Håkanbloggen

KAOS ÄR MIN LADY

Håkan Hellström har gjort det igen.

Kaos är min lady är en underbar dänga som får en att vilja dansa barfota på gräset kär med bubblor i kroppen. Och visst är det då Håkan är som bäst? När han får hela kroppen att spritta.

Det är en vacker historia Håkan målar upp, återigen, om kärlek och vemod.

”Med din röst som försöker övertala

min svarare att komma ut till barerna

Och innerst inne vet jag det-

Kaos e min lady”

Jag älskar att den gamla Håkan är tillbaka. Håkan och Jocke Åhlund tillsammans skapar magi. Riktig magi. Kaos är min lady låter precis som när man är nykär och livet känns ända ut i fingertopparna och man bara vill ut!! Ut i livet, ut i dansen och ut i stan. Jag vill ut i livet. Jag vill dansa. Jag vill dricka öl.

Håkan får mig alltid att känna att livet är vackert på de allra enklaste sätt. Det kanske är därför jag älskar hans musik så mycket. Livet blir enkelt och vackert – precis så som man vill att varje dag ska göra.

Det är en perfekt singel och en underbar aptitretare inför Rampljus del 2.

Jag kommer lyssna på den här repeat.. och röka mina unlucky strikes. Oh man! Vad bra du är, Håkan.

Vi hörs snart igen. Hoppas ni diggar låten och går ut i sommarnatten och dansar er kära i livet.

TEXTEN:

Ja, Kaos är min lady

Du va nån man kunde prata med

Men alla sa det-

’Se upp med henne

Hon kommer lämna dej

döende bakom sej’

Med din häktade serenad

skör som en tornado

Med din röst som försöker övertala

min svarare att komma ut till barerna

Och innerst inne vet jag det-

Kaos e min lady

Din gatuelegans

När du röker dina unlucky strikes

Din sårade blick

Som Da Vinci skulle älskat

Det finns inget du inte kan fejka

Med dina X large förhoppningar

Och din trasiga klocka

Med din röst som försöker övertala

min svarare att komma ut till barerna

Och innerst inne vet jag det-

Kaos är min lady

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

RAMPLJUS


Håkan är tillbaka och han är tillbaka bättre än han någonsin har varit.

Åsikterna om Rampljus har varit olika och det märktes direkt att albumet har varit en vattendelare. De som gillar albumet – älskar det. De som ogillar det – ogillar det verkligen. Jag kan förstå att albumet kanske inte går hem hos alla – men jäklar i havet vilken skiva.

Jag är en av dom som älskar allt Håkan gjort – allt från Brinner in the shit till hela Du gamla du fria. Men Rampljus är något helt annat. När jag satte in lurarna och ”Alla drömmar är uppfyllda” drog igång så hade jag ingen aning om vart låten skulle ta vägen – och det är den bästa känslan. Låter hämtar från Baba oRiley med The Who (Förövrigt en av världens bästa låtar) och drar igång en vacker, självkritisk låt. På samma sätt som på 2 steg från paradise så kritiserar Håkan sig själv, han ifrågasätter sin tid i Rampljuset och ger ett stort Fuck You finger till alla som gång på gång säger att han inte kan sjunga. ”När jag tar steget ut på scenen och tigthar till din käft, brother”. Han slänger med referenser som Broder Daniel, Känn ingen sorg och tar oss tillbaka till början. Låten är maffig och jag kan se framför mig hur nästa Ullevispelning öppnas med den. Jag behöver nog inte säga mer.

Efter att jag hört denna vågade jag knappt lyssna på resten. Vart skulle skivan ta vägen efter detta? Med Tillsammans i mörker och Studentfylleflaken i bagaget kändes skivan rätt splittrad. Sen kom den. Vägen med regnbågen över är en helt fantastisk låt som tar mig direkt tillbaka till Seven Wonders med Fleetwood Mac. Körerna! Otroliga! Håkan skriver bättre och sjunger bättre än vad han någonsin har gjort. Han leker med rösten på sätt jag inte hört honom göra innan och denna låten vill jag ha på repeat vart jag än går. Jag känner verkligen att han är tillbaka, på riktigt. Man hör att han gör musik han älskar och man hör framförallt att han och Jocke har haft så otroligt kul i studion. … Är vi bara på tredje låten på skivan? Oh boy, detta blir långt!

Va inte född att följa efter är ett totalt mästerverk. Produktionen är helt otroligt. Ljudbilden är skarp och len för örat. Jag tror inte vi förstår vilken otroligt låt detta är. Jag skulle vilja säga att det är en av de bästa låtarna han har skrivit. Jag vill knappt skriva någonting om den – för vad kan jag skriva som han inte redan sagt? Åhh!!! Va fan!!!

Men den låten som satte sig djupast i mig från första lyssning det var ”Snälla släck inte ljusen”. Det är någonting med att höra han prata, för det känns som att han pratar rätt in i mig. ”Jag ville höra ljudet av no problem! Jag ville ha en paus från pain. Jag ville göra livet lika vackert som vi trodde de skulle bli.” Aj. Vad ont det kan kännas. Hela låten sätter en känsla i min kropp som bara Håkan lyckas med. Det vackra i det vardagliga, det lilla fina. Snälla släck inte ljusen.. snälla tänd Ullevi en gång till för oss.

Med en pandemi mitt ibland oss så känns det så himla mycket. Jag vill bara känna det rusa genom varje cell, jag vill bara att det ska snurra på lite till – jag vill aldrig att Ullevi ska släcka sina ljus när dom väl tänds nästa sommar. Jag vill stå där och skriksjunga de nya texterna tills jag tappar rösten tillsammans med alla mina bästa vänner.

Jag är helt dökär i denna skivan. Den är ett mästerverk och jag kan inte förstå att det kommer en del 2. DET FINNS MER?! Jag älskar den och jag är så redo för en ny period i livet med denna skivan. Det finns en tid före Rampljus och en tid efter. Håkan har gått in i en ny era gällande musikskapande. Det känns som att han har hittat hem igen. Han är så välkommen att fortsätta på det här spåret.

Och du Jocke Åhlund – släpp aldrig Håkan’s hand. Du får fram det bästa hos honom. Tack för det finaste jag hört på länge.

Jag skrattade, log och grät vid första lyssning. Jag känner fortfarande exakt samma.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

2020

Hej på er!

Hur har ni det?

Beskedet har kommit och det är bestämt att Ullevi flyttas fram tills nästa år, 2021. Ett besked många av oss egentligen mest har gått och väntat på. Det känns trögt i kroppen att det är så lång tid kvar. Man hade precis börjat tagga och känna att nu, nu är det nära.

Men livet är en berg-o-dalbana och man vet aldrig när resan är slut. Så det är så jag försöker se det nu. Det är en lång resa till Ullevi, men vad underbart det kommer kännas när vi väl är där igen.

Jag hoppades in i det sista på att Augustispelningen skulle bli av. Men det hade inte varit rättvist för dom som hade köpt biljett till Juni. Därför förstår man beslutet 100 procent och det är inget snack om saken egentligen. Men det är oerhört tungt och så långt fram. Men tur är det att vi får en ny skiva om 2 veckor och en till efter sommaren.

Det känns så himla viktigt i dessa tider då allt slits ur händerna på en. För vissa jobb – för andra är det en närstående. Det gör ont i mig hur gråa dessa dagar är. Jag saknar färgen i vardagen. Jag saknar det lilla enkla som gör allt fint. Jag saknar det stora, explosiva vackra – Håkan’s spelningar. Att allt kastas omkull och förändras är ingenting som någon tar lätt på. Jag längtar så innerligt efter att få trängas längst fram bland människor. Stå nära och hålla hand. Kramas av extas och lycka.

Jag tror vi alla längtar efter att kunna röra oss kring våra medmänniskor mer än någonsin nu. Saker man innan tyckt var jobbigt – är nu något man saknar och värdesätter högt. Det kanske är bra att försöka hitta något positivt i allt det negativa. När allt börjar lugna ner sig och saker och ting börjar bli bättre tror jag vi kommer se på oss själva och på andra på ett annat sätt. Med mer respekt och med mer välvilja. För det enda vi alla vill nu är att det ska bli bättre. Att folk ska bli friska. Att vi ska våga och kunna gå ut och kramas hej, skaka hand med främlingar på krogar, konserter och fester.

Jag hoppas att denna hemska pandemi tar med sig något viktigt i allas hjärtan. Jag hoppas att vi alla får upp ögonen för varandra. Att vi börjar le mot varandra på stan. Att vi visar omtanke och kärlek ännu mer. För vi alla behöver varandra för att det här ska gå över – och vi kommer behöva varandra ännu mer när vi alla ska hjälpas åt att få igång kulturlivet efteråt.

Jag ser framemot Ullevi 2021. Jag ser framemot att få krama om alla jag älskar, jag ser framemot att få skaka hand med Håkan igen och jag ser framemot ljusare tider.

Tills dess ska jag fortsätta älska musiken, jag ska försöka komma igång med mitt eget skrivande och jag ska göra det jag kan för att hålla mina medmänniskor säkra.

Så även om det är en Håkanblogg och mitt utrymme att få höras kanske är litet, så vet jag att det finns ni som läser. Och till er vill jag säga att även om jag knappt tror på det själv ibland – så är musiken allt vi behöver för att orka oss fram till 2021.

Och jag kommer hålla bloggen vid liv – för det är trots allt en peppblogg inför Ullevispelningarna, och skam den som ger sig! Så nu fortsätter vi hålla höjd och peppa. Vi är snart där!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tillsammans i mörker

En vecka har gått sedan Tillsammans i mörker släpptes. En vecka har det också tagit att skriva det här. På en vecka har mycket hänt.

Åh igen, igen så får jag känna den där känslan som så många vet vilken jag pratar om. När allt helt plötsligt handlar om Håkan. När han dyker upp efter en tids tystnad är det alltid som en vulkan som ÄNTLIGEN exploderar. Den ligger och väntar, mullrar och man undrar, väntar och längtar. Man vet att snart, snart händer det igen. I torsdags sa det pang.

Han var tillbaka. Med en så otrolig singel att det är svårt att ta in. Jag blir aldrig besviken och det är något jag lär mig för varje gång. Det är fantastiskt och spännande när en musiker man älskar bara fortsätter vara förjävla bra. Fortsätter kännas. Fortsätter hitta nya vägar in i ens liv samtidigt som livet tar ny form och hittar nya skepnader. Livet är allt det där som pågår i hans musik.

På alla olika sätt är det bara livet. Och livet är de vackraste stunderna. Tillsammans i mörker är en vacker, mörk singel. Allt spelas upp som en film framför mig. Jonna, natten, pistolen under kudden.. Bron mot allt och ingenting. På väg mot allt. Allt målas upp bakom ögonlocken. Så finner man sig där, i hans värld, igen. Den bästa världen jag och mina vänner vet.

Fan vad fint det är att han är tillbaka. Jag längtar så otroligt mycket efter albumet. Det ska bli så himla roligt att få höra ännu mer magi.

Idag släpptes även en video. En video där jag råkar vara med tillsammans med två vänner. En liten video till Tillsammans i mörker. Hur det känns? Jag fattar ingenting! Hur hamnade jag här? För 8 år sen kunde jag inte tro att det jag älskade mest skulle förflytta sig ur sovrummets väggar. Inte till Ullevi, New York eller Berlin. Och inte kunde jag någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle få medverka i något så fint. Att jag skulle få medverka i hans video(!!!!!!!!!!!!!!!!!!).

Jag länkar videon här:

Tack Håkan. Tack alla fina vänner. Tack musiken – där allt börjar och slutar❤

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Intervju med Hanna Björn!


Bild: Micke Sandström

Hej kompisar!

Såja, har börjat komma igång här nu. Peppen för Ullevi är – EXTREM!!!

Jag tog mig tid att chatta lite med Hanna Björn! Är du etablerad inom Håkanvärlden och har koll på de flesta som rör sig runt Håkan och hans band, vet du nog vem Hanna är. Om inte så är hon värd att lära kännas och nu får ni chansen.

Jag minns själv när jag var 13 år, 2011, och såg bilder på Hanna och Håkan första gången och jag visste att det där!! Det ville jag få uppleva nån gång. Drömma kan man.. Jag tyckte i vilket fall att Hanna var svincool och idag är hon en nära vän till mig. Hon är förutom att vara ett Håkanfan, en fantastisk skådespelare och en god omtyckt vän. De va med henne som jag kom in på efterfesten på avenyn efter Ullevi17 och vi drack champagne och sprang runt bland Håkan m familj å band å vänner (Där det sägs att hon sjöng Africa med Ebott under en kareokesession…).. Men nu till intervjun;

Hej Hanna!! Hur är läget?

Hanna; Heej!! Jo tack det e bra! Härligt med en tidig start på pollensäsongen!

Haha! Tack det är bra!! För mig är det självklart vem du är, men för alla som inte har äran att känna dig, vem är du? Vad gör du? Och varför tänker man på Håkan när man hör ditt namn?

Hanna; Haha! Vad smickrad jag blir.
Jag heter Hanna och är en 28årig tjej från Stockholm som just nu studerar skådespeleri på Teaterhögskolan där. Jag har följt Håkan sen jag var 13-14 och sen 2005-06 gått på så många konserter jag kunnat och haft råd med. Långt ifrån alla dock då jag i min bekantskapskrets var en av få som tyckte om Håkan till den graden att köande var aktuellt, så gick ganska ofta ensam på konserter och lärde ju då känna andra fans.
Hmm sen har det ju utvecklats till att Håkan började känna igen mig, jag fick äran att sjunga med honom på allsång på Skansen 2011, han tackade mig i sitt tacktal på Rockbjörnen 2013, jaa. Jag gillar Håkan å tycker mycket om att berätta det!

Jäklar vad fint!
Det verkar som att du har upplevt extremt mycket som många bara kan drömma om. Hur känns det att komma en artist så nära?

Hanna; Haha jo Det känns ju minst sagt oerhört overkligt varje gång jag berättar eller skriver om det.. ibland när folk ber mig berätta om min relation till Håkan så tvekar jag för jag vet liksom inte hur jag med ord ska förklara vad han betytt under alla dessa år? Och det har ju aldrig nånsin varit typ ”jag e så kär i Håkan” utan mer att han har varit som en fantastisk nära vän (hur skevt det än låter) som man kunnat lyssna till när det både varit svårt och när det har varit lätt, allt livet kan vara när man är 12,16,21 och 28 liksom.

Men att komma en artist ”nära”, det e ju inte så att vi känner varandra å ba hej ska vi ta en kaffe (dream on 🤓) men det e klart att det gör att jag tycker om honom ännu mer när man får nånting ”tillbaka”? Som att få sjunga med honom eller få en vinkning eller sådär liksom. Det e ju jättestort!!

Även om det börjar bli lite konstigare att förklara nu ju äldre man blir… men 14åringen i en måste ju också få leva kvar tänker jag. Att se och lyssna på Håkan är liksom ett så glädjefyllt intresse för mig som bara inneburit att i 3 timmar kunna stå och dansa och sjungskrika sig hes och känna en lycka som jag inte upplevt på nåt annat sätt.

Det är verkligen otroligt. Jag har själv alltid upplevt att Håkan är väldigt omtänksam och duktig på att uppmärksamma de som följer spelningarna och som alltid har hängt kvar. Hur känner du angående sommarens spelningar? Tror du de kommer skilja sig från de andra Ullevi-spelningarna?

Hanna; Jaa det är han verkligen och på det sättet är det ju extra roligt att ha en sån artist som sin favorit, en artist som lever och som man kan få framföra allt man tycker om och ibland tillochmed få svar på tal på just det. Annat är det ju med många andra idoler som inte längre lever och som man varken kan se konserter med eller kan skicka tackkort till. Som Freddie Mercury å Evert Taube tillexempel.

Vad är skillnaden mellan att se Håkan på Ullevi och på småställen? Vad föredrar du?

Hanna; Jag föredrar såklart alla dagar i veckan de mindre spelningarna som av naturliga skäl blir mindre, mer intima och ofta mer spontana. Även om det har sin charm med mastodontspelningar som Ullevi och det kan vara stora upplevelser också, minns framförallt hur MAKALÖST jag tyckte det var arrangerat/regisserat/orkestrerat med framförallt öppningen av spelningarna på Scandinavium och Oslo i december 2016. Gud skriker inombords när jag tänker på det fortfarande. Man blir ju del av nånting så oerhört stort liksom. Men jag föredrar ju att se Håkan som på Debaser Medis eller i Berlin 2017 var ju inte fy skam det heller. Västerås bombraider arena måste jag säga är bra också för det e så nära till scenen där!

Precis så känner jag med och det är många av oss som tycker att många låtar har försvunnit och med det stora spelningarna. VÅGAR vi hoppas på mer ös och mer rariteter i år, eller är det försent för det?

Jaa exakt, de stora spelningarna brukar ju innebära en repertoar som består av klassikerna och sällan de låtar som kräver fler lyssningar innan man inser storheten. Det e ju väldigt synd i och med att en del låtar måste man höra live/med annat arrangemang ibland för att börja älska. Ogillade ganska länge ”kärlek är ett brev skickat 1000ggr” när den kom. Men sedan började jag älska den för att det var nåt med att höra den live. Jag hatar att jag älskar dig tyckte jag var universums tjatigaste låt när alla skulle välja den en gång i tiden, men Seinabo Sey fullkomligt blåste liv i den å lyfte den ut i universum när hon sjöng den på Ullevi 2016. Så ja, man vet aldrig med Håkan för jag tror att han tänker lite likadant att han mer än gärna vill köra på de där rariteterna men att han också vill få med hela publiken förstås. Svårt jobb när man ska pleasa 70k. Men hittills har han ju lyckats alldeles utmärkt!

Och sist men inte minst:

Favoritlåt: Topp låtar utan inbördes ordning : – Mitt Gullbergs Kaj Paradis – Jag har varit i Alla Städer – Dimmiga Dar – Jag vet vilken dy hon varit i – Pärlor – I dina Armar

Roligaste köminnet: Köade till Lisebergsspelningen 2011 å skulle gå iväg å äta med Amanda Asp-Hult och tog vagnen typ två hållplatser, på vägen tillbaka har jag ingen biljett och blir haffad av kontrollanter och de är så jävla otrevliga. Som tur är ringer min pappa ner västtrafik å ba min dotter kommer aldrig mer besöka gbg som turist hon känner sig SÅ ovälkommen!!! så de ba ok men du behöver inte betala bot då men vi har koll på dig så du vet!!

Bästa köminnet: Mitt bästa köminne är väl alla man lärt känna under åren vid de olika köerna? Och när vi köade till Berlin var ju väldigt härligt för att det var försommar i Berlin, man kunde sitta där och ta en öl i solen å pöltsligt gick håkan förbi inför att repa ? Å sen var det ju jättefint när vi köade till Karlstad och kunde gå upp och titta på alla djuren i djurparken där.


Bild: Micke Sandström.

Tack.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Håkan och hans influenser

Det snackas jämnt om att Håkan ”snor” textrader och melodier hit och dit från olika band. Jag kan hålla med om att han gärna lånar friskt och har många olika influenser. Men jag skulle inte kalla det stöld. Jag skulle kalla det att hämta inspiration från det han älskar mest. Från det jag älskar mest.

När jag började gräva djupare i musiken från 60-talet upptäckte jag många rader som var översatta till svenska och många melodier som bara gjorts om med något annat ackord. Jag älskade det. Jag förstår inte varför så många känner sån avsky för det. Är det för att dom önskar att dom kunde göra likadant? Jag tycker bara det är vackert. För mig är det att föra vidare musiken, att inte låta vissa rader eller melodier förloras i tiden. Att hämta från våra största som Bob Dylan, Lou Reed och The Beatles tycker jag att Håkan gör rätt i. Jag älskar att höra musiken jag älskar göras om och få nytt liv. Det är som med allt. Konst som görs om och förvrängs och tar del i större konstverk, filmer som görs om på nytt, stilar vi lånar och hämtar tillbaks från förr.

Jag välkomnar det med öppna armar och jag kan säga att jag gör exakt likadant själv. Jag sitter hemma och skriver och helt plötsligt så är det nån rad från någon annan låt där, mitt i allt. På något sätt får man med känslan från den låten in i sin egna. Den där känslan som kan vara så svår att sätta ord på, men som vissa genier har lyckats med.

Jag vill faktiskt säga tack till Håkan som lånar och förnyar musiken på sitt egna sätt.

Så för alla er som är törstiga på ny musik och har lika dåligt tålamod som jag så kommer här några av mina favoritlåtar som Håkan lånat från:

  1. Opus 40 – Mercury Rev
  2. My love is your love (Forever) – The Isley Brothers
  3. The Caterpillar – Cure
  4. Cosmic Dancer – T.Rex
  5. Waiting for a friend – Rolling Stones

Å sååå en till.. This years love. (AJ)

Så!! Fortsätt inspireras, låna, sno!!! Allt som får er att skapa!

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Här kommer lyckan..

Hej allihopa!

Ett nytt år har det blivit och det närmar sig vår.

Det känns som att jag gick lite i ide december, januari och februari. Men nu är jag tillbaks och så är även snart vår allas vår!

Dagarna går och det blir allt närmre och närmre till Ullevi!! Satan vad jag är peppad. Små fåglar viskar från alla håll och kanter om skivsläpp, olika datum och spelningar hit och dit. Det vi vet hittils är att Håkan har varit i Studio Rymden med Jocke Åhlund (2 steg från paradise, Försent för Edelweiss). För er som inte visste det så är Försent för edelweiss min favoritplatta. Den är ösig och ruffig! Det är rocknroll och historier om kärlek, om alkohol, att hamna efter, att inte hinna med och om att vilja följa med. Den ligger mig varmt och hjärtat och jag tänker fortsätta tjata om att få höra Exile on Wollmaryxkullsgatan live tills det händer!

Så.. vad har hänt det senaste? Jo jag lyckades lura in mig själv på presskonferansen för Taubestiftelsen som har skapats. I fronten har vi bla Abba-Benny och Håkan Hellström. Håkan var inte själv närvarande på plats under konferansen, men han lämnade ett väldigt fint tal efter sig. Jag spelade in hela så jag tänker att jag delar med mig av det här i textform. Vissa saker behöver komma ut. När jag satt där och lyssnade kände jag flera gånger att det här måste ut!! Fler måste få höra det här! Hans ord. Hans sätt att uttrycka sig. Han gör det som ingen annan.

Jag skriver en del texter själv och det vet jag många som gör, men ingen kommer någonsin komma i närheten av hans storhet. Vissa har det bara.

 

”Det fanns små hål i den grå Göteborgsskyn. Och där bakom, där var skyn klarblå.
Everts musik gjorde sådana där små hål. Kikhål ut till en större värld.
Där utanför fanns äventyr, skeppsbrott, kärlekar, romantiska misslyckanden och oändliga möjligheter.
Och jag tänkte att allting, eller åtminstone nånting, av det där väntade på en.
Vad vore livet annars annat än en torftig sörja av tidiga mornar, läxor, vattenpölar och våta skor.
Jag minns att jag alltid hoppades att allt Evert sjöng om skulle vara sant.
Att det inte skulle vara påhittat.
Nu vet jag.
Precis som alla stora berättelser och sagor, som nått hela vägen in i en.
Det är alltid sant.
Det har bara inte hänt än”.

Jag lämnar det här.

 

Tack för mig och vi hörs snart.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vamos fugir!

Foto & Copyright: Patrik Österberg/Bulls

Hallå där ute i höstmörkret!

Nu är det snart exakt ett år sen Illusioner släpptes och vilket album det var. Vi vet ju att Håkan har ännu en skiva på gång och att vi väntar på datum och namn. Tills dess tänkte jag att vi kunde gå igenom några av mina favoritlåtar genom åren. Längtan efter ny musik kryper i kroppen och vad passar då bättre än att gå igenom hans stora låtskatt tillsammans med er!

Så jag tänker börja med en låt som ligger mig nära om hjärtat. Låt oss fly precis som Gil. Låten är en gömd track på Försent för edelweiss albumet som släpptes 2008. Sista låten på albumet är 20 minuter lång och har ungefär en kvarts tystnad. Efter den där kvarten så tonas långsamt Låt oss fly in.. och vilken låt. En av mina bästa. En av dom som jag älskar mest.

Den släpptes senare i samband med fotoboken PS lycka till ikväll. Men första releasen kom redan 2008. Jag skulle vilja säga att detta är lite av en bortglömd skatt. Så vacker. En cover på Gilberto Gil’s ”Vamos Fugir”. Inte helt direkt översatt, men nästan. Jag som spenderat 2 år av mitt liv i Portugal lyssnade väldigt mycket på både Håkan’s och Gilberto Gils version där nere, i värmen. En vacker låt om att vilja fly bort från vardagsbruset. Bort från 7 till 4 jobb. Om sena nätter och det lilla fina i vardagen. Som att vattna sina blommor.

En pricksäker låt med ett krassligt sound. Håkan är precis allt det där för mig. Sena nätter, en flykt till något större, det enkla i vardagen. En bortglömd vacker låt jag vill ta fram nu när mörkret är så påtagligt och vintern känns så lång.

Slänger med den ENDA gången han framfört den live, och då var självaste Gilberto Gil på plats!! Där sjunger han även ett stycke ur Vamos fugir. Vackert och magiskt med blåsarna. Såhär vill jag alltid ha dig, Håkan, i vit kostym sjungandes om flykten från vardagslivet in i vackra hamnar.

https://youtu.be/iZCKeBEomas

In å lyssna!!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nu kan du få mig så lätt

En låt om längtan. Längtan efter att vilja vara med någon så himla mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Att vilja och längta efter något som är så långt bort. Vart är du ikväll? När man är så olyckligt kär att hela kroppen vänder sig ut och in i längtan efter en annan människas kropp. Att bara vilja, vilja det med varje cell i kroppen, men utan att nå fram.

14 år och olyckligt kär. Låten som slet sönder hela mitt hjärta när jag satt där i mitt rum, och förstod att jag var kär och att det inte var besvarat.

Man bara hoppas och hoppas och längtar och längtar. Att varje molekyl i ens kropp kan d ö av totallängtan efter en enda person. Det är den låten för mig. Längtan, hopp och att vara så kär att allt annat är oviktigt förutom att få den personen. Som man aldrig får.

Kärlek va. Inte 14 år längre, men kärleken känns lika stark idag med. Skillnaden nu är att jag inte är olyckligt kär längre, utan bara kär. ❤

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tankar från en drömmare

Hej på er!

Nu ska jag dela med mig av tankar och ord från en kär vän och drömmare. Jag låter hans ord tala för sig själv.

Jag har alltid behövt ha en värld att fly till. Håkans musik är en sån värld. En sån bubbla jag vill vistas i. En bubbla som svävar bland molnen, för att kontrastera den dystra verkligheten. Livet. Eller är livet flykten? Finns det en verklighet eller skapar vi den för att vi gillar känslan av att fly? Jag vet inte. Jag vill inte låta som en spirituell föreläsare på Ted Talks. Men jag vet att när jag lyssnar på Håkans musik så är jag en katt på ett ovårdat gräsgärde i en svag, ljummen försommarvind som sticker upp näsan över stråna och luktar på nuet. Jag är ett barn som flyger drake och håller farmor i handen.

 

Runt hela cirkusen kring Håkan och hans musik så har det alltid funnits massa förståsigpåare. Folk som ska grotta i varför han släpper ett album som låter på det viset, varför han väljer att spela på Ullevi igen, varför han valde just dom gästartisterna, han var bäst 2002, varifrån är den där textraden stulen och vart fan tog den mörklila kostymen vägen? Håkans musik gifter sig inte med elitism, pretentioner och polotröjor. Håkans musik är rockenroll. Det kan vara kul att nörda ner sig, men för mig har det främst handlat om ett stort kalas med poesi, storslagna melodier, äventyr och galenskap. Vänner och minnen för livet. Låt rockenrolltrumman dra med dig upp till molnen, skrik yeah, och fall fritt rakt ner i Nisses galande saxofon. När introt till Tro och Tvivel blåses genom saxen flyger du ut och studsar mellan Finns djungeltrumma, Mathias och Simons gråtande gitarrer, Oscars vibrerande bas, Stefans drivande pianomelodi och Labbes ånglok till trumkomp. Klamra dig fast vid micstativet tillhörande Sveriges vackraste sångröst. 94 hade jag ett fast jooobb, på Pååls bagerieeer. That’s what it’s all about. Life. Rockenroll. Poesi. Fest. Gåshud. Kärlek. Tårar. Hopp. Tro. Tvivel.

 

Nu ryktas det om nytt album. Spännande att se vad som komma skall. Det förra var ju väldigt vackert, filmiskt och stråkfyllt. Blir nästa mer gitarrer, trummor och dans? Vi kan spekulera hur mycket vi vill. Håkan kommer ändå överraska. Det gör han alltid. Han lyckas alltid slingra omkring i sin egen dimension och köra sitt eget race. Vi andra kan spekulera och ”förstå oss på” hur mycket vi vill, men varje gång en Håkanpiñata slås sönder lämnas vi förvånade och överraskade över innehållet. Varenda jäkla gång. 

 

Nu laddar vi alla om bössorna och vänder våra kattnosar mot en magisk sommar på Ullevi. Snart står vi där igen, förväntansfulla och för stunden lyckliga. Jag går inte ifrån en Håkanspelning utan att ha fått alla mina sinnen förenade. Håkan och bandet lyckas alltid med det. Det brukar räcka med låtlistan dom låter rulla innan giget när volymen höjs stegvis och man vet att det snart är dags. Redan då vet jag att jag är hemma. Sen kommer det där sjuka öppnandet, musiker i världsklass, folkfest, stor låtskatt och genialiska övergångar mellan låtar. Vänner med bilar, lyktor som tänds, strålkastare som tänds, drömmar om zigenarliv, musiken som aldrig slutade, kommande tider och tusenfaldigt skickade kärleksbrev. Stråkorkester, blåsar, kören, vi i publiken, fyrverkerier och suggestiv rock som exploderar likt Boyes ”Ja visst gör det ont”. Inte konstigt att spelningarna blir till känslobomber som fyller arenan med kärlek, svett, hopp, dans och tårar.

Tack Håkan och alla som är med på cirkusen. Tack för vännerna. Tack för länderna. Tack för städerna. Tack för vägarna. Tack för allmänbildningen. Tack för poesin. Tack för festen. Tack för resten. Tack för tårarna på kinderna. Tack för stjärnorna på himlarna.

Och om jag får leka förståmigpåare: Får vi se dig bestiga Ullevi med sjömanskostymen, Håkan? 

Tack Simon Lundgren💕

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Håkanbloggen

Välkommen in för att ladda upp inför Håkan på Ullevi. Jag som driver denna bloggen heter Mathilda Edman. Ni hittar mig på Mathildawnedman @ Instagram och här.

Mest lästa

  1. Intervju: Hellstrom Streetart
  2. En vän med en blogg🔥
  3. Tankar från en drömmare
  4. Nu kan du få mig så lätt
  5. Vamos fugir!