Bläck & Blad

Lost in Translation?

Först en heads up om att den här texten inte kommer innehålla en enda originell tanke. Men en poäng som jag tycker det kan tryckas lite mer på.

Jag läser mycket på engelska. Mest är det böcker där engelska är originalspråket, men även böcker på andra språk som blivit översatta. Ibland för att en bok inte ens finns utgiven på svenska, men ofta för att jag inbillar mig (?) att översättningarna är bättre på engelska än svenska pga större marknad osv. Om det inte är typ norska eller danska (tyska?) där språket ligger nära svenskan.

Iaf. Det känns vettigt att läsa på originalspråk när man kan, för en bok är ju sina ord. Men det gör ju ONT att veta att jag har två futtiga språk att välja på om jag vill läsa boken som faktiskt skrivits och att jag aldrig kommer få uppleva massa amazing litteratur på riktigt. Att mycket av det jag läser är sketna tolkningar av någon annans konst. 

Eller? Vissa översättningar är ju magiska och förtjänar all praise. Och ibland är väl innehållet i storyn viktigare än exakt hur den berättas kanskeee. 

Men det är ändå något med det där som bara skaver. Jag har läst översättningar där språket fått tungan att KRULLA IHOP SIG I AVSMAK för att det är så klumpigt och stolpigt. Översättningar som våldför sig på berättelsen. (Som Matrosen och stjärnan översatt av Nils Kjellström där mörkt franskt 40-tal blir en FRÄSIGARE variant av svensk pilsnerfilm. “Kan du inte se opp, jävla stjärtbög”. Alltså.)

Via Giphy

Och översättningar där det bara är något med ordval och meningsbyggnad som genomgående känns off. Hur ska man veta var felet ligger? Tänk om man missar något fantastiskt för att det blir lost in translation? Läste första sidorna i Ett litet liv på svenska, och även om det inte var något egentligt FEL så kändes det bara tillgjort. Så bytte till engelska och herregud vad det var en annan grej. (Sen är jag inget fan av böcker som känns gjorda för att filmatiseras så folk kan gå och se dem på bio och skryta om hur mycket de grät.)

Och så poesi. Jag förstår inte hur det är MÖJLIGT att översätta poesi. Wisława Szymborska har skrivit originalen till några av de vackraste dikterna jag läst, men jag har bara läst dem på svenska. (Jag HADE kunnat läsa dem på polska om inte minijag varit så lat/blyg/obegåvad, men det är en annan sak.) Varenda ord måste ju vara valt med omsorg, och även om det är det i översättning med så är det ju ANDRA ord.

Det här är inte superkontroversiellt som sagt. Och det är ju SÅ bra att grejer översätts; det är inte som att det finns ett bättre alternativ (än?). Och vill man vara ännu mer positiv kan man ju se det som att ett verk mångdubblas när det översätts till flera språk, att det kommer tillkommer nya djup och lager. Men det känns konstigt att det typ inte pratas så mycket om det. När litteratur som inte är läst på originalspråk recenseras så är det ju inte författarens text som recenseras. Och det är svårt att veta vad som kan attribueras till författaren och vad översättaren ska risas/rosas för. Men man pratar ofta om det som om det vore samma text. 

Sååå jag vet inte. Kanske bara kan snackas lite mer om det här när man pratar översatta böcker. Typ?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Bläck & Blad

En ny take på boknörderi. Högt, lågt och allt däremellan. <3

Mest lästa

  1. 5 boktips med sommarfeeling
  2. Svenska favoriter + veghusman!
  3. Judging books by their covers
  4. Let them eat ljudböcker
  5. 10 tips för att hitta boktips