ordval och meningsbyggnad som genomgående känns off. Hur ska man veta var felet ligger? Tänk om man missar något fantastiskt för att det blir lost in translation? Läste första sidorna i Ett litet liv på svenska, och även om det inte var något egentligt FEL så kändes det bara tillgjort. Så bytte till engelska och herregud vad det var en annan grej. (Sen är jag inget fan av böcker som känns gjorda för att filmatiseras så folk kan gå och se dem på bio och skryta om hur mycket de grät.)

Och så poesi. Jag förstår inte hur det är MÖJLIGT att översätta poesi. Wisława Szymborska har skrivit originalen till några av de vackraste dikterna jag läst, men jag har bara läst dem på svenska. (Jag HADE kunnat läsa dem på polska om inte minijag varit så lat/blyg/obegåvad, men det är en annan sak.) Varenda ord måste ju vara valt med omsorg, och även om det är det i översättning med så är det ju ANDRA ord.

Det här är inte superkontroversiellt som sagt. Och det är ju SÅ bra att grejer översätts; det är inte som att det finns ett bättre alternativ (än?). Och vill man vara ännu mer positiv kan man ju se det som att ett verk mångdubblas när det översätts till flera språk, att det kommer tillkommer nya djup och lager. Men det känns konstigt att det typ inte pratas så mycket om det. När litteratur som inte är läst på originalspråk recenseras så är det ju inte författarens text som recenseras. Och det är svårt att veta vad som kan attribueras till författaren och vad översättaren ska risas/rosas för. Men man pratar ofta om det som om det vore samma text. 

Sååå jag vet inte. Kanske bara kan snackas lite mer om det här när man pratar översatta böcker. Typ?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är höst (vinter?), det är regnigt OCH det är dags att stänga in sig och hänga med böckerna! Vi släpper spöken och vampyrer och går på comfortläsning meeen försöker hålla mig borta från jultema även om det lockar som satan. (SNART.) Känner mig inte så pratig idag så här är listan!


Persuasion

av Jane Austen

Hennes sista roman är lite mörkare än de tidigare. Det handlar om missade chanser, olycklig kärlek och missriktad övertalning. Men det är som alltid massa myspys, härliga dialoger och det finns inga olyckliga slut i Austens värld.

The Brief Wondrous Life of Oscar Wao

av Junot Díaz

Ung olycklig kille som råkar ut för helvete efter helvete. Hmm så det är en sorglig och rätt brutal story men det är något med den som ändå är jävligt mysigt. Den är rolig och varm och speciell på ett ashärligt sätt. 

The Hound of the Baskervilles

av Arthur Conan Doyle

Sherlock Holmes i sitt esse. Det bjuds på mystiska brev, dimmiga hedar och gamla herrgårdar och jag klagar inte.

Samlade dikter

av Bruno K. Öijer

Igen lite åt det mörkare hållet. Men det är så vackert och luktar liksom frostiga nätter fast du ser upp mot ett ljusvarmt fönster som är hemma?

Walden

av Henry David Thoreau

Om Thoreaus två år i en liten stuga vid en sjö i skogen. Han planterar bönor, lyssnar på kyrkklockor och tittar på snö som töar och det händer absolut ingenting. SÅ SKÖNT.

Mordet på kommendören

av Haruki Murakami

Aldrig har det känts viktigare att en motivering blir läst. Jag gillar verkligen inte Murakami. Hans historier är enformiga, karaktärerna platta, språket oinspirerat och hans kvinnosyn minst sagt sunkig. Men likt förbannat tyckte jag det var SJUKT TREVLIGT att läsa den här boken. Det är något med stämningen som gör att jag blir lugn och bara går med flowet så here we are.

Sent i november

av Tove Jansson

Den ensammaste muminboken. Hösten har kommit och familjen är inte där, men andra gäster börjar dyka upp. Alla letar efter något men hittar något annat.

Rosens namn

av Umberto Ecco

Italienskt kloster. Medeltid. Visa munkar.  Labyrinter och speglar. ETT MYSTISKT MORD. Gömda böcker. Bibliska referenser. Ummmmberto.

Och så alla Harry Potter-böckerna såklart. HERREGUD tänk att det finns folk som inte läst dem än.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Javisst! I allhelgonatider är lite mysig (och inte så mysig) skräckläsning helt rätt. Här kommer 13 tips med olika nivå av obehag.

 

 

The Turn of the Screw

av Henry James

Klassisk mysskräck för stormiga höstnätter! Gammalt hus på landet, spöken, läskiga barn, en guvernant och hemligheter.

 

The Houseguest

av Amparo Davila

Korta klaustrofobiska historier med mardrömskänsla. Yass please.

 

De 120 dagarna i Sodom

av Marquis de Sade

Det här är riktigt vidrig läsning. Finns mycket att säga om det här, men letar du efter en Human Centipede-saga i 1700-talstappning är det här rätt bok för dig.

 

The King in Yellow

av Robert W. Chambers

En samling short stories som rör sig runt en mytisk pjäs. Det är liksom konstant low level obehagligt och det älskar jag. Finns flera True Detective-kopplingar här för den som gillar sånt.

 

Wuthering Heights

av Emily Brontë

Brutalt, rått, kallt och vackert speglas i natur, känslor och handling. Plus lite spöken!

 

In Cold Blood

av Truman Capote

För den som tycker verkligheten är läskigare än fiktionen. Djupdyk i mordet på en hel familj och mördarnas tankar kring brottet.

 

Frankenstein

av Mary Shelley

Om världshistoriens mest missförstådda monster. Romantik och gotisk skräck och sen behöver man ju inte mer.

 

Coraline

av Neil Gaiman

PERFEKT mix av mys och creepiness. Bonustips om i samma snälla spookiga stil är Gaimans The Graveyard Book.

 

The Whisperer in Darkness and Other Stories

av H. P. Lovecraft

Benämning “weird horror” sätter typ fingret på det, för det är liksom svårt att sammanfatta det bättre än så.

 

Tales of Horror

av Edgar Allan Poe

Inspirerat sååå många andra skräckförfattare och man fattar varför. Det är mörkt och trångt och oh so dramatiskt.

 

The Dark Eidolon and Other Fantasies

av Clark Ashton Smith

Lite som en blandning mellan Lovecraft och Poe. Mycket i den genren här, men det är nåt med sci-fi och skräck i kombination som bara träffar så rätt. Mardrömmar i bokform.

 

Dracula

av Bram Stoker

Mitt favoritmonster. <3 Så värt att läsa även om man har koll på storyn, för den här boken har så många (ofrivilliga?) nivåer och tolkningsmöjligheter. Man får känslan av att Bram hade ett slightly komplicerat förhållande till sin sexualitet iaf.

 

The Haunting of Hill House

av Shirley Jackson

Boken bakom Netflixserien. OCH TYP BÄSTA SPÖKHISTORIEN EVER. Jag ryser bara jag tänker på den, SÅ bra är den.

 

Sov sött.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nobelprisdebatten – yay or nay?

Tänker hålla det här kort (ish) för det finns för mycket att säga om det och jag kommer bara göra mig själv upprörd.

Saker jag inte tänker diskutera här. Om det var rätt att ge Peter Handke nobelpriset. (Vet inte.) Om Svenska Akademien har hört talas om självinsikt. (Teori är en sak, praktik en annan.) Om nobelpriset i litteratur är överspelat. (Vem bryr sig?) Om relativt unga svenska författare tycker det är viktigt att visa att de tycker nobelpriset i litteratur är överspelat men också att det är jättejättejätteviktigt vem som får och inte får det. (Take a guess.)

 

 

Det är nåt som känns jävligt snett i hur man i svensk media debatterar allt som känns det minsta kontroversiellt. Jag bryr mig för tillfället INTE ETT SKIT om vad som är rätt eller fel i det som debatteras, men det bara MÅSTE få finnas utrymme för olika åsikter utan att en sida automatiskt är den rätta. Om inte annat så för att jag är övertygad om att det annars är stor risk att fel sida vinner kriget som verkligen räknas och då är allt kört.

Så en författare med tvivelaktiga politiska åsikter får Nobelpriset. Exakt vilka åsikter han faktiskt har verkar man dock inte riktigt vara överens om, och ingen Handke-kritiker verkar ha brytt sig om att gräva vidare i det? Jag pallar inte att man inte ens orkar göra grundjobbet och tar reda på vad som egentligt sagts innan man uttalar sig offentligt om det. 

 

 

Känns som folks tankar går såhär. “Folkmord är fruktansvärt. Handke verkar inte tycka att det är fruktansvärt. Alltså är Handke PÅ ANDRA SIDAN och det är farligt att lyfta fram något positivt han gjort eftersom det signalerar att folkmord inte är fruktansvärt”. Jag är så trött på svartvitt tänkande och “om du inte är med oss är du emot oss”. Det är helt okej att tycka att det var fel att ge Peter Handke Nobelpriset. Och det är okej att tycka att det var fel för att han är uttalat Milošević-fan. MEN man måste också reda ut vad det innebär. T.ex. att man tycker att priset ska vara politiskt. Och att det ingår i Svenska Akademiens uppdrag att avgöra vad som är moraliskt rätt och fel. Och att politiken eventuellt är överordnad litteraturen.

Alldeles för många stannar vi att det är nåt som känns obekvämt med att Handke får Nobelpriset, och att det därför måste vara fel. Det är LÄTT att tycka att folkmord är fel, och det är LÄTT att fördöma allt och alla som har med det att göra. Men det är inte lika lätt att reda ut vad det egentligen betyder och får för konsekvenser om man gör det. Tar några exempel från Babel där valet av Handke diskuterades.

 

 

Tone Schunnesson: 

“Det känns obehagligt att Peter Handke får det här priset eftersom han ursäktat folkmordet på flera tusen bosniska muslimer. Jag håller inte med om att det inte ingår i hans författarskap, för han har dessutom skrivit om det. Förra veckan pratade vi om ‘Kommer de (Svenska Akademien) göra ett politiskt beslut?’, och det tycker jag de har gjort.”

Så vilket politiskt beslut handlar det om? Att Svenska Akademien vill signalera att de är okej med folkmord? Känns orimligt. Är det inte snarare att de INTE tagit hänsyn till politiken som skaver? Och måste allt man nånsin skrivit vara oantastligt för att man ska ha rätt att hyllas?

Johannes Anyuru:

“Känns trött och gammaldags. Det känns inte kontroversiellt, utan lite klantigt och tondövt. Med det sagt tycker jag boken vi läst (Peter Handkes Berättelsen om ett liv) är fantastisk. En fantastisk författare! En av de bästa böckerna jag läst, tror jag.”

Okej. Anyuru har också skrivit om Handke i GP och verkar tycka att priset måste vara politiskt. Men vad betyder det? Om Handke har skrivit en av de bästa böckerna han läst, borde inte det nånstans trumfa politiken? Hur väger man politik mot litterärt värde?

Agnes Lidbeck:

“Jag tycker att man som författare ska kunna bli läst, spridd, till och med uppskattad utan att det ska finnas ett tak för vad man ska få tycka. Å andra sidan finns det händelser i historien… Att förringa ett folkmord tyder på en så pass bristande empatisk förmåga, så att jag undrar hur mycket man kan förstå av mänskligheten. Och för att vara en riktigt god författare så måste man förstå nånting av mänskligheten.”

Det här fick applåder i studion. Jag skrek typ åt skärmen. Det låter ju så fint och bra MEN imho är det också det fegaste och skenheligaste svaret av av alla. (Hehe så här kommer upprördheten iaf.) För det första är det en ren bullshit-slutsats att man inte skulle förstå NÅNTING av mänskligheten för att man förringar folkmord. För det andra så sitter de sekunden efter och diskuterar Handkes bok Berättelsen om ett liv där alla verkar väldigt överens om hur väl han porträtterar sin mamma och hur hon kan representera alla historiens bortglömda kvinnor, etc. Det låter ju inte som hon ens själv tycker att Handkes eventuella bristande empatiska förmågan faktiskt går ut över hans författarskap. 

Och till sist. Agnes Lidbeck har skrivit Finna sig, en av de mest cyniska och empatilösa böckerna jag läst. Det hjälper inte ett skit att hon visar hur fel hon tycker folkmord är — hennes text talar för sig själv. Det är i författares berättande jag tycker det verkligen visar sig hur mycket man “förstår av mänskligheten”.

Bara några exempel för har såklart inte orkat sätta mig in i vad alla har skrivit. Men jag känner igen mönstret från så många andra debatter och är så otroligt trött på hur platta, dömande och stängda alla samtal är. 

Sååå. Jag vet ärligt inte vad jag tycker att kriterierna för Nobelpriset i litteratur ska vara, och jag BRYR mig inte ens så mycket. Men det är SÅ FRUKTANSVÄRT viktigt att vi kan prata om saker på ett sätt som är ärligt, öppet, GENOMTÄNKT och som tillåter OLIKA sätt att se på saker. Att vi bryr oss om att gräva lite mer i vad vi tycker och VARFÖR. Och att vi är intresserade av att höra vad andra tycker och VARFÖR. För det är bara då vi kan lära oss nya saker och komma framåt med världen.

 

 

Rant over. <3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tips för bokmässan!

Idag kickar bokmässan igång och jag har lusläst programmet för att hitta de mest intressanta punkterna. Såklart helt baserat på min egen smak dårå.

 

Torsdag 14:00 och Söndag 13:00

Hur har nudlar påverkat människans tillvaro?

Varför ser nudeln ut som den gör? Var kommer den ifrån? Och vad symboliserar den? Och annat du alltid velat veta.

 

Torsdag 14:00

Författare i sorg

Kan man skriva sig ur sorgen? Det här har jag funderat på mycket, känns som många författare använder skrivandet som terapi. Spännande!

 

Fredag 12:00

Författarsamtal: Karin Smirnoff

Karin Smirnoff diskuterar sin senaste bok Vi for upp med mor. Läste hennes superhyllade debut Jag for ner till bror men tyckte den kändes lite ihålig, så tänkte jag kanske kan bli överbevisad.

 

Fredag 13:30

Våra tungor smakar våld

“En självupplevd verklighet med destruktivt missbruk och livsomvälvande förälskelse.” Jag gillar mest boktiteln så tänkte kolla in!

 

Fredag 14:30

Från krog till krog – 700 års uteätande i Sverige

För det låter ju superhärligt med lite mer mathistoria!

 

Fredag 15:00

Kärlek = galenskap?

Liv Strömquist, Suzanne Brögger och Greta Thurfjell snackar kärlek och vad den egentligen gör med en.

 

Fredag 16:00

Tessa Hadley skildrar våra inre liv

Läste The Past för ett tag sen och blev imponerad över hur jävla duktig hon är på att skildra människor. <3

 

Lördag 13:00

Det hårda livet i London

Samtal med Caitlin Moran  och Kate Davies. Mysig brittisk humor och samtal om kärlek, sex och vänskap utlovas!

 

Lördag 15:00

Walt Whitman, 200 år ung

Lite snack om en historiens skäggigaste poet är ju inte FEL.

 

Lördag 16:30

Författarsamtal: Alex Schulman

Samtal om Bränna alla mina brev. Jag har alltid haft svårt för Alex Schulman, men också nåt med honom jag gillar. Så igen, överbevisa mig!

 

Söndag 12:00

Skapa spänning

Vad är det som gör en bok spännande? David Lagercrantz med gäng ger sin syn på saken.

 

Söndag 13:00

David Sedaris – Åldrandet, döden och snygga byxor

David Sedaris samtalar om det lustiga med alla livets prövningar och nya boken Calypso. Är assugen på att läsa den, så det här låter ju töpp.

 

Kolla in programmet här för att hitta egna favvosar!

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

10 tips för att hitta boktips

Så jag läste idag att boktipsen skulle försvinna från SVT:s Go’ kväll. Har aldrig sett Go’ kväll och hade ingen aning om att de hade boktips där, men det känns spontant synd om det är av anledningen att böcker inte skulle vara något för alla kids som kollar SVT-program med übermoderna titlar som “Go’ kväll”. Fattar inte riktigt varför det känns som att folk inte läser eller inte vill läsa, för det GÖR DE JU. Och de som inte gör det mår väl bra av en liten intresseboost?

Böcker har liksom byggts upp till något stort och FINKULTURELLT och dåligt samvete för många, och så antar jag att SVT vill göra sig mer “tillgängliga” och FRÄSCHA. Hur som helst, jag orkar inte ranta om SVT (för bryr mig inte jättemycket), men fick mig att fundera på hur man egentligen hittar de där själsfrändeböckerna man inte läst än. NU NÄR MAN INTE FÅR TIPS FÖR SINA SKATTEPENGAR LÄNGRE.

Japp, så här kommer saker som hjälper mig upptäcka nytt (och gammalt)!

Föräldrars bokhyllor

Förstår att inte alla har föräldrar med massa böcker, men har man det så gräv runt där! Eller hos någon annan några år uppåt. Finns så många asbra halvt bortglömda (eller inte återupptäckta av nästa generation) författare som man kan hitta på det sättet.

Bokklubbar

Askul med andras tips och att få en push att läsa sådant man inte valt själv! Plus mysigt. Bara att starta en egen!

Förord

Låter lite torrt kanske, men om man orkar läsa förorden som finns i många nyutgåvor av klassiker så hittar man ofta bra tips på liknande författare/böcker eller sådana som varit influenser eller influerats, etc. Bra förutsatt att du gillar det som kommer efter introt då.

Bokaffärer

För det är så mysigt att gå runt och klämma lite och se vad de valt att lyfta fram. Gillar bäst att göra det när man reser, finns ju oftast i alla fall ett ställe med böcker på engelska (om man inte talar språket då) om det är okej stor stad. Bästa souveniren.

New Yorker Fiction Podcast

Min syster tipsade om den här podcasten och den är suuupermysig. En författare läser en short story av en annan författare och sen är det en typ lika lång diskussion. Kommer en gång per månad!

Radioföljetongen på SR

Lite kluven här för jag hatar nästan alltid inläsningarna, men ibland kommer det riktigt bra grejer! 

Nyhetsbrev

The Guardian har ett bra, sen finns t.ex. Lit Hub, Shelf Awareness, Off the Shelf och Book Riot. Lite blandat med boktips, temalistor, nyheter och artiklar.

Instagram

T.ex. @bookbento, @subwaybookreview, @penguinclassics, @penguinbooks, @penguinukbooks, @wellreadblackgirl, @nytbooks, @shakespeareandcoparis, @strandbookstore

Tidningars litteraturdelar

Typ DN och SvD har boklistor med tips de uppdaterar varje vecka. Och som förlängning av det, DN:s Facebookgrupp Snacka om böcker. Det är vad det är (dvs ganska lamt) men brukar scanna den ibland för att se om det skrivs extra mycket om någon ny bok. Bra med något från Sverige för så mycket är amerikanskt annars.

Saker jag inte utnyttjar men borde?
  • Bibliotek
  • Babel. Hmm, det ska jag fan börja kolla på IDAG, vet inte varför jag inte gjort det innan.
  • Massa andra seriösa podcasts och TV-program jag inte orkat kolla upp/sätta mig in i. :))))))

And now.

<3

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Svenska favoriter + veghusman!

Okej så förutom att läsa så älskar jag också att laga mat. Brukar iofs kombinera genom att läsa typ 20 recept varje gång jag ska laga något nytt. Det är förresten ett asbra tips om man vill lära sig mer och bli bättre på att experimentera/improvisera när man lagar mat. Läser man olika recept får man mer känsla för vad som är kärnan i receptet och vad man kan leka med och anpassa efter egen smak. Plus att man såklart plockar upp lite bra tips och allmän inspiration på vägen! Sen är det bara att pussla ihop en egen version, känna sig som kung of ALL THE FOODZ och så har du byggt självförtroende att experimentera ännu mer nästa gång.

En annan grej jag gillar är teman. Alltså djungelmaskerad, Harry Potter-kväll, museidag, mexikofest, halloween/jul/alla hjärtans dag/thanksgiving, fransk middag, sports night NI FATTAR. Och tycker det är extra kul när det är mat inblandat, för man vill ju liksom att alla sinnen ska få vara med.

Så idag blir det tema SVERIGE. Haaaha vad lamt, men here we go. Några svenska bokfavvosar och mysig vegetarisk husman!

Först böckerna.

Loggböckerna av Bodil Malmsten

Högt och lågt om allt möjligt! Förutom att ha världens bästa förnamn är Bodil också full av svart humor, härlig ilska över all skit i världen och perfekta små anekdoter.

Dvärgen av Pär Lagerkvist

Om mänsklig ondska, hat och förakt, allt personifierat i berättelsens huvudperson, en dvärg som arbetar för en furste i renässansens Italien. INTENSIVT.

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Den trasigaste vackraste starkaste kärlekssagan. Märta Tikkanen skriver ur sig all sorg och frustration över att den som är henne närmast och betyder mest också är den som gör henne mest illa.

Det går an av Carl Jonas Love Almqvist

1839-årsfeminism! En fin liten roman av en man som under sin livstid hann med bland annat bigami, duell pga av publiceringen av precis den här boken OCH förfalskning + arsenikförgiftning. Man kan lyssna på hans historia här om man är sugen!

Ökenbrevet av Göran Tunström

Historien om Jesus ur Jesus perspektiv. Låter inte så sexigt säger ni. En helt fantastisk bok med magiskt språk som ingen får missa säger jag.

Och så receptet då! (Alla mått, tider etc väldigt på ett ungefär.)

 

Pannbiffar med svampsås

Biffar

  • 300-400 g formbar sojafärs
  • 1 gul lök, finhackad
  • 3 vitlöksklyftor, finhackade
  • 200 g svamp, finhackad eller riven
  • 1,5 msk valfri vegfond
  • Upp till 10 korn kryddpeppar, mortlade
  • Ca 5 enbär, mortlade
  • Några fänkålsfrön, mortlade
  • Lite andra örtkryddor, t.ex. timjan, salvia, rosmarin
  • 1 tsk senap
  • 2 msk rostad lök
  • Soja/salt + svartpeppar
  • 3 lagerblad
  • Smör + olja

Stek svamp, lök och vitlök mjuka i smör + olja tillsammans med lagerbladen. Lägg i färsen, kryddor, fond och lite vatten, koka in. Ta bort lagerblad och lägg färsblandningen i bunke med senap och rostad lök. Forma biffar (eller bollar) och stek i massa smör + olja.

Svampsås

  • Ca 200 g svamp, hackad
  • 1 schalottenlök, finhackad
  • 1 vitlöksklyfta, finhackad
  • 1 msk valfri vegfond, t.ex. kantarell
  • Lite torkad svamp, finhackad och blötlagd
  • 1,5 msk vetemjöl
  • 2 dl vispgrädde
  • 2 dl mjölk eller vatten
  • 2 msk portvin
  • 1 msk björnbär- eller svartvinbärsmarmelad
  • Svart- och vitpeppar
  • 1 tsk soja
  • 2 lagerblad
  • Smör + lite olja

Stek svampen i torr stekpanna tills den mesta vätskan försvunnit. Lägg i smör + olja, lagerblad, blötlagd svamp (krama ut vattnet), lök och vitlök och stek mjukt, nästan brynt. Strö över vetemjöl och rör runt. Lägg i portvin, fond, soja, peppar och marmelad och stek någon minut. Tillsätt grädde och späd med vatten/mjölk, koka ihop tills lagom tjock. Smaka av och salta ev mer om det behövs. Ta ur lagerbladen innan servering.

Servera biffar och sås med potatismos (om man vill ha extra schnajs kan man mjukrosta 1-2 hela vitlökar och blanda i moset), persilja och björnbärsmarmelad (aslätt att göra egen på frysta bär, vatten, socker och lite portvin). Och en sallad kanske.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Judging books by their covers

Såklart är insidan viktigast, men det skadar ju inte om utsidan är amazing också? Och vackra böcker är roligare att läsa, så ÄR det bara. 

Känns som det bara blir mer och mer fokus på att göra schnögga omslag (kul!), men också mycket kopierande så mycket bara ser likadant ut (trök). Så den här veckan bjuder jag på lite sköna retrostilar en reminder att böcker kan vara visuell konst också JUH.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

<3

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Let them eat ljudböcker

Funderat en del på att lyssna på VS läsa böcker det senaste, speciellt eftersom det känns som ljudböcker typ håller på att ta över. Är inte på något sätt emot att lyssna på uppläsningar och gör det ofta också, men det är bara inte SAMMA SAK som att läsa själv. 

Det finns ju uppenbara fördelar med ljudböcker, viktigast kanske att folk som har svårt att se etc kan konsumera böcker på ett smidigt sätt, men också såklart att man kan göra annat samtidigt eller lyssna för att slappna av… Och kanske också att man inte kan skynda genom texten utan att allt ges lika mycket uppmärksamhet.

Tycker också att en del författare som läser sin egna böcker kan ge så mycket. Typ Tove Jansson, Torgny Lindgren och Märta Tikkanen som har förmågan att göra hela grejen magisk. Men så finns det de (sorry men tycker t.ex. Sara Lidman som läser sin Lifsens rot hamnar här) som det är smärtsamt att lyssna på. Det krävs så himla mycket för att uppläsarens röst, betoningar, pauser osv inte ska skära sig med texten. Oavsett om de skrivit dem själva eller inte.

Men så här, oavsett om det är en riktigt bra uppläsning så gör det inte samma sak med/för mig. När man läser fokuserar man på EN SAK och bara det är så jävla skönt. Man kan se saker framför sig och sugas in i handlingen på ett annat sätt. Och så älskar jag att hålla i böcker och bläddra och känna att man kommer framåt. OCH att man är i boken, liksom nära författaren för att man utför en motprestation för den som skrivit, och att man har kontroll över hastigheten, kan läsa om kan se och KÄNNA på orden och att man kan vara där ensam utan att någon annan person kommer emellan. Och ja alltså… Det är en annan grej bara att inte bli matad med något utan att få jobba för det själv.

Men to each her own och framförallt så är det som oftast så bra ordnat att man inte måste välja. Dvs man kan både äta kakan och få den nedtryckt i halsen. (OBS skämt. <3)

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

5 boktips med sommarfeeling

Sommar är ju bra tid att läsa för många, så här bjussar jag på några favoriter med sommarkänsla. Och dessutom råkade samtliga bli av kvinnliga författare, så två i ett!

 

 

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson

Tove Jansson har ju iofs skrivit en annan bok som heter just “Sommarboken”, MEN den här är bättre och innehåller en hel del sommarhäng i skärgården den med. Bildhuggarens dotter består av flera självbiografiska historier från författarens barndom med hennes knasmysiga och självupptagna konstnärsföräldrar. Det är magiskt, lekfullt, läskigt, ironiskt och roligt. Och eftersom mycket från den här tiden fått inspirera historierna om Mumintrollen är det som att läsa en vuxnare och obehagligt mänsklig version av just muminböckerna. (Nu kom jag att tänka på den där ascreepiga gamla serien med mumintroll som tog av huvudena, följ länken för mardrömmar.)

 

The Past av Tessa Hadley

Ett sommarhus, fyra syskon, tre kids och två outsiders = sommaridyll och känslokaos. Tessa Hadley är amazing på att beskriva människor och deras svagaste och löjligaste sidor utan att det känns hånfullt eller dömande det är avklätt och rakt, men samtidigt varmt och humoristiskt. (Till skillnad från t.ex. Liv Ullman som också är superduktig på att fånga det folk helst vill dölja, men gör det kallt, oförlåtande och humorlöst. Gud vad jag har svårt för henne.) Full av fantasifulla miljöbeskrivningar och små lustigheter rör historien sig mellan syskonens sommar i barndomshemmet och deras mammas flykt till samma hus många år tidigare, och det känns som det förgångna är minst lika närvarande som nuet.

 

We have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson

Okej, nu kommer tipsens tips, för det här är något av det bästa jag läst det senaste. Jag vill inte säga för mycket om vad den handlar om (tycker sällan det är det är det viktigaste tbh), men det är sommar-ish i en by någonstans i Vermont, det är ett stort gammalt hus med två systrar och en gammal släkting, det är något hemskt som hänt med resten av Blackwood-familjen flera år tidigare, det är mystiskt och svårt och roligt och språket är HELT OTROLIGT.

 

To the Lighthouse av Virginia Woolf 

Brukar finnas med på listor över århundradets bästa böcker etc, och det är ju välförtjänt. (Men tycker i allmänhet illa om den typen av listor eftersom det skapar en jävligt trång sanning om vad som är värt att läsa.) Själva storyn är minst sagt tunn; en familj planerar en båttur till en fyr, och många år senare görs till slut trippen. Det som är centralt är istället allt som finns i mellanrummen. Karaktärernas tankar, känslor och upplevelser av världen och livet som går bygger romanen, och som läsare guppar man runt mellan olika perspektiv utan någon trygg punkt att hålla fast vid. Det är drömmigt och flyktigt, som att ligga och flyta i havet och se hur molnen drar över himlen. Sommarlugnet alla eftersträvar i bokform alltså.

 

Allt av Jane Austen

Visst, det är kanske inte alltid sommar men det känns så. Man bara badar i känslan av engelska rosor, doftande sommarregn, tunna sommarklänningar, maskrosbollar i motljus, te i trädgården, långa stränder, fladdrande gardiner, rosa körsbärsblommor, ängar, grusvägar, violer, OSV OSV OSV. Det luktar och smakar sommar och det är så fantastiskt roliga, smarta och underhållande historier och jag är avundsjuk på alla som inte läst dem än och kan göra det för första gången nu.

 

HÄR satt man idag alltså.

7 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Bläck & Blad

En ny take på boknörderi. Högt, lågt och allt däremellan. <3

Mest lästa

  1. 5 boktips med sommarfeeling
  2. Sååå borde du läsa fler böcker?
  3. Bob Dylan & den stora lyrics-recensionen
  4. Let them eat ljudböcker
  5. Judging books by their covers