Djungeltrumman­bloggen

Hej Fucking Werewolf Asso!

Showdown ställer band på scen varje vecka lika pålitligt som studenternas vita månad bröts på Kings Head forra helgen. På lördag ser vi Fucking Werewolf Asso, med ett sådant namn kommer de inte undan några frågor.

Vilka är Fucking Werewolf Asso?
– Vi är tre stycken som kör det här 8bits/indie/kaoset. Dennis sjunger och styr syntarna (som i sin tur styr ett Nintendo 8bit). Björn spelar/förintar basar och sjunger. Martin är hyperaktiv trummis och sjunger lite han med.

Berätta om spelningen på lördag!
– Vi kommer spela ut alla våra sånger och känslor på maxläge, precis som vi alltid gör. Det kommer vara partier av fullkomlig glädje, extrem ilska, stor sorg, kaos och total dansfeber. Vi kommer ge allt och det är bara att komma och ta för sig… Och eftersom det är ett nytt år så kommer vi såklart bjuda på lite nytt med!

Hur går historien bakom bandnamnet…?
– Det var lite bråttom med ett namn, så Dennis gick verkligen hela dagarna och försökte tvinga hjärnan att komma på något ballt. Tyvärr funkar det ju inte riktigt att göra så.  Istället valde den att hux flux presentera "fucking werewolf asso" och så fick det bli. Det fanns verkligen ingen tanke eller inspirationskälla bakom det. Tråkigt men helt sant.

Om ni fick välja ett ställe i staden att gå ut på, enbart, och väl där bara lyssna på en låt, vart och vilken skulle det bli?
– Det skulle bli Kings head och lyssna på Kimya Dawson med Loose Lips. Den refrängen kan man sjunga för alltid och handlar om att göra något fullt ut, glömma att det blev så och sedan göra det igen. Andralång i ett nötskal… i alla fall för vissa av oss.

Bästa spelningsminne?
– Får nog bli sista spelningen på sommarturnén 2011 som vi gjorde i Berlin. Det var bara en sådan härlig känsla att vi klarat oss igenom hela resan. Utrustningen skrek verkligen att vi skulle göra slut på deras lidande, vilket vi också gjorde i sista låten. Massa kompisar hade åkt till Berlin för att delta och publiken var kanon (slängde vid ett tillfälle upp Dennis på en balkong några meter över marken).
 Till historien hör också till att efter spelning så började ett rykte cirkulera bland folk att vi bara var rika hipsterkids och att våra föräldrar köpte våra instrument (som vi nu slagit sönder och reade ut vid merchbordet). Kul med tanke på att vi alla är runt 30 år, fattiga och spelade på skitprylar som vi ändå fått snåla för att ha råd med (och som vi desperat försökte sälja av för att lyckas ta oss hem). Hipsterstämpeln har vi dock jagat länge så det kändes verkligen som att få en guldmedalj… eller?

Hur stora ska ni bli innan ni flyttar från Göteborg?
– Handlar nog mer om hur hatade vi ska bli innan vi flyttar från Göteborg. Det är förhoppningsvis långt kvar, men det har börjat gro. Vi vet till exempel ett ”känt” metalband (nämner inga namn) som verkar hata oss extremt mycket. Medlemmarna har vid ett tillfälle spytt ur sig så otroligt mycket ilska när de såg vår plansch inne på musikaffären Jam (insiderinformation).

 
Tack killar. Det är först när man är hatad av ett metalband som man vet att man verkligen är en hipster!
Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Kom på aw för att fira ett nytt nummer av Djungeltrumman!