Bypedro

Kategori: Thoughts

Jag har inte varit med i melo!

HEJ!

Sen jag kom hem från Portugal har jag varit väldigt fokuserat på få att få allting att funka, min ekonomi, förhållande, jobb osv (sånt man har undvikit tills det inte går att undvika nån mer)… På helgerna är det klubb Pedro som gäller och efter det är jag oftast översvämmad av det sociala, så håller mig för mig själv oftast resten av veckan!.. Det kan vara både bra och dåligt, känner inte att jag träffa mina närmaste lika mycket och jag isolerar mig själv mer och mer. Ett beteende jag haft väldigt länge när jag känner att jag behöver egen tid.

Jag lovade mig själv att inte gå tillbaka till mina ”dåliga” vanor när jag kom hem, och försöker verkligen förhålla mig till det. Men det är väldigt svårt när jag har byggt upp en sån stor socialomgivning omkring mig. Men fokuserar på att planera klubb kvällar och träningen, kommer inom kort att göra ett jobb för Junk Yard tillsammans med Yasmin fröjd, väldigt taggad på att visa er det.

För nån dag sedan tog jag en jogging tur till röda sten och sedan häng med Adam (dagen alla dessa bilder kommer ifrån). Våren smyger sig in och allt blir klarare och inte bara naturen men även människorna börja väckas till liv. Ångest försvinner av solen och piggheten börja pirra i kroppen. Sist men inte minst så är jag absolut inte med i melo, jag följer knappt programmet. Förra veckan började jag få sms, DMs, där folk va sura för att jag inte hade sagt något om melodifestivalen. Ja kanske för att jag inte alls varit med!

Vi hörs snart!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Mer än 1 år sen…

För er som har möjligtvis missat detta så har jag en pojkvän som heter Erik! Tänker skriva lite tankar angående vårt förhållande och hur jag tänker/tänkte innan jag va tillsammans med honom. Känner att det är alldeles för många i min omgivningen som klagar och gnäller om deras relation.. Inget är såklart svartvitt (om man inte vill göra det enkelt för sig själv), men om du är tillsammans med någon som gör dit liv svårare än vad den annars har varit, WHY ARE U WITH THAT PERSON?! Det är som att vissa människor vill har det svårt och jobbigt… Eller har bara en väldigt dåligt självvärde.

Jag vet inte riktig hur det är eller hur det ha varit för er, men för mig trodde jag aldrig att skulle träffa någon att bli tillsammans med… Jag visste redan att jag va för kräsen, krävande, hade för höga krav och har för mycket kontrollbehov! Jag dejtade och träffade andra killar, men min tanke va alltid att det va bara för stunden och att det aldrig skulle hålla länge vilket det oftast inte gjorde, trodde att jag va kär många gånger men det höll aldrig. Så hela hitta kärleks historia grejen har aldrig varit speciellt intressant för mig.

Jag va ändå helt fine med den tanken, jag har alltid varit driven och jobbat väldigt mycket så kände inte att jag hade tid ändå… Tänkte att jag inte va redo för ett förhållande, att jag hade för mycket egna problem att gå igenom med mig själv innan jag skulle ge in mig i en relation. Även idag känner jag mig inte redo för ett förhållande fastän jag är i ett, men min poäng är att man kanske aldrig blir redo? Kan man någonsin vara redo för något som bara sker naturligt och som hela tiden utvecklas?  

Som tur har jag hittat en person som är nästan likasinnad som mig och har väldigt stor förståelse för mig och mina känslor. Nu pushar vi varandra för att vara den bästa versionen av oss själva! Jag har alltid tänkt alldeles för mycket på hur exakt jag ville att mitt förhållande skulle vara och hur min kille skulle vara, ville bara ha kontroll över hela situationen. När jag tänker på ordet ”förhållande” tänker jag direkt att jag kommer vara fast med en personen resten av mitt liv och att jag måste hela tiden anpassa mig efter den personen, vilket är något jag absolut inte vill. Verken att vara fast med en enda person resten av mitt liv eller ge upp mina mål & planer jag har i livet.

Sen har jag levt nära hbtq community som är en otroligt ytlig och dömande krets tyvärr (Mer än straight världen enligt mig) och det är klart att tankarna har snurrat runt om hur det kommer att vara när man går på stan tillsammans med en kille som håller min hand… Det är en sak att vara öppen gay och singel, men en helt annan när du är i ett förhållande. Det är inte alltid bekvämt att kyssas öppet på gatan, att man hela tiden är ändå lite försiktig osv… För en person som har väldigt mycket ångest så va alla de tankarna en mardröm för mig.

Men jag hade helt fel, vi människor (inkluderat mig själv) försöker inte ens förstår saker och ting, vi ger oftast upp väldigt lätt om det inte gynnar oss själva. Speciellt i denna socialmedia generation. Vi blir mer och mer okänsliga eftersom vi oftast inte behöver kämpa eller känna något på grund att vi inte behöver integrera med varandra längre, allting sker via appar och sociala medier. För en person som mig som håller sina känslor väldigt nära och vill oftast kontrollera dem så va det perfekt. Det har alltid varit svårt för mig att vara öppen för kärlek, om någon började tycka om mig så försvann det roliga, spänningen och jag blev självdestruktiv. Jag fick ångest och alla mina tankar om hur ett förhållande skulle vara satts igång, Men Erik lyckades vara kvar och gjorde det väldigt lätt för oss och jag älskar honom för det. Så ja, detta är den längsta och bästa förhållande jag har haft. Hela detta inlägget är as cheesy nu och det är det värsta jag vet, Erik sitter säkert och skrattar åt mig just nu… PEACE!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Moschino släppet.

Hej!

Så jag gick förbi H&MOSCHINO släppet som va igår och hittade faktiskt inte så speciellt mycket, jag va nästan besviken på kollektionen för att jag insåg att jag inte tyckte om det irl… Nu kommer säkert alla hata mig, men jag hittade verkligen inga plagg som jag kände att jag verkligen va tvungen att köpa. Paljettbyxorna va jag helt redo att lägga pengar på, men självklart fanns det inte i min storlek. Varför jag inte gillade kollektionen kan beror på att jag inte så speciellt stort fan av Disney och mixen av streefashion & pop-kultur blev det bara för mycket.

Något jag tyckte om va accessoarerna och väskorna, så jag köpte lite accessoarer och lite grejer de hade kvar. Alla väskor va självklart slut så jag ska se om jag kan beställa nån. Jag tycker verkligen om Jeremy scott som designer och tycker att han har skapat många fantastiska kollektioner och skapelser, men inte denna gången för H&M. Kändes nästan som en dålig kollektion av Versace kopia haha.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Funny games

Min första/andra vecka här i Lissabon råkade dessa två gudinnor också vara här. Nu när jag tänker efter hade jag en riktig bra första/andra vecka här i Lissabon, mycket tack vare min vän Jacob som introducerade mig till Lissabon. Även fast jag hade panik inombords, men nu börjar det smälta in att detta är min nya vardag för ett litet tag framöver och jag börja bli helt okej med det. Jag tycker inte om förändringar, mina tankar och kropp blir förvirrad och vet inte hur de ska bete sig, men oftast behövs det lite tid bara.

Photos by Jacob Zingaropoli

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Morning

Hej! 

Denna vecka har fyllts av att jag har suttit och ritat, jag har gjort 15 teckningar som jag är ändå rätt nöjd med och det har aldrig hänt. Det känns väldigt spännande för mig. Annars har jag träffat Eduardo som bor här i Lissabon, druckit vin och bara försökt få ordning på mina tankar. Jag har fått så många bra tips på olika kaféer, matställen osv… så TACK! Ni är bäst, men nu ska jag på marknad och vill gärna besöka Humana här i Lissabon.  



Musik jag lyssnar på just nu:

Between the Lines – Robyn Honey

when the party’s over – Billie Eilish 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Black on black

Mina dagar fylls av att upptäcka staden, långa promenader och fotografier. Igår flyttade jag in till ett nytt rum som ligger inne i en galleri i området Campo de outique, så jag är omringad av konst. Men samtidigt som jag bor där är min värd där och jobbar, vilket blir en utmaning för mig. Hittills känns det helt okej. Igår gick jag runt i området under tiden mitt rum städades och köpt mig ett ritblock samt pennor, vaknade tidigt och började rita. Det kändes konstigt, jag skakade nästa. Har inte ritat på flera år, när jag hade skissat klart så gick jag ut och kände mig nyfiken på den känslan av att rita igen. Hittade ett hälsokafé som påminner mig om hemma i gbg, ett kafé där de även säljer cyklar. Här har ni lite bilder från när jag och Jacob va i stan förra vecka samt maten jag käkade precis.

Fick även tonfisksallad med hummus till detta, gillar inte ens hummus. Men denna va riktig gott!


Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hej!

Jag är verkligen den personen som inte tycker om att snacka politik, på grund av många olika orsaker. En stor del av det är att alla verka alltid mer pålästa och kunna mer än mig. Detta valår har alla åsikter till och med rasisterna. Jag kom till Sverige när jag va 11 år gammal tillsammans med min syster, när jag va 11 år visste jag redan att jag tyckte om killar och jag märkte väldigt snabbt att jag va mer accepterad här (missförstå mig inte, jag va väldigt mobbad). Men detta land fick mig att ändå känna att jag hade en framtid och saker att ser framemot. Efter ett år kunde jag båda prata och läsa svenska, då började min forskning om hbtq världen i Sverige. Inte om själva community men mer vad jag som homosexuell utländsk kille hade för rättigheter och för  mig verkade allt som en dröm med tanke på att jag är sydamerikan. Sen jag va 13 år gammal har jag levt mitt liv som öppet homosexuell!

Idag är jag 25 år gammal och ser mig själv som Svensk, men idag är jag också väldigt rädd och den framtiden som jag en gång såg börja skuggas. Jag är rädd att förlora det lilla privilegium jag har, det är inte lika mycket som en vit straight man. Men det är tillräckligt för att jag ska kunna kämpa mot orättvisor och ge mig en bekräftelse på att detta land tänker också på mig.

Det jag tycker är intressant och frustrerande är hur politiker och människor prata om detta. Politiken har blivit en status grej, men så blir det när sociala medier tar över. Politiker pekar på varandra och säger ”det är dit fel”, vi medborgarna lägger ALL fokus på SD, sen tycker vi att det är konstigt när deras politik växer…. Missförstå mig inte, jag har inget sympati för det partiet men vi måste ha fokus på rätt grejer och hat är inte något att lägga fokus på. Influensers skriver provocerande status för att få mer likes medans andra säljer sina röster. Ibland så frågar jag mig själv, är det verkligen såhär? Allting verka som ett stort jävla skämt. Precis som när SD först kom på tal och människor bara skrattade eller gjorde narr av det. Men det är inget skämt! Titta nu vart de är på väg?

Vi vet, du hata SD. Lägg inte energi på att hata och det enda du gör är reklam för de. Varje status, kommentar, insta inlägg… Ni alla skriver bara samma saker. Ni gör SD trendigare och trendigare. Kommer ni ihåg bloggerskan Kissie? Kolla på henne idag, hon lever sitt goa liv med massa pengar. Varför? Jo för att människor hatade på hennes hat av provokationer…. Så kör SD, allt vi hör är hat, men det ger resultat till tillväxt och makt för dem. Så nej, de är inte korkade utbildade människor! I så fall är vi jävligt mycket dummare för att vi faller för det…

Vi måste sluta vara så jävla egoistiska och dela med oss av det överflödiga vi har. Så ser jag det.

tack för mig.

Foto tagen av mig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Bypedro

Jag är den ”kreativa” killen som älskar det estetiska i livet. Ett utav mina största intressen är att fota och skapa kreativa skapelser allt från bilder, styling, design och konst!

Mest lästa

  1. PINKY
  2. Var i livet är jag?
  3. Rätt färger ger rätt glam
  4. Lookbook-fall prep
  5. Snacka politik eller vill alla bara snacka?